Pages

måndag 31 januari 2011

21 - Ett annat ögonblick

Alla vara gift är inte alltid en dans på rosor, det ska gudarna veta. Det är upp och ner ibland och när man går igenom traumatiska upplevelser tillsammans så ger det spänningar i ens förhållande. Jag och Robin har spenderat fem år tillsammans. Fem år som har gått både väldigt snabbt och väldigt långsamt. Vissa dagar tar vi säkert varandra för givet även om vi försöker att ta hand och vårda vår kärlek. Men visst är det krångligt ibland, speciellt när man har en treåring som tar väldigt mycket plats.

Men så igår, för ett endaste ögonblick.. minns inte själva tillfället men jag tittade på Robin och bara insåg att den här mannen är mitt öde. Jag kommer att leva med honom resten av mitt liv, precis som svanarna som aldrig lämnar varandra.
Vi må ha våra upp och nedgångar, men i slutänden är jag helt säker på att han är den som ger mig all stabilitet och trygghet som jag behöver. Det där ögonblicket av klarhet kom lite som en blixt från ovan. Ett underbart ögonblick!

söndag 30 januari 2011

Galna ungen

Lite nya bilder på hysteriska ungen.. ;]


Man blir trött av att vara igång..


Mys med pappa, sen blir jag en pirat - aaaaaaarrrrggh!


Ibland snurrar världen, men det finns alltid tid för en pose. ;]


HAHA, galna självporträtt! :D

lördag 29 januari 2011

20 - Den här månaden

Januari har varit glädje och sorg. Lycka och smärta. Just nu mår jag inte bra av olika anledningar som jag inte kommer att ta upp. Tids nog kanske jag vill, men inte för tillfället. Det cirkulerar många känslor i mig och jag får försöka se tillbaka på månaden som gått för att vara rättvis.

Det jobbiga har en tendens att mörklägga det som varit glädje. Både jag och Robin har haft lite jobbångest och det är ju inte roligt. För min del handlar det om att jag avskyr känslan av att inte duga på arbetsmarknaden. Att inte ha kommit så långt som jag vill. Mina kunskaper sinar känns det som och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Söker jobb hela tiden men får för det mesta knappt svar. De svar jag fått är i stil med "Tack för din ansökan, men vi har valt att gå vidare med andra..". Inte okej! Jag är lika bra som de andra. Kanske till och med bättre, men det får de aldrig se.

Januari är för oss, precis som för många andra familjer, snål rent ekonomiskt. Efter jul, nyår och födelsedagar så finns det inte mycket pengar kvar. Vi klarar oss givetvis, men vi är inte vana att klara oss på en inkomst. Det har inte hänt någon gång under de fem år vi varit tillsammans.

Men glädjen har givetvis funnits på många sätt. Fler glada dagar än sorgsna faktiskt! Det har kommit en ny bebis, lilla söta My, som givetvis innebär massor med glädje för våra fina vänner Elin och Magnus men även glädje för oss. Jag är jätteglad och grät lite lyckotårar när hon äntligen föddes. Det är alltid ett mirakel när en bebis föds! :]

Glädjen över att ha fått en blöjfri 3-åring är stor! Det gick verkligen från en dag till en annan så var hon helt fri. Hon bestämde sig och hennes envishet och starka vilja gjorde att det gick suveränt. Och nu har en annan stor händelse hänt vår stora tjej. Vi var hos tandläkaren med henne i veckan och tänderna var jättefina. Tio stycken där uppe och tio stycken där nere, inga hål och de var vita och rena. Men!
Tandläkaren undrade om hon sög på napp eller tumme fortfarande, och hon sög ju på tummen. Det har resulterat i ett litet begynnande överbett så tandläkaren sa till Isadora (och oss såklart) att hon inte skulle suga på tummen mer. Isadora nickade, och.. nu suger hon inte på tummen mer!

Ni anar nog inte hur stolta vi är över Isadora. Vi har hela tiden fått höra skräckhistorier om ungar som sugit på tummen till de var 7-8 år osv, så vi har varit inställda på att det skulle bli problem. Men icke! Vår unge är ju så jäkla bäst, så hon lyder tandläkaren. Ibland när hon varit trött så har hon hållit på att ta tummen, men så kommer hon på sig själv och börjar pilla sig i håret eller på ett gosedjur istället. Vi behöver inte ens säga till henne! Här kan vi snacka om stark självdisciplin redan vid tre års ålder. Det bådar gott inför framtiden! :]

Mycket har hänt i januari 2011, och även fast jag mår dåligt just nu så måste jag försöka se framåt. Inte stanna i smärtan, ilskan och förtvivlan utan fortsätta blicka framåt. Om ett år hoppas jag att jag kan se tillbaka på det här inlägget och tänka "för ett år sedan mådde jag så dåligt, men se hur bra jag mår nu!".

fredag 28 januari 2011

19 - Detta ångrar jag

Jag försöker verkligen leva efter devisen att inte ångra något, för allt jag har gjort i mitt liv har lett till den jag är idag och så som jag har det just nu. Mitt liv är inte perfekt, men det tror jag inte att någons är. Däremot så kan jag definitivt säga att det mesta i mitt liv är precis så som jag vill ha det.

Men ska jag ångra något så är det att jag valde att gå ensam hem den där kvällen den 26:e december 1997. Det var ett dåligt val. Ett riktigt dåligt val som medförde trauman för livet. Konsekvenserna som kom var på tok för vidriga för vilken 15-åring som helst, eller rättare sagt - konsekvenserna är för vidriga för vem som helst, i vilken ålder det än må vara.

Ärren efter den kvällen sitter djupt kvar i mig, men jag lever med dessa och för var år som passerar så tänker jag mindre och mindre på det.

torsdag 27 januari 2011

Nya soffan

Har inte tagit nån bra bild hemifrån så här kommer en bild från Tumbo Möblers hemsida på den soffa vi nu har. Älskar den! Stor, rymlig, mjuk och man sover som en Gud i den. ;]



Vi var tvungna att möblera om i vardagsrummet eftersom den var så pass stor, men nu ser det väldigt bra ut här hemma! Kan bjussa på en bild på hur det såg ut INNAN ommöbleringen. Det här är från i måndags när vi precis fått ihop den. Snälla svärfar hjälpte till eftersom vi är icke-händiga. :P



Numera står bokhyllan mot den vägg där vi har väggorden "Det finaste vi gjort" och inramade fotografier. De fotograferierna står numera uppe på bokhyllan. Datorbordet står mot fönstret. Jag visar bilder vid senare tillfälle. :]

Akustisk musik

Finns det något vackrare än bara en gitarr och en härlig stämma?
Här visar Jay Smith att han verkligen kan sjunga. I klippet är det tre låtar. Först Backstreet Boys-covern I want it that way, sen Everlast-covern Black Jesus och till sist en av mina favoriter bland hans egna låtar, Medicine.


18 - Min favoritfödelsedag

Jag tycker inte om att fylla år. Så enkelt är det. Men jag har haft en födelsedag där jag inte haft stor åldersnojja eller ångest och det var när jag fyllde 25 år. Jag var höggravid och vi var ute och åt födelsedagsfika på Café Amarant när det pep till i min mobil. Det var ett sms från min underbara Anna K som jag inte hade haft kontakt med på flera år.

Sms:et gjorde mig till en lycklig födelsedagsflicka! :]

onsdag 26 januari 2011

Tandläkarbesök

Jag ska iväg och hämta Isadora på dagis nu, och sen ska vi till tandläkaren. Herrejösses, min lilla flicka ska till tandläkaren? Det är så svårt att ta till sig att hon inte är ett liten bebis eller ens en liten tjej längre. Hon säger själv "nu när jag är stort..", haha. Sötaste!

För övrigt är hon blöjfri sedan sin födelsedag och det går jättebra! Hon bestämde själv att hon skulle bli blöjfri och helt plötsligt så är hon torr. Fantastiskt tycker jag! :] Jag sa när hon föddes att målet var att hon skulle bli blöjfri innan tre års ålder, och så blev det. Duktiga Isadora. Mamma är stolt!

I'll be back.

tisdag 25 januari 2011

Grattis Elin och Magnus

Igår kom Elins och Magnus lilla bebis till världen. Många var inställda på en pojke men det blev en liten My! :]
Ett stort GRATTIS till superkvinnan som födde helt naturligt, haha. ;] Och pappa Magnus såklart som var ett stort och bra stöd!
Vi ser fram emot att träffa lilla guldklimpen. :]

måndag 24 januari 2011

17 - Mitt favoritminne

För att vara 28 år så har jag väldigt dåligt minne. Jag skulle lätt kunna säga att mitt favoritminne är när Isadora föddes, eller när jag gifte mig, men helt ärligt så minns jag inte just de ögonblicken så klart. Minnena bleknar med tiden helt enkelt. Men jag ska dela med mig av ett favoritminne som jag minns glasklart!

