Pages

fredag 29 oktober 2010

Tandsköterskan from hell

Som många vet lider jag av en tandläkarskräck utan dess like. I våras kände jag mig tvungen att gå till tandläkaren eftersom jag kunde se ett hål och då är det rätt illa. Det hade då gått drygt tio år sedan mitt sista tandläkarbesök. Jag hade en oerhörd tur och hamnade hos en underbar tandläkare. Han var dessutom skåning. ;]
Han har blivit min tandläkare och är den som renoverar mina tänder. Jag har dessutom haft tur med alla tandsköterskor som jobbat med honom. Alla har varit förstående och snälla och omhändertagande.
Fram till idag.

Den här tandsköterskan.. alltså, jag har inte ord på hur hemsk hon var! Om vi säger såhär, hon utlöste TVÅ panikattacker hos mig. Och vid varje panikattack blev hon otroligt okänslig och fick mig att känna mig dum.

När tandläkaren var klar tog jag med honom ut och behövde bara nicka mot rummet och skaka på huvudet. Han bara nickade och sa "jag förstår, hon kommer inte jobba med dig igen". Tack!!

Så nu sitter jag här en kort stund innan jag ska till högskolan för att fortsätta med grupparbete. Min vänstra kind hänger av all bedövning så jag känner mig lätt förlamad. Inte mysigt! Kan knappt prata och är livrädd för att bita mig i kinden eller läppen. Jag har verkligen noll känsla! Men nu är hela vänstra nedre delen klar. Har två begynnande hål och ett riktigt hål kvar att laga innan min mun är i topp! Är glad att jag i våras tog mig i kragen och gick till tandläkaren. Vill ju trots allt behålla mina tänder ett tag till.. ;]

torsdag 28 oktober 2010

Belöning

För två dagar sedan nådde jag mitt första delmål i min viktkamp. 3,5 kilo på en månad ungefär! Känns jätteskönt och jag är väldigt stolt över mig själv. :]
Vid varje delmål (från och med nu är det var femte kilo) väntar en belöning på mig som ska sporra mig till träning och bra mat. Min belöning den här gången blev...


En tjusig iPod Shuffle 2GB i blåmetallic-färg. I love it! Fast det är lite krångligare med iPod än med gamla vanliga. Man måste installera iTunes och lägga in all musik där för att kunna lägga in på iPoden. Men det är lätt värt krånglet för spelaren är grym! Ljudet är jättebra och den tar knappt någon plats. Superbra när jag är på gymmet!

Idag säger vi dessutom..




GRATTIS ELIN!! :D

tisdag 26 oktober 2010

Fruset värre

Det är vinter ute. Inte höst! Mina naglar har antagit en lila nyans och vägrar ändra tillbaka hur tjocka vantar jag än tar på mig. Blä! Vinter är inte min kopp te så att säga.

Alltså, tänkte på en sak.
Isadora fyller tre år i januari. Det är januari om sisådär två månader. What?!
Min hysteriska, fina unge. Tre år? Sanslöst. Jag vet att jag maler på om det, men fattar ni hur galet det är? Ena dagen skär läkarna upp min mage med ett akut snitt för att jag nästa dag ska förstå att det är tre år sedan det hände. Sanslöst. Jag är i chock!
Inte vet jag vad vi ska köpa till henne heller. Mellan julafton och hennes födelsedag är det typ tre veckor så vi kan lika gärna köpa julklappar som blir födelsedagspresenter till henne. Hon förstår ju ändå inte.. :P

Häromdagen vaknade jag av att det snöade. Jag väckte Isadora och sa det till henne. Hon genast: Mamma, då kommer jultomten snart!
Hur kommer ungen ihåg allt? Hon har ett minne som heter duga. Förskolelärarna är chockade över det faktum och frågade om hon alltid haft bra minne. Yepp! Hon kan komma ihåg saker från när hon var typ 1½ år. Min unge är ett geni. Så enkelt är det. ;]

fredag 22 oktober 2010

Saknad

En gång i tiden svor jag på att aldrig sakna min gravidmage. Mest för att den var en symbol för 8 månader av smärta och spyor. Min kropp har gång på gång bevisat för mig att den inte är gjord för att husera bebis.

