Pages

fredag 31 december 2010

2011

Snart är det ett nytt år och jag passar på att önska er alla ett riktigt gott nytt år!

Det kommer en årskrönika så småningom men just nu är jag fast i morfindimman och kan inte tänka klart.

Hoppas att ni alla får det riktigt mysigt i kväll och ett bra nästkommande år med många spännande händelser!

11 - Mina syskon

Jag är yngst i barnaskaran som består av (i åldersordning äldst-yngst) Alice, Åsa, Christian, Sofia och sist då jag. De två äldsta är födda och uppvuxna i Torshälla och vi har samma pappa men inte samma mamma. Christian är född på Gotland och vi delar samma mamma men rent biologiskt har vi olika pappor. Jag ser honom dock som "helbror" eftersom vi växt upp tillsammans och han kallar "min" pappa för pappa. Sofia är alltså rent biologiskt mitt enda "helsyskon".

Åldersskillnaderna mellan oss alla är rätt stor. Alice och Åsa är över 40 år, Christian fyller 35 år i April och Sofia fyller 33 år i Augusti.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om våra relationer, men en del är väldigt känsligt och jag känner att jag inte vill lämna ut det för mycket. Min kontakt med de två äldsta är väldigt sporadisk medan jag har kontinuerlig kontakt med Sofia och Christian. Sofia är den som står Isadora närmst men är även den av mina syskon som blivit en riktigt fin vän i vuxen ålder.

måndag 27 december 2010

10 – Det här hade jag på mig i dag

Usch, jag är ingen modebloggare. Tycker att det är fruktansvärt tråkigt med "Dagens outfit"-bloggar, men men.

Idag har jag på mig svart-vita Hello Kitty-strumpor, svarta jeansleggings, vitt linne och en stickad vit tröja med svarta streck på.

onsdag 22 december 2010

Minus 8.

Nej, inte vädret faktiskt. I Eskilstuna är det idag 21 minusgrader men jag tänker inte gå utanför dörren. Var ju ute igår eftersom min feber hade sjunkit tillräckligt, så gissa vad som kom tillbaka med en smäll på kvällen? Min vän febern såklart. Sitter just nu med dubbla tröjor men fryser ändå, och har en temp på 38.3 vilket är väldigt högt eftersom min normaltemp ligger på drygt 36.5.

Minus 8 ja.
Jag har gått ner åtta kilo nu och mår riktigt bra i mitt eget skinn. Börjar så smått känna igen min "gamla" kropp och det är härligt! Är väldigt stolt över mig själv även om det är 11 kilo kvar innan jag är framme i mål. Och jag kommer komma i mål, var så säkra! :]

Jag fick en fråga för ett tag sedan hur det gick med utredningen kring våra missfall. Tänkte förklara lite.

Som det ser ut just nu så har jag ingen ork eller vilja att gå igenom en utredning kring ämnet. Att ens tänka bebis är uteslutet. Jag vill inte ha en bebis helt enkelt. Det är fullt upp att klara av mig själv och det barn jag har nu. Min sorg över Knyttet är inte fullt bearbetad utan jag sörjer fortfarande. Så länge jag sörjer ser jag ingen anledning att gå igenom utredningen, så den får vänta. Hoppas att ni fick lite mer klarhet över situationen. Däremot ser jag fram emot de bebisar som mina kompisar väntar!

Nu ska jag bädda ner mig igen i soffan med en kopp honungsvatten. Min hals vägrar samarbeta så till den grad att jag knappt kan svälja. Det blir en underbar jul det här..

09 - Min tro

Okej, då kör vi igång med nästa ämne. Min tro!

Jag är rätt vilsen när det gäller religion, vad jag tror på och vad jag inte tror på. Som barn var jag väldigt intresserad av religion och när det var dags att fundera på konfirmation fick jag tänka till extra mycket eftersom jag inte var döpt. Man måste vara döpt för att få konfirmera sig som de flesta vet!