Isadora var drygt en och en halv månad gammal och vi var hemma hos Lisa (Isadoras faster) och Jarlen för att äta middag och umgås. De hade tagit fram sin systemkamera och tog lite bilder när Isadora helt plötsligt fyrade av sitt allra första medvetna leende! Gissa om vi alla smälte? Bilden är helt fenomenal och vår lilla köttbulle fortsatte le hela tiden efter det. Överlag var Isadora en snäll bebis som tyckte om att sova, och det försöker jag påminna mig om nu när helvetet släppts lös i form av treårstrots. :P


Vår glada köttbulle :]

lördag 22 januari 2011

16 - Min första kyss

Helt ärligt så kommer jag faktiskt inte ihåg min första kyss, tråkigt men sant. Jag är 28 år och har vaga minnen om att jag pussades som 10-åring, men det var ju väldigt oskyldigt. Så min första riktiga kyss, med tunga och allt, var nog som 14-åring med samma kille som sedan skulle bli min "första".

Han hette Nikola, var 18 år och från Frankrike. Han är dessutom orsaken till att jag hyser lite förakt mot franska killar. :P Jag är oftast inte långsint men Nikola var en skithög av högsta rang, en riktigt elak liten jävel som förtjänar skit. Ehh, jag ä int bitter.

Förutom att vara en riktig skithög så kunde han inte kyssas. Skulle man slå upp "mardröm till kyss" borde en bild av Nikola synas. Han mer eller mindre slukade mitt ansikte och "svalde" min tunga. Riktigt nasty!

Inte så att man blir så sugen på att kyssas alltså.

torsdag 20 januari 2011

Minus 10 kilo

I morse ställde jag mig på vågen och blev glad, igen. De senaste månaderna har det bara känts roligt, och inte det minst ångestframkallande, att ställa sig på vågen. Idag kan jag glatt deklarera att jag har gått ner tio kilo. Tio kilo fett har försvunnit från min kropp, och då mest från magen men även midjan. En del säger att det syns i mitt ansikte men det håller jag inte med om. Jag har fortfarande en dubbelhaka. :P
Men det gör mig inte så mycket faktiskt, för det som jag mått sämst över är just magen. Deg-magen som jag kallat den sedan födseln av min underbara dotter. Jag är otroligt stolt och glad att hon legat där inne, men shit vad min mage förstördes. Inte en endaste bristning fick jag, men den blev som deg som jäser. Precis vid snittet är det som värst, för hur mycket jag än tränar magmusklerna så finns det ett put som vägrar försvinna. Äsch, det gör mig inte så mycket för jag har gått ner TIO KILO gott folk!

Det har inte varit speciellt jobbigt heller sedan den dagen i september då jag bestämde mig för att det fick vara nog. Jag tänker på kalorierna jag stoppar i mig. Äter jag en stor lunch får jag helt enkelt knapra på lite mindre till middag. Stoppar jag i mig en chokladkaka så får jag träna desto hårdare. Så är det. Kalorier in måste vara färre än det jag sedan gör av med.

Jag har inte berättat om hur mycket jag väger av en anledning. Skammen. Jag tillät mig själv gå upp så pass mycket att jag skäms som tusan, för jag såg nog inte riktigt hur kilona satte sig. "Vaddå, en liten chokladbit till gör ingen skillnad?". Ehh, jo! Iaf om du inte tränar. Sen en vacker dag sitter man och tittar på bilder av sig själv och känner inte igen sig själv. Man blir bekväm, tänker inte så mycket när storlekarna på kläderna blir större. Maken säger inget, tycker att man är sexig ändå. Så går veckorna, månaderna, och helt plötsligt stod jag där gråtandes på vågen. Nu kommer jag säga siffrorna. 84 kilo vägde jag.
Förstår ni?
84 kilo till mina 165 cm. Det är inte bara att vara tjock. Det är att vara kraftigt överviktig.

