Pages

tisdag 30 november 2010

Bitter Jay? ;]

Vad%20avsl%C3%B6jar%20Geir%20som%20f%C3%A5r%20Jay%20att%20skratta?
Cirka 02:45 in i klippet låter Jay väldigt bitter, haha!

02 - Min första kärlek

Här skulle jag kunnat skriva om Johan eller Michael, två killar jag var störtförälskad i när jag gick i mellanstadiet men som inte var besvarat. Eller om Ola som var den första jag förlovade mig med och trodde skulle hålla livet ut på ett härligt naivt sätt som bara en 16-åring kan tro. Varför inte Robin som jag trots allt gifte mig med? Isadora är ju egentligen också min första riktiga kärlek eftersom den är evig...

Nej, jag väljer att berätta om Jakob. Han var den första riktiga pojkvännen jag hade! Jag var 14 år och internet var nytt och spännande. Vi träffades genom en chatt som Aftonbladet hade, tror det var i ett "rum" som hette Biblioteket. Vi började chatta regelbundet och det gick över till mail och till sist ringde vi varandra. Det var bara ett problem! Jag var 14 och han 18 så jag ljög först om min ålder fram till dess att vi faktiskt kom på att vi var kära och ville ses. Jag våndades mycket men sa till sist sanningen och han tog den bra, tack och lov.

Mina föräldrar pratade med hans föräldrar och gav mig till sist lov att åka upp till Stockholm för att träffa min stora kärlek. Hehe, där var jag lite rolig i smyg när jag skrev "stora kärlek" för Jakob var drygt 1.90 lång medan jag då mätte runt 1.60. Jag hade dock en fetisch för väldigt höga klackar på den tiden så kom upp en decimeter till!

Visst var det kärlek allt! Spenderade en helg i Sthlm och var så otroligt kär. Ni vet snacket om fjärilar i magen, ingen aptit och att alla tankar gick runt just den personen? Så var det. Iaf för mig.

Jakob var den första att krossa mitt tonåriga hjärta. Vi träffades ett par gånger till, sen gjorde han slut med mig och jag grät floder. Mitt hjärta krossades verkligen och jag har många gånger undrat om han faktiskt lyckades förstöra en liten del av mig och mitt hjärta. Jag blev oerhört bitter och det är inte speciellt nyttigt som 14-åring. Visst gick jag vidare och visst blev jag kär efter honom, men ens första kärlek är speciell. Man glömmer aldrig sin första kärlek!

måndag 29 november 2010

01 - Om mig

Har sett den här listan på en del bloggar och tycker att den är rätt rolig så jag kör på den själv.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Dag 01 - Om mig

Jag har svårt att beskriva mig själv, och har alltid haft. Det lättaste är nog att skriva att jag är en komplicerad människa som är väldigt social. Att ta kontakt med nya människor är inget jag har svårt med, även om jag ibland känner mig smått besvärad när jag måste ringa samtal till okända personer.

Musik och film är två viktiga ingredienser i mitt liv. Utan dessa två faktorer skulle livet te sig annorlunda, tråkigt och inte lika tillfredsställande. Musiken är blandad men jag återkommer alltid till två genrer; rock samt synth/electro. När det gäller film är det samma sak där, jag ser det mesta men återkommer alltid till två genrer; skräck och thriller. Filmsamlingen är så stor att den inte får plats - en hel vägg täcks med film men det ligger tre papperspåsar fyllda med filmer i garderoben också. Vi har givetvis en blu ray-spelare och hdtv för bästa resultat!
Serier är jag också väldigt förtjust i och kan gotta mig åt mycket, men det finns en serie som tar alla andra; Twin Peaks.

För att förstå mig måste man veta att jag har tre identiteter som slåss konstant. Mamma Anna, hustru Anna och ego-Anna. Att bara vara ego-Anna är väldigt svårt för de andra två identiteterna slåss med näbbar och klor. Oftast gör det inget men ibland måste ego-Anna få komma fram. Ego-Anna kommer för det mesta fram vid träningen. Jag älskar nämligen att träna! Där får jag ur mig mycket frustrationer och ilska som ligger och pyr inom mig så att jag kan bli en bättre mamma och hustru.

Ja, det var lite om mig.