Mina föräldrar var av den åsikten att vi skulle få ta det beslutet själva och för det är jag de evigt tacksamma. Jag personligen anser det väldigt otrevligt att tvinga bebisar till dop. (Jisses vad jag säkert upprör folk nu, men det här är bara vad jag känner - det finns inget rätt eller fel och alla upplever det olika)
När min storebror föddes döptes han som bebis, mycket tack vare att hans farmor och farfar var djupt troende och antagligen skulle fått en stroke om Christian inte döptes. När Christian sedan växte upp var han smått bitter av dopet eftersom han inte var troende och upplevde det som om någon tvingat honom.
När sedan Sofia föddes valde våra föräldrar att inte döpa henne (Sofia och jag delar inte samma farföräldrar som Christian), och samma sak med mig.
Isadora är inte heller döpt av samma anledning. Jag och Robin är inte troende och ansåg det därför totalt onödigt att tvångsdöpa vår bebis. Hon fick en vacker namngivningsceremoni istället!

Tillbaka till mig.

Efter mycket tänkande fram och tillbaka bestämde jag mig ändå för att döpa mig så att jag kunde konfirmeras. Jag hade nämligen en tanke med det hela, att se vad det hela handlade om. Jag ville ha fakta, jag ville se vad konfirmationen betydde och framförallt så gjorde ju alla mina kompisar det, och jag ville inte vara sämre. Behöver jag påminna er om att jag var en väldigt osäker tonåring?

Jag konfirmerade mig men började ifrågasätta Gud rätt snabbt efter det att jag konfirmerat mig. Mitt liv tog en dramatisk, och framförallt traumatisk, vändning när jag var 15 år som vände ut och in på allt som kunde förklaras med orden "God works in mysterious ways". Det var inget mystiskt alls. För mig fanns inte Gud och jag valde att gå ur Svenska kyrkan vid 15 års ålder. Efter det följde en period med mycket ilska, sorg och ifrågasättande.

För två år sedan började jag tänka på det här med min tro igen. Jag hade långa möten med ett par mormoner från USA som var här för att rekrytera nya medlemmar. Det fanns mycket i deras tro som tilltalade mig, men alldeles för mycket som inte tilltalade mig alls. Ungefär så som det finns i alla religioner. De lyckades inte rekrytera mig men de lyckades få mig att börja tänka. Min forna ilska på den Gud jag trodde fanns är borta. Idag väljer jag istället att se på tro som något annat. Tro för mig kan vara tron på mitt barn. Tron på att det finns mänsklighet även när världen är upp och ner. Tron på mig själv.

tisdag 21 december 2010

Internettorka

Okej, så jag har legat däckad i influensa i en vecka drygt. Haft 39 graders feber flera dagar i rad och i morse vaknade jag utan röst. Senare idag måste jag till vårdcentralen och lämna in tre prover som förhoppningsvis säger att jag inte har inre blödningar. Life is good!

Förutom diverse hälsoproblem så har jag haft en ordentlig internettorka. Har inte varit inloggad sedan i fredags förra veckan! Inte tittat mail, inte tittat Facebook och inte tittat bloggar. Gissar att min mailbox är översvämmad av massa skitreklam och loggar över besökare till min blogg. Bloglovin lär ha kokat över med sisådär 400 nya inlägg. Äsch, jag tar det ett steg i taget!

Veckan som gick har som sagt gått åt till att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Men i lördags förra veckan var jag i Stockholm och träffade Carin från Umeå. Det var höstens höjdpunkt om man räknar bort Jay Smith. ;]
Hon var precis så söt och snäll och fin som jag hade trott, och vi är väldigt lika varandra till sättet. Var superduper att få ses och hoppas att det inte dröjer 4 år till nästa gång. ;]

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund till och bara tycka synd om mig. Julen i år blir väldigt lyckad känns det som. :P

torsdag 9 december 2010

Ego


Jag är riktigt nöjd, även fast bilder aldrig riktigt visar hela sanningen. :] Verklighetens Anna är alltid trevligare än bild-Anna.

Idag är jag snyggast i stan

Jag är inte så mycket för det där med jantelagen och att man inte får låta skrytsam. Tycker att det är något typiskt svenskt som är negativt. När man har gjort något bra eller när man tycker om sig själv tycker jag att man ska kunna säga det. Jag blir faktiskt glad och positivt laddad när jag ser någon annan göra det.

Idag är jag snyggast i stan. Jag skämtar inte! Tog ett bad i morse, fönade håret, satte på mig min outfit som passar för kvällens jobb och tog mig sedan tid att verkligen sminka mig. I vanliga fall går min makeup på 3 minuter men idag tog det mig faktiskt 20 minuter. ;]
Och damn! Jag är så nöjd, så nöjd. Concealer, foundation, puder, grön skimrande ögonskugga + grön ögonpenna, mascara, eyeliner och knallrött läppstift = jag idag. Ska försöka få en riktigt bra bild så att ni får se att jag inte ljuger.. ;]

Ser verkligen fram emot kvällens jobb! (Vicky - jag har kontakt med en som heter Charlotte)
Jag ska jobba som barchef är det tänkt och det passar mig utmärkt eftersom jag har bra med erfarenheter kring det yrket. Blanda drinkar är dessutom något av det roligaste jag vet!

För övrigt är jag jäkligt besviken på Jay. Jag skiter i om han knarkar eller är otrogen, men med Minnah? Kom igen Jaaaaay, du kunde fått så mycket bättre. :P Typ norrlännings-Carin! *puss*

onsdag 8 december 2010

2000

Det här blir inlägg nummer 2000! Wow, herre min gud osv osv. Hur ska vi fira det?
Jo, genom att berätta..

.. att jag ska jobba i morgon och på fredag samt torsdag och fredag nästa vecka!
Det blir som servitris på ökända Café Kaka (i rothoffsparken) under deras julbord. Jag tror att det kommer bli väldigt stressigt, roligt och nyttigt! Ja, nyttigt att komma i väg på lite jobb. Just nu har jag börjat småklättra på väggarna här hemma så det blir bra att få jobba lite. :]
Om jag gör ett bra jobb så kan det ju faktiskt leda till mer jobb. 5 år på högskolan leder till såna här jobb just nu, hehe. ;] Man kan inte vara kräsen! Ett jobb är ett jobb och det betyder pengar till räkningar. Så är det.

Ser fram emot det! :]

(Vilket underbart spännande 2000:e inlägg!)

08 - Ett ögonblick

Förstår inte riktigt vad man ska skriva under den rubriken, men okej..

Det första som kom upp i mina tankar var det korta ögonblicket jag fick se min dotter efter att hon föddes. Isadora kom med akut kejsarsnitt efter fyra dagar med pinvärkar. Det blir fara för barnet till sist och mitt i natten så rullades jag ner till operation. Det tog ett bra tag för läkaren att sätta bedövningen i ryggen och jag nästintill skrek eftersom det gjorde förjävla ont. Efter mycket obehag (ja, man känner när läkarna drar och sliter i magen) så hör jag ett stort PLASK och tre sekunder senare hörs en väldigt arg flicka. Jag svär, man kunde nästan höra henne skrika "era jävlar, vad gör ni? det är kaaaallt!" åt läkarna. :P

Så kom då ögonblicket jag längtat efter i drygt 8 månader (Isadora är född några veckor för tidigt). Min barnmorska kom med en tjock blå unge med massa mörkt hår och vit gojja över hela sig. Behöver jag säga att hon var det vackraste jag sett?
I ungefär 10 sekunder fick jag se henne, knappt hålla eftersom jag hade massa slangar och var halvt förlamad.
Sen var hon borta.

Det dröjde två timmar innan jag fick se min dotter igen. Två timmar utan någon som helst vid min sida som undrade hur jag mådde, om jag behövde något (min dotter!) eller annat. Och jag kan sätta mitt högra ben på att en sådan traumatisk upplevelse satte en grund till den förlossningsdepression jag sedan drabbades av.

Men ögonblicket jag fick se min dotter för första gången, blå och kladdig och alldeles underbar.. det ögonblicket har jag sparat i min minnesbank för evigt.

tisdag 7 december 2010

07 - Min bästa vän

Jag har aldrig gillat ordet "bästa" framför "vän". I min vuxna värld så har jag många bra vänner, och jag värderar de inte som "näst bästa", "bästa" osv. Jag har vänner och jag har bekanta. Föredrar definitivt vänner framför bekanta men anser att det är bra att ha ytliga bekanta också.

Idag ska jag berätta om Anna. Ja, när jag växte upp hette min allra bästa vän Anna. Vi var som ler och långhalm. Där jag gick, gick hon också. Där hon gick, där gick jag också. Ni förstår?
Anna är född i januari 1985 och är således ett par år yngre än mig, men det har jag aldrig märkt av och aldrig störts av. Vi blev bästisar när jag flyttade till hennes gård runt 1993. Jag skulle börja fyran i en helt ny skola och den sommaren började vi leka. Hon gick också på Österportskolan och vi skulle de närmsta åren ha sällskap till och från skolan (när våra tider passade d.v.s.), skvallra om våra klasskamrater, och trösta varandra när saker blev jobbiga. Och saker blev jobbiga. Både för henne och för mig.

När jag mot förmodan börjar skriva på min bok så kommer Anna att ta upp minst tre kapitel. Så mycket har vi gjort tillsammans, så mycket betyder hon för mig. Jag skulle inte ha klarat mig under de allra värsta åren om det inte vore för Anna. Anna, min Anna. Världens underbaraste, givmildaste, coolaste och bästa Anna!

Jag var 19 år när vi började växa ifrån varandra. Då hade jag träffat L, var på väg att bli sambo och livet kretsade mest kring fester och honom. Vi hördes av sporadiskt, blev aldrig ovänner utan fortsatte bara våra liv. Inget dramatiskt alls! Jag tror att det är mer vanligt än ovanligt.

Så var det då den där dagen för tre år sedan. Jag fyllde 25 år och var väldigt gravid med Isadora. Robin och jag var på Cityhuset och skulle födelsedagsfika när mobilen pep till. Det var ett sms från okänt nummer - min Anna! Hon skrev att hon nyligen fått barn (hon som aaaaaaaldrig skulle ha barn, haha!) och hittat till min blogg. Jag minns att jag blev så glad att jag nästan kissade på mig. Det är antagligen därför Isadora fick spel i magen och ville titta ut redan den kvällen. :P

Vi har en fin kontakt idag, jag och min Anna. När jag hälsar på nere i Malmö så är det som om ingen tid alls har flytt. Vi sitter och skrattar och pratar precis som vi gjorde för alla dessa år sedan. Hur lång tid som än går så kommer Anna alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Hon betyder väldigt mycket för mig, och jag älskar henne som en syster. Alltid.

måndag 6 december 2010

Han kommer bli stor

Nu har även en av världens största bloggare, amerikanska Perez Hilton, fått upp ögonen för Jay Smith. Han skrev på sin twitter "This is so amazing!!!" och länkade till Jays version av Like a prayer.

Gött mos! Inte bara Sverige som får ta del av den underbara kakan vid namn Jay Smith. Han kommer bli stor, sanna mina ord!

06 - Min dag

Min dag idag ser ut som sådan att jag behåller Isadora hemma från dagis. Det går äckelpäckel-kräksjuka på dagis och för mig räcker det att titta på någon som haft det för att jag själv ska få det. Så nej, idag får hon stanna hemma eftersom vi får besök ikväll och jag inte vill riskera att få hem smittan! Dessutom hade jag inga direkta planer för dagen, så då känns det som att hon lika gärna kan få vara hemma. :]

Robin slutar vid 14 och då ska familjen gå ut och handla inför kvällens gäster. Jani med familj (Jani jobbar med R) kommer och äter tacos hos oss, och de har en dotter som är året yngre än Isadora men det brukar inte vara några problem. Isadora leker med alla. :P

Så ser min dag ut! Väldigt ointressant. :P

lördag 4 december 2010

Enter Sandman och In the ghetto

Han är redan en klar artist. Han spöar tråk-Minnah med hästlängder. Han är min musikgud just nu. Och jävlar vad han rockade loss igår med Metallicas Enter Sandman. Det var hans "glänsarlåt" och hans utmaning var ju Elvis In the ghetto. Well, Jay har tagit över titeln The king of rock and roll! Jag satt med knotterhud under hela framträdandet med In the ghetto. Nu ser jag fram emot finalen på fredag. Jag hoppas att Jay får sjunga Like a prayer igen, för den var så jäkla grym. Dagen efter ska jag träffa bästaste norrlänning-Carin så gissar att vi kommer ta segeröl istället för gravöl på kvällen. ;]

Titta, lyssna och njuuuut. Det här är det bästa Sverige har tagit fram på många år!

Jay%20Smith%20-%20Enter%20Sandman
Enter Sandman (klicka på pilarna för helskärm)


In the ghetto

fredag 3 december 2010

Julklappar

I år tänkte jag skippa att handla fysiska julklappar till mina föräldrar. Jag har istället valt att handla i UNICEFS gåvoshop i mina föräldrars namn. Det känns bättre att lägga pengar på något som verkligen behövs än på materiella saker. Vi i västvärlden borde fundera mer på vad vi lägger våra pengar på. Behöver din pappa verkligen den där rakapparaten? Skänk istället vaccin, böcker, näring eller något annat som barn i u-länder behöver.