.. men nu när jag ser dessa bilder känner jag en enorm saknad, sorg, ledsenhet. Jag vet att jag säkert har sårat gravida människor där ute under tiden jag var som mest bitter efter vårt tredje ma, men jag ber er att försöka förstå. Jag sörjde otroligt mycket (sörjer fortfarande, men idag är jag inte längre bitter) och att då se gravida människor gjorde ont. Det smärtade.

Jag tittar på dessa bilder och känner en saknad så djup som ord inte kan beskriva. Drar mig för att ringa till sjukhuset för att få tid till kontroll. Rädslan för att inte kunna ha en vacker gravidmage igen är enorm. Men ni ska veta att jag är såå glad och lycklig för er skull, alla ni som stoltserar med fina, vackra magar. Jag ser fram emot att få se vad det är för små varelser som lever där inne. Även hos er som jag inte träffat i verkligheten, L.. ;]




Jag mår inte lika dåligt längre. Det kan gå dagar innan jag ens tänker på lilla bebisen som inte fick se världen, träffa sin storasyster och bli omhändertagen. Mitt liv är upp och ner, som alla andras liv. Men när det brister, ja då brister det ordentligt. Idag har jag haft det jobbigt, men inte på grund av våra förlorade barn. Det är annat som spelat in, annat som jag hoppas löser sig bra.

Nu tittar jag på bilderna. Ler och försöker minnas hur det kändes, men det är omöjligt. Man glömmer så lätt. Minns inte Isadora som nyfödd, minn henne inte ens som 1-åring. Tiden försvinner och snart blir hon tre år. Tre år har gått sedan jag fick veta vad meningen med livet är. Hon är mitt öde, min kärlek, min hysteriska unge som jag älskar helt utan hämningar. Och jag gläds så oerhört med er som snart ska få uppleva det här miraklet. En extra omtanke går till min fina brevvän Linda. Hon har gått igenom exakt det jag gått igenom med förlorade barn, och nu finns bebis där inne i magen.
Välmående. Trygg. Älskad.
Jag är så himla glad för dig, för er. Det betyder att det finns hopp. Ni ger mig hopp!

Ta hand om er, mina vänner. Ha en underbar helg!
Själv ska jag frossa i Beatles-temat på Idol ikväll, fjortis som jag är. ;] Det är verkligen killarnas år i år. Jay är bäst, men Olle och Geir kommer på en delad andraplats bara snäppet nedanför Jay. Måste ju heja lite extra på skåningen från Helsingborg. Älskar Helsingborg.. :]

Puss på er!

In your eyes

Fick lite nostalgitripp när jag satte på Spotify och den här dök upp i min lista..
R sa till mig när vi blev tillsammans att han tänkte på mig när han hörde den här, och det är snart fem år sedan. Förutom det, så är dte ju en grymt skön låt. ;]


Attic - In your eyes.

söndag 17 oktober 2010

Hur överlever man trotsåldern?

Jag minns den sista helgen innan Isadora föddes. Vi åt räkmackor och sippade iskall äppelcider vid matbordet med tända ljus. Det var en söndag och på torsdagen var det beräknat att igångsättning skulle påbörjas. Jag och Robin var spända, nervös, lite smårädda och alldeles uppspelta. Vi undrade vad vi egentligen gett oss in på. Nu var det liksom för sent att ändra sig.. ;]
Som många av er vet så kom igångsättningen aldrig igång utan jag skickades hem efter tre dagar med pinvärkar, smärtsamma sådana. Efter mycket om och men kom hon till sist med hjälp av ett akut kejsarsnitt.

Vi fick komma hem fem dagar efter akutsnittet, på en fredag. På måndagen skulle Robin börja arbeta igen och på söndagen drabbades jag av en fruktansvärd ångest. Det var början på min fem månader långa förlossningsdepression, men det visste jag inte då. Jag låg där på söndagskvällen och mådde dåligt och kände än en gång "vad har vi gett oss in på?".

Veckorna och månaderna gick, jag fick äntligen hjälp och har mått bra i min mammaroll de flesta dagar i veckan. Givetvis kommer det små små pustar med dåligt självförtroende, men jag vet innerst inne att jag duger och att Isadora mår bra.

Men nu.