TT på Skavlan & Idol

Rekommenderar alla att se på det här avsnittet av Skavlan. :]

11:30 in i klippet kommer Robbie och Gary in och talar om sin konflikt som höll på i många år. Var en riktigt bra intervju och mitt hjärta klappade lite extra (som vanligt) för Gary. Han var min första stora kärlek. Totalt ouppnåelig förstås, men jag var megakär i honom på det sätt en 14-åring bara kan vara i en idol. :]
53:35 in i klippet sjunger hela bandet låten The Flood. Röstmässigt kan jag absolut inte klaga, mer än att det börjar höras att Robbie röker. Han borde verkligen låta bli cigaretterna för tids nog förstörs rösten helt är jag rädd. Som sångare borde man ta hand om sitt redskap bättre! Men hur som haver, bandet låter underbart.. ;]

I fredags var det ju även Idol och jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på hur det slutade. Att Linnea åkte ut mot en sådan Viking Line-sångerska som Minnah är rena katastrofen och fanimig ett nederlag för svensk musik. Undrar om Sverige består av tondöva människor som hellre röstar fram en medelmåtta som Minnah än en unik sångerska som Linnea?

Resten av Idol var också lite av en besvikelse, iaf Idolernas första låtval. Jay började med en version av Lady Gagas Bad Romance som inte gav mig knotterhud direkt. Jag hade hoppats att han skulle göra den mer rockig, men samtidigt förstår jag att han vill utvecklas och inte fastna i den genren. Han gjorde den inte dåligt, men efter förra veckans fantastiska cover på Like a prayer så lyckades han inte nå upp till den kapacitet han faktiskt innehar.
Däremot gjorde han succé med Phil Collins Against all odds. Magiskt, vackert och Jay visar än en gång att han förtjänar att vinna hela tävlingen.

Linnea var vacker och alldeles förtjusande (i brist på annat ord), men lyckades inte sätta Dont you forget about me riktigt. Däremot satte hon Crazy in love så jäkla klockrent! Vackert, känsligt och soft. Att hon åkte ut gör mig otroligt ledsen! Hade önskat att det var hon och Jay i finalen, men som sagt.. svenska folket har jäkligt konstig musiksmak.

Olle ja.. alla hyllar honom efter fredagens omgång. Jag kan säga som såhär - Olle har sjunkit i mina öron de senaste fredagarna. När jag läste att han skulle göra Fix you var jag tveksam men trodde nog ändå att han kunde sätta den. Det gjorde han! Fram till han började springa runt dvs. Det lät så jäkla härligt när han stod rätt upp och ner och bara sjöng. Började nästan nästan att gråta, sen förstörde han det. Jag vet att många tyckte han gjorde den grym och allt det där, men jag hade önskat att han bara stod på scenen och sjöng. Då hade han vunnit över mig med. Men han vann över mig med sin version av U2:s Beautiful Day. Han gjorde den riktigt bra!

Minnah orkar jag knappt skriva om. Vet att jag tidigare skrivit att hon är t r å k i g. Numera kan jag lätt skriva att hon är t r å k i g! Men hjälp, vem röstar på henne? Jag förstår helt ärligt inte! Okej för att alla har olika musiksmaker och det är roligt och bra och bla bla blaaa, men Minnah? Nej, jag förstår inte.

Hittade ett roligt klipp från Vakna! med the voice när Jay berättar om den snygga kilten han använde i Like a prayer. :]


fyra

Fyra saker jag har gjort idag:
  • Klätt på Isadora
  • Lämnat på dagis
  • Sökt ett jobb
  • Lyssnat på Take That

Fyra saker som jag längtar efter:

  • Träffa Carin
  • Träffa Karin
  • Våren/sommaren
  • Idol på fredag

Fyra saker på önskelistan
:

  • En ny soffa
  • Tio miljoner kronor. ;]
  • Att slippa vinterkräksjukan
  • Få träffa min storasyster snart


Fyra tv-program jag tittar på
:

  • Idol
  • Cougar town
  • Skavlan
  • Greys anatomy

Fyra saker som jag avskyr
:

  • Getingar/bin/humlor/fästingar/mygg osv
  • Hundbajs som inte tagits upp av ägaren
  • Tjejer som gör sig dummare än vad de är
  • Att vara arbetslös

fredag 26 november 2010

Spännande Idol i kväll

I kväll blir det spännande att se på Idol. Inte minst för att Jay ska göra Lady Gagas Bad Romance men även för att Olle ska ta sig an en av mina favoritlåtar - Fix You av Coldplay. Det är en låt som alltid framkallar tårar hos mig. När vi förlorade bebisen innan Isadora så lyssnade jag väldigt mycket på den låten, och när vi förlorade Knyttet i somras så var det den låten jag återkom till. Chris Martin sjunger den så oerhört känslosamt och jag är rädd att Olle kommer förstöra den. Men kanske kanske att han lyckas med sin lite skrovliga röst?

Det återstår att se.

Ung & bortskämd

Jag har läst en del om Svts program Ung & bortskämd men hade inte sett ett avsnitt förrän idag. Oj, vad kan jag säga?
Tragiskt. Väldigt oerhört tragiskt.

