Pages

torsdag 1 oktober 2009

Försvunna fördomar.

Idag tänkte jag passa på att berätta lite om en fördom jag hade som yngre som försvunnit helt och hållet.
Fördomar är något som alla dras med, oavsett om man tror det eller ej. Det finns liksom inbyggt i oss, så även hos mig.

När jag var yngre och hade dåligt självförtroende uttryckte sig mina fördomar extremt om systrarna Graaf. De blev kända och populära i en tid då jag var som mest känslig. Här kom det två superblonderade systrar med jättestora fejk-boobs som vek ut sig till höger och vänster. Sen blev de popstjärnor med ett par hits (You got what I want minns väl de flesta?) och det skrevs spaltmeter i pressen om dessa systrar. Hannah och min syster är födda samma år, 1978 och min syster var väl den som fick igång mina fördomar på allvar. Vi satt och tyckte väldigt illa om dessa tjejer och kallade de för massa elaka saker. Jag var 15-16 år och mådde inte så bra, och fick utlopp för det när jag öste skit över två människor jag inte kände. Trodde att de var blåsta, att det enda som fanns i deras huvud var kläder, utseende och yta. Minns att jag till och med rackade ner på Magdalenas (äldre systern) brud-outfit när hon gifte sig med Magnus Hedman.
Egentligen handlade allt om avundsjuka och fördomar som grundade sig ur tomma intet. Jag hade ju aldrig pratat med någon av dessa systrar! Hade ingen aning om deras bakgrund, deras tankar eller vad de tyckte mest om.

Det gick några år och lugnet lade sig över systrarna Graaf. De vek inte ut sig längre och musiken spolades. Så kom Magdalenas självbiografi där vi fick veta hennes hemska bakgrund med en misshandlande make, hur hon fick fly sin egen stad med sin lilla son, bo under skyddat namn och rädslan över att bli hittad. Jag läste boken på några timmar och plötsligt förstod jag att den här människan hade gått igenom ett helvete för att komma så långt som hon gjort. Hon gick från att vara ett skrämt offer till en stark kvinna som tar hand om sina tre barn. För ett år sedan drabbades denna unga kvinna av en kraftig hjärnblödning, hon har gått igenom en smärtsam offentlig skilsmässa och kan ändå skämta om sig själv. Genom hennes blogg har jag fått upp ögonen för hennes liv, skrattat mig halvt medvetslös till gränsen då jag nästan kissat på mig. Genom hennes blogg började jag läsa hennes syster Hannahs.

Hannah Graaf är en vacker, rolig person med enorm självdistans. Hon skriver jättebra och förskönar inte sitt liv så som många andra kända personer kan göra ibland. Hon har levt ett inte alltid så roligt liv där hon fått ta mycket skit, mest från kvinnor. Såna som jag var som yngre. Hon har fått ta skit för att hon har tre barn med tre olika män. Jag blir fruktansvärt upprörd över det faktum att kvinnor kan bete sig så lågt att de attackerar en sådan sak. Hannah har fått tre fantastiskt fina barn, och att de är lika älskade av henne som om de kom från samma karl är inget att diskutera. Det är främst Hannah som stått för tryggheten, uppfostran och omvårdnaden av de två äldsta. Vi som har barn vet själva hur krävande det är med barn. Nu har hon äntligen hittat den stora kärleken, den som hon fått sitt tredje barn med. En man (som för övrigt är från världens bästa Skåne!) som tar fullt ansvar för hela familjen, inklusive två barn som har andra pappor. Hon har hittat hem, och då är det väl ändå bara till att glädjas för hennes skull istället för slänga skit på henne och missunna henne glädjen med sin familj.

Jag rekommenderar er alla att titta in på deras fina community, Bloggfamiljen. Läs Peters blogg under En pappas dagbok och få er både rejäla skratt och ordentliga funderingar. Och missa givetvis inte Hannahs blogg, samt Magdalenas gamla. Hon har tyvärr slutat blogga, men hennes gamla finns kvar! Jag kan lova er att alla fördomar ni haft om systrarna Graaf kommer försvinna. Det enda som blir kvar är en underbar känsla av glädje.

anna_signatur

1 kommentar:

Carin sa...

Maggan bloggar igen men det kanske du redan sett? Länken finns i Hannahs blogg. :) Jag hade, precis som du, fördomar om systrarna Graaf. Efter att ha läst Maggans bok och läst bådas bloggar har jag helt ändrat uppfattning. Jag tycker de är såna härliga människor och får mig att le och skratta dagligen genom att läsa deras bloggar.