Pages

måndag 8 maj 2006

Ilska.

Jag fick ett sånt där aggressivt utspel igår när vi hade gått och lagt oss. Det bara kom och sköljde över mig som en jäkla tsunami. Kunde inte stoppa det. Samtidigt grät jag, som alltid. Tårarna kommer alltid när jag är arg. Detta är inte roligt, för då misstar människor det för sorg. Jag är inte ledsen längre, utan bara arg. Arg och jävligt besviken för att jag aldrig någonsin kommer få svar på mina frågor.

Det har gått nästan ett år sedan jag fick veta vad som hade hänt, av någon annan. Jag satt där som en idiot och bortförklarade honom, sa att det inte var han för varför skulle han? Han hade ju mig nu, och då behöver man inte göra så...
Under ett gräl som handlade om Henne, så tog jag upp det jag hade hört, och jodå, det var sant. Jag föll ihop på köksbordet och blev som en liten pöl av tårar. Det var då jag skulle avslutat allt antagligen, för inget blev sig likt efter det. Jag började jämföra mig med andra och känslan av att aldrig duga försvann aldrig helt. Den känslan inbefinner sig då och då fortfarande, men allt mer sällan.

Robin tyckte jag skulle skicka ett argt sms, men nej. Vad skulle det göra för nytta? Han har redan hört mina klagosånger om och om igen, och svaren jag söker efter finns inte. Det hänger på mig, att jag ska acceptera vad som hände och sedan gå vidare. Jag vill inte fortsätta må dåligt över det förflutna, för det finns ingen anledning. Hänt har hänt och man kan aldrig gå tillbaka.

"Anna duger", brukar Robin viska i mitt öra. Det vete katten om jag tror på. Ibland känns det som om jag bara slåss mot spöken, för i hela mitt liv har det alltid funnits någon jag behövt slåss mot.

Kanske dags att slå ner mina hjärnspöken helt och hållet för en gång skull?

mh.

Inga kommentarer: