Pages

tisdag 28 september 2010

Det mörka hålet

Det behövs så lite, så lite för att jag ska falla.

I morse efter att ha lämnat Isadora på dagis gick jag till ica för att handla lite. Min favoritkassörska som jag inte träffat på ett par månader stor i kassan och vi småpratade. Jag berättade att Isadora hamnat i den värsta trotsfasen (mer om det i ett senare inlägg) och hon tittade medlidande på mig och sa "vi får hoppas att det går över till dess att nya bebisen kommer". FUCK!
Det stockade sig i halsen, kände hur hela jag bara stelnade till och mitt fejkade leende kom som på beställning. "Tyvärr så förlorade vi barnet, men det är sånt som händer.."
Jag kan inte förklara det, men jag blir som helt förbytt. Som en leende clown som gråter på insidan, ni vet. Det är nästan så att JAG ursäktar mig för att vi förlorade Knyttet. Sinnessjukt, men jag antar att det är kroppen och knoppen som försöker överleva.

En annan sak som gör mig ledsen nu, och som jag känner att jag inte fixar, är att trampa folk på tårna med mina tankar och åsikter. Jag är för skör för det, för svag. Så tills vidare kommer jag inte yttra mig mer om politiska tankar. Vet ni att jag gått med en ständig klump i magen, men starkt illamående, sedan i söndags?
Det är inte värt det. Så 'nuff said om det.

Nu ska jag krypa ihop i det mörka hålet en timme, sedan ta mig i kragen och gå till skolan. Har eftermiddagslektion och jag kan inte komma dit som en vandrande död.

söndag 26 september 2010

Nu..

känner jag mig lite ledsen. Jag anser att det är viktigt att ha en ståndpunkt gällande politik, men det är alltid väldigt tråkigt när det sabbar ens vänskap. Har själv förundrats över att många av mina vänner haft statusrader på Facebook som lyder i stil med "Ni som röstat på SD, ta bort mig från era vännerlistor". Själv skulle jag aldrig göra som så eftersom politik inte har med vänskap att göra. Herregud, jag har vänner som röstar rödare än rödast, och jag har vänner som röstar mörkblått. Tycker inte att det ska påverka ens relationer, men uppenbarligen gör det så. Tråkigt, väldigt tråkigt! Jag kanske uttryckte mig klumpigt i mitt förra inlägg, men hoppas ändå att ni som läser förstår att jag accepterar alla människor. Jag må inte uppskatta SD som politiskt parti, men jag är väl medveten om att det finns bra människor som röstat på detta parti.

Vi lever, tack och lov, i ett demokratiskt land där vi har yttrandefrihet. Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att människor röstar. Sen får ni rösta på vad ni vill, vänstern som högern. Jag bojkottar ingen. Människor i andra länder kämpar för att få sin röst hörd, och därför ser jag mer ned på människor som väljer att inte rösta än de som röstar på SD. Man har ingen rätt att klaga på valet om man inte röstar alls.

Ledsen är jag för att en gammal vän sa upp vänskapen med mig på grund av mina tankar, men jag inser också att det kan vara väldigt svårt att upprätthålla kontakt med någon som tycker väldigt olik från sig själv. Jag önskar även dig (om du läser detta) en ljus framtid. Jag hyser inget annat än vänskapliga känslor för dig och jag tycker att det är tråkigt att en politisk osämja ska komma emellan.

Nu är dags för svenska politiker att ta upp den här viktiga frågan som gjort att SD kommit in alls i regeringen - invandrarpolitiken. Det går inte att gömma huvudet i sanden, för vi har stora problem med segregation och integration i Sverige. Att vägra prata om det gör bara att fientligheten ökar, och SD får ännu större näste. Jag tror fortfarande att SD är ett missnöjesparti, men jag kan ha fel.