Nu har hennes första riktiga trots kommit med full fart. Hon skriker, bråkar, ska göra tvärt emot, gråter krokodiltårar och hela världen är emot henne. När jag skriver att hon skriker så tror jag inte att ni förstår vad jag menar. Ungen kan ställa sig rakt upp och ner och skrika så högt att hon väcker de döda. Hon kan få utbrott utan dess like medan jag och Robin tittar på varandra och vet inte hur tusan vi ska göra. Och än en gång kommer tanken, vad tusan har vi gett oss in på? Jag vill inte ens veta hur Isadora kommer bete sig när hon kommer i puberteten. Det är en mardröm. :P

Hur överlever man den här perioden?
Vi gör nog som de flesta föräldrar. Jag väljer mina fighter med henne. Känner jag att "den här kan hon få vinna", så får hon sin vilja igenom. Det handlar mest om småsaker, som t ex att hon på morgonen vill att jag ska mata henne. Det är tidigt, och hon är trött. Visst, då kan jag mata henne. Det är inte värt att förstöra hela morgonen för en sådan sak. Kastar hon däremot ner saker på golvet på ren jävelskap, ja då bråkar jag med henne tills hon plockar upp efter sig.
Beter hon sig extra dumt så skickar vi in henne på hennes rum, så får hon sitta på sin säng i några minuter. Sen går någon av oss in och pratar med henne. Hon får förklara varför vi skickat in henne, och sen ber hon om ursäkt. En puss och en kram senare så är allt över och alla är nöjda och glada.

Ibland undrar jag var min söta, snälla och lugna lilla tjej tog vägen. Hon som påminde om hur Robin var i tonåren. Jag har sedan vi fick veta att det var en tjej i magen (var i vecka 30 typ) önskat att Isadora skulle bli som Robin - lugn. Men nu ser jag mig själv i henne (inte bara för att hon är min kopia utseendemässigt) och blir livrädd. Snälla gode gud, om du finns, låt mig inte gå igenom samma helsicke som mina föräldrar fick gå igenom. Låt min lugna fina unge komma tillbaka. ;]

Bebistiden var långtråkig, det har jag alltid tyckt. Men vete tusan om det är så mycket bättre med trotsperioden. ;]
Oavsett vad, så är kärleken till min hysteriska unge villkorslös och vacker. Hon är mitt liv, mitt hjärta, mitt allt. Hon är den som gör livet värt att leva. Alltid.


En unge full i fan.. ;]

lördag 16 oktober 2010

Fiskgratäng

Eftersom jag har sagt att vi ska äta fisk två gånger i veckan så letade jag på nätet efter något enkelt att tillaga och hittade ett som gick snabbt och smidigt. Gjorde maten idag och fick klart godkänt av Isadora som är lite av en fisk-fanatiker. Hon älskar fisk men är inte förtjust i kött. :]

Så här kommer receptet. Snabbt, smidigt och jättegott!

Busenkel fiskgratäng
För 4 personer.

Den här gratängen är väldigt enkel att göra.
Kokt potatis är gott till. Men pasta passar också.

Ingredienser
1 pkt alaska pollock eller torskfilé, 400 g
Salt
Citronpeppar
2 påsar hollandaisesås
1 liten purjolök
75 g smör
3 dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
2 tomater
Riven ost efter behag


Lägg fiskbitarna i en smord form, krydda med salt och citronpeppar.
Strimla purjon, skiva tomaterna och täck fisken med detta.

Smält smöret, vispa i såspulvret och häll i gräddmjölken.
Koka någon minut, och häll blandningen över fisken. Strö riven ost över.
Gratinera i 200 grader ca. 30 min.
Serveras med kokt potatis och broccoli

onsdag 13 oktober 2010

Ni får inte missa!

Den här bloggen är helt fantastisk! Jag kom in på den av en händelse och nu kan jag inte sluta titta på alla underbara bilder med den söta lilla bebisen. :]
Gissa om det här värmer mitt gamla hjärta? ;] Fjortonåringen i mig blir alldeles till sig!


Robbie Williams & Gary Barlow - Shame

Well there’s three versions of this story mine, yours and then the truth
And we can put it down to circumstance, our childhood, then our youth
Out of some sentimental gain I wanted you to feel my pain, but it came back return to sender
I read your mind and tried to call, my tears could fill the Albert Hall, is this the sound of sweet surrender?

What a shame we never listened
I told you through the television
And all that went away was the price we paid
People spend a lifetime this way
Oh what a shame.

So I got busy throwing everybody underneath the bus
And with your poster 30 foot at the back of Toys-R-Us
I wrote a letter in my mind, but the words were so unkind, about a man I can’t remember
I don’t recall the reasons why, I must have meant them at the time, is this the sound of sweet surrender?

