Pages

fredag 31 december 2010

2011

Snart är det ett nytt år och jag passar på att önska er alla ett riktigt gott nytt år!

Det kommer en årskrönika så småningom men just nu är jag fast i morfindimman och kan inte tänka klart.

Hoppas att ni alla får det riktigt mysigt i kväll och ett bra nästkommande år med många spännande händelser!

11 - Mina syskon

Jag är yngst i barnaskaran som består av (i åldersordning äldst-yngst) Alice, Åsa, Christian, Sofia och sist då jag. De två äldsta är födda och uppvuxna i Torshälla och vi har samma pappa men inte samma mamma. Christian är född på Gotland och vi delar samma mamma men rent biologiskt har vi olika pappor. Jag ser honom dock som "helbror" eftersom vi växt upp tillsammans och han kallar "min" pappa för pappa. Sofia är alltså rent biologiskt mitt enda "helsyskon".

Åldersskillnaderna mellan oss alla är rätt stor. Alice och Åsa är över 40 år, Christian fyller 35 år i April och Sofia fyller 33 år i Augusti.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om våra relationer, men en del är väldigt känsligt och jag känner att jag inte vill lämna ut det för mycket. Min kontakt med de två äldsta är väldigt sporadisk medan jag har kontinuerlig kontakt med Sofia och Christian. Sofia är den som står Isadora närmst men är även den av mina syskon som blivit en riktigt fin vän i vuxen ålder.

måndag 27 december 2010

10 – Det här hade jag på mig i dag

Usch, jag är ingen modebloggare. Tycker att det är fruktansvärt tråkigt med "Dagens outfit"-bloggar, men men.

Idag har jag på mig svart-vita Hello Kitty-strumpor, svarta jeansleggings, vitt linne och en stickad vit tröja med svarta streck på.

onsdag 22 december 2010

Minus 8.

Nej, inte vädret faktiskt. I Eskilstuna är det idag 21 minusgrader men jag tänker inte gå utanför dörren. Var ju ute igår eftersom min feber hade sjunkit tillräckligt, så gissa vad som kom tillbaka med en smäll på kvällen? Min vän febern såklart. Sitter just nu med dubbla tröjor men fryser ändå, och har en temp på 38.3 vilket är väldigt högt eftersom min normaltemp ligger på drygt 36.5.

Minus 8 ja.
Jag har gått ner åtta kilo nu och mår riktigt bra i mitt eget skinn. Börjar så smått känna igen min "gamla" kropp och det är härligt! Är väldigt stolt över mig själv även om det är 11 kilo kvar innan jag är framme i mål. Och jag kommer komma i mål, var så säkra! :]

Jag fick en fråga för ett tag sedan hur det gick med utredningen kring våra missfall. Tänkte förklara lite.

Som det ser ut just nu så har jag ingen ork eller vilja att gå igenom en utredning kring ämnet. Att ens tänka bebis är uteslutet. Jag vill inte ha en bebis helt enkelt. Det är fullt upp att klara av mig själv och det barn jag har nu. Min sorg över Knyttet är inte fullt bearbetad utan jag sörjer fortfarande. Så länge jag sörjer ser jag ingen anledning att gå igenom utredningen, så den får vänta. Hoppas att ni fick lite mer klarhet över situationen. Däremot ser jag fram emot de bebisar som mina kompisar väntar!

Nu ska jag bädda ner mig igen i soffan med en kopp honungsvatten. Min hals vägrar samarbeta så till den grad att jag knappt kan svälja. Det blir en underbar jul det här..

09 - Min tro

Okej, då kör vi igång med nästa ämne. Min tro!

Jag är rätt vilsen när det gäller religion, vad jag tror på och vad jag inte tror på. Som barn var jag väldigt intresserad av religion och när det var dags att fundera på konfirmation fick jag tänka till extra mycket eftersom jag inte var döpt. Man måste vara döpt för att få konfirmera sig som de flesta vet!

Mina föräldrar var av den åsikten att vi skulle få ta det beslutet själva och för det är jag de evigt tacksamma. Jag personligen anser det väldigt otrevligt att tvinga bebisar till dop. (Jisses vad jag säkert upprör folk nu, men det här är bara vad jag känner - det finns inget rätt eller fel och alla upplever det olika)
När min storebror föddes döptes han som bebis, mycket tack vare att hans farmor och farfar var djupt troende och antagligen skulle fått en stroke om Christian inte döptes. När Christian sedan växte upp var han smått bitter av dopet eftersom han inte var troende och upplevde det som om någon tvingat honom.
När sedan Sofia föddes valde våra föräldrar att inte döpa henne (Sofia och jag delar inte samma farföräldrar som Christian), och samma sak med mig.
Isadora är inte heller döpt av samma anledning. Jag och Robin är inte troende och ansåg det därför totalt onödigt att tvångsdöpa vår bebis. Hon fick en vacker namngivningsceremoni istället!

Tillbaka till mig.

Efter mycket tänkande fram och tillbaka bestämde jag mig ändå för att döpa mig så att jag kunde konfirmeras. Jag hade nämligen en tanke med det hela, att se vad det hela handlade om. Jag ville ha fakta, jag ville se vad konfirmationen betydde och framförallt så gjorde ju alla mina kompisar det, och jag ville inte vara sämre. Behöver jag påminna er om att jag var en väldigt osäker tonåring?

Jag konfirmerade mig men började ifrågasätta Gud rätt snabbt efter det att jag konfirmerat mig. Mitt liv tog en dramatisk, och framförallt traumatisk, vändning när jag var 15 år som vände ut och in på allt som kunde förklaras med orden "God works in mysterious ways". Det var inget mystiskt alls. För mig fanns inte Gud och jag valde att gå ur Svenska kyrkan vid 15 års ålder. Efter det följde en period med mycket ilska, sorg och ifrågasättande.

För två år sedan började jag tänka på det här med min tro igen. Jag hade långa möten med ett par mormoner från USA som var här för att rekrytera nya medlemmar. Det fanns mycket i deras tro som tilltalade mig, men alldeles för mycket som inte tilltalade mig alls. Ungefär så som det finns i alla religioner. De lyckades inte rekrytera mig men de lyckades få mig att börja tänka. Min forna ilska på den Gud jag trodde fanns är borta. Idag väljer jag istället att se på tro som något annat. Tro för mig kan vara tron på mitt barn. Tron på att det finns mänsklighet även när världen är upp och ner. Tron på mig själv.

tisdag 21 december 2010

Internettorka

Okej, så jag har legat däckad i influensa i en vecka drygt. Haft 39 graders feber flera dagar i rad och i morse vaknade jag utan röst. Senare idag måste jag till vårdcentralen och lämna in tre prover som förhoppningsvis säger att jag inte har inre blödningar. Life is good!

Förutom diverse hälsoproblem så har jag haft en ordentlig internettorka. Har inte varit inloggad sedan i fredags förra veckan! Inte tittat mail, inte tittat Facebook och inte tittat bloggar. Gissar att min mailbox är översvämmad av massa skitreklam och loggar över besökare till min blogg. Bloglovin lär ha kokat över med sisådär 400 nya inlägg. Äsch, jag tar det ett steg i taget!

Veckan som gick har som sagt gått åt till att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Men i lördags förra veckan var jag i Stockholm och träffade Carin från Umeå. Det var höstens höjdpunkt om man räknar bort Jay Smith. ;]
Hon var precis så söt och snäll och fin som jag hade trott, och vi är väldigt lika varandra till sättet. Var superduper att få ses och hoppas att det inte dröjer 4 år till nästa gång. ;]

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund till och bara tycka synd om mig. Julen i år blir väldigt lyckad känns det som. :P

torsdag 9 december 2010

Ego


Jag är riktigt nöjd, även fast bilder aldrig riktigt visar hela sanningen. :] Verklighetens Anna är alltid trevligare än bild-Anna.

Idag är jag snyggast i stan

Jag är inte så mycket för det där med jantelagen och att man inte får låta skrytsam. Tycker att det är något typiskt svenskt som är negativt. När man har gjort något bra eller när man tycker om sig själv tycker jag att man ska kunna säga det. Jag blir faktiskt glad och positivt laddad när jag ser någon annan göra det.

Idag är jag snyggast i stan. Jag skämtar inte! Tog ett bad i morse, fönade håret, satte på mig min outfit som passar för kvällens jobb och tog mig sedan tid att verkligen sminka mig. I vanliga fall går min makeup på 3 minuter men idag tog det mig faktiskt 20 minuter. ;]
Och damn! Jag är så nöjd, så nöjd. Concealer, foundation, puder, grön skimrande ögonskugga + grön ögonpenna, mascara, eyeliner och knallrött läppstift = jag idag. Ska försöka få en riktigt bra bild så att ni får se att jag inte ljuger.. ;]

Ser verkligen fram emot kvällens jobb! (Vicky - jag har kontakt med en som heter Charlotte)
Jag ska jobba som barchef är det tänkt och det passar mig utmärkt eftersom jag har bra med erfarenheter kring det yrket. Blanda drinkar är dessutom något av det roligaste jag vet!

För övrigt är jag jäkligt besviken på Jay. Jag skiter i om han knarkar eller är otrogen, men med Minnah? Kom igen Jaaaaay, du kunde fått så mycket bättre. :P Typ norrlännings-Carin! *puss*

onsdag 8 december 2010

2000

Det här blir inlägg nummer 2000! Wow, herre min gud osv osv. Hur ska vi fira det?
Jo, genom att berätta..

.. att jag ska jobba i morgon och på fredag samt torsdag och fredag nästa vecka!
Det blir som servitris på ökända Café Kaka (i rothoffsparken) under deras julbord. Jag tror att det kommer bli väldigt stressigt, roligt och nyttigt! Ja, nyttigt att komma i väg på lite jobb. Just nu har jag börjat småklättra på väggarna här hemma så det blir bra att få jobba lite. :]
Om jag gör ett bra jobb så kan det ju faktiskt leda till mer jobb. 5 år på högskolan leder till såna här jobb just nu, hehe. ;] Man kan inte vara kräsen! Ett jobb är ett jobb och det betyder pengar till räkningar. Så är det.