Så nu väger jag alltså 74 kilo, magen börjar plattas till och jag ser mig själv ståendes framför spegeln och njuter. Min gamla kropp börjar synas och jag känner igen mig själv. Min målvikt är 62 kilo, så jag har en bit kvar men jag har inte längre ångest. Jag är stolt och jag är vacker. Ja, jag är till och med sexig! Det kunde jag inte tro om mig själv för tre månader sedan. :]

Kan jag så kan du! Så om du som läser det här känner dig missnöjd och olycklig i din kropp - du KAN! Jag lovar. En enkel start: Sluta drick läsk. Läsk är djävulens dryck! Och försök minska dina portioner mat. Till en början känner man sig hungrig, men det är mest ögonen som luras. Ät dessutom på regelbundna tider, tre gånger om dagen. Däremellan frukt. Trivs du inte på gymmet så kanske du trivs bättre med att simma? Försök hitta en träningsform som passar just dig! Jag har en trampmaskin hemma som går varm om dagarna. Att svettas och ha lite träningsvärk gör mig glad! Vad gör dig glad? Du kan!

Jag lämnar det här inlägget med en låt av Ben Folds som heter The Luckiest. Texten är otroligt vacker och jag blir alltid lika tårögd när jag hör den.

onsdag 19 januari 2011

15 - Mina drömmar

Jag drömmer för det mesta mardrömmar, men nu ska jag inte skriva om såna saker. Nu ska det handla om mina drömmar för livet.

Ända sedan jag var en liten flicka har jag drömt om den "perfekta" familjen. I vuxen ålder insåg jag att det inte finns en sådan, utan man gör sitt bästa och det är bra nog. Mina drömmar om familj dök upp när jag var 20 år och var tillsammans med L. Han var dock inte helt med på noterna och i efterhand är jag glad att jag väntade. En familj ska viljas ha av båda parter och vara välkommen. Drömmarna om familj sköts alltså upp på obestämt tid, fram till dess att jag träffade Robin. Med honom upplevde jag den där stabila och trygga tillvaron som jag hade känt med L, fast med skillnaden att Robin också ville ha familj. Han friade efter drygt tre månader och kort därefter var vi gravida. Det slutade med missfall och drömmarna om familj sköts upp ännu en gång. Efter några månader var vi åter gravida och det såg ut att gå bra. Fram till vecka 14 då vi fick veta att Bäbis inte levde. Att säga att vi åkte rakt ner i det djupaste svarta är en underdrift.

Under tiden som vi bearbetade sorgen började vi planera för vårat drömbröllop. Det gick av stapeln den 14:e april 2007 och blev precis så fantastiskt som vi hade hoppats på! Jag mådde bättre och de fyra månader som gått sedan det senaste missfallet hade fått mig starkare. Robin ville så gärna ha barn och det ville ju jag också, men tänkte att det inte skulle bli något. En månad efter bröllopet fick vi ett plus på stickan, men jag kunde inte glädjas. Gick bara och tänkte negativa tankar att vi inte skulle få den familj vi nu börjat bli. Vi var nygifta och lyckliga, inte skulle vi kunna få barn också?

Nio månader på dagen efter vårt bröllop föddes hon. Vår fantastiska, underbara, starka och envisa dotter. Isadora Maria Robin Högrelius fick hon heta och är utan tvekan min stora dröm här i livet. Barnet jag har kämpat för att få. Som vi har kämpat för att få.

Mina drömmar här i livet är att få se min familj växa och må bra. Att se mitt barn hälsosamt och stark. Givetvis har jag personliga drömmar också. Att få arbeta med det jag är utbildad inom är en dröm som just nu ser ut som en mardröm, men en vacker dag kommer ni få se mitt namn i tidningar, på tv och i bokform. Det är jag övertygad om!
Men i slutänden finns det bara en sak som är viktig för mig, och det är att mitt barn mår bra. Mår inte hon bra så är allt förgäves.

tisdag 18 januari 2011

Gary & Coldplay


Gary Barlow från Take That tillsammans med Coldplay

14 - Vad hade jag på mig idag?

Ännu ett fantastiskt tema! :P
Fast idag har jag faktiskt bytt kläder, haha.

Sitter just nu med svarta strumpor, ljusblåa slitna jeans som är lite för stora (jag kan dra ner dom utan att knäppa upp), brunt linne och en vitrandig tröja. Till det ljusrosa boxertrosor och en svart/rosa BH.