Göteborgsskämt

Vi har alla hört skämten från Göteborg! Men nu har Idolerna också haft kul åt dem. ;]
(Vad ni kommer bli glada när säsongens Idol är över va? Haha)

Citat

Jay Smith

”Enter sandman”

Ja, men vad fan trodde ni då? Naturligtvis är det här så mycket mammas gata för Jay att det nästan blir löjligt. Och det är naturligtvis helt briljant. Numret brinner, exploderar och sprakar från första stund och Jay växer flera meter när han får husera fritt i sin naturliga miljö. Det bästa han gjort i ”Idol”? Mycket möjligt. Inte ens de fåniga – och extremt felplacerade – dansarna lyckas dölja det.

- Martin Söderström

Det ska bli mer än underbart att få se det här numret! :D

05 - Vad är kärlek?

Hmm, vad är kärlek? Det var inte den lättaste frågan att försöka besvara!

Kärlek kan vara många saker, se ut på olika sätt och kännas annorlunda beroende på vad det gäller. Det är kärlek som driver en till att göra idiotiska saker, men det är också kärlek som driver människan till att vara en passionerad och lycklig människa. Kärlek kan vara underbart på alla sätt möjliga, men kärlek kan vara det värsta som finns. Den kan krossa hjärtan och den kan hela hjärtan.

Kärlek till ens familj, till sina barn, är nog den största kärleken i världen. Ibland räcker det att titta på min sovande dotter för att kroppen ska fyllas med så mycket kärlek att det nästan rinner över. Minns när vi fick hem Isadoras första dagisfoto och både jag och Robin började gråta för hon var så vacker. Det är en känsla som sträcker sig långt över det normala!

Det kan göra ont att känna kärlek, när den inte är besvarad eller när den man älskar beter sig illa. Man vill lämna, men det går inte för kärleken har inte tagit slut. Så man fortsätter plåga sig lite till, och hoppas att kärleken inte ska göra så ont...

Jag tror inte att det finns ett enkelt svar på frågan om vad kärlek är men jag tror att vi alla någon gång upplever det. Ett husdjur, sina barn, sin respektive, sin mamma eller kanske till en god vän. Utan kärlek överlever man inte som människa!

torsdag 2 december 2010

Bäst just nu

Bäst just nu är den här låten - Sad Dead Me av Von Benzo. Så himla härlig låt! Gör att jag ser mer fram emot Idol i morgon. Jag är ensam hemma i morgon då Robin ska på julfest med jobbet, så gissa om jag kommer hoppa omkring som en annan fjortis? ;]
Får se till att trötta ut Isadora så mycket som möjligt så hon somnar innan 20, haha. De senaste kvällarna har hon inte velat somna innan 20:30. Antagligen för att dagis inte velat vara ute på grund av kylan som härjar. Man blir inte lika trött av att leka inne som ute så klart.

Åh, önskar att bästaste norrlännings-Carin hade varit här. Då hade vi kunnat vara fjortisar tillsammans. :]

Bilder

Lite nya bilder uppskattas väl alltid? ;]




Morgondagens Idol

Jag är så ivrig efter att få höra morgondagens Idol så jag knappt kan stava rätt. :P

Jay sjunger Enter Sandman!! Förstår ni hur han kommer att rocka? Förstår ni att han kommer vara så jäkla bäst att alla andra kan slänga sig i väggen? :P
Sen hur han gör In the Ghetto är en annan femma. Förhoppningsvis går det bra men det kan nog bli lite av en utmaning.

Okej, fjortisen avslutar nu. Over and out!

04 - Det här åt jag idag

Okej, kanske listans tråkigaste punkt!

Klockan är bara 09:07 så har inte hunnit äta så mycket.