Det är lätt att sitta och snacka skit om tjejerna och killarna som är med i programmet, men jag tycker nog ändå att det i slutänden är föräldrarna man måste diskutera. Vad för slags förälder är man när ens 24-åring inte kan ta hand om sig själv, aldrig har haft ett jobb och inte städar sin egen lägenhet (som föräldrarna köpt)?
Ordet curlingföräldrar får en helt ny innebörd. Innan har man pratat om curling med föräldrar som skjutsar sina barn till träning, men det är ingenting om man jämför med föräldrar som åker 6 mil (enkel väg!) varje morgon för att lämna över frukost och städa hos sitt barn.

"Pappa betalar!" sitter en 20-årig kille klädd som värsta bratsen på en klubb och skålar i champagne. Samma kille som tidigare i programmet betalat drygt 15 000 kronor för ett par nya plagg. Pappa betalar.
Förstår inte pappan att han gör sin son en björntjänst? Nej, det räckte att titta på hur pappan såg ut för att förstå att i den familjen var det här något positivt.

Jag skrattade inte en enda gång under det avsnittet jag såg (första avsnittet) för i min värld så är det här inget att skratta åt. Den generationen ska vara med och ta över Sverige tids nog! Bortskämda, lata och bekväma ungar som inte städat sitt eget rum på 24 år. Hur fan ska det gå?

Läste att en av tjejerna är gravid nu. Oj, vilket uppvaknande det kommer bli! Eller inte. Antagligen kommer mormodern att ta över en del av ansvaret. Kan man inte ta ansvar för sig själv hur tusan ska man då kunna ta ansvar för ett helt nytt liv?

Det är sorgligt att många föräldrar tror att de hjälper sina barn på detta vis. En av papporna sa just så. "Livet är besvärligt ändå så då vill jag göra allt för att min dotter ska ha det bekvämt". Dottern i det här fallet var 23 år gammal, städar inte sitt eget rum och pappa betalar allt. Vad är det som möjligtvis skulle vara besvärligt för dottern? Att välja färg på sitt nya nagellack kanske?

Mitt mål som mamma är att mitt barn ska växa upp till en självständig kvinna. Det är oerhört viktigt för mig att veta att den dagen hon flyttar hemifrån (hon kommer icke att bo hemma vid 23 års ålder kan jag lova!) så ska hon kunna ta hand om sig själv. Precis så som jag klarade av att flytta hemifrån vid 16. Jag kunde tvätta, diska och städa eftersom mina föräldrar förväntade sig att jag och mina syskon skulle hjälpa till hemma. Aldrig att min pappa gick in på mitt rum och bäddade min säng! Det slutade mina föräldrar med när jag vill tillräckligt stor att klara av det själv. Tack gode gud för det!

Nej, jag vet inte om jag kommer våga titta på fler avsnitt av det här programmet. Det gör mig ledsen och upprörd bara.

torsdag 25 november 2010

Tillägg

Tror ni inte att jag läste det här tre minuter efter mitt förra inlägg?

Jag dör på allvar. Min inre 14-åring vet inte hur det här ska hanteras.

Take That

De flesta vet vid det här laget att jag var ett stort Take That-fan i tonåren. För de yngre människorna som kanske läser så kan jag meddela att Take That var gigantiska i början och i mitten av 90-talet. När de splittrades var det tjejer som tog livet av sig och i många länder upprättades det krislinjer dit man kunde ringa. Själv låg jag och grät i min mammas knä och livet blev ett totalt mörker. Svårt att förklara hur det faktiskt kändes, för jag vet att många skrattar åt det precis som om "det var väl inte så hemskt?". Men jo, det var hemskt! Riktigt jäkla hemskt till och med. Jag grät i veckor, blev deprimerad och tappade aptiten. Ni får tänka på att livet är annorlunda när man är 14 år - precis allt känns mycket större och viktigare än vad det kanske gör i vuxen ålder.

Jag kom givetvis över det efter en kort tid, så är det när man är i tonåren - som en bergochdalbana. Upp och ner. Ner och upp.
Jag började lyssna mer på techno, electro och synth. Glömde bort mina gamla hjältar i Take That och slösade energi på att vara bitter på Robbie Williams. När han lämnade gruppen året innan bandet till sist splittrades började han snacka massa skit om TT och speciellt min favorit Gary Barlow. Jeez, jag hatade killen ordentligt ett tag. ;]

Det gick några år, min bitterhet försvann och jag började tycka om Robbie Williams. Såg honom live 99 och det är ett riktigt fint minne. Vilken entertainer!
Sen hände det.
Take That meddelade att de skulle återförenas, dock utan Robbie. Jag trodde att det skulle bli pannkaka och pinsamt, men när singeln Patience släpptes blev jag glatt överraskad. Den var riktigt bra och skivan som följde var också bra.