Avslutar det här med att berätta att jag var i skogen idag och fick massor med trattisar! Det kryllade av dem, och jag njöt faktiskt av att gå runt i skogen, även med en gnällig Isadora som hängde runt benen på mig och Robin och mest ville bli buren. :P

lördag 25 september 2010

Bättre sent än aldrig

Okej, så jag har inte haft ork, tid eller motivation senaste veckorna för bloggandet. För det ber jag ödmjukast om ursäkt för och ska bättra mig!
Det har hänt väldigt mycket sen sist, både politiskt och i mitt privata liv. Varnar redan nu för att det här blir ett långt inlägg. Läs om ni orkar.. :]

Vi börjar med det politiska!
Ja ni, vad kan man säga om valet? Många röstade och det är ju bra! Mindre bra är det att tillräckligt många röstade på främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Det var väntat, men jag mår ändå illa. 5,70% totalt röstade för ett invandrarfientligt klimat i Sverige. 5,70%. Det är höga siffror! Vad man kan fråga sig nu är vad det beror på? Själv tror jag inte att det bara är ett gäng rasister som röstat på SD, utan att deras parti har blivit ett missnöjesparti. Människor som inte har varit nöjda med den politik som styrt Sverige under de senaste 100 åren har nog dragits till deras politik.
Andra som röstat på SD kan helt enkelt vara blåsa människor. Lite blåst måste man nog vara om man röstar på ett parti som har medlemmar som denna och denna. Just sayin'.. ;]

Glad är jag iaf att Alliansen får fortsätta styra. Jag har röstat på Folkpartiet de senaste valen, och häromdagen tog jag det steget längre och blev medlem! Funderar lite på att engagera mig, och vem vet, kanske blir jag politiker på heltid. ;]

Varför gick det då så dåligt för Sossarna? Det finns bara ett rakt svar: Deras inblandning med Vänsterpartiet. Det var det dummaste beslutet S någonsin kunnat göra. Där förlorade de röster från sossar som stod mer åt höger, för ingen av de skulle vilja ingå samarbete med Lars Ohly. Och det finns en anledning varför även V backade och jag hoppas att ledningen snart inser det också: Lars Ohly är inte populär bland människor. Varför tror ni att V hade en peak på 90-talet med Schyman i ledningen? Därför att hon var omtyckt! Säga vad man säga vill, men partiledaren har en viktig roll för hela partiet. Kanske dags att titta upp en ny ledare för V istället för kommunistspöket?

'Nuff said om politiken. Nu går vi över till mitt liv.

Veckan nere i Skåne var som balsam för min sargade själ. Att få vara där nere gjorde mig lycklig, och det var med sorg i hjärtat jag återvände till Eskilstuna. Det är inte det att jag inte trivs eller tycker om Eskilstuna, för det gör jag. Jag lever ett bra liv i den här staden och kan absolut se mig själv här om 10 år. Men den känslan jag får i min kropp när jag är i Skåne är ren och skär lycka. Jag mår så oerhört bra där nere, och trots allt så spenderade jag 22 år i Malmö. Det kommer alltid att vara min hemstad.

Jag fick spendera kvalitetstid med min familj, med min syster Sofia och med mina vänner. Åh, det var så underbart att träffa mina vänner och ännu mer underbart var det att få träffa nya vänner! Fick umgås med några av Sofias vänner under hennes möhippa (som var jätterolig!) och under bröllopet, och önskar att de också bodde lite närmare. ;]

Min underbara Anna.. åh, jag hade kunnat skriva en essä om henne. Med henne kan jag vara mig själv till fullo och bara vara. Vi har varit vänner i 18 år och det säger rätt mycket. Hon är min äldsta och bästa vän, oavsett om vi ses varje dag eller vartannat år. Jag saknar henne. Jag saknar dig.

Bröllopet var fantastiskt! Ett underbart, intimt, vackert bröllop och min syster och Anki är så fina tillsammans. Det är med stor glädje jag nu lär om Isadora att säga Moster Anki istället för tant Anki. ;]

Ni vill kanske se lite bilder?


Inne i kyrkan. Det var en vacker ceremoni!


Isadora var söt som en prinsessa i sin klänning!
Jag blev nöjd med mig själv också. ;]



Hemma hos Anna, Johan och deras Ella. Underbara familjen!


Busungen fick även träffa min gamla gymnasiekompis Maria!
Hon tyckte om att pilla i Marias hår. ;]


På Sofias möhippa! :]

torsdag 9 september 2010

Att få ut smärta

Det är inte enkelt det här. Att vara jag alltså.
Vissa dagar känns bra och allt är som det ska vara. Sen kommer de där stunderna när smärtan tar över min kropp. Det blir svårt att andas och jag känner mig orolig i själen. Jag har inte läkt, inte än och det tar sin tid. Tid. Det är svårt att bara vara. Att bara låta tiden gå, för den går så långsamt just nu. Vi väntar på att det ska gå tillräckligt lång tid så vi kan ringa gyn och boka tid för kontroller och undersökningar. Vi väntar på att sorgen ska släppa taget. Jag väntar på att det svarta byts ut mot åtminstone grått.