Helt fantastiskt intressant, right?

måndag 17 januari 2011

Jag jinxade till det

Jaha, så jag skrev att Isadora inte var lika trotsig längre? Snacka om att jinxa läget! Här hemma härjar numera en väldigt trilsk, nästan pubertal 3-åring. Hon vägrar lyssna, gör sånt hon vet om att hon inte får göra, skriker och är uppkäftig. Helt fucking fantastiskt! :S

När man får bebis säger de flesta runt omkring en som har barn "ta vara på spädbarnstiden", och hur klyschigt det än låter - ta för tusan vara på spädbarnstiden så ni kan minnas och glädjas åt den tiden när trotsen är på ingång och ni kommer på er själva med att höja rösten, trots att ni "aldrig skulle bli såna föräldrar". :P

Inne på toaletten hänger ett kollage med bilder på Isadora som nyfödd. När vi har som mest konflikter brukar jag försöka gå in där och titta på det där kollaget. Minnas hur livet var som nybliven mamma och förundras över hur snäll hon var. Isadora var en fantastiskt snäll bebis! Skrek bara när hon ville ha mat och var övertrött. Knappt när hon behövde byta blöja!
Men ja, det har hon ju verkligen överkompenserat nu. Pratar hon inte sönder mina öron (jag har aldrig hört en treåring prata så mycket!) så skriker hon sönder mina trumhinnor. Kärlek!

Nej, nu ska jag inte vara så negativ. Hon är ju faktiskt en helt fantastisk unge som jag älskar djupt.
När hon sover. ;]

lördag 15 januari 2011

Släktkalas & kompis ankommande bebis

Det har varit en lång dag och jag är ordentligt trött. Ögonen går mer eller mindre i kors medan dottern ligger i soffan och tittar på den animerade filmen Horton. En favorit i filmhyllan både för 3-åringen och hennes föräldrar. :]

Isadora fyllde ju tre år igår och idag hade vi släktkalas. Massa människor, massa fika = uppspelt treåring och supertrötta föräldrar! Hon fick jättefina presenter som uppskattades jättemycket så ett stort TACK till alla er som var här. Ni gjorde dagen jättefin! Bland annat fick Isadora ett Hello Kitty-dockhus, spel, böcker, hemmastickad kofta (gammelfarmor är grym!), radiostyrd bil, ett gör-dina-egna-smycken-set och pyjamas. Det kommer komma bilder från idag vid senare tillfälle!

Jag gjorde cupcakes för första gången i mitt liv och de blev himla goda! Väldigt enkelt dessutom. Jag använde mig av vanlig kladdkakesmet som hälldes i muffinsformar, 15 minuter i ugnen. Sen gjorde jag en frosting baserad på Philadelphiaost, smör, vaniljsocker, florsocker och grön karamellfärg. Mamma gjorde jättefina tårtor och jag passade på att fixa en kladdkaka när jag ändå hade massa smet. ;]

I torsdags bestämde Isadora själv tillsammans med oss att det var dags att helt sluta med blöja. Vi försökte ju i somras men hon var helt enkelt inte redo då, men de senaste två månaderna har blöjorna varit helt torra, även nattetid, så nu tror jag att det kommer gå bra! Så i två dagar har hon varit utan blöja och inte en gång har hon kissat på sig utan gå på toa. När jag lämnade henne på dagis i torsdags berättade vi för fröknarna att hon skulle vara blöjfri och fick positiva reaktioner. Isadora hade varit lite rädd för dagis toa eftersom hon inte sett en såndär insats utan trott att hon skulle ramla ner i toaletten, men fröken visade att de också hade en insats! :] Vi köpte på oss massa nya trosor och Isadora valde ett 7-pack med Hello Kitty som hon var så stolt över. Må hända att JAG är trött på kattafan, men Isadora älskar den och då är jag glad och nöjd. :]

Nu nattar Robin Isadora och efter det blir det en pizza! Ingen av oss orkar laga mat och som det känns nu lär vi slockna i varsitt hörn av soffan efter maten. ;]

Ohh, nu är det dessutom inte lång tid kvar innan våra vänner Elin & Magnus får sitt första barn! Beräknad dag är den 19:e och oftast går man ju över tiden med sitt första barn, men den kan ju även komma när som helst. Jag gissar att det är en punktlig bebis som kommer på onsdag! Ska bli så spännande att se vem den nya familjemedlemmen är, liknar och får heta. Jag är som en stolt morsa som hejar på Elin, haha. Tror att det kommer gå jättebra för dem, och hoppas att bebis är en harmonisk och glad liten rackare. :]

I morgon kommer det lite barn hit och det ser vi fram emot! :]

fredag 14 januari 2011

Kärleken till sitt barn

Idag är det tre år sedan vår fantastiska dotter kom till världen efter många månaders jobbig graviditet. Hon föddes mitt i natten, strax efter halv två så för tre år sedan var hon redan född. ;]
Som ni alla vet komplicerades saker och ting och de fick till sist ta ut henne med akut kejsarsnitt. Inte vad jag hade trott från början, så det blev lite chockartat. Men ut kom hon och var det absolut vackraste jag sett i mitt liv!