What a shame we never listened
I told you through the television
And all that went away was the price we paid
People spend a lifetime this way
And that’s how they stay
Oh what a shame.

Words come easy, when they’re true
Words come easy, when they’re true

So I got busy throwing everybody underneath the bus
And with your poster 30 foot at the back of Toys-R-Us
Now we can put it down to circumstance, our childhood then our youth.

What a shame we never listened
I told you through the television
And all that went away was the price we paid
People spend a lifetime this way
And that’s how they stay
Oh what a shame.

People spend a lifetime this way
Oh what a shame
Such a shame, what a shame


lördag 9 oktober 2010

Helgmys

Lördag och allt är mysigt, fint och avslappnat. Vi hade barnvakt igår så Isadora kom hem strax efter lunch idag. Vi passade på att ta två after work-öl igår efter jobb och skola, sen gick vi till Akropolis och åt två rätters-middag. Sniglar till förrätt och planka till huvudrätt! Himla gott, men min magsäck har krympt så efter halva plankan gav jag upp. Fick matkoma och rullade hem.. :] Vilade en liten stund och sen gick vi på bio - Resident Evil 3D! Grymt coolt och filmen var helt okej. Man kan liksom inte förvänta sig så himla mycket av den filmserien. ;]
Efter bion firade vi en arbetskompis till Robin. Först lite hemmafest och sen en öl på Bishops innan vi gick hem och snarkade. Minns inte att vi hann säga god natt till varandra innan vi slocknade.

I morse åt vi stillsam frukost i varandras och radions sällskap, sedan tränade jag min halvtimme på Wii Fit. Joggade och svettades som en brunstig tjur och kunde glatt se att allt hårt arbete för min drömkropp lönar sig. På 6 dagar har jag gått ner 1,5 kilo! Känns grymt motiverande. I torsdags kunde jag dra åt bältet ett snäpp. Gissa om jag var glad? ;]

Efter en dusch, lite diskande och dammsugande så gick vi för att äta lunch, och möta upp Izzie. Hon hade haft det kanonbra hos farmor och farfar som dessutom var hundvakt åt Albus och Dobby!
Vi köpte lite lördagsgodis och sen gick vi hemåt. Ikväll blir det tacotubs och filmhäng. I morgon ska jag till gymmet och pressa mig - härligt!

Slutsats: Härlig helg, härlig familj, härligt humör!

torsdag 7 oktober 2010

Mitt stora beslut.

Okej, då är dags att berätta vilket beslut jag tagit efter månader av vånda, sömnlösa nätter och ångest som heter duga. Beslutet tog jag idag efter mitt lilla sammanbrott igår kväll.

Jag gör inte ex-jobbet den här terminen. Det finns ingen ork, ingen motivation, ingen glädje. Endast ångest, illamående och panik. Det är inte värt min psykiska hälsa så jag droppar det för nu. Letar jobb istället och vi får klara oss. Vi kommer klara oss. Min psykiska hälsa hade däremot inte klarat sig om jag försökt mig på ex-jobbet.

Mina känslor är blandade, väldigt svåra och samtidigt är det som en stor tyngd har lättat från mitt bröst. Man måste inte ha skrivit sitt ex-jobb för att få jobb. Jag vet många som jobbar som civilingenjörer utan att vara klara, jag vet människor som jobbar som personalvetare utan att vara klara.. man fixar det. Jag fixar det!

Det har varit ett svårt beslut att ta men jag är säker på min sak nu och det känns skönt. Väldigt skönt.

Your song

Jag ska berätta om en person i mitt liv. En person som betyder så mycket att jag nästan spricker av stolthet att han är just min. Min make. Min livskamrat. Min dotters pappa. Min Robin.

Jag har gjort många dumheter, tagit många dåliga beslut. Robin är min trygghet, min lugna fina hamn att komma till. Han är varm, trygg, stabil och klok. Min Robin är intelligent, och han har en underbar själ som syns genom hans magiska ögon.

När jag inte orkar, när jag är svag - då skänker han mig tröst. Jag får gråta och skrika, han håller om mig hårt och säger att allt kommer ordna sig. När han säger så vet jag. Då kommer allt ordna sig.

