Pages

onsdag 24 mars 2010

Yrkesval

Så länge jag kan minnas har jag alltid velat bli journalist. Det är en dröm jag hade som barn, som tonåring och nu som vuxen. Vad som än har hänt i mitt liv, så har åtminstone den drömmen fortsatt finnas. Ibland har jag tvekat och en liten svag röst har viskat "tänk om..". Den rösten blev utkickad från min kropp idag.

Vi håller på att göra andra numret av RBE, vår tidning för Rädda Barnen, och en av mina uppgifter blev att intervjua och fotografera Frida Herchenröther. Frida är sångerska i bandet Tikkle Me, som vi var och såg i lördags. Bandet släppte sin första skiva idag och givetvis ville vi ha med en av Eskilstunas eldsjälar i RBE.
Intervjun gick jättebra, Frida börjar bli van att svara på frågor och nu när jag tittade igenom fotografierna får jag nästan tårar i ögonen. De blev så fruktansvärt fina! Frida är ju fin så då är det väldigt lätt att få fina foton, men det var inte bara det. Jag njöt verkligen av att få hålla i kameran, beordra Frida att inta vissa (märkliga) positioner och kunna se helheten bakom linsen. Det var som en magisk kick!

Robin fick vara den som hämtar Isadora på dagis och konstigt nog så gnager samvetet där inne lite lite. Jag var ute och gjorde annat när jag egentligen skulle hämtat henne. Det är så dumt att få dåligt samvete och ändå blir det så!
Ibland tror jag att det är ett måste, ett tvång, ett krav att känna dåligt samvete i samma veva man blir mamma. Jag undrar om pappor känner samma sak?

Nu ska jag fortsätta sitta här på högskolan med laptopen framför mig, kaffet bredvid mig och njuta av att få skriva. Samvetet får hinna i kapp mig senare...

1 kommentar:

C sa...

Jag känner också Frida :))