  • Två glas apelsinjuice. Jag brukar bara dricka ett halvt glas men var jättetörstig!
  • Fullkornsmacka med pyttelite smör och en skiva julskinka. Gillar inte julskinka egentligen.
Ja, det var allt. :P

onsdag 1 december 2010

03 - Mina föräldrar

Jag skulle kunna skriva en hel bok om mina föräldrar, men ska försöka hålla det kort och gott. :]

Min pappa heter Bo men kallas Bosse. Han är född norrlänning men spenderade många år i Torshälla som ligger här i Eskilstuna, eller ja en mil utanför typ. En liten håla.. ;] Där gifte han sig tidigt och vid 24 års ålder hade han barn. Han fick två döttrar som heter Alice och Åsa. Mina halvsystrar!
Efter några år skilde han sig och lyckades träffa min mamma genom en kontaktannons i en politisk tidning. Efter nåt år flyttade de till Malmö med sitt gemensamma barn Sofia och mammas son Christian. Det var i Malmö som deras sista barn skulle födas - jag!

Pappa har inte haft det så lätt i livet med diverse föräldra- och alkoholproblem, men han har lyckats bra i livet. Han kunde ha blivit som sina egna föräldrar men tog en annan väg i livet och blev en oerhört älskad och bra pappa. Jag har alltid sett upp till honom, även när han har varit nere i botten. Med pappa har jag alltid kunnat prata, hur svårt det än kan ha känts och hur generad jag än må ha blivit. Pappa dömer inte och pappa ställer upp. Vår relation har alltid varit solid och jag är väldigt stolt över honom. Han har visat mig att hur jobbigt livet än må kännas så kan det bara bli bättre. Jag älskar dig pappa!

Min mamma heter Elisabet och är också född norrlänning, rättare sagt i Robertsfors som ligger utanför Umeå. Precis som pappa hade hon en rätt jobbig start på sitt liv med en mamma som inte visste hur man var mamma, utan fick flytta runt hos olika släktingar i norrland innan hon till sist hamnade på Gotland. Där bodde hon i många år och träffade en ung kille som hon fick en son med, min bror Christian. Men förhållandet varade inte och när Christian var drygt ett år träffade hon min pappa. De hann inte vara tillsammans så länge innan min syster Sofia föddes. Ytterliga fyra år senare var det dags för minstingen i familjen att komma. Jag alltså!

Om min relation med pappa alltid har varit solid så är det inte vad man kan säga om min relation till mamma. Snarare tvärtom. Under många år var jag väldigt arg på min mamma och vi hade inte så mycket till relation. Min ilska på mamma kom från att hon jobbade väldigt mycket när jag var liten. Hon var borta oerhört mycket och jag kände att när alla kompisar pratade om sina mammor så förstod jag inte vad de snackade om. Allt det de pratade om med sina mammor hade jag med pappa istället. Men efter några år i terapi så kom jag och mamma varandra närmare och närmare. Istället för att se henne som en mamma så började jag se på henne som en kompis, och ju bättre kompisar vi blev desto närmare en mamma blev hon. Idag är hon både en kompis och en väldigt bra mamma! Jag är inte arg längre utan är stolt över att just hon är min mamma. Någon som alltid ställer upp och som försöker hjälpa till så gott hon kan. Jag älskar dig!

Mina föräldrar höll ihop under många år, drygt 26 år, innan de skilde sig. Jag har inte tagit stryk av deras skilsmässa utan anser att den var till det bästa. Mina föräldrar hade vuxit ifrån varandra och hade de fortsatt ihop hade de bara gjort illa varandra. Istället kan mina föräldrar idag umgås som vänner och det känns inte olustigt eller jobbigt när hela familjen ses. Både mamma och pappa har idag väldigt trevliga respektive som jag tycker om mycket och Isadora älskar både mormor och morfar och Tim och Elsie. Vi har blivit en större familj än när jag växte upp, och det ser jag på positivt!

Mamma och pappa, tack snälla ni för allt ni gjorde för mig och mina syskon. Jag förstår idag, när jag själv är förälder, vilket helsicke ni måste haft tidvis. Ni kan vara stolta över resultatet idag! Jag älskar er.

Tävling på Studentnytta.se



Studentnytta.se är Sveriges största portal med företag som har studentrabatter. Tusentals rabatter, helt gratis utan någon registrering!

Jag är med i utlottningen av ”Bli modell för en dag”, en tävling som kommer pågå fram till 1 januari 2011.
Vill du också vara med? Länka till
www.studentnytta.se med samma text och bild som jag, när du har gjort det skickar du ett mail till marknadsforing@studentnytta.se.

Vinnaren meddelas via e-post och kommer att annonseras ut under senaste nytt på www.studentnytta.se!