När Robin tittar på mig tittar han på mig med ögon som ingen annan tittat på mig med. Ren och skär kärlek. Inget annat. Bara kärlek.
Han är omtänksam och vill alla väl, ibland så väl att han själv mår dåligt. Då finns jag där för honom. Är hans trygga hamn. Då klappar jag på honom och säger att allt kommer ordna sig. Och han vet. Allt kommer ordna sig.

Jag fick lite av ett nervöst sammanbrott igår kväll. Hade mycket på hjärtat som var tvunget att komma ut till sist. Saker jag föredragit stannat i mitt huvud, men som till sist gjorde sig allt för väl påmint. Robin höll om mig hårt, pratade lugnt, vaggade mig och känslan av lugn kom över mig. Han gör mig lugn. Du gör mig lugn.

Jag älskade dig igår. Jag älskar dig idag. Jag kommer älska dig i morgon och dagen efter det...

And you can tell everybody this is your song

onsdag 6 oktober 2010

The list

Här kommer då min lista på tio saker jag ska följa för att leva ett mer hälsosamt liv:

  1. Byta ut en lagad måltid (i mitt fall lunchen) till en diet-dryck. Gäller ej på helgen.
  2. Sluta äta fikabröd i skolan.
  3. Endast äta godis på helgen.
  4. Träna 3 gånger/veckan på gym.
  5. Träna 3 gånger/veckan på Wii Fit.
  6. Skräpmat max 1 gång/veckan (= halvfabrikat, samt hamburgare etc).
  7. Pizza max 1 gång/månaden.
  8. Äta fisk 2 gånger/veckan.
  9. Mer grönt på tallriken.
  10. Endast sockerfri läsk (jag vet att det också är dåligt, men jag måste ha något som smakar sött, annars klarar jag inte det).
Där har ni mina punkter som jag följer, och de fungerar jättebra! Jag känner mig fokuserad som sagt, och sporrad!
Var på gymmet nyss och tränade arslet av mig (bokstavligt talat eftersom jag körde mycket ben/rumpa-övningar). Har inte fattat det där med att träna tills man spyr förrän idag. :P

Vet att många av er som läser också skulle vilja komma igång så härmed inbjuder jag er alla till att följas åt! Jag berättar hur det går för mig, och det hade varit jättekul om ni berättade hur det går för er. Det kvittar om jag känner er eller ej, ni är alla välkomna! Ju fler, desto roligare och desto mer motiverande. :]

Jag gillar't

Sitter i skolan och stressar som vanligt! Har tusen saker att göra i skolan men måste ju ändå hålla er uppdaterade.. ;)

Allt är för tillfället okej! Ingen sjukdom, psyket är helt okej och träningen går fantastiskt! I söndags insåg jag att mitt liv måste ta en ny vändning vilket innebar en lista på tio saker jag ska undvika för att gå ner i vikt. Listan kommer upp här senare eftersom jag sitter i skolan nu och inte har den med mig. Den sitter för övrigt på kylskåpet så jag kan se den varje dag. :)
Och sen i söndags har jag gått ner 1,1 kg. Fattar ni? 1,1 kilo! På bara några dagar. Jag gillar't, jag gillar't det ordentligt! :D
Listan hjälper mig att hålla fokus, och det är precis vad jag behöver nu när jag är stressad som tusan. Hinner inte alltid tänka och då är det bra med en to-do-lista. Det går snabbt och enkelt och jag mår bra.

Hade en blödning förra veckan så nu är det dags för mig att ta kontakt med gyn för att påbörja utredning om varför det går fel vid våra graviditeter. Insåg att jag varit gravid 5 gånger i mitt liv, men har "bara" ett barn. Känns så fel! Fick en fråga av min nya mail-kompis Linda om jag och Robin ska börja försöka på nytt så snart som möjligt och efter att ha funderat fram och tillbaka så kom jag inte fram till något bra svar, hehe. Framtiden får helt enkelt utvisa vad som kommer hända. En sak har jag lärt mig av våra förluster och det är att vi inte har något att säga till om. Är det meningen att vi ska få fler barn så kommer det komma. Är det meningen att vi inte ska ha fler barn så betyder det adoption, vilket är tidskrävande och kostar en hel del = händer inte inom närmsta framtiden.
Vi får se helt enkelt!

Nästa vecka ska jag dessutom på gynekologisk cellprovtagning vilket känns väldigt läskigt, men det kommer nog att gå bra. :)
Massor som händer, men nu vet ni!

Listan på mina tio saker kommer upp senare som sagt. Den är grym! ;)