Ser fram emot det! :]

(Vilket underbart spännande 2000:e inlägg!)

08 - Ett ögonblick

Förstår inte riktigt vad man ska skriva under den rubriken, men okej..

Det första som kom upp i mina tankar var det korta ögonblicket jag fick se min dotter efter att hon föddes. Isadora kom med akut kejsarsnitt efter fyra dagar med pinvärkar. Det blir fara för barnet till sist och mitt i natten så rullades jag ner till operation. Det tog ett bra tag för läkaren att sätta bedövningen i ryggen och jag nästintill skrek eftersom det gjorde förjävla ont. Efter mycket obehag (ja, man känner när läkarna drar och sliter i magen) så hör jag ett stort PLASK och tre sekunder senare hörs en väldigt arg flicka. Jag svär, man kunde nästan höra henne skrika "era jävlar, vad gör ni? det är kaaaallt!" åt läkarna. :P

Så kom då ögonblicket jag längtat efter i drygt 8 månader (Isadora är född några veckor för tidigt). Min barnmorska kom med en tjock blå unge med massa mörkt hår och vit gojja över hela sig. Behöver jag säga att hon var det vackraste jag sett?
I ungefär 10 sekunder fick jag se henne, knappt hålla eftersom jag hade massa slangar och var halvt förlamad.
Sen var hon borta.

Det dröjde två timmar innan jag fick se min dotter igen. Två timmar utan någon som helst vid min sida som undrade hur jag mådde, om jag behövde något (min dotter!) eller annat. Och jag kan sätta mitt högra ben på att en sådan traumatisk upplevelse satte en grund till den förlossningsdepression jag sedan drabbades av.

Men ögonblicket jag fick se min dotter för första gången, blå och kladdig och alldeles underbar.. det ögonblicket har jag sparat i min minnesbank för evigt.

tisdag 7 december 2010

07 - Min bästa vän

Jag har aldrig gillat ordet "bästa" framför "vän". I min vuxna värld så har jag många bra vänner, och jag värderar de inte som "näst bästa", "bästa" osv. Jag har vänner och jag har bekanta. Föredrar definitivt vänner framför bekanta men anser att det är bra att ha ytliga bekanta också.

Idag ska jag berätta om Anna. Ja, när jag växte upp hette min allra bästa vän Anna. Vi var som ler och långhalm. Där jag gick, gick hon också. Där hon gick, där gick jag också. Ni förstår?
Anna är född i januari 1985 och är således ett par år yngre än mig, men det har jag aldrig märkt av och aldrig störts av. Vi blev bästisar när jag flyttade till hennes gård runt 1993. Jag skulle börja fyran i en helt ny skola och den sommaren började vi leka. Hon gick också på Österportskolan och vi skulle de närmsta åren ha sällskap till och från skolan (när våra tider passade d.v.s.), skvallra om våra klasskamrater, och trösta varandra när saker blev jobbiga. Och saker blev jobbiga. Både för henne och för mig.

När jag mot förmodan börjar skriva på min bok så kommer Anna att ta upp minst tre kapitel. Så mycket har vi gjort tillsammans, så mycket betyder hon för mig. Jag skulle inte ha klarat mig under de allra värsta åren om det inte vore för Anna. Anna, min Anna. Världens underbaraste, givmildaste, coolaste och bästa Anna!

Jag var 19 år när vi började växa ifrån varandra. Då hade jag träffat L, var på väg att bli sambo och livet kretsade mest kring fester och honom. Vi hördes av sporadiskt, blev aldrig ovänner utan fortsatte bara våra liv. Inget dramatiskt alls! Jag tror att det är mer vanligt än ovanligt.

Så var det då den där dagen för tre år sedan. Jag fyllde 25 år och var väldigt gravid med Isadora. Robin och jag var på Cityhuset och skulle födelsedagsfika när mobilen pep till. Det var ett sms från okänt nummer - min Anna! Hon skrev att hon nyligen fått barn (hon som aaaaaaaldrig skulle ha barn, haha!) och hittat till min blogg. Jag minns att jag blev så glad att jag nästan kissade på mig. Det är antagligen därför Isadora fick spel i magen och ville titta ut redan den kvällen. :P

Vi har en fin kontakt idag, jag och min Anna. När jag hälsar på nere i Malmö så är det som om ingen tid alls har flytt. Vi sitter och skrattar och pratar precis som vi gjorde för alla dessa år sedan. Hur lång tid som än går så kommer Anna alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Hon betyder väldigt mycket för mig, och jag älskar henne som en syster. Alltid.

måndag 6 december 2010

Han kommer bli stor

Nu har även en av världens största bloggare, amerikanska Perez Hilton, fått upp ögonen för Jay Smith. Han skrev på sin twitter "This is so amazing!!!" och länkade till Jays version av Like a prayer.

Gött mos! Inte bara Sverige som får ta del av den underbara kakan vid namn Jay Smith. Han kommer bli stor, sanna mina ord!

06 - Min dag

Min dag idag ser ut som sådan att jag behåller Isadora hemma från dagis. Det går äckelpäckel-kräksjuka på dagis och för mig räcker det att titta på någon som haft det för att jag själv ska få det. Så nej, idag får hon stanna hemma eftersom vi får besök ikväll och jag inte vill riskera att få hem smittan! Dessutom hade jag inga direkta planer för dagen, så då känns det som att hon lika gärna kan få vara hemma. :]

Robin slutar vid 14 och då ska familjen gå ut och handla inför kvällens gäster. Jani med familj (Jani jobbar med R) kommer och äter tacos hos oss, och de har en dotter som är året yngre än Isadora men det brukar inte vara några problem. Isadora leker med alla. :P

Så ser min dag ut! Väldigt ointressant. :P

lördag 4 december 2010

Enter Sandman och In the ghetto

Han är redan en klar artist. Han spöar tråk-Minnah med hästlängder. Han är min musikgud just nu. Och jävlar vad han rockade loss igår med Metallicas Enter Sandman. Det var hans "glänsarlåt" och hans utmaning var ju Elvis In the ghetto. Well, Jay har tagit över titeln The king of rock and roll! Jag satt med knotterhud under hela framträdandet med In the ghetto. Nu ser jag fram emot finalen på fredag. Jag hoppas att Jay får sjunga Like a prayer igen, för den var så jäkla grym. Dagen efter ska jag träffa bästaste norrlänning-Carin så gissar att vi kommer ta segeröl istället för gravöl på kvällen. ;]

Titta, lyssna och njuuuut. Det här är det bästa Sverige har tagit fram på många år!

Jay%20Smith%20-%20Enter%20Sandman
Enter Sandman (klicka på pilarna för helskärm)


In the ghetto

fredag 3 december 2010

Julklappar

I år tänkte jag skippa att handla fysiska julklappar till mina föräldrar. Jag har istället valt att handla i UNICEFS gåvoshop i mina föräldrars namn. Det känns bättre att lägga pengar på något som verkligen behövs än på materiella saker. Vi i västvärlden borde fundera mer på vad vi lägger våra pengar på. Behöver din pappa verkligen den där rakapparaten? Skänk istället vaccin, böcker, näring eller något annat som barn i u-länder behöver.

Göteborgsskämt

Vi har alla hört skämten från Göteborg! Men nu har Idolerna också haft kul åt dem. ;]
(Vad ni kommer bli glada när säsongens Idol är över va? Haha)

Citat

Jay Smith

”Enter sandman”

Ja, men vad fan trodde ni då? Naturligtvis är det här så mycket mammas gata för Jay att det nästan blir löjligt. Och det är naturligtvis helt briljant. Numret brinner, exploderar och sprakar från första stund och Jay växer flera meter när han får husera fritt i sin naturliga miljö. Det bästa han gjort i ”Idol”? Mycket möjligt. Inte ens de fåniga – och extremt felplacerade – dansarna lyckas dölja det.

- Martin Söderström

Det ska bli mer än underbart att få se det här numret! :D

05 - Vad är kärlek?

Hmm, vad är kärlek? Det var inte den lättaste frågan att försöka besvara!

Kärlek kan vara många saker, se ut på olika sätt och kännas annorlunda beroende på vad det gäller. Det är kärlek som driver en till att göra idiotiska saker, men det är också kärlek som driver människan till att vara en passionerad och lycklig människa. Kärlek kan vara underbart på alla sätt möjliga, men kärlek kan vara det värsta som finns. Den kan krossa hjärtan och den kan hela hjärtan.

Kärlek till ens familj, till sina barn, är nog den största kärleken i världen. Ibland räcker det att titta på min sovande dotter för att kroppen ska fyllas med så mycket kärlek att det nästan rinner över. Minns när vi fick hem Isadoras första dagisfoto och både jag och Robin började gråta för hon var så vacker. Det är en känsla som sträcker sig långt över det normala!

Det kan göra ont att känna kärlek, när den inte är besvarad eller när den man älskar beter sig illa. Man vill lämna, men det går inte för kärleken har inte tagit slut. Så man fortsätter plåga sig lite till, och hoppas att kärleken inte ska göra så ont...

Jag tror inte att det finns ett enkelt svar på frågan om vad kärlek är men jag tror att vi alla någon gång upplever det. Ett husdjur, sina barn, sin respektive, sin mamma eller kanske till en god vän. Utan kärlek överlever man inte som människa!

torsdag 2 december 2010

Bäst just nu

Bäst just nu är den här låten - Sad Dead Me av Von Benzo. Så himla härlig låt! Gör att jag ser mer fram emot Idol i morgon. Jag är ensam hemma i morgon då Robin ska på julfest med jobbet, så gissa om jag kommer hoppa omkring som en annan fjortis? ;]
Får se till att trötta ut Isadora så mycket som möjligt så hon somnar innan 20, haha. De senaste kvällarna har hon inte velat somna innan 20:30. Antagligen för att dagis inte velat vara ute på grund av kylan som härjar. Man blir inte lika trött av att leka inne som ute så klart.

Åh, önskar att bästaste norrlännings-Carin hade varit här. Då hade vi kunnat vara fjortisar tillsammans. :]

Bilder

Lite nya bilder uppskattas väl alltid? ;]




Morgondagens Idol

Jag är så ivrig efter att få höra morgondagens Idol så jag knappt kan stava rätt. :P

Jay sjunger Enter Sandman!! Förstår ni hur han kommer att rocka? Förstår ni att han kommer vara så jäkla bäst att alla andra kan slänga sig i väggen? :P
Sen hur han gör In the Ghetto är en annan femma. Förhoppningsvis går det bra men det kan nog bli lite av en utmaning.

Okej, fjortisen avslutar nu. Over and out!

04 - Det här åt jag idag

Okej, kanske listans tråkigaste punkt!

Klockan är bara 09:07 så har inte hunnit äta så mycket.

  • Två glas apelsinjuice. Jag brukar bara dricka ett halvt glas men var jättetörstig!
  • Fullkornsmacka med pyttelite smör och en skiva julskinka. Gillar inte julskinka egentligen.
Ja, det var allt. :P

onsdag 1 december 2010

03 - Mina föräldrar

Jag skulle kunna skriva en hel bok om mina föräldrar, men ska försöka hålla det kort och gott. :]

Min pappa heter Bo men kallas Bosse. Han är född norrlänning men spenderade många år i Torshälla som ligger här i Eskilstuna, eller ja en mil utanför typ. En liten håla.. ;] Där gifte han sig tidigt och vid 24 års ålder hade han barn. Han fick två döttrar som heter Alice och Åsa. Mina halvsystrar!
Efter några år skilde han sig och lyckades träffa min mamma genom en kontaktannons i en politisk tidning. Efter nåt år flyttade de till Malmö med sitt gemensamma barn Sofia och mammas son Christian. Det var i Malmö som deras sista barn skulle födas - jag!

Pappa har inte haft det så lätt i livet med diverse föräldra- och alkoholproblem, men han har lyckats bra i livet. Han kunde ha blivit som sina egna föräldrar men tog en annan väg i livet och blev en oerhört älskad och bra pappa. Jag har alltid sett upp till honom, även när han har varit nere i botten. Med pappa har jag alltid kunnat prata, hur svårt det än kan ha känts och hur generad jag än må ha blivit. Pappa dömer inte och pappa ställer upp. Vår relation har alltid varit solid och jag är väldigt stolt över honom. Han har visat mig att hur jobbigt livet än må kännas så kan det bara bli bättre. Jag älskar dig pappa!

Min mamma heter Elisabet och är också född norrlänning, rättare sagt i Robertsfors som ligger utanför Umeå. Precis som pappa hade hon en rätt jobbig start på sitt liv med en mamma som inte visste hur man var mamma, utan fick flytta runt hos olika släktingar i norrland innan hon till sist hamnade på Gotland. Där bodde hon i många år och träffade en ung kille som hon fick en son med, min bror Christian. Men förhållandet varade inte och när Christian var drygt ett år träffade hon min pappa. De hann inte vara tillsammans så länge innan min syster Sofia föddes. Ytterliga fyra år senare var det dags för minstingen i familjen att komma. Jag alltså!

Om min relation med pappa alltid har varit solid så är det inte vad man kan säga om min relation till mamma. Snarare tvärtom. Under många år var jag väldigt arg på min mamma och vi hade inte så mycket till relation. Min ilska på mamma kom från att hon jobbade väldigt mycket när jag var liten. Hon var borta oerhört mycket och jag kände att när alla kompisar pratade om sina mammor så förstod jag inte vad de snackade om. Allt det de pratade om med sina mammor hade jag med pappa istället. Men efter några år i terapi så kom jag och mamma varandra närmare och närmare. Istället för att se henne som en mamma så började jag se på henne som en kompis, och ju bättre kompisar vi blev desto närmare en mamma blev hon. Idag är hon både en kompis och en väldigt bra mamma! Jag är inte arg längre utan är stolt över att just hon är min mamma. Någon som alltid ställer upp och som försöker hjälpa till så gott hon kan. Jag älskar dig!

Mina föräldrar höll ihop under många år, drygt 26 år, innan de skilde sig. Jag har inte tagit stryk av deras skilsmässa utan anser att den var till det bästa. Mina föräldrar hade vuxit ifrån varandra och hade de fortsatt ihop hade de bara gjort illa varandra. Istället kan mina föräldrar idag umgås som vänner och det känns inte olustigt eller jobbigt när hela familjen ses. Både mamma och pappa har idag väldigt trevliga respektive som jag tycker om mycket och Isadora älskar både mormor och morfar och Tim och Elsie. Vi har blivit en större familj än när jag växte upp, och det ser jag på positivt!

Mamma och pappa, tack snälla ni för allt ni gjorde för mig och mina syskon. Jag förstår idag, när jag själv är förälder, vilket helsicke ni måste haft tidvis. Ni kan vara stolta över resultatet idag! Jag älskar er.

Tävling på Studentnytta.se



Studentnytta.se är Sveriges största portal med företag som har studentrabatter. Tusentals rabatter, helt gratis utan någon registrering!

Jag är med i utlottningen av ”Bli modell för en dag”, en tävling som kommer pågå fram till 1 januari 2011.
Vill du också vara med? Länka till
www.studentnytta.se med samma text och bild som jag, när du har gjort det skickar du ett mail till marknadsforing@studentnytta.se.

Vinnaren meddelas via e-post och kommer att annonseras ut under senaste nytt på www.studentnytta.se!


tisdag 30 november 2010

Bitter Jay? ;]

Vad%20avsl%C3%B6jar%20Geir%20som%20f%C3%A5r%20Jay%20att%20skratta?
Cirka 02:45 in i klippet låter Jay väldigt bitter, haha!

02 - Min första kärlek

Här skulle jag kunnat skriva om Johan eller Michael, två killar jag var störtförälskad i när jag gick i mellanstadiet men som inte var besvarat. Eller om Ola som var den första jag förlovade mig med och trodde skulle hålla livet ut på ett härligt naivt sätt som bara en 16-åring kan tro. Varför inte Robin som jag trots allt gifte mig med? Isadora är ju egentligen också min första riktiga kärlek eftersom den är evig...

Nej, jag väljer att berätta om Jakob. Han var den första riktiga pojkvännen jag hade! Jag var 14 år och internet var nytt och spännande. Vi träffades genom en chatt som Aftonbladet hade, tror det var i ett "rum" som hette Biblioteket. Vi började chatta regelbundet och det gick över till mail och till sist ringde vi varandra. Det var bara ett problem! Jag var 14 och han 18 så jag ljög först om min ålder fram till dess att vi faktiskt kom på att vi var kära och ville ses. Jag våndades mycket men sa till sist sanningen och han tog den bra, tack och lov.

Mina föräldrar pratade med hans föräldrar och gav mig till sist lov att åka upp till Stockholm för att träffa min stora kärlek. Hehe, där var jag lite rolig i smyg när jag skrev "stora kärlek" för Jakob var drygt 1.90 lång medan jag då mätte runt 1.60. Jag hade dock en fetisch för väldigt höga klackar på den tiden så kom upp en decimeter till!

Visst var det kärlek allt! Spenderade en helg i Sthlm och var så otroligt kär. Ni vet snacket om fjärilar i magen, ingen aptit och att alla tankar gick runt just den personen? Så var det. Iaf för mig.

Jakob var den första att krossa mitt tonåriga hjärta. Vi träffades ett par gånger till, sen gjorde han slut med mig och jag grät floder. Mitt hjärta krossades verkligen och jag har många gånger undrat om han faktiskt lyckades förstöra en liten del av mig och mitt hjärta. Jag blev oerhört bitter och det är inte speciellt nyttigt som 14-åring. Visst gick jag vidare och visst blev jag kär efter honom, men ens första kärlek är speciell. Man glömmer aldrig sin första kärlek!

måndag 29 november 2010

01 - Om mig

Har sett den här listan på en del bloggar och tycker att den är rätt rolig så jag kör på den själv.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Dag 01 - Om mig

Jag har svårt att beskriva mig själv, och har alltid haft. Det lättaste är nog att skriva att jag är en komplicerad människa som är väldigt social. Att ta kontakt med nya människor är inget jag har svårt med, även om jag ibland känner mig smått besvärad när jag måste ringa samtal till okända personer.

Musik och film är två viktiga ingredienser i mitt liv. Utan dessa två faktorer skulle livet te sig annorlunda, tråkigt och inte lika tillfredsställande. Musiken är blandad men jag återkommer alltid till två genrer; rock samt synth/electro. När det gäller film är det samma sak där, jag ser det mesta men återkommer alltid till två genrer; skräck och thriller. Filmsamlingen är så stor att den inte får plats - en hel vägg täcks med film men det ligger tre papperspåsar fyllda med filmer i garderoben också. Vi har givetvis en blu ray-spelare och hdtv för bästa resultat!
Serier är jag också väldigt förtjust i och kan gotta mig åt mycket, men det finns en serie som tar alla andra; Twin Peaks.

För att förstå mig måste man veta att jag har tre identiteter som slåss konstant. Mamma Anna, hustru Anna och ego-Anna. Att bara vara ego-Anna är väldigt svårt för de andra två identiteterna slåss med näbbar och klor. Oftast gör det inget men ibland måste ego-Anna få komma fram. Ego-Anna kommer för det mesta fram vid träningen. Jag älskar nämligen att träna! Där får jag ur mig mycket frustrationer och ilska som ligger och pyr inom mig så att jag kan bli en bättre mamma och hustru.

Ja, det var lite om mig.

TT på Skavlan & Idol

Rekommenderar alla att se på det här avsnittet av Skavlan. :]

11:30 in i klippet kommer Robbie och Gary in och talar om sin konflikt som höll på i många år. Var en riktigt bra intervju och mitt hjärta klappade lite extra (som vanligt) för Gary. Han var min första stora kärlek. Totalt ouppnåelig förstås, men jag var megakär i honom på det sätt en 14-åring bara kan vara i en idol. :]
53:35 in i klippet sjunger hela bandet låten The Flood. Röstmässigt kan jag absolut inte klaga, mer än att det börjar höras att Robbie röker. Han borde verkligen låta bli cigaretterna för tids nog förstörs rösten helt är jag rädd. Som sångare borde man ta hand om sitt redskap bättre! Men hur som haver, bandet låter underbart.. ;]

I fredags var det ju även Idol och jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på hur det slutade. Att Linnea åkte ut mot en sådan Viking Line-sångerska som Minnah är rena katastrofen och fanimig ett nederlag för svensk musik. Undrar om Sverige består av tondöva människor som hellre röstar fram en medelmåtta som Minnah än en unik sångerska som Linnea?

Resten av Idol var också lite av en besvikelse, iaf Idolernas första låtval. Jay började med en version av Lady Gagas Bad Romance som inte gav mig knotterhud direkt. Jag hade hoppats att han skulle göra den mer rockig, men samtidigt förstår jag att han vill utvecklas och inte fastna i den genren. Han gjorde den inte dåligt, men efter förra veckans fantastiska cover på Like a prayer så lyckades han inte nå upp till den kapacitet han faktiskt innehar.
Däremot gjorde han succé med Phil Collins Against all odds. Magiskt, vackert och Jay visar än en gång att han förtjänar att vinna hela tävlingen.

Linnea var vacker och alldeles förtjusande (i brist på annat ord), men lyckades inte sätta Dont you forget about me riktigt. Däremot satte hon Crazy in love så jäkla klockrent! Vackert, känsligt och soft. Att hon åkte ut gör mig otroligt ledsen! Hade önskat att det var hon och Jay i finalen, men som sagt.. svenska folket har jäkligt konstig musiksmak.

Olle ja.. alla hyllar honom efter fredagens omgång. Jag kan säga som såhär - Olle har sjunkit i mina öron de senaste fredagarna. När jag läste att han skulle göra Fix you var jag tveksam men trodde nog ändå att han kunde sätta den. Det gjorde han! Fram till han började springa runt dvs. Det lät så jäkla härligt när han stod rätt upp och ner och bara sjöng. Började nästan nästan att gråta, sen förstörde han det. Jag vet att många tyckte han gjorde den grym och allt det där, men jag hade önskat att han bara stod på scenen och sjöng. Då hade han vunnit över mig med. Men han vann över mig med sin version av U2:s Beautiful Day. Han gjorde den riktigt bra!

Minnah orkar jag knappt skriva om. Vet att jag tidigare skrivit att hon är t r å k i g. Numera kan jag lätt skriva att hon är t r å k i g! Men hjälp, vem röstar på henne? Jag förstår helt ärligt inte! Okej för att alla har olika musiksmaker och det är roligt och bra och bla bla blaaa, men Minnah? Nej, jag förstår inte.

Hittade ett roligt klipp från Vakna! med the voice när Jay berättar om den snygga kilten han använde i Like a prayer. :]


fyra

Fyra saker jag har gjort idag:
  • Klätt på Isadora
  • Lämnat på dagis
  • Sökt ett jobb
  • Lyssnat på Take That

Fyra saker som jag längtar efter:

  • Träffa Carin
  • Träffa Karin
  • Våren/sommaren
  • Idol på fredag

Fyra saker på önskelistan
:

  • En ny soffa
  • Tio miljoner kronor. ;]
  • Att slippa vinterkräksjukan
  • Få träffa min storasyster snart


Fyra tv-program jag tittar på
:

  • Idol
  • Cougar town
  • Skavlan
  • Greys anatomy

Fyra saker som jag avskyr
:

  • Getingar/bin/humlor/fästingar/mygg osv
  • Hundbajs som inte tagits upp av ägaren
  • Tjejer som gör sig dummare än vad de är
  • Att vara arbetslös

fredag 26 november 2010

Spännande Idol i kväll

I kväll blir det spännande att se på Idol. Inte minst för att Jay ska göra Lady Gagas Bad Romance men även för att Olle ska ta sig an en av mina favoritlåtar - Fix You av Coldplay. Det är en låt som alltid framkallar tårar hos mig. När vi förlorade bebisen innan Isadora så lyssnade jag väldigt mycket på den låten, och när vi förlorade Knyttet i somras så var det den låten jag återkom till. Chris Martin sjunger den så oerhört känslosamt och jag är rädd att Olle kommer förstöra den. Men kanske kanske att han lyckas med sin lite skrovliga röst?

Det återstår att se.

Ung & bortskämd

Jag har läst en del om Svts program Ung & bortskämd men hade inte sett ett avsnitt förrän idag. Oj, vad kan jag säga?
Tragiskt. Väldigt oerhört tragiskt.

Det är lätt att sitta och snacka skit om tjejerna och killarna som är med i programmet, men jag tycker nog ändå att det i slutänden är föräldrarna man måste diskutera. Vad för slags förälder är man när ens 24-åring inte kan ta hand om sig själv, aldrig har haft ett jobb och inte städar sin egen lägenhet (som föräldrarna köpt)?
Ordet curlingföräldrar får en helt ny innebörd. Innan har man pratat om curling med föräldrar som skjutsar sina barn till träning, men det är ingenting om man jämför med föräldrar som åker 6 mil (enkel väg!) varje morgon för att lämna över frukost och städa hos sitt barn.

"Pappa betalar!" sitter en 20-årig kille klädd som värsta bratsen på en klubb och skålar i champagne. Samma kille som tidigare i programmet betalat drygt 15 000 kronor för ett par nya plagg. Pappa betalar.
Förstår inte pappan att han gör sin son en björntjänst? Nej, det räckte att titta på hur pappan såg ut för att förstå att i den familjen var det här något positivt.

Jag skrattade inte en enda gång under det avsnittet jag såg (första avsnittet) för i min värld så är det här inget att skratta åt. Den generationen ska vara med och ta över Sverige tids nog! Bortskämda, lata och bekväma ungar som inte städat sitt eget rum på 24 år. Hur fan ska det gå?

Läste att en av tjejerna är gravid nu. Oj, vilket uppvaknande det kommer bli! Eller inte. Antagligen kommer mormodern att ta över en del av ansvaret. Kan man inte ta ansvar för sig själv hur tusan ska man då kunna ta ansvar för ett helt nytt liv?

Det är sorgligt att många föräldrar tror att de hjälper sina barn på detta vis. En av papporna sa just så. "Livet är besvärligt ändå så då vill jag göra allt för att min dotter ska ha det bekvämt". Dottern i det här fallet var 23 år gammal, städar inte sitt eget rum och pappa betalar allt. Vad är det som möjligtvis skulle vara besvärligt för dottern? Att välja färg på sitt nya nagellack kanske?

Mitt mål som mamma är att mitt barn ska växa upp till en självständig kvinna. Det är oerhört viktigt för mig att veta att den dagen hon flyttar hemifrån (hon kommer icke att bo hemma vid 23 års ålder kan jag lova!) så ska hon kunna ta hand om sig själv. Precis så som jag klarade av att flytta hemifrån vid 16. Jag kunde tvätta, diska och städa eftersom mina föräldrar förväntade sig att jag och mina syskon skulle hjälpa till hemma. Aldrig att min pappa gick in på mitt rum och bäddade min säng! Det slutade mina föräldrar med när jag vill tillräckligt stor att klara av det själv. Tack gode gud för det!

Nej, jag vet inte om jag kommer våga titta på fler avsnitt av det här programmet. Det gör mig ledsen och upprörd bara.

torsdag 25 november 2010

Tillägg

Tror ni inte att jag läste det här tre minuter efter mitt förra inlägg?

Jag dör på allvar. Min inre 14-åring vet inte hur det här ska hanteras.

Take That

De flesta vet vid det här laget att jag var ett stort Take That-fan i tonåren. För de yngre människorna som kanske läser så kan jag meddela att Take That var gigantiska i början och i mitten av 90-talet. När de splittrades var det tjejer som tog livet av sig och i många länder upprättades det krislinjer dit man kunde ringa. Själv låg jag och grät i min mammas knä och livet blev ett totalt mörker. Svårt att förklara hur det faktiskt kändes, för jag vet att många skrattar åt det precis som om "det var väl inte så hemskt?". Men jo, det var hemskt! Riktigt jäkla hemskt till och med. Jag grät i veckor, blev deprimerad och tappade aptiten. Ni får tänka på att livet är annorlunda när man är 14 år - precis allt känns mycket större och viktigare än vad det kanske gör i vuxen ålder.

Jag kom givetvis över det efter en kort tid, så är det när man är i tonåren - som en bergochdalbana. Upp och ner. Ner och upp.
Jag började lyssna mer på techno, electro och synth. Glömde bort mina gamla hjältar i Take That och slösade energi på att vara bitter på Robbie Williams. När han lämnade gruppen året innan bandet till sist splittrades började han snacka massa skit om TT och speciellt min favorit Gary Barlow. Jeez, jag hatade killen ordentligt ett tag. ;]

Det gick några år, min bitterhet försvann och jag började tycka om Robbie Williams. Såg honom live 99 och det är ett riktigt fint minne. Vilken entertainer!
Sen hände det.
Take That meddelade att de skulle återförenas, dock utan Robbie. Jag trodde att det skulle bli pannkaka och pinsamt, men när singeln Patience släpptes blev jag glatt överraskad. Den var riktigt bra och skivan som följde var också bra.

Så hände det jag aldrig trott skulle ske - Robbie Williams meddelade att han ville göra en platta med sitt gamla band. Allt groll var borta, och han släppte en singel med Gary Barlow som handlar om det förflutna (Shame). Mysig låt det där.. ;]

Igår fick jag hem skivan (ehh..) och har lyssnat igenom den ett par gånger. Första singeln, The Flood, är riktigt riktigt bra! Me like. :]
Finns en låt på skivan som heter What do you want from me? som jag har blivit tokkär i. Texten är jättefin och jag tror att många kan känna igen sig i den som lever i ett långvarigt förhållande.

I morgon kommer Take That till Skavlan på Svt1 kl 21 men krockar med Idol. Jag har vägt fram och tillbaka hur jag ska göra och kommit fram till att jag får se på Idol och sen se Skavlan via SvtPlay. Tv4play finns visserligen men är inte alls i lika bra upplösning som Svt.

Hur som haver så ser jag väldigt mycket fram emot att se Take That. Vet inte om de kommer sjunga på Skavlan, men hoppas kan jag göra!


Take That - The flood

Pulkaåkning och snöstorm

Eskilstuna är begravt i norrländskt mjäll - snö! Det är helt okej om det snöar på natten och att det är vitt ute när man vaknar men det är inte okej att frysa halvt ihjäl sig och bli förlamad i ansiktet när man visar sig utanför dörren. Ibland undrar jag om min familjs norrländska blod hoppade över mig och kom till Isadora istället. Den ungen är galen i snö och skulle lätt kunna vara ute konstant en hel dag. Idag tog vi pulkan till dagis och för en gång skull ville hon sitta i den medan jag drog. Annars är hon väldigt förtjust i att dra pulkan med något gosedjur i. Idag satt hon och skrattade hela vägen till dagis med nalle i famnen. Underbara unge!

I kväll blir det bara jag och Isadora hemma. Robin blir bjuden på middag av Rädda Barnen. Han sitter med i styrelsen så det är deras årliga "grej". Trevligt!
Sen har han julfest med jobbet i början av december så det är mycket galej för honom närmsta tiden - roligt! Själv ser jag jättemycket fram emot den 11:e december. Då ska jag åka till Stockholm och träffa finaste lilla (hon är två år äldre än mig, haha) Carin. Vi har aldrig träffats i verkligheten utan känt varandra via internet i några år. Hon bor i Umeå så är en redig norrländska! Som tur var verkar hon förstå Idol-Jay när han snackar (hon och jag måste vara största Jay-fanatikerna i Sverige) skånska så det borde inte vara några problem att förstå mig heller. :P
Äsch, jag kan ju dra till med norrländska om jag vill. Var liksom en nödvändighet när mina släktingar inte förstod vad jag sa som barn. Jag är rätt duktig på att skifta dialekt, men tror inte det kommer behövas. Hur som - jag ser verkligen fram emot att få träffa henne. Vi två är snuskigt lika på många sätt. :]

onsdag 24 november 2010

Ambitioner

Jag har alltid räknat mig som en av "de ambitiösa". Har sedan barnsben vetat att jag velat skriva. Mitt mål har därför alltid varit att jobba inom den sektorn, oavsett om det handlar om journalistik eller informatör. Nu är jag här. Målet är klart. Nu då?
Jag sitter här och är "mellan två jobb" som det så fint kallas. Arbetslös heter det i mitt huvud. Skitläskigt! Jag har aldrig varit arbetslös. Aldrig. Har antingen pluggat eller jobbat, eller båda två samtidigt. Hur gör man när man är arbetslös?

Varje dag söker jag jobb. Jag är inte kräsen, så söker inte bara copywriter-jobb eller grafik-jobb utan söker allt som jag kan. Typ receptionist och redigerare. Har sökt säkert 100 jobb senaste månaden men ingen har nappat och självförtroendet börjar sänkas.
Varför inser inte arbetsgivare att jag besitter massor med kunskap och bara vill vill vill ha ett jobb? Mitt löneanspråk ligger långt under vad en informatör kan ta ut. Och nu är jag rädd att jag förlorar kunskap eftersom jag inte arbetar med det dagligen. Måste plugga på fritiden för att bibehålla mina kunskaper. Samtidigt söker jag jobb efter jobb efter..

Jag hatar att gå hemma. Jag hatar att känna att jag inte gör någon nytta. Hatar hatar hatar! Klättrar på väggarna och vill ut i arbetslivet. Träffa nya människor, vara social och känna att jag gör någon nytta. Mina dryga fem år på högskolan går till spillo. Jag har 300 000 kronor i csn-skulder och vill gärna beta av dessa. Söker jobb över halva Sverige. Skulle lätt kunna tänka mig att flytta bara jag får ett bra arbete.

Så, kom igen - inse att jag är värd ett jobb nu, tack?

tisdag 23 november 2010

Kärlek

Jag skulle kunna skriva så mycket om "skandalen" kring Jay Smith, men anser att ingen annan har med det att göra än han själv och Tv4 så istället låter jag musiken - och juryn - tala för sig själv. Oavsett åsikter så finns det ingen i Idol som kan mäta sig med den här rösten.


Jay Smith - Like a prayer

Nostalgi

Igår gick jag igenom massor med bilder från tiden innan Isadora. Suckade och stönade mig igenom en hel del och insåg rätt snabbt att jag borde ha lagt mindre tid på att vara så himla självkritisk. Shitmanshit vad snygg jag var! Säger inte att jag är ful som stryk nu för det är jag verkligen inte, men min kropp innan Isadora var tamefan en 10-poängare och jag hade inte vett att uppskatta den. Korkat Anna, riktigt korkat.

När jag tränar Wii Fit så säger min "tränare" att jag ska tänka på min idealkropp medan jag tränar. Fram till nu har jag tänkt på modeller och liknande, men hädanefter ska jag ha min gamla kropp i huvudet för den gick inte av för hackor.. ;]



Hihi, titta vad liten Robin ser ut att vara?!

Har precis kommit hem från gymmet efter ett hårt pass på drygt 80 minuter. Mina händer skakade som asplöv när jag skulle stretcha så det känns som att jag pushade min kropp riktigt bra. ;]

måndag 22 november 2010

Årets dagisfoto

Fick sms av Collagefoto att jag kunde logga in och köpa dagisfotot som Isadora tog för nån vecka sedan. Gissa om det blev många "åhhhh.." och "aaahhh.." och "naaaaaw" när..


.. det här underbara fotografiet dök upp i vårt synfält?

Underbara, fina, söta, smarta, goa lilla prinsessa! Mitt hjärta blev alldeles varmt och stoltheten över att just den här tjejen legat i min mage var stor. Hur lyckades vi få en sådan perfekt liten tjej?

Tycker håret ser roligast ut av allt. Isadora har fått jättelångt hår (nedanför axlarna) med på bilden ser det ut som om hon bara har två tofsar längst fram. Vete tusan hur det blev så.. ;] Men får väl lite chict säga att Isadora drog till med en gammal Victoria Beckham-frilla.

Klänningen slogs vi lite om. Vi hade lovat henne en ny klänning till dagisfotot och hon skulle få välja själv. Dock så hittade Robin en skitsnygg svart klänning med tyll som visserligen också var med HK på, men inte lika uppenbar. Nej nej, Isadora peka på den rosa med stooor HK på. "Den ska jag ha!" och visst fick hon den. Vi hade ju lovat att hon skulle få välja..
Är så trött på den förbannade katten bara. Isadora har hamnat i en period med bara rosa och katten på, och jag sliter mitt hår och hoppas och ber om att min tjej ska vilja tuffa till sig lite. Men om hon blir glad av rosa så får hon rosa. Jag kommer dock alltid att smyga in lite coolare detaljer när hon minst anar det. ;]

Oavsett kläder, färger och annat trivialt så är hon en fantastisk tjej med stark vilja och det tycker jag om. Hon är självständig, smart och begåvad. Hon kommer gå långt!
video
Helt plötsligt börjar ungen sjunga Pippi Långstrump-låten och forma sitt hår som två flätor! Haha. :] Texten sitter väl inte helt, men vad gör det när ungen är söt som socker?

fredag 19 november 2010

Mammor

Har suttit och funderat jättemycket över ett ämne och tänkt på hur jag skulle utforma det här inlägget. Det handlar om mammor.

När jag väntade Isadora fick jag råd och tips från allt och alla. Det tyckte jag var jättebra eftersom jag inte hade en aning om något. Jag är ju minstingen i familjen och aldrig haft hand om bebisar. Men en sak som var mindre trevligt, och som faktiskt blir värre ju äldre barnet blir är alla dessa mammor som tycker och tänker rakt ut, alltså dömer. Jag minns att jag tog oerhört illa vid mig när andra mammor läxade om det här med ersättning, utan att ens veta att jag hade kämpat i 8 veckor. De såg det som ett perfekt tillfälle att framstå som bättre morsor eftersom de minsann ammade medan jag hade flaska med mig. Kan man amma, vill man amma - kör på! Kan man inte, vill man inte - kör på med flaska! Isadora växte och är längre och mer utvecklad än många andra i sin egen ålder, så jag tror inte att det hämmar utvecklingen att få ersättning.

En väninna till mig lät sin snart 3-åriga dotter få hål i öronen, och givetvis har hon läst på nätet massa attacker om att det är barnmisshandel osv. Varför känner så många föräldrar (främst mammor) att de måste yttra sig? Alla har vi egna åsikter om vad vi känner är rätt eller fel, och ingen ska peka finger anser jag. Huvudsaken är att våra barn mår bra, eller hur? Flickan i det här fallet var superstolt över sina nya örhängen och hade inte sagt ett pip när salongen hade "piercat" (det var en såndär pistol antar jag) öronen. Hon var mallig och glad, och det är väl vad alla föräldrar vill för sina barn?
Jag tillhör kategorin som inte kommer låta Isadora modifiera någon kroppsdel innan tonåren, men det beror på mina personliga val. Jag skulle aldrig någonsin titta ner på andra mammor som gjort sina egna val. Det är upp till var och en hur man gör!

Minns även hur mycket skit jag fick läsa om att vi "lät" Isadora suga på tummen. Men herre min lilla gud, varför orkar man ens bry sig? Jag skiter fullständigt i om andra låter sina barn ha napp, snuttefilt eller whatever. Lägg energin på viktigare saker - ditt egna barn exempelvis!

Jag brukar säga att den bästa mamman är den till sitt egna barn, inte till andras.

onsdag 17 november 2010

Kampen fortsätter

Kom precis hem från ett pass på gymmet. Idag körde jag 90 minuter stenhårt och svettades som en liten gris. Underbart! Av de 90 minuterna körde jag 21 (viktigt med den sista minuten!) på löpbandet. Det är sisådär 10 minuter mer än vad jag vanligtvis brukar köra. Inte på grund av att jag egentligen inte orkar, utan mer att jag blir lätt uttråkad på löpbandet. Men idag kom jag på något som höll mig fast! Först så sa jag till mig själv att jag skulle köra mina vanliga 10 minuter, vilket jag gjorde. Sedan sporrade jag mig själv till att springa en hel låt (vanligtvis går jag bara väldigt snabbt). Efter det sa jag "gå till du kommer över 150 kalorier". Så fortsatte jag, fram till det hade gått 21 minuter och 210 kalorier. :]

Så hur går det med träningen, maten, godiset och allt det som jag skrivit på min lista?
Det går jättebra!
Är så förbannat stolt över mig själv, och det roliga är att jag inte tycker det känns jobbigt alls. Jag har hittat min balans för att må bra både fysiskt och psykiskt. Tar jag några karameller mitt i veckan så är det okej, för jag tränar stenhårt. Men för det mesta håller jag mig borta från godis under veckorna och låter mig äta lördagsgodis istället. Fikabröd äter jag endast på helgen, där är jag stenhård. Samma sak med läsken.

Träningen har gett resultat! Ligger nu på -6 kilo sedan slutet av september, och det tycker jag är riktigt bra gjort! Syns på hur mina kläder sitter också. :] För nån vecka sedan hade jag bråttom in på toa, drog ner tightsen rakt ner för att sedan inse när jag sitter där att jag hade på mig jeans med skärp.. :P En storlek i byxor är alltså puts väck!

Det känns bra, det känns riktigt bra.

tisdag 16 november 2010

Bluff

Öppnade min mail och hade fått det här:

Kara vanner,

Mitt namn ar Elena, jag ar 33 r och jag skriver till dig frn en provins i
Ryssland.

Jag arbetar i biblioteket och efter jobbet jag fr anvanda datorn nar det ar
mojligt. Jag hittade ngra adresser p Internet, och jag bestamde mig for att
skriva till er
detta brev.

Jag har en dotter 9 r gammal, lamnade hennes pappa oss, och vi bor med min
mamma.

P grund av den outhardliga varmt vader i sommar, nastan alla potatis och
gronsaker f torka i vr tradgrd. Mnga av skogarna brann ner. Vi var domda
till svalt, och vi tillbringade alla vra sm besparingar att kopa ngra psar
potatis for den kommande vintern (det ar hemskt, eftersom priset p potatis
blev nu 2-3 gnger dyrare an forra ret).

Nyligen forlorade min mor jobb p grund av djupa krisen i vr region och nu vr
situation blir hopplos.

Gas och el ar mycket dyra, och vi har inte rd att varma vra hem amy mer.

Vintern kommer och vadret BIV kallare varje dag. Det enda mojliga sattet att
varma vra hem ar att anvanda barbara kamin som uppvarmning frn
vedeldning. Vi har en tra-sparande i vr lada och har koket kommer att varma
vra hem hela vintern utan kostnad for oss.

Tyvarr kan vi inte kopa det har koket p vr lokala marknad eftersom vardet av
denna spis ar 7,870 rubel, och det ar mycket dyrt for oss
(Equival. p 196 euro).

Jag hoppas att ni kan hjalpa oss. Om du har ngra gamla portabla spis, och om
du inte anvander den langre, kommer vi vara mycket tacksam om du kan donera
den till oss och
ordna transport av kaminen till oss (vi bor 200 km frn Moskva). Detta
kaminer ar olika, de ar oftast gjorda av gjutjarn och vager omkring
100 kg.

Jag hoppas f ditt svar.

Elena.

P.S. Jag ber om ursakt for misstag i detta brev, oversatte jag det med hjalp
av lexikon.
Vanligen svara p engelska, eftersom jag studerat det i skolan och jag kommer
att forst dig. Tack.


För mig känns det uppenbart att det är en bluff. Men hur tusan hittade hon till min studentmail?

måndag 15 november 2010

Dagens recept

När jag växte upp lagade pappa för det mesta maten. Det var rätt naturligt eftersom mamma arbetade och pappa var hemma-pappa under en viss period. Här kan vi snacka om jämlikt redan på 80-talet. ;] (Och antagligen därför jag är så mån om att pappor ska ta ut sina föräldradagar - det var underbart att ha pappa hemma!)
Mamma är jätteduktig på att laga mat, precis som pappa, men skillnaden är att pappa alltid var den som "hittade på" recept medan mamma ofta lagade "fin" mat. Som barn älskade jag att se på pappa när han svängde ihop rester som blev en delikatess. Det har jag med mig, för jag är likadan idag. Tittar nästan aldrig i kokböcker utan svänger ihop lite av allt, och roligt nog har jag aldrig misslyckats! :]

Idag lyckades jag riktigt ordentligt bra och tänkte dela med mig nu när minnet är färskt. Receptet är för cirka 3 vuxna och ett barn. ;]

Du behöver:
5 fläskkotletter
1 dl lätt creme fraische
2,5 dl Mini Mat 5%
Purjolök
En vitlöksbit
Salt
Vitlökspeppar
Franska örter
En skvätt soja

Såhär gör du:

Skär fläskkotletterna i strimlor. Skär purjolöken. Bryn tillsammans i en djup gryta. Pressa vitlöken över, salta och peppra. Häll över creme fraischen och Mini mat. Blanda allt och häll i en skvätt soja.
Låt koka i 15 min.
Servera med kokt potatis.

Klart! :]

Nu blir Robin glad..

Jag är helt frälst i en hiphop-låt. Sjukt konstigt med tanke på att jag inte alls lyssnar på den genren. Tycker för det mesta att det bara är skit, men Eminem har lyckats med några låtar. Den här är det senaste tillskottet jag är riktigt förtjust i.

Jay

Alltså, den här killen har vunnit över mig totalt. Rösten, utseendet - ja, allt. Vinner inte han Idol så är det något allvarligt fel. ;]
Jag är glad att Elin åkte ut i fredags, men jag fattar inte hur Minnah kan vara kvar? Totalt intetsägande röst och t r å k i g. Är däremot jätteglad att Linnea fick vara kvar. Jay på förstaplats, och Linnea och Olle på en delad andraplats - ja tack!
Haha, jag är så fjortis.. kan inte hjälpa det. ;] Till mitt försvar så kan jag meddela att Robin satt och rockade loss i soffan till Jay han med. Och jag och bästaste norrlänning-Carin hade sms-konversation hela Idol. Hon är för övrigt ett år äldre än mig. ;]


Jay kan rocka...


Jay kan sjunga pojkband...


Jay kan grunge...

Ja, jag har nog allt en liten crush på den väldigt talangfulla skåningen. Det är dags för en skåning att vinna i år! ;]

måndag 8 november 2010

28

I lördags fyllde jag år. 28 år är jag numera. Det betyder två år kvar till the big 3-0.
För att förstå mer om mina känslor kan jag berätta att jag fick min första åldersångestnojja när jag skulle fylla 18 år. Varför vet jag inte, men sedan dess har det funnits födelsedagar som passerat utan problem, och födelsedagar som passerat med problem. Den födelsedagen var en sådan med problem.

Kände redan i fredags att något var på väg. Mådde illa när jag gick upp på morgonen, var seg och hängig. Orkade mig inte till gymmet utan gick omkring som en zombie istället. På lördagen skulle hela familjen komma för att fira oss (Robin fyllde år igår), men jag kom inte upp ur sängen förrän klockan närmade sig 11. Jag låg där i mörkret och mådde skit. Det finns ingen logik bakom det hela, för jag vet att 28 inte är någon ålder att hetsa upp sig för. Men likförbannat så var allt mörkt. Det hela börjar kännas bättre nu, men i flera dagar har jag mått illa, känt mig orolig och tappat aptiten på det mesta.

Tror att mycket handlar om att jag inte är där jag trodde att jag skulle vara i den här åldern. Hade kanske förväntat mig att allt skulle se lite annorlunda ut, men hur vet jag inte. Möjligtvis att jag skulle ha ett fast arbete istället för som nu, ny ut från högskolan efter drygt 6 år. Jag känner knappt till ett annat liv än att plugga och nu är det slut. På onsdag är det officiellt över.

Jag vet att många tycker att det är löjligt eller larvigt att känna så här inför en så pass ung ålder som jag fyllt, och jag förstår det. Men som jag skrev innan, logiken fungerar inte alltid.

torsdag 4 november 2010

Underbart humör

Igår hade jag en riktig pissdag. Ni vet, en sån dag när inget riktigt vill gå som du vill. Gårdagen började med en stor presentation inför en hel klass + lärare. Vi rockade (såklart!) men jag hade varit så nervös att jag nästan spytt. Fick inte i mig någon frukost och Isadora grät när jag lämnade på dagis. Resten av gårdagen gick framåt sakta men säkert.. fram till dagishämtning.
Isadora var skitförbannad och skulle absolut inte gå hem. Så fort hon ens såg mig började hon skrika hysteriskt och jag fick inte på henne kläderna eftersom hon slingrade sig som en ål, försökte slåss och skrek i mitt öra. Till sist gjorde jag något som jag inte gjort tidigare - satt på dagisgolvet och började gråta. Yes, jag grät. Grät som ett litet barn med panik. Ringde R för att försöka lugna mig men det gick inte. Vad skulle han kunna göra från jobbet?
Till sist fick en fröken sätta sig med Isadora och klä på henne. Tror ni att jag kände mig som världens bästa morsa då? Nej, knappast. Jag skämdes som en hund och tänkte att de andra måste tro att Isadora lider hemma. Fruktansvärt!

När kläderna väl var på tog Isadora mig i handen, sen gick vi ut. Alla tårar var borta, hon skrattade och ville gunga. Det här såg förstås inte de andra på dagis. Jäkla unge! :P

Men i morse var allt annorlunda! Jag vaknade visserligen tidigare än jag velat och hade en hemsk träningsvärk i armar och bröst men då vet man ju att man tränat bra.. ;]
Isadora var på sitt allra härligaste humör. Hon skulle kramas, pussas och busa med mig. Vi satt tätt tätt omslingrade på golvet i hallen eftersom Isadora trodde att Lisa (hennes faster) skulle komma. Varför hon trodde just Lisa har jag ingen aning om, men hon kanske saknar henne? :]

Gick lugnt och skönt till dagis där jag fick en stor kram och puss innan hon dansade in.. och mammahjärtat var varmt och mysigt när jag vinkade till henne genom fönstret. Jag fick till och med en slängpuss. ;]
Underbara, fina, hysteriska, trotsiga, fantastiska unge. Hon driver mig till vansinne ibland och jag vill sälja henne på Blocket emellanåt men de här dagarna när hon är underbar så smälter jag som is i solen..

Har varit på Make Up store och utnyttjat ett presentkort så kom hem med ett knallrött läppstift (love it!), lila ögonskugga och tre-delars concealer. Jag har problem med torr hy under vintern och runt min näsa har det utvecklats eksem-liknande partier. Men concealern är grym och täcker perfekt. Skönt med presentkortet för bara concealern gick på drygt 300 kr. :P
Men enligt tjejen i butiken så håller den i typ ett halvår, så det är ju bra!
Gick och klippte mig efteråt och jag säger det igen: jag älskar min frisörska! Det är billigt (180 kr), hon är som en väninna och jag blir alltid nöjd! Vi bestämde att jag ska tona om håret framåt julen. Mitt blonda hår har börjat så smått lysa igenom men än så länge ser det bra ut. Jag älskar att vara brunett! Saknar inte det blonda det minsta. Mina ögon och andra drag kommer fram mycket bättre med brunt hår.

Håller nu på med research inför en hemtenta som ska lämnas in på måndag. Lite tråkigt men det är sånt som måste göras. Hämtar Isadora strax så ska bara skriva klart det här.. :]


Nya läppstiftet och concealer på så det röda i ansiktet inte syns. :]

För övrigt går träningen och kosten utmärkt. Jag har hittat en skön balans som känns bra och som fungerar! Jag har nu gått ner drygt 5 kilo och det syns främst på magen. Helt okej.. ;]

fredag 29 oktober 2010

Tandsköterskan from hell

Som många vet lider jag av en tandläkarskräck utan dess like. I våras kände jag mig tvungen att gå till tandläkaren eftersom jag kunde se ett hål och då är det rätt illa. Det hade då gått drygt tio år sedan mitt sista tandläkarbesök. Jag hade en oerhörd tur och hamnade hos en underbar tandläkare. Han var dessutom skåning. ;]
Han har blivit min tandläkare och är den som renoverar mina tänder. Jag har dessutom haft tur med alla tandsköterskor som jobbat med honom. Alla har varit förstående och snälla och omhändertagande.
Fram till idag.

Den här tandsköterskan.. alltså, jag har inte ord på hur hemsk hon var! Om vi säger såhär, hon utlöste TVÅ panikattacker hos mig. Och vid varje panikattack blev hon otroligt okänslig och fick mig att känna mig dum.

När tandläkaren var klar tog jag med honom ut och behövde bara nicka mot rummet och skaka på huvudet. Han bara nickade och sa "jag förstår, hon kommer inte jobba med dig igen". Tack!!

Så nu sitter jag här en kort stund innan jag ska till högskolan för att fortsätta med grupparbete. Min vänstra kind hänger av all bedövning så jag känner mig lätt förlamad. Inte mysigt! Kan knappt prata och är livrädd för att bita mig i kinden eller läppen. Jag har verkligen noll känsla! Men nu är hela vänstra nedre delen klar. Har två begynnande hål och ett riktigt hål kvar att laga innan min mun är i topp! Är glad att jag i våras tog mig i kragen och gick till tandläkaren. Vill ju trots allt behålla mina tänder ett tag till.. ;]

torsdag 28 oktober 2010

Belöning

För två dagar sedan nådde jag mitt första delmål i min viktkamp. 3,5 kilo på en månad ungefär! Känns jätteskönt och jag är väldigt stolt över mig själv. :]
Vid varje delmål (från och med nu är det var femte kilo) väntar en belöning på mig som ska sporra mig till träning och bra mat. Min belöning den här gången blev...


En tjusig iPod Shuffle 2GB i blåmetallic-färg. I love it! Fast det är lite krångligare med iPod än med gamla vanliga. Man måste installera iTunes och lägga in all musik där för att kunna lägga in på iPoden. Men det är lätt värt krånglet för spelaren är grym! Ljudet är jättebra och den tar knappt någon plats. Superbra när jag är på gymmet!

Idag säger vi dessutom..




GRATTIS ELIN!! :D

tisdag 26 oktober 2010

Fruset värre

Det är vinter ute. Inte höst! Mina naglar har antagit en lila nyans och vägrar ändra tillbaka hur tjocka vantar jag än tar på mig. Blä! Vinter är inte min kopp te så att säga.

Alltså, tänkte på en sak.
Isadora fyller tre år i januari. Det är januari om sisådär två månader. What?!
Min hysteriska, fina unge. Tre år? Sanslöst. Jag vet att jag maler på om det, men fattar ni hur galet det är? Ena dagen skär läkarna upp min mage med ett akut snitt för att jag nästa dag ska förstå att det är tre år sedan det hände. Sanslöst. Jag är i chock!
Inte vet jag vad vi ska köpa till henne heller. Mellan julafton och hennes födelsedag är det typ tre veckor så vi kan lika gärna köpa julklappar som blir födelsedagspresenter till henne. Hon förstår ju ändå inte.. :P

Häromdagen vaknade jag av att det snöade. Jag väckte Isadora och sa det till henne. Hon genast: Mamma, då kommer jultomten snart!
Hur kommer ungen ihåg allt? Hon har ett minne som heter duga. Förskolelärarna är chockade över det faktum och frågade om hon alltid haft bra minne. Yepp! Hon kan komma ihåg saker från när hon var typ 1½ år. Min unge är ett geni. Så enkelt är det. ;]

fredag 22 oktober 2010

Saknad

En gång i tiden svor jag på att aldrig sakna min gravidmage. Mest för att den var en symbol för 8 månader av smärta och spyor. Min kropp har gång på gång bevisat för mig att den inte är gjord för att husera bebis.

.. men nu när jag ser dessa bilder känner jag en enorm saknad, sorg, ledsenhet. Jag vet att jag säkert har sårat gravida människor där ute under tiden jag var som mest bitter efter vårt tredje ma, men jag ber er att försöka förstå. Jag sörjde otroligt mycket (sörjer fortfarande, men idag är jag inte längre bitter) och att då se gravida människor gjorde ont. Det smärtade.

Jag tittar på dessa bilder och känner en saknad så djup som ord inte kan beskriva. Drar mig för att ringa till sjukhuset för att få tid till kontroll. Rädslan för att inte kunna ha en vacker gravidmage igen är enorm. Men ni ska veta att jag är såå glad och lycklig för er skull, alla ni som stoltserar med fina, vackra magar. Jag ser fram emot att få se vad det är för små varelser som lever där inne. Även hos er som jag inte träffat i verkligheten, L.. ;]




Jag mår inte lika dåligt längre. Det kan gå dagar innan jag ens tänker på lilla bebisen som inte fick se världen, träffa sin storasyster och bli omhändertagen. Mitt liv är upp och ner, som alla andras liv. Men när det brister, ja då brister det ordentligt. Idag har jag haft det jobbigt, men inte på grund av våra förlorade barn. Det är annat som spelat in, annat som jag hoppas löser sig bra.

Nu tittar jag på bilderna. Ler och försöker minnas hur det kändes, men det är omöjligt. Man glömmer så lätt. Minns inte Isadora som nyfödd, minn henne inte ens som 1-åring. Tiden försvinner och snart blir hon tre år. Tre år har gått sedan jag fick veta vad meningen med livet är. Hon är mitt öde, min kärlek, min hysteriska unge som jag älskar helt utan hämningar. Och jag gläds så oerhört med er som snart ska få uppleva det här miraklet. En extra omtanke går till min fina brevvän Linda. Hon har gått igenom exakt det jag gått igenom med förlorade barn, och nu finns bebis där inne i magen.
Välmående. Trygg. Älskad.
Jag är så himla glad för dig, för er. Det betyder att det finns hopp. Ni ger mig hopp!

Ta hand om er, mina vänner. Ha en underbar helg!
Själv ska jag frossa i Beatles-temat på Idol ikväll, fjortis som jag är. ;] Det är verkligen killarnas år i år. Jay är bäst, men Olle och Geir kommer på en delad andraplats bara snäppet nedanför Jay. Måste ju heja lite extra på skåningen från Helsingborg. Älskar Helsingborg.. :]

Puss på er!

In your eyes

Fick lite nostalgitripp när jag satte på Spotify och den här dök upp i min lista..
R sa till mig när vi blev tillsammans att han tänkte på mig när han hörde den här, och det är snart fem år sedan. Förutom det, så är dte ju en grymt skön låt. ;]


Attic - In your eyes.

söndag 17 oktober 2010

Hur överlever man trotsåldern?

Jag minns den sista helgen innan Isadora föddes. Vi åt räkmackor och sippade iskall äppelcider vid matbordet med tända ljus. Det var en söndag och på torsdagen var det beräknat att igångsättning skulle påbörjas. Jag och Robin var spända, nervös, lite smårädda och alldeles uppspelta. Vi undrade vad vi egentligen gett oss in på. Nu var det liksom för sent att ändra sig.. ;]
Som många av er vet så kom igångsättningen aldrig igång utan jag skickades hem efter tre dagar med pinvärkar, smärtsamma sådana. Efter mycket om och men kom hon till sist med hjälp av ett akut kejsarsnitt.

Vi fick komma hem fem dagar efter akutsnittet, på en fredag. På måndagen skulle Robin börja arbeta igen och på söndagen drabbades jag av en fruktansvärd ångest. Det var början på min fem månader långa förlossningsdepression, men det visste jag inte då. Jag låg där på söndagskvällen och mådde dåligt och kände än en gång "vad har vi gett oss in på?".

Veckorna och månaderna gick, jag fick äntligen hjälp och har mått bra i min mammaroll de flesta dagar i veckan. Givetvis kommer det små små pustar med dåligt självförtroende, men jag vet innerst inne att jag duger och att Isadora mår bra.

Men nu.

Nu har hennes första riktiga trots kommit med full fart. Hon skriker, bråkar, ska göra tvärt emot, gråter krokodiltårar och hela världen är emot henne. När jag skriver att hon skriker så tror jag inte att ni förstår vad jag menar. Ungen kan ställa sig rakt upp och ner och skrika så högt att hon väcker de döda. Hon kan få utbrott utan dess like medan jag och Robin tittar på varandra och vet inte hur tusan vi ska göra. Och än en gång kommer tanken, vad tusan har vi gett oss in på? Jag vill inte ens veta hur Isadora kommer bete sig när hon kommer i puberteten. Det är en mardröm. :P

Hur överlever man den här perioden?
Vi gör nog som de flesta föräldrar. Jag väljer mina fighter med henne. Känner jag att "den här kan hon få vinna", så får hon sin vilja igenom. Det handlar mest om småsaker, som t ex att hon på morgonen vill att jag ska mata henne. Det är tidigt, och hon är trött. Visst, då kan jag mata henne. Det är inte värt att förstöra hela morgonen för en sådan sak. Kastar hon däremot ner saker på golvet på ren jävelskap, ja då bråkar jag med henne tills hon plockar upp efter sig.
Beter hon sig extra dumt så skickar vi in henne på hennes rum, så får hon sitta på sin säng i några minuter. Sen går någon av oss in och pratar med henne. Hon får förklara varför vi skickat in henne, och sen ber hon om ursäkt. En puss och en kram senare så är allt över och alla är nöjda och glada.

Ibland undrar jag var min söta, snälla och lugna lilla tjej tog vägen. Hon som påminde om hur Robin var i tonåren. Jag har sedan vi fick veta att det var en tjej i magen (var i vecka 30 typ) önskat att Isadora skulle bli som Robin - lugn. Men nu ser jag mig själv i henne (inte bara för att hon är min kopia utseendemässigt) och blir livrädd. Snälla gode gud, om du finns, låt mig inte gå igenom samma helsicke som mina föräldrar fick gå igenom. Låt min lugna fina unge komma tillbaka. ;]

Bebistiden var långtråkig, det har jag alltid tyckt. Men vete tusan om det är så mycket bättre med trotsperioden. ;]
Oavsett vad, så är kärleken till min hysteriska unge villkorslös och vacker. Hon är mitt liv, mitt hjärta, mitt allt. Hon är den som gör livet värt att leva. Alltid.


En unge full i fan.. ;]

lördag 16 oktober 2010

Fiskgratäng

Eftersom jag har sagt att vi ska äta fisk två gånger i veckan så letade jag på nätet efter något enkelt att tillaga och hittade ett som gick snabbt och smidigt. Gjorde maten idag och fick klart godkänt av Isadora som är lite av en fisk-fanatiker. Hon älskar fisk men är inte förtjust i kött. :]

Så här kommer receptet. Snabbt, smidigt och jättegott!

Busenkel fiskgratäng
För 4 personer.

Den här gratängen är väldigt enkel att göra.
Kokt potatis är gott till. Men pasta passar också.

Ingredienser
1 pkt alaska pollock eller torskfilé, 400 g
Salt
Citronpeppar
2 påsar hollandaisesås
1 liten purjolök
75 g smör
3 dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
2 tomater
Riven ost efter behag


Lägg fiskbitarna i en smord form, krydda med salt och citronpeppar.
Strimla purjon, skiva tomaterna och täck fisken med detta.

Smält smöret, vispa i såspulvret och häll i gräddmjölken.
Koka någon minut, och häll blandningen över fisken. Strö riven ost över.
Gratinera i 200 grader ca. 30 min.
Serveras med kokt potatis och broccoli

onsdag 13 oktober 2010

Ni får inte missa!

Den här bloggen är helt fantastisk! Jag kom in på den av en händelse och nu kan jag inte sluta titta på alla underbara bilder med den söta lilla bebisen. :]
Gissa om det här värmer mitt gamla hjärta? ;] Fjortonåringen i mig blir alldeles till sig!


Robbie Williams & Gary Barlow - Shame

Well there’s three versions of this story mine, yours and then the truth
And we can put it down to circumstance, our childhood, then our youth
Out of some sentimental gain I wanted you to feel my pain, but it came back return to sender
I read your mind and tried to call, my tears could fill the Albert Hall, is this the sound of sweet surrender?

What a shame we never listened
I told you through the television
And all that went away was the price we paid
People spend a lifetime this way
Oh what a shame.

So I got busy throwing everybody underneath the bus
And with your poster 30 foot at the back of Toys-R-Us
I wrote a letter in my mind, but the words were so unkind, about a man I can’t remember
I don’t recall the reasons why, I must have meant them at the time, is this the sound of sweet surrender?

What a shame we never listened
I told you through the television
And all that went away was the price we paid
People spend a lifetime this way
And that’s how they stay
Oh what a shame.

Words come easy, when they’re true
Words come easy, when they’re true

So I got busy throwing everybody underneath the bus
And with your poster 30 foot at the back of Toys-R-Us
Now we can put it down to circumstance, our childhood then our youth.

What a shame we never listened
I told you through the television
And all that went away was the price we paid
People spend a lifetime this way
And that’s how they stay
Oh what a shame.

People spend a lifetime this way
Oh what a shame
Such a shame, what a shame


lördag 9 oktober 2010

Helgmys

Lördag och allt är mysigt, fint och avslappnat. Vi hade barnvakt igår så Isadora kom hem strax efter lunch idag. Vi passade på att ta två after work-öl igår efter jobb och skola, sen gick vi till Akropolis och åt två rätters-middag. Sniglar till förrätt och planka till huvudrätt! Himla gott, men min magsäck har krympt så efter halva plankan gav jag upp. Fick matkoma och rullade hem.. :] Vilade en liten stund och sen gick vi på bio - Resident Evil 3D! Grymt coolt och filmen var helt okej. Man kan liksom inte förvänta sig så himla mycket av den filmserien. ;]
Efter bion firade vi en arbetskompis till Robin. Först lite hemmafest och sen en öl på Bishops innan vi gick hem och snarkade. Minns inte att vi hann säga god natt till varandra innan vi slocknade.

I morse åt vi stillsam frukost i varandras och radions sällskap, sedan tränade jag min halvtimme på Wii Fit. Joggade och svettades som en brunstig tjur och kunde glatt se att allt hårt arbete för min drömkropp lönar sig. På 6 dagar har jag gått ner 1,5 kilo! Känns grymt motiverande. I torsdags kunde jag dra åt bältet ett snäpp. Gissa om jag var glad? ;]

Efter en dusch, lite diskande och dammsugande så gick vi för att äta lunch, och möta upp Izzie. Hon hade haft det kanonbra hos farmor och farfar som dessutom var hundvakt åt Albus och Dobby!
Vi köpte lite lördagsgodis och sen gick vi hemåt. Ikväll blir det tacotubs och filmhäng. I morgon ska jag till gymmet och pressa mig - härligt!

Slutsats: Härlig helg, härlig familj, härligt humör!

torsdag 7 oktober 2010

Mitt stora beslut.

Okej, då är dags att berätta vilket beslut jag tagit efter månader av vånda, sömnlösa nätter och ångest som heter duga. Beslutet tog jag idag efter mitt lilla sammanbrott igår kväll.

Jag gör inte ex-jobbet den här terminen. Det finns ingen ork, ingen motivation, ingen glädje. Endast ångest, illamående och panik. Det är inte värt min psykiska hälsa så jag droppar det för nu. Letar jobb istället och vi får klara oss. Vi kommer klara oss. Min psykiska hälsa hade däremot inte klarat sig om jag försökt mig på ex-jobbet.

Mina känslor är blandade, väldigt svåra och samtidigt är det som en stor tyngd har lättat från mitt bröst. Man måste inte ha skrivit sitt ex-jobb för att få jobb. Jag vet många som jobbar som civilingenjörer utan att vara klara, jag vet människor som jobbar som personalvetare utan att vara klara.. man fixar det. Jag fixar det!

Det har varit ett svårt beslut att ta men jag är säker på min sak nu och det känns skönt. Väldigt skönt.

Your song

Jag ska berätta om en person i mitt liv. En person som betyder så mycket att jag nästan spricker av stolthet att han är just min. Min make. Min livskamrat. Min dotters pappa. Min Robin.

Jag har gjort många dumheter, tagit många dåliga beslut. Robin är min trygghet, min lugna fina hamn att komma till. Han är varm, trygg, stabil och klok. Min Robin är intelligent, och han har en underbar själ som syns genom hans magiska ögon.

När jag inte orkar, när jag är svag - då skänker han mig tröst. Jag får gråta och skrika, han håller om mig hårt och säger att allt kommer ordna sig. När han säger så vet jag. Då kommer allt ordna sig.

När Robin tittar på mig tittar han på mig med ögon som ingen annan tittat på mig med. Ren och skär kärlek. Inget annat. Bara kärlek.
Han är omtänksam och vill alla väl, ibland så väl att han själv mår dåligt. Då finns jag där för honom. Är hans trygga hamn. Då klappar jag på honom och säger att allt kommer ordna sig. Och han vet. Allt kommer ordna sig.

Jag fick lite av ett nervöst sammanbrott igår kväll. Hade mycket på hjärtat som var tvunget att komma ut till sist. Saker jag föredragit stannat i mitt huvud, men som till sist gjorde sig allt för väl påmint. Robin höll om mig hårt, pratade lugnt, vaggade mig och känslan av lugn kom över mig. Han gör mig lugn. Du gör mig lugn.

Jag älskade dig igår. Jag älskar dig idag. Jag kommer älska dig i morgon och dagen efter det...

And you can tell everybody this is your song