Så hände det jag aldrig trott skulle ske - Robbie Williams meddelade att han ville göra en platta med sitt gamla band. Allt groll var borta, och han släppte en singel med Gary Barlow som handlar om det förflutna (Shame). Mysig låt det där.. ;]

Igår fick jag hem skivan (ehh..) och har lyssnat igenom den ett par gånger. Första singeln, The Flood, är riktigt riktigt bra! Me like. :]
Finns en låt på skivan som heter What do you want from me? som jag har blivit tokkär i. Texten är jättefin och jag tror att många kan känna igen sig i den som lever i ett långvarigt förhållande.

I morgon kommer Take That till Skavlan på Svt1 kl 21 men krockar med Idol. Jag har vägt fram och tillbaka hur jag ska göra och kommit fram till att jag får se på Idol och sen se Skavlan via SvtPlay. Tv4play finns visserligen men är inte alls i lika bra upplösning som Svt.

Hur som haver så ser jag väldigt mycket fram emot att se Take That. Vet inte om de kommer sjunga på Skavlan, men hoppas kan jag göra!


Take That - The flood

Pulkaåkning och snöstorm

Eskilstuna är begravt i norrländskt mjäll - snö! Det är helt okej om det snöar på natten och att det är vitt ute när man vaknar men det är inte okej att frysa halvt ihjäl sig och bli förlamad i ansiktet när man visar sig utanför dörren. Ibland undrar jag om min familjs norrländska blod hoppade över mig och kom till Isadora istället. Den ungen är galen i snö och skulle lätt kunna vara ute konstant en hel dag. Idag tog vi pulkan till dagis och för en gång skull ville hon sitta i den medan jag drog. Annars är hon väldigt förtjust i att dra pulkan med något gosedjur i. Idag satt hon och skrattade hela vägen till dagis med nalle i famnen. Underbara unge!

I kväll blir det bara jag och Isadora hemma. Robin blir bjuden på middag av Rädda Barnen. Han sitter med i styrelsen så det är deras årliga "grej". Trevligt!
Sen har han julfest med jobbet i början av december så det är mycket galej för honom närmsta tiden - roligt! Själv ser jag jättemycket fram emot den 11:e december. Då ska jag åka till Stockholm och träffa finaste lilla (hon är två år äldre än mig, haha) Carin. Vi har aldrig träffats i verkligheten utan känt varandra via internet i några år. Hon bor i Umeå så är en redig norrländska! Som tur var verkar hon förstå Idol-Jay när han snackar (hon och jag måste vara största Jay-fanatikerna i Sverige) skånska så det borde inte vara några problem att förstå mig heller. :P
Äsch, jag kan ju dra till med norrländska om jag vill. Var liksom en nödvändighet när mina släktingar inte förstod vad jag sa som barn. Jag är rätt duktig på att skifta dialekt, men tror inte det kommer behövas. Hur som - jag ser verkligen fram emot att få träffa henne. Vi två är snuskigt lika på många sätt. :]

onsdag 24 november 2010

Ambitioner

Jag har alltid räknat mig som en av "de ambitiösa". Har sedan barnsben vetat att jag velat skriva. Mitt mål har därför alltid varit att jobba inom den sektorn, oavsett om det handlar om journalistik eller informatör. Nu är jag här. Målet är klart. Nu då?
Jag sitter här och är "mellan två jobb" som det så fint kallas. Arbetslös heter det i mitt huvud. Skitläskigt! Jag har aldrig varit arbetslös. Aldrig. Har antingen pluggat eller jobbat, eller båda två samtidigt. Hur gör man när man är arbetslös?

Varje dag söker jag jobb. Jag är inte kräsen, så söker inte bara copywriter-jobb eller grafik-jobb utan söker allt som jag kan. Typ receptionist och redigerare. Har sökt säkert 100 jobb senaste månaden men ingen har nappat och självförtroendet börjar sänkas.
Varför inser inte arbetsgivare att jag besitter massor med kunskap och bara vill vill vill ha ett jobb? Mitt löneanspråk ligger långt under vad en informatör kan ta ut. Och nu är jag rädd att jag förlorar kunskap eftersom jag inte arbetar med det dagligen. Måste plugga på fritiden för att bibehålla mina kunskaper. Samtidigt söker jag jobb efter jobb efter..

Jag hatar att gå hemma. Jag hatar att känna att jag inte gör någon nytta. Hatar hatar hatar! Klättrar på väggarna och vill ut i arbetslivet. Träffa nya människor, vara social och känna att jag gör någon nytta. Mina dryga fem år på högskolan går till spillo. Jag har 300 000 kronor i csn-skulder och vill gärna beta av dessa. Söker jobb över halva Sverige. Skulle lätt kunna tänka mig att flytta bara jag får ett bra arbete.