Det är ingen underdrift att den här tjejen har förändrat mitt liv till det bättre. Hon gör mig till en gladare och mer positiv person. Med endast ett leende kan den här flickan smälta mitt hjärta oavsett hur dålig dagen än har varit. Hennes busiga hår har gett oss många skratt och mellanrummet mellan framtänderna gör att hennes utseende blir unikt och speciellt. Behöver jag ens nämna att Isadora är mitt livs stora kärlek?

Men även fast hon är den mest underbara lilla människan i världen så är det även jobbigt och hårt och slitsamt tidvis. Som bebis var hon väldigt snäll och skrek bara när hon ville ha mat eller var trött. Som större har hon bevisat att lungorna är väl utvecklade. Jag fick kortison i vecka 30 eftersom hon var på väg ut redan då och jag fick då kortison för att hennes lungor skulle utvecklas. Oh yes, they did!
Isadora har gett innebörden "väcka de döda" en helt annan mening. Blir hon förbannad eller frustrerad så hörs det, och det hörs ordentligt! Trots har vi också fått gå igenom, men ta i träd - det börjar bli bättre! Hon får inte lika många utbrott längre så nu försöker vi njuta. :]

Tre år har gått sedan mitt liv fick en helt ny mening. Tre år har gått sedan vi fick vårt mirakelbarn. Tre år har gått sedan livet blev komplett.

Vi älskar dig så oerhört mycket, fina barn.


onsdag 12 januari 2011

Dags för bilder

Var ett tag sedan jag lade upp bilder så här kommer en hög från bland annat julen!


Nyklippt hos frisören för första gången! Det gick jättebra och vi blev så stolta. :]


Robin hedrar Danmark med sin outfit. ;]


Att busa är jättekul! :D


Först blev Isadora exalterad över Hello Kitty-pappret, sen blev hon exalterad över presenten. :]

Dobby och Albus förälskade sig i sin nya pläd på direkten. :]


Isadora får samma morgonrufs som sin pappa, haha.


Hon tog på sig slipsen helt själv! :D (Ja, jag borde ha plockat in rena disken, haha)


Plötsligt somnade hon på mig! Har typ inte hänt sedan hon var spädis. :P



Robin ville klippa sig så jag fick äran att fixa det! Jag gav honom en klassisk synthfrilla med rakat på sidorna där bak men med en lång lugg. Vi är nöjda! :]

Sömnlöshet och spädbarnstiden

Från Isadoras bebisbok:
"Hur jag sov första natten". Svaret: "Rätt bra! Jag var uppe 4-5 gånger för amning".
Om man skulle ta bort amningsbiten så låter det som mina nuvarande nätter.

De senaste nätterna har jag somnat mellan 23:30-00:30, oavsett hur tidigt jag gått och lagt mig. Vid 03-04 har jag vaknat och sen har det varit kört. Jag har under inga omständigheter kunnat somna om - förrän vid 7 och då brukar Isadora vakna! Utan att överdriva kan jag numera påstå att jag sover sämre nu än vad jag gjorde med spädbarn. Sjukt jobbigt!

Minns alla de där nätterna när Isadora var spädbarn och skulle ammas i tid och otid. Jag förstod inte förrän efter två månader att hon inte fick i sig tillräckligt med mjölk och därför var hungrig en gång i timmen. Både hon och jag var frustrerade och Robin kunde sova sig igenom allt. Gissa om jag var avundsjuk? Amningen är ett jobbigt kapitel för många mammor, och det var det för mig med. Under graviditeten hade jag rosa drömmar om hur mysigt det skulle vara att amma, men i verkligheten blev det mer marinblått, lite åt det svarta hållet.

En läxa har jag tagit med mig från den tiden. Om jag mot förmodan någon gång skulle bli välsignad med ett barn till och det visar sig att amningen inte fungerar så kommer jag inte ha några skuldkänslor för att jag tar till ersättning. Varför fortsätta med något som gör en ledsen, som gör barnet ledsen när det finns alternativ? Isadora gick inte upp i vikt som hon skulle av amningen, men så fort vi satte in ersättningen så blev hon en glad tjockis och det var himmelriket för oss föräldrar! :]

tisdag 11 januari 2011

13 - Den här veckan

Det är vecka 2 och jag har en del att göra! Skönt tycker jag för då slipper jag sitta och ha ångest över att inte ha något arbete. Och ångest har jag. Mycket. Men det ska vi inte diskutera nu!