Igår kväll var en sån tid när det stora svarta monstret tog över min sargade kropp. Robin vaggade mig, höll om mig till jag till sist av ren utmattning somnade.
I morse efter att jag lämnat Isadora på dagis gick jag till gymmet och körde ett hårt, intensivt pass. Jag svettades, fick ut en del frustration och ilska, sen gick jag hem och duschade av mig den sista känslan av sorg som fortfarande satt fast. Det är befriande att gå och få ur sig känslorna som biter tag i mig. Faktiskt så hjälper det mig mer än att sitta och prata om det, älta det.

Jag saknar dig så mycket, min underbara fina lilla Knytte. Saknaden är den enda känslan som inte går bort, och som jag dessutom tillåter mig att känna. För du är saknad, lilla vän. Så oerhört saknad.

tisdag 7 september 2010

Tvätta tvätta tvätta

Gudarna ska veta att man får tvätta mycket när det är dags för barnet att bli blöjfri. ;]

söndag 5 september 2010

Lars Ohly

Sveriges största pajas måste vara Lars Ohly, vänsterpartiets partiledare. Satt i en timme och lyssnade på honom i kvällens partiledarutfrågning och förundrades att det faktiskt finns människor som håller med honom. Dels så undrar jag var han fick en del "fakta" från, dels funderar jag kring hans flyktiga svammel (han svarade på max 10% av frågorna, resten svamlade han) men mest av allt blir jag fly förbannad kring frågan om föräldradagarna. Lars Ohly menar på fullt allvar att man ska lagstifta 50/50 och att folket inte ska få välja själva.
MAN KAN INTE TVINGA PÅ JÄMSTÄLLDHET!!
Det ska inte vara upp till regeringen hur föräldrarna väljer att dela dagarna, det ska vara upp till familjen eftersom det är de som själva vet vad som passar och inte passar. För vissa fungerar det inte att dela 50/50! Sen att sitta och berätta hur hans egen fru minsann kunde pumpa ur tuttarna så att han kunde vara pappaledig gjorde mig ledsen. Här kan vi snacka om nedvärdering för andra familjer.
När han sen började prata om att ta bort verksamheterna i Sverige som gör vapen till export blev det ännu roligare. 30 000 jobb ungefär skulle försvinna och han hade (som vanligt) inget svar på vad som skulle hända de människorna. Han bara satt och.. myste. Läskigt!
Dessutom fortsatte han tjata om hur det var på 70-talet. Det påminner mig om en grym affisch Alliansen har satt upp runt om i stan - Bakåt eller Framåt? - står det. Det känns onekligen som så, att röstar man på vänstern så går du tillbaka 35 år.

Men bäst av allt var (som vanligt) Henrik Dorsin. Hans satiriska låtar är fantastiska, och kvällens var inget undantag! :]
Ibland måste jag bara ta en minut för att komma ihåg att andas...

.. även denna smärta går att leva med.

2 dagar

Isadora har varit väldigt tjurskallig när det gäller att bli blöjfri. Hon har helt enkelt inte visat något intresse av att slippa blöjorna och då är det lite svårt att övertyga henne. Men så var jag i affären i fredags och skulle köpa blöjor, tittade inte så noga och kom hem med "fel" sorts blöja. Det blev såna blöjor man måste fästa ihop, som bebis-blöjor ni vet, istället för dra-på-direkt. Isadora blev hysterisk och skulle ICKE ha såna blöjor. "Yeah!" tänkte vi och fick henne att ta på sig trosor och strumpbyxor utan blöjor. Nu har hon inte använt blöjor på två dagar och ännu har det inte skett någon olycka! Peppar peppar... ;]
Vi var nere på stan i ett par timmar tidigare idag och hon klarade sig utmärkt. När vi kom hem satte hon sig pottan och kissade.

Ni kan inte ana hur stolta vi är! Hon har inte gjort nummer 2 i blöjan sedan i vintras typ, men hon bryr sig inte om hon kissar eller ej i den. Vi försökte få henne torr i somras men hon tvärvägrade, och jag tror inte att man kan tvinga ett barn att bli blöjfri. Speciellt inte en 2,5-åring med världens starkaste vilja. ;]
Men nu så.. nu kanske! Håll tummar och tår för att hon inte kommer vilja återgå till blöjor! Värst blir det när hon kommer tillbaka till dagis på tisdag (det är planeringsdag imorgon så Robin är hemma med henne då). Kommer fröknarna att lyssna på oss när vi säger att Isadora inte ska ha blöja? Jag vet en annan mamma på vår avdelningen som fick kämpa för att en av fröknarna inte skulle ta på hennes dotter en blöja. Jag vet inte om jag har samma ork att bråka.. :[

Nu vill Isadora gå ut och gunga och det är klart att barnet ska få göra det. :]

fredag 3 september 2010

Isadoras 5 miner



Vår blivande komiker.. ;]

Förnyelse

Idag gjorde jag något jag längtat efter - skaffat en ny hårfärg. Har varit oerhört trött på mitt bitch-blonda (det är Carins fel att platinablont heter bitch-blont, så skyll på henne) hår så det var dags för förnyelse. Efter alla veckor med trauma och depression så förtjänade jag lite bortskämdhet tyckte jag. ;]

Robin ville att jag skulle köra på helt rött, men jag vet sedan två hemska gånger innan att rött inte är min kopp te. Däremot trodde jag att det skulle bli fint med lite röda inslag och min frisörska trodde på det också. Efter drygt en timme i stolen så var jag klar - och jag är såå nöjd! Blev brunt med rött i, en väldigt varm höstfärg. Perfekt! Det är en toning så håret slits inte. Jag har haft min frisörska i ett år ungefär och älskar henne! Hon har tjatat i ett halvår om att jag ska byta hårfärg och bli snällare mot håret eftersom det alltid blev slitet. Well, hon har fått sin vilja igenom. Har inte färgat eller använt plattång på flera månader med resultatet extra tjockt och fint hår. Dessutom har det börjat växa! Woho.. ;]

Ajja, ni vill väl bara se resultatet antar jag? :P


Vad säger ni? Toppen eller botten?

torsdag 2 september 2010

Ny garderob

Isadora har haft växa-period vilket betyder att det var dags att införskaffa nya kläder till henne, främst tröjor. Nu har hon fått en hel del nytt!



Plus ett par svarta byxor.

Lite nyare bilder på Izzie:


Isadora har ärvt sin pappas kärlek till fika.. ;]


Undrar om hon alltid kommer ha en glugg mellan tänderna?


Räcka ut tungan och garva är ett stort nöje. :D


Min stadsunge var inte så förtjust i skogen..

onsdag 1 september 2010

Vinterkläder

Huh, ju äldre barnet blir desto dyrare blir det. Nu har jag beställt hem vinterkläder till henne, samt handlat lite i affären. Här kommer ett litet urval:


Jacka och överdragsbyxor


Jeans och mössa. Mössan valde hon själv i affären. :P

Sen har vi köpt fleece-jacka och fleece-byxor så hon lär inte frysa i vinter.
Vantar får vi köpa senare. Vägrar köpa i september. Det är inte vinter ännu, sådetså!

Idag blev jag dessutom förolämpad. Ordentligt förolämpad! *fnysa*
Gick med Isadora genom stan för att möta upp Robin utanför hans jobb. Precis vid Cityhuset har Tele2 ställt upp sig och det jobbar ett par killar där som ska ragga kunder. När jag gick förbi så kom en av killarna fram och tilltalade mig med "damen". Damen?!
En gång, visst visst. Men när jag sa att jag inte var intresserad och började gå så ropade han "damen" efter mig två gånger till! Damen?! Nej, vet du vad. Jag är inte purung, men jag är fan inte så gammal att man ska tilltala mig med "damen". Blev förbannad och skällde på killen medan jag gick därifrån. :P
Morrade och muttrade och sa till Isadora "mamma är ju inte gammal". Vet ni vad ungen säger då?
- Nej, mamma är inte gammal. Bara FARMOR! Min farmor är gammal.
Sen lade hon av världens skratt på det och tyckte att hon var jätterolig. Haha!

I morgon ska jag rösta! På fredag börjar jag plugga körkort med Pethra. Vuxenpoäng! ;]