Så, kom igen - inse att jag är värd ett jobb nu, tack?

tisdag 23 november 2010

Kärlek

Jag skulle kunna skriva så mycket om "skandalen" kring Jay Smith, men anser att ingen annan har med det att göra än han själv och Tv4 så istället låter jag musiken - och juryn - tala för sig själv. Oavsett åsikter så finns det ingen i Idol som kan mäta sig med den här rösten.


Jay Smith - Like a prayer

Nostalgi

Igår gick jag igenom massor med bilder från tiden innan Isadora. Suckade och stönade mig igenom en hel del och insåg rätt snabbt att jag borde ha lagt mindre tid på att vara så himla självkritisk. Shitmanshit vad snygg jag var! Säger inte att jag är ful som stryk nu för det är jag verkligen inte, men min kropp innan Isadora var tamefan en 10-poängare och jag hade inte vett att uppskatta den. Korkat Anna, riktigt korkat.

När jag tränar Wii Fit så säger min "tränare" att jag ska tänka på min idealkropp medan jag tränar. Fram till nu har jag tänkt på modeller och liknande, men hädanefter ska jag ha min gamla kropp i huvudet för den gick inte av för hackor.. ;]



Hihi, titta vad liten Robin ser ut att vara?!

Har precis kommit hem från gymmet efter ett hårt pass på drygt 80 minuter. Mina händer skakade som asplöv när jag skulle stretcha så det känns som att jag pushade min kropp riktigt bra. ;]

måndag 22 november 2010

Årets dagisfoto

Fick sms av Collagefoto att jag kunde logga in och köpa dagisfotot som Isadora tog för nån vecka sedan. Gissa om det blev många "åhhhh.." och "aaahhh.." och "naaaaaw" när..


.. det här underbara fotografiet dök upp i vårt synfält?

Underbara, fina, söta, smarta, goa lilla prinsessa! Mitt hjärta blev alldeles varmt och stoltheten över att just den här tjejen legat i min mage var stor. Hur lyckades vi få en sådan perfekt liten tjej?

Tycker håret ser roligast ut av allt. Isadora har fått jättelångt hår (nedanför axlarna) med på bilden ser det ut som om hon bara har två tofsar längst fram. Vete tusan hur det blev så.. ;] Men får väl lite chict säga att Isadora drog till med en gammal Victoria Beckham-frilla.

Klänningen slogs vi lite om. Vi hade lovat henne en ny klänning till dagisfotot och hon skulle få välja själv. Dock så hittade Robin en skitsnygg svart klänning med tyll som visserligen också var med HK på, men inte lika uppenbar. Nej nej, Isadora peka på den rosa med stooor HK på. "Den ska jag ha!" och visst fick hon den. Vi hade ju lovat att hon skulle få välja..
Är så trött på den förbannade katten bara. Isadora har hamnat i en period med bara rosa och katten på, och jag sliter mitt hår och hoppas och ber om att min tjej ska vilja tuffa till sig lite. Men om hon blir glad av rosa så får hon rosa. Jag kommer dock alltid att smyga in lite coolare detaljer när hon minst anar det. ;]

Oavsett kläder, färger och annat trivialt så är hon en fantastisk tjej med stark vilja och det tycker jag om. Hon är självständig, smart och begåvad. Hon kommer gå långt!

Helt plötsligt börjar ungen sjunga Pippi Långstrump-låten och forma sitt hår som två flätor! Haha. :] Texten sitter väl inte helt, men vad gör det när ungen är söt som socker?

fredag 19 november 2010

Mammor

Har suttit och funderat jättemycket över ett ämne och tänkt på hur jag skulle utforma det här inlägget. Det handlar om mammor.

När jag väntade Isadora fick jag råd och tips från allt och alla. Det tyckte jag var jättebra eftersom jag inte hade en aning om något. Jag är ju minstingen i familjen och aldrig haft hand om bebisar. Men en sak som var mindre trevligt, och som faktiskt blir värre ju äldre barnet blir är alla dessa mammor som tycker och tänker rakt ut, alltså dömer. Jag minns att jag tog oerhört illa vid mig när andra mammor läxade om det här med ersättning, utan att ens veta att jag hade kämpat i 8 veckor. De såg det som ett perfekt tillfälle att framstå som bättre morsor eftersom de minsann ammade medan jag hade flaska med mig. Kan man amma, vill man amma - kör på! Kan man inte, vill man inte - kör på med flaska! Isadora växte och är längre och mer utvecklad än många andra i sin egen ålder, så jag tror inte att det hämmar utvecklingen att få ersättning.