På fredag fyller världens finaste flicka tre år! Hur det känns återkommer jag till med ett senare kärleksinlägg. :]
Men eftersom hon fyller år betyder det kalas och massa släktingar som kommer för att fira henne! Alltså måste det handlas en hel del. Presenter, mat och ingredienser till olika bakverk bland annat. Idag var jag på BR och köpte en jättesöt My little pony till henne. Som barn älskade jag My little pony så jag var helt enkelt tvungen att köpa en till Isadora också. Sen får vi se om hon också växer upp och blir en hästmänniska! Köpte även serpentiner där.

I eftermiddag kör vi till Maxi och handlar allt det där man inte orkar bära hem - maten och ingredienser. Ska även titta efter fler presenter. På BR var bärgarbilen som Isadora önskat sig slutsåld. Maximalt med otur! :[ Hoppas att det finns något liknande på Maxi, annars får hon något annat. Vi kör på gamla vanor, att hon får något stort och ett par små presenter.
Ska se om jag hittar påsar som man kan lägga lite smått och gott i till barnen. På BR fanns det två olika motiv att välja mellan: Hello Kitty/Disneyprinsessor eller Bakugan/random-våldsamt-spel. Tråkigt! Vill ha något mer neutralt och roligt, exempelvis ballonger!

Har även träffat min kompis J-O och sötaste lille Edwin. Lovar att jag är beredd att kidnappa den där sötnosen, men säg inget till Erica eller J-O.. ;]
Edwin är så bedårande att jag numera förstår varför Isadora vill ha en lillebror, haha. Var jättekul att ses igen och hoppas att det kan bli oftare nu när J-O tar examen och Erica är mammaledig.

Så, veckan består mest av kalasförberedelser, men det är mycket som ska hinnas med!

Dagens asgarv

Jag håller på att skratta tills jag kissar på mig. Älskar Damn You Auto Correct! :D


















måndag 10 januari 2011

"Maaaaaamma?"

När Isadora säger så vet jag att något jobbigt är på gång. Man lär sig sina barns signaler rätt snabbt, hehe.
Vad som kom efter hennes lågmälda "Maaaaaaamma?"? Ett "mamma, jag vill ha en lillebror! när får jag en lillebror?"
Oj. Eh. Suck.

I en vecka har ungen börjat prata om att hon vill ha en lillebror. "Det går bra med en lillasyster men jag vill faktiskt ha en lillebror" säger Isadora och tittar frågande på mig. Jaha, vad ska jag svara på det?
- Mamma kan inte bestämma en sån sak gumman. Du kanske får en lillebror eller lillasyster, men det bestämmer inte mamma.
- Varför deeeeet?
- Tja, man kan inte bestämma en sån sak. Vi bestämde inte om du skulle vara en flicka eller pojke.
- Jaha. Varför deeeeeet?
So on, so on.

Var kommer det från?
Mest från dagis tror jag. Där finns det två syskonpar och det förstår Isadora mycket väl. Hon kommer hem ibland och säger att I är lillasyster till E minsann, och varför har inte hon ett syskon som dem?
Usch, det är svårt det där. Min lilla tjej fyller tre år på fredag och är så stor redan. Vad hände?

12 - I min handväska

Som jag skrivit innan så tycker jag att det är väldigt tråkigt med "Dagens outfit"-inlägg, om de inte görs med humor. Men en sak som nog är ännu tråkigare är att skriva om vad som finns i min handväska. För ärligt talat, vem bryr sig om vad jag har i min handväska?

Oh well, jag ska hämta handväskan och ta mig en titt.

Jag har:

- Smink (läppglans, ögonbrynspenna, kajalpenna, en spegel, läppbalsam och läppstift)
- Min kalender + penna
- Gamla kvitton
- Tuggummin
- Extra-glasögon
- Plånbok
- Bindor
- Handsprit
- Astmamedicin
- Nagellack
- Läkerol

Ja, intresseklubben antecknar väl? ;]

fredag 7 januari 2011

Årskrönika 2010

Och där faller ännu ett år
sönder till små minnen
all dagar blir igår
Varför väntar du här på ingen
speciell, ingen särskild
- Kent, Thinner

2010 är slut och ännu ett år har alltså gått. Det här året har varit ett jobbigt år, ett riktigt tufft år som mestadels inneburit sorg, ilska, nedstämdhet och bitterhet. Jag kan utan underdrift säga att år 2010 går till historien som ett av de värsta åren i mitt liv.

