Pages

onsdag 30 mars 2011

Yeah baby, yeah!

Gissa vem som fick jobbet? Tjohoooo, vad jag är glad!!
Förstår ni? Alltså, jag är lite i chocktillstånd. Helt fucking fantatstic! Yeah baby! :D

Isadora om Alfons Åberg

Isadora pratar om att Alfons Åberg kan vara läskig..

tisdag 29 mars 2011

Trött och öm

Hela min underkropp värker just nu, och det är inte skönt! Det började redan i morse när jag, smart som jag är, bestämde mig för att jag skulle ut och springa trots att det var värsta snöstormen. Jag kom cirka en kilometer in i skogen när olyckan var framme och jag ramlade bakåt. Höll huvudet uppe så jag inte skulle smälla i den men mitt vänstra lår och höft fick ta skadan istället. Jag har skitont just nu och har inte vågat titta hur det ser ut ännu. Linkade hem som ett skadeskjutet djur. :[

Nu på eftermiddagen skulle jag till hälsovårdsundersökningen som låg rätt långt ut i Vilsta industriområde. Satte igång min träningsapp Cardio Trainer för att hålla koll på hur långt jag gick samt kalorier. Fram och tillbaka var det 7,3 km och jag brände 415 kalorier så det tröstar mig lite. Mindre tröst är det att jag har skitont i vänster ben och hela jag värker. Vädret var absolut inte roligt att gå i kan jag meddela. Snöblandat regn hela tiden samt en skur med hagel! Kan lova att jag just nu kan kallas för "The Krull" om man ser till mitt hår. :P

I morgon måste jag till vårdcentralen för att komplettera med lite blod. Sen är det bara att vänta och se! Hoppas på svar angående jobbet runt nästa vecka men det kan väl lika gärna ta två veckor. Vi får se. :]

måndag 28 mars 2011

Nervöst men spännande



I morgon är det tisdag och då är det hälsoundersökningen! Den görs ute i Vilsta industriområde som ligger drygt tre km från mig så det blir en skön promenad fram och tillbaka. Ja, om det inte regnar eller snöar eller blåser såklart. :P
Hade tänkt att jag skulle ut och springa i morgon bitti när jag lämnat på dagis men vet inte om det behövs om jag ändå ska fram och tillbaka 6 km. Hmm.. får ta en funderare! Men det skadar ju inte med lite extra träning. Har moffat en hel del onyttigheter i helgen.

Jag fick en kommentar om vad för arbete det handlar om, om jag får det alltså. Det är som tågvärd på SJ. Det innebär en hel del övernattningar, man jobbar varannan helg och en hel del obekväma arbetstider men å andra sidan ger det OB och traktamente. ;]
Får jag jobbet innebär det att jag och Robin för första gången har två heltidslöner samtidigt! Det hade känts fantastiskt. :D
Gällande hälsoundersökningen i morgon så är jag inte rädd. Så vitt jag vet har jag aldrig haft något epileptiskt anfall, och ingen diabetes heller. Så det ska nog gå bra! Men försöker att inte tänka för positivt heller, för då skulle jag bara bli ledsen om jag inte får jobbet. Äsch, det blir jag ju ändå.. Jag vill verkligen verkligen få jobbet!

torsdag 24 mars 2011

Guess who..?

Gissa vem som kommit vidare i jobbprocessen? ;]

Whii, jag gick vidare till nästa steg! Så nu väntar jag på att bli kallad för en hälsoundersökning. De ska kolla så att jag inte ha diabetes eller epilepsi samt lite annat smått och gott. Så vitt jag vet har jag inte något av det, så tänka om..? Tänk om jag faktiskt får jobbet? Åh vad jag skulle bli lycklig då!

Spännande samtal!

Strax innan lunch ringde det från Okänt nummer. Det var från SJ! My oh my vad spännande. :D Han hade försökt få tag på en av mina referenser men hon hade inte svarat så han undrade om jag visste var hon höll hus, om hon var på semester eller så. Jag hade varit i kontakt med henne igår så nej sa jag, hon var nog bara på möte.

Förstår ni? Jag var på intervju igår och idag hade de ringt till mina referenser! What does it mean?

Åh, snälla gode gud, låt honom ha fått tag på min referens och låt de tycka att jag är rätt för jobbet. Jag vill ha det här jobbet, jag vill ha det här jobbet, jag VILL ha det här jobbet!

onsdag 23 mars 2011

Ankan

Bli inte rädda nu. Det här är Isadora! ;]

Åh, tänk när Isadora bara var tre centimeter kort? ;]
Minns så väl när jag visade den här bilden för Linnea och hon sa direkt att bebis såg ut som en anka. Under större delen av min graviditet fick Isadora heta Ankan, haha.

Memory Lane..

Onsdag

Då har jag varit på intervju, eller intervjuer rättare sagt. Först fick jag komma till en man som tog hand om mina papper (arbetsintyg, betyg etc) och intervjuade mig. Ni vet de gamla vanliga frågorna man alltid får på intervjuer. Jag blev lite nervös under tidens gång så har ingen aning om vilken uppfattning han fick av mig.

Andra intervjun var sju olika cases, scenarion. En kvinna och en man som gav mig olika scener som kan utspelas och hur jag skulle bete mig i dessa situationer. Det var liksom ett rollspel och hur roligt som helst! De var jättetrevliga och jag tror att det gick jättebra. :D

Så nu är det bara denna eviga väntan..
Får veta nästa vecka eller veckan efter hur det blir! Jag håller tummar och tår tills dess. ;]

Isadora vaknade med feber i morse så Robin fick vabba i förmiddags och jag tar eftermiddagen. Hon har verkligen otur med hälsan för tillfället. Stackars liten. :[ Hon var så ynklig tidigare att hon gick och lade sig i sin säng och somnade. Vet dock inte om det beror på febern eller att varken hon eller jag sov i natt. Robins tandagnissel har blivit värre än värst och det låter högre och högre. Har man bettskena ska man väl inte kunna gnissla tänder? Eller?
Hur som haver så är det hemskt hemskt HEMSKT. Så till sist kastade jag ut honom från sovrummet. :P
Vi kommer att bli ett sånt där par med skilda sovrum och vi är inte ens 30 fyllda. Great!

tisdag 22 mars 2011

Nervös.

Usch, känner mig riktigt nervös inför morgondagens intervju. Det är så larvigt egentligen, för när jag väl kommer dit och får börja prata så är det ingen fara. Jag är oerhört social av mig och har väldigt lätt för att börja prata. Positiv egenskap om jag får säga så.

Mindre positivt är att jag just nu känner att ett munsår är på väg. Helsicke också!

Dagens träningspass

Den nakna sanningen. Jag utan smink, precis joggat 6.6 km.

Rena ishalkan på joggingspåret vilket inte