Pages

fredag 31 mars 2006

Thailand.

Jag vill också till Thailand.
Först var Lasse där i två veckor och nu är Pettsson där. (Pettsson heter alltså Daniel egentligen, men ingen säger det)
Så istället för snö och skit hade jag mer än gärna kunnat tänka mig vackert väder och bad.
Fick sms av Lasse i morse. Han hade skickat vykort men det har inte kommit fram än. Segt! men ja, jag får spana brevlådan varje dag. :]

Jag saknar Lasse. Riktigt mycket faktiskt.
Satt och gick igenom fotografier igår och hälften av alla mina hundratals bilder är från tiden med honom. Vi hade riktigt roligt tidvis, och han fick mig att må bra för det mesta. Jag är väldigt krävande när det gäller kärlek, och det kan bli för mycket ibland. Men jag har honom att tacka för så mycket. Han var en jättebra fästman. Försöker alltid tänka på de bra stunderna när jag börjar få ångest. För ångest, det får jag. det ska gudarna veta. :[
Vill honom det allra bästa, och jag tror att han börjar må bra igen. Han har träffat en tjej, och jag är väldigt glad för hans skull. Jag trodde att vi var rätt för varandra, men det var vi inte. Jag kommer dock att för alltid hålla en speciell plats för honom i mitt hjärta. Han gav mig så många bra stunder, så jag kommer aldrig någonsin att glömma honom.
Nu saknar jag hans värme och hans vänskap. Jag saknar hans humor och jag saknar hur vi kunde ligga i soffan en hel dag och bara glo på film efter film. Jag saknar hur han kunde trösta mig när jag var ledsen (och nu börjar jag snart gråta här i skolan men jag är ensam i datorsalen så whatever), och jag saknar våra middagar på Dionysos. Jag saknar våra pizzor på 2000, och jag saknar att storhandla på Citygross.

Jag ser dock in i framtiden. Är inte fast i det förflutna.
Vi har båda gått vidare och nu har jag börjat bli starkare på egen hand, med lite hjälp av vänner. Jag börjar må bra och självförtroendet har sakta men säkert börjat komma tillbaka. Jag var ute i onsdags och kände mig riktigt nöjd med hur jag såg ut. Samma sak idag. Jag ser faktiskt riktigt bra ut! Men så får man väl inte säga i ett land som Sverige?
Det är slut på att be om ursäkt för mig själv. Jag finns, och jag tar plats. Om jag vill gå ut så går jag ut. Vill jag bjuda hem vänner så bjuder jag hem vänner. Den friheten känner jag nu och jag mår bra av det!

Nej, nu har jag suttit i skolan sen halv tio. Dags att gå hem. Dessutom är det så kallt i datorsalen att mina naglar är alldeles lila! :[

mh.

2 kommentarer:

Elin sa...

när åker vi till Thailand då? hehe.

Anna sa...

När du bjuder. :P