Pages

tisdag 8 september 2009

Dag två.

Vilken pärs det var igår! Hade ont i hjärtat och själen hela tiden. Som förälder blir man väldigt liten och hjälplös när ens barn lider. Det finns liksom inget man kan göra mer än att trösta och ge medicin. Hade jag kunnat ta över Isadoras feber så hade jag gjort det utan tvekan!

Igår på eftermiddagen ville Isadora bara vara nära nära. Kändes skönt för mig att hon kom till mig och sa till mig vad hon ville. Ibland känns det som att det bara är Robin som duger, men senaste tiden har hon faktiskt velat vara hos mig mer.
Hon somnade till då och då i min famn, och gissa vem som passade på att mysa ner sitt huvud i hennes blonda, ljuvliga lockar? :]

Robin kom hem vid 16, och sen skulle jag i väg vid halv fem eftersom jag har kvällskurs på måndagar. Kändes jobbigt att lämna skruttan, men hon skulle ju bli väl omhändertagen. Det tog inte mer än en timme så damp det ner ett sms från Robin som meddelade att Izzie hade slocknat i hans knä. Han hade väckt henne, borstat hennes tänder och sen lagt henne i sin egen säng där hon hade somnat på direkten.

Jag kom hem vid 20:30-tiden, vi åt lite och tittade på Roast (kanal 5 - roligt som tusan!), sen bestämde vi oss för att ge Izzie en supp i rumpan så att hon skulle hålla sig feberfri under natten. Bara det att när jag tog upp stumpan så var hon brännhet. Riktigt jäkla varm, så varm så att det kändes som en het platta. Jag fick lite små-panik för skruttan reagerade inte så mycket som hon brukar, utan hängde mest lealös på armen. Vi tog in henne till vår säng, gav henne suppen och bestämde oss för att ringa sjukvårdsupplysningen.
Nu tänker vissa kanske att vi överdrev, men saken är den att vi har begåvats med ett barn som aldrig är sjuk! Jag kan räkna på min ena hand de få gånger hon varit sjuk. En gång var det vinterkräksjukan och två gånger förkylning plus då den här omgången med feber. Vi är alltså noviser på det här området.

Tog till sist tempen som visade på hela 39,5 graders feber! Usch, usch, usch. Lilla stumpan var alldeles blek med feber-rosiga kinder och blanka ögon. Vår underbara lilla sessa med sina blonda lockar och stora blå ögon. Hon såg helt förstörd ut. :[

Fick lite råd av sjukvårdsupplysningen och efter mycket om och men så somnade hon till sist i sin egen säng vid midnatt.

Idag då?
Ja, idag är hon precis som vanligt! Springer, busar, skrattar och mår bra! Vill dock inte äta så mycket, men vi får i henne vätska och det är huvudsaken. Det verkar som att hon hade ett 24-timmarsvirus helt enkelt. Känns skönt att se henne pigg igen! Fast jag saknar närheten från igår, hehe. Aldrig får man vara helt nöjd. :P

anna_signatur

Inga kommentarer: