Pages

fredag 23 oktober 2009

Fredags-ledsen.

Idag skulle jag ge våra två ödlor nytt vatten. Yoshi sprang omkring som vanligt när vattnet är på ingång, men bakom vattenskålen, tätt intryckt, låg Zelda. Jag trodde först att hon hade fastnat där bakom, som hon en gång tidigare hade gjort så jag flyttade vattenskålen. Robin sa direkt att han trodde att hon hade krypit dit för att dö, och visst var det så. Djur brukar gå undan när de känner att det är dags att dö, även såna i fångenskap.

Det är så sorgligt, och jag har gråtit flera gånger sedan vi hittade henne, för våra ödlor var som våra barn under flera års tid. Senast igår på morgonen var jag inne och pratade lite med ödlorna, och även om Zelda inte såg så frisk ut så kom det ändå som en chock att hon lagt sig för att dö efter det.

Yoshi och Zelda är leopardgeckoödlor och ska ha en livslängd på runt 20 år, men Zelda blev bara 7 år och det känns givetvis som ett misslyckande. Saken är den att hon har levt ett hårt liv. En gång fastnade hon med huvudet under vattenskålen, och när Robin skulle få loss henne fick han ett bett i fingret som tack. Efter den händelsen var Zelda för alltid traumatiserad för hon blev livrädd så fort någon kom nära. Det var nästan så att man kunde höra hennes lilla hjärta banka snabbt snabbt. :[
Sen kom det ännu en olycka i form av en sten på hennes svans. Hon kastade av sig svansen så som ödlor gör, sen växte den ut igen. Efter det var vi ytterst noga med att inte ta på henne eller vara alltför nära med våra händer, för hon riskerade att få en hjärtattack av nervositet.

Kanske var det bara skönt för Zelda att få dö, med tanke på hur rädd hon varit de senaste åren. Men ur ett rent egoistiskt perspektiv så känns det skitjobbigt och jag är jätteledsen. När vi fick två missfall så blev ödlorna mina låtsasbarn. Jag tog hand om de som om de vore mina egna, vilket kanske låter sjukt, men jag kände ett starkt behov av att de skulle må bra.

Nu är dessutom Yoshi ensam. Jag vet inte hur mycket det kommer kännas av att Zelda är borta, men de är trots allt uppvuxna tillsammans. De var dessutom syskon.
Nu blir det Yoshi som kommer att få all uppmärksamhet i världen, för att lindra det som hänt. Hoppas också att Yoshi mår bra och kommer få leva 10 år till, minst.


Vi kommer sakna dig, Zelda.

anna_signatur

1 kommentar:

Lilian sa...

beklagar sorgen.. vet hur ledsen man kan bli när ett husdjur dör. min katt smulan blev påkörd när jag gick i högstadiet och jag var knäckt i några dagar.. var så hemskt att se henne helt livlös när vi tvättade henne rent från blod som kommit från munnen. :(