Ex-jobbet tog musten ur mig. Jag hade världens underbaraste lilla raring till partner. Min älskade Emilia som jag saknar oerhört mycket. Hon bor numera i Göteborg och jag får snart planera in en tripp dit så min abstinens inte tar död på mig. Jag behöver min Emilia!
Vi kämpade dag och kväll med det där förbannade arbetet. Vi satt och pillade och trixade och blev så stolta över oss.. för inget. 10 veckors pina för inget. Jag är fortfarande bitter. Men jag är väldigt glad över att ha fått äran att arbeta med Emilia. Hon har haft en positiv inverkan på mig!

Sen var det Knyttet. Älskade lilla Knyttet.
Tredje bebisen som dött i min livmoder. Tredje gången känslan av fullständig sorg kom över mig. En sorg ingen som inte förlorat ett barn kan känna. Det svarta hålet jag sjönk till när Knyttet dog finns kvar inom mig. Hålet är inte lika stort, men det känns. Att försöka överleva samtidigt som man har en trotsig tvååring att ta hand om var inte lätt, men det gick. Jag lever!
Knyttet är för alltid saknad, precis som sina andra änglasyskon. Inom mig hoppas jag att de tar hand om varandra och är Isadoras skyddsänglar. När Isadora blir stor ska hon få veta, men inte förrän om många år.

Sjukdomar.
Jag har varit sjukare det här året än någonsin. Haft kräksjukan i flera omgångar, något jag avskyr. Att kräkas för mig är mer än plågosamt. Det tar upp gamla minnen från en tid då jag mådde så dåligt att jag tvingade mig själv att kräkas efter varje måltid. Så numera mår jag dåligt både fysiskt och psykiskt när kräksjukan kommer. Men ännu värre är det när Isadora drabbas, vilket hon gjorde i våras. Hon minns det glasklart än idag och berättar om hur snälla Emilia kom och tog hand om henne medan jag bäddade rent i sängen.
Under hela hösten har jag varit småkrasslig. Matförgiftning, feber, hosta, snuva.. you name it, jag hade det! Nu har jag avslutat en omgång Cocillana-Etyfin, en stark hostmedicin med morfin i. Jag blev mer eller mindre hög av det, vilket inte heller är en bra känsla för mig av andra anledningar. Jag hostar fortfarande, men inte lika mycket.

En sak som varit otroligt kämpig är att vara arbetslös. Jag har varit det i drygt 1,5 månader nu men klättrar på väggarna redan. Jag söker jobb hela tiden men självförtroendet får sig en törn varje gång det blir ett avslag. Frustrerande eftersom jag har så mycket talang och utbildning som jag vill få fram. 5 år på högskolan och inget jobb? Det suger rent ut sagt!

Men 2010 har haft en fantastisk höjdpunkt. Den 18:e september fick jag se min storasyster gifta sig med sitt livs kärlek. Det var underbart! Jag är så glad för min systers skull som har hittat den här fantastiska kvinnan att spendera sitt liv med. Det är bara tråkigt att de bor i Lund så att vi inte kan ses så ofta. :[
Men bröllopet var definitivt årets höjdpunkt och det kan nog alla som var med säga samma sak om. Vilket vackert brudpar! Jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det. :]

En annan höjdpunkt är att jag når mål efter mål gällande min kropp. Igår nådde jag mitt andra delmål (minus 9 kilo) och får köpa nya byxor som belöning. Underbart! Det känns fantastiskt att jag har haft ett mål och att jag faktiskt klarar av det bit för bit. Dessutom är det inte svårt! :] Jag känner mig vackrare, snyggare och faktiskt sexigare. Det är belöning i sig.

Mina förhoppningar inför 2011 är att det blir ett vackert år på många sätt. Det jag mest av allt önskar mig är att mina vänner som är gravida eller nyligen fått barn får ett fantastiskt år framför sig med sina nya familjemedlemmar. Sen önskar jag mig ett mer hälsosamt liv utan diverse tråkiga sjukdomar. Ett jobb också, så är 2011 fixat! ;]

Ha ett riktigt härligt år, vänner, bekanta och alla ni som läser som jag inte känner personligen!

Humor!

Jag fyller 29 år i år men det betyder inte att min humor är kvar på en 10-årings nivå. ;]

Titta in på den här länken och få er ett gott skratt!