Pages

söndag 19 mars 2006

Gefle.

Nu har jag varit i Gävle. Det är en illaluktande stad, men rätt så trevlig. Iaf det lilla jag såg.
Var hos min bror & hans fästmö. Har aldrig varit i Gävle (räknar inte med en nattlig tur när jag skulle till jämtland) och sett deras lägenhet. Jag är frälst! Sådär vill jag att mitt hem ska se ut en vacker dag. :]

Det var dock en orolig helg för mig, rent psykiskt. Bara tanken gör att mitt hjärta börjar slå dubbelt så hårda slag, och mitt ansikte känns avdomnat.
Jag brydde mig inte om de andra tjejerna.. de där småflickorna. Inte ett dugg... men denna.. usch. Jag gick tillbaka i tiden direkt och upplevde exakt samma känsla. Jag mår illa.
Fy fan.
Mardrömmarna har avlöst varandra. Alltid samma dröm. Jag har haft den många gånger förut, och ändå mår jag lika dåligt av den. Vaknade senast i natt av att jag drömde den. Vill inte ha det så..
Jag förtjänar bättre än så.

Måste bli ego. Kan inte bara tänka på hur alla andra har det, och hur jag får de att må. Jag går sönder inuti, men ingen verkar se det. Jo, en. Du är en riktig vän. Frågar mig alltid hur jag mår och om det finns något du kan göra för mig. Du förväntar dig inget i gengäld, och det är så väldigt uppskattat.
Vet ibland inte hur jag ska kunna tacka dig, så istället för att bara säga ett litet tack när du hjälpt mig så säger jag det högt och tydligt här: TACK ROBIN.
Tack för att du hjälpte mig i onsdags när jag gick sönder. Tack för att du orkade lyssna på alla mina problem. Tack för att du inte dömer mig. Tack för att du har ångestdämpande tabletter som gör en snurrig i huvudet. :P
Du är en sann vän.

Gick sönder i onsdags, som sagt. Allt bara brakade samman. Mitt inre gick i tusen bitar, och först efter ett akutpiller kunde jag sluta tänka på all ångest som bara vällde upp inom mig.
Kan inte förklara ångesten. Den bara sitter där och håller ett hårt grepp om mig. Det är läskigt kan jag lova. :[

Oh well, nu har jag skrivit ut ett arbete som ska lämnas in imorrn. Det är ett ruskigt rysligt retoriskt tal om yttrandefriheten. Det skulle vara skrivet utifrån en åsikt man egentligen inte håller med, så jag valde att skriva det utifrån ett nazistiskt perspektiv. Det var asroligt att skriva!
Citat: "Bara för att vissa finner vårat budskap stötande, bara för att sanningen skrämmer, bara för att vi har modet att säga det ingen annan vågar säga, ska vi då tystas av det manipulerande rättsväsendet?"
Jag är helnöjd. :P

Buuuurp... *mätt*

Over and out.
mh.

1 kommentar:

Robin sa...

Klart jag ställer upp för dig! Jag vet hur jobbigt det kan vara, har själv behövt ta den där tabletten en gång den senaste månaden så. Hoppas att du mår bättre nu iaf, annars är det bara att du hör av dig vet du! :) Kram