En väninna till mig lät sin snart 3-åriga dotter få hål i öronen, och givetvis har hon läst på nätet massa attacker om att det är barnmisshandel osv. Varför känner så många föräldrar (främst mammor) att de måste yttra sig? Alla har vi egna åsikter om vad vi känner är rätt eller fel, och ingen ska peka finger anser jag. Huvudsaken är att våra barn mår bra, eller hur? Flickan i det här fallet var superstolt över sina nya örhängen och hade inte sagt ett pip när salongen hade "piercat" (det var en såndär pistol antar jag) öronen. Hon var mallig och glad, och det är väl vad alla föräldrar vill för sina barn?
Jag tillhör kategorin som inte kommer låta Isadora modifiera någon kroppsdel innan tonåren, men det beror på mina personliga val. Jag skulle aldrig någonsin titta ner på andra mammor som gjort sina egna val. Det är upp till var och en hur man gör!

Minns även hur mycket skit jag fick läsa om att vi "lät" Isadora suga på tummen. Men herre min lilla gud, varför orkar man ens bry sig? Jag skiter fullständigt i om andra låter sina barn ha napp, snuttefilt eller whatever. Lägg energin på viktigare saker - ditt egna barn exempelvis!

Jag brukar säga att den bästa mamman är den till sitt egna barn, inte till andras.

onsdag 17 november 2010

Kampen fortsätter

Kom precis hem från ett pass på gymmet. Idag körde jag 90 minuter stenhårt och svettades som en liten gris. Underbart! Av de 90 minuterna körde jag 21 (viktigt med den sista minuten!) på löpbandet. Det är sisådär 10 minuter mer än vad jag vanligtvis brukar köra. Inte på grund av att jag egentligen inte orkar, utan mer att jag blir lätt uttråkad på löpbandet. Men idag kom jag på något som höll mig fast! Först så sa jag till mig själv att jag skulle köra mina vanliga 10 minuter, vilket jag gjorde. Sedan sporrade jag mig själv till att springa en hel låt (vanligtvis går jag bara väldigt snabbt). Efter det sa jag "gå till du kommer över 150 kalorier". Så fortsatte jag, fram till det hade gått 21 minuter och 210 kalorier. :]

Så hur går det med träningen, maten, godiset och allt det som jag skrivit på min lista?
Det går jättebra!
Är så förbannat stolt över mig själv, och det roliga är att jag inte tycker det känns jobbigt alls. Jag har hittat min balans för att må bra både fysiskt och psykiskt. Tar jag några karameller mitt i veckan så är det okej, för jag tränar stenhårt. Men för det mesta håller jag mig borta från godis under veckorna och låter mig äta lördagsgodis istället. Fikabröd äter jag endast på helgen, där är jag stenhård. Samma sak med läsken.

Träningen har gett resultat! Ligger nu på -6 kilo sedan slutet av september, och det tycker jag är riktigt bra gjort! Syns på hur mina kläder sitter också. :] För nån vecka sedan hade jag bråttom in på toa, drog ner tightsen rakt ner för att sedan inse när jag sitter där att jag hade på mig jeans med skärp.. :P En storlek i byxor är alltså puts väck!

Det känns bra, det känns riktigt bra.

tisdag 16 november 2010

Bluff

Öppnade min mail och hade fått det här:

Kara vanner,

Mitt namn ar Elena, jag ar 33 r och jag skriver till dig frn en provins i
Ryssland.

Jag arbetar i biblioteket och efter jobbet jag fr anvanda datorn nar det ar
mojligt. Jag hittade ngra adresser p Internet, och jag bestamde mig for att
skriva till er
detta brev.

Jag har en dotter 9 r gammal, lamnade hennes pappa oss, och vi bor med min
mamma.

P grund av den outhardliga varmt vader i sommar, nastan alla potatis och
gronsaker f torka i vr tradgrd. Mnga av skogarna brann ner. Vi var domda
till svalt, och vi tillbringade alla vra sm besparingar att kopa ngra psar
potatis for den kommande vintern (det ar hemskt, eftersom priset p potatis
blev nu 2-3 gnger dyrare an forra ret).

Nyligen forlorade min mor jobb p grund av djupa krisen i vr region och nu vr
situation blir hopplos.

Gas och el ar mycket dyra, och vi har inte rd att varma vra hem amy mer.

Vintern kommer och vadret BIV kallare varje dag. Det enda mojliga sattet att
varma vra hem ar att anvanda barbara kamin som uppvarmning frn
vedeldning. Vi har en tra-sparande i vr lada och har koket kommer att varma
vra hem hela vintern utan kostnad for oss.

Tyvarr kan vi inte kopa det har koket p vr lokala marknad eftersom vardet av
denna spis ar 7,870 rubel, och det ar mycket dyrt for oss
(Equival. p 196 euro).

Jag hoppas att ni kan hjalpa oss. Om du har ngra gamla portabla spis, och om
du inte anvander den langre, kommer vi vara mycket tacksam om du kan donera
den till oss och
ordna transport av kaminen till oss (vi bor 200 km frn Moskva). Detta
kaminer ar olika, de ar oftast gjorda av gjutjarn och vager omkring
100 kg.

Jag hoppas f ditt svar.

Elena.

P.S. Jag ber om ursakt for misstag i detta brev, oversatte jag det med hjalp
av lexikon.
Vanligen svara p engelska, eftersom jag studerat det i skolan och jag kommer
att forst dig. Tack.


För mig känns det uppenbart att det är en bluff. Men hur tusan hittade hon till min studentmail?

måndag 15 november 2010

Dagens recept

När jag växte upp lagade pappa för det mesta maten. Det var rätt naturligt eftersom mamma arbetade och pappa var hemma-pappa under en viss period. Här kan vi snacka om jämlikt redan på 80-talet. ;] (Och antagligen därför jag är så mån om att pappor ska ta ut sina föräldradagar - det var underbart att ha pappa hemma!)
Mamma är jätteduktig på att laga mat, precis som pappa, men skillnaden är att pappa alltid var den som "hittade på" recept medan mamma ofta lagade "fin" mat. Som barn älskade jag att se på pappa när han svängde ihop rester som blev en delikatess. Det har jag med mig, för jag är likadan idag. Tittar nästan aldrig i kokböcker utan svänger ihop lite av allt, och roligt nog har jag aldrig misslyckats! :]

Idag lyckades jag riktigt ordentligt bra och tänkte dela med mig nu när minnet är färskt. Receptet är för cirka 3 vuxna och ett barn. ;]

Du behöver:
5 fläskkotletter
1 dl lätt creme fraische
2,5 dl Mini Mat 5%
Purjolök
En vitlöksbit
Salt
Vitlökspeppar
Franska örter
En skvätt soja

Såhär gör du:

Skär fläskkotletterna i strimlor. Skär purjolöken. Bryn tillsammans i en djup gryta. Pressa vitlöken över, salta och peppra. Häll över creme fraischen och Mini mat. Blanda allt och häll i en skvätt soja.
Låt koka i 15 min.
Servera med kokt potatis.

Klart! :]

Nu blir Robin glad..

Jag är helt frälst i en hiphop-låt. Sjukt konstigt med tanke på att jag inte alls lyssnar på den genren. Tycker för det mesta att det bara är skit, men Eminem har lyckats med några låtar. Den här är det senaste tillskottet jag är riktigt förtjust i.

Jay

Alltså, den här killen har vunnit över mig totalt. Rösten, utseendet - ja, allt. Vinner inte han Idol så är det något allvarligt fel. ;]
Jag är glad att Elin åkte ut i fredags, men jag fattar inte hur Minnah kan vara kvar? Totalt intetsägande röst och t r å k i g. Är däremot jätteglad att Linnea fick vara kvar. Jay på förstaplats, och Linnea och Olle på en delad andraplats - ja tack!
Haha, jag är så fjortis.. kan inte hjälpa det. ;] Till mitt försvar så kan jag meddela att Robin satt och rockade loss i soffan till Jay han med. Och jag och bästaste norrlänning-Carin hade sms-konversation hela Idol. Hon är för övrigt ett år äldre än mig. ;]


Jay kan rocka...


Jay kan sjunga pojkband...


Jay kan grunge...

Ja, jag har nog allt en liten crush på den väldigt talangfulla skåningen. Det är dags för en skåning att vinna i år! ;]

måndag 8 november 2010

28

I lördags fyllde jag år. 28 år är jag numera. Det betyder två år kvar till the big 3-0.
För att förstå mer om mina känslor kan jag berätta att jag fick min första åldersångestnojja när jag skulle fylla 18 år. Varför vet jag inte, men sedan dess har det funnits födelsedagar som passerat utan problem, och födelsedagar som passerat med problem. Den födelsedagen var en sådan med problem.

Kände redan i fredags att något var på väg. Mådde illa när jag gick upp på morgonen, var seg och hängig. Orkade mig inte till gymmet utan gick omkring som en zombie istället. På lördagen skulle hela familjen komma för att fira oss (Robin fyllde år igår), men jag kom inte upp ur sängen förrän klockan närmade sig 11. Jag låg där i mörkret och mådde skit. Det finns ingen logik bakom det hela, för jag vet att 28 inte är någon ålder att hetsa upp sig för. Men likförbannat så var allt mörkt. Det hela börjar kännas bättre nu, men i flera dagar har jag mått illa, känt mig orolig och tappat aptiten på det mesta.

Tror att mycket handlar om att jag inte är där jag trodde att jag skulle vara i den här åldern. Hade kanske förväntat mig att allt skulle se lite annorlunda ut, men hur vet jag inte. Möjligtvis att jag skulle ha ett fast arbete istället för som nu, ny ut från högskolan efter drygt 6 år. Jag känner knappt till ett annat liv än att plugga och nu är det slut. På onsdag är det officiellt över.

Jag vet att många tycker att det är löjligt eller larvigt att känna så här inför en så pass ung ålder som jag fyllt, och jag förstår det. Men som jag skrev innan, logiken fungerar inte alltid.

torsdag 4 november 2010

Underbart humör

Igår hade jag en riktig pissdag. Ni vet, en sån dag när inget riktigt vill gå som du vill. Gårdagen började med en stor presentation inför en hel klass + lärare. Vi rockade (såklart!) men jag hade varit så nervös att jag nästan spytt. Fick inte i mig någon frukost och Isadora grät när jag lämnade på dagis. Resten av gårdagen gick framåt sakta men säkert.. fram till dagishämtning.
Isadora var skitförbannad och skulle absolut inte gå hem. Så fort hon ens såg mig började hon skrika hysteriskt och jag fick inte på henne kläderna eftersom hon slingrade sig som en ål, försökte slåss och skrek i mitt öra. Till sist gjorde jag något som jag inte gjort tidigare - satt på dagisgolvet och började gråta. Yes, jag grät. Grät som ett litet barn med panik. Ringde R för att försöka lugna mig men det gick inte. Vad skulle han kunna göra från jobbet?
Till sist fick en fröken sätta sig med Isadora och klä på henne. Tror ni att jag kände mig som världens bästa morsa då? Nej, knappast. Jag skämdes som en hund och tänkte att de andra måste tro att Isadora lider hemma. Fruktansvärt!

När kläderna väl var på tog Isadora mig i handen, sen gick vi ut. Alla tårar var borta, hon skrattade och ville gunga. Det här såg förstås inte de andra på dagis. Jäkla unge! :P

Men i morse var allt annorlunda! Jag vaknade visserligen tidigare än jag velat och hade en hemsk träningsvärk i armar och bröst men då vet man ju att man tränat bra.. ;]
Isadora var på sitt allra härligaste humör. Hon skulle kramas, pussas och busa med mig. Vi satt tätt tätt omslingrade på golvet i hallen eftersom Isadora trodde att Lisa (hennes faster) skulle komma. Varför hon trodde just Lisa har jag ingen aning om, men hon kanske saknar henne? :]

Gick lugnt och skönt till dagis där jag fick en stor kram och puss innan hon dansade in.. och mammahjärtat var varmt och mysigt när jag vinkade till henne genom fönstret. Jag fick till och med en slängpuss. ;]
Underbara, fina, hysteriska, trotsiga, fantastiska unge. Hon driver mig till vansinne ibland och jag vill sälja henne på Blocket emellanåt men de här dagarna när hon är underbar så smälter jag som is i solen..

Har varit på Make Up store och utnyttjat ett presentkort så kom hem med ett knallrött läppstift (love it!), lila ögonskugga och tre-delars concealer. Jag har problem med torr hy under vintern och runt min näsa har det utvecklats eksem-liknande partier. Men concealern är grym och täcker perfekt. Skönt med presentkortet för bara concealern gick på drygt 300 kr. :P
Men enligt tjejen i butiken så håller den i typ ett halvår, så det är ju bra!
Gick och klippte mig efteråt och jag säger det igen: jag älskar min frisörska! Det är billigt (180 kr), hon är som en väninna och jag blir alltid nöjd! Vi bestämde att jag ska tona om håret framåt julen. Mitt blonda hår har börjat så smått lysa igenom men än så länge ser det bra ut. Jag älskar att vara brunett! Saknar inte det blonda det minsta. Mina ögon och andra drag kommer fram mycket bättre med brunt hår.

Håller nu på med research inför en hemtenta som ska lämnas in på måndag. Lite tråkigt men det är sånt som måste göras. Hämtar Isadora strax så ska bara skriva klart det här.. :]


Nya läppstiftet och concealer på så det röda i ansiktet inte syns. :]

För övrigt går träningen och kosten utmärkt. Jag har hittat en skön balans som känns bra och som fungerar! Jag har nu gått ner drygt 5 kilo och det syns främst på magen. Helt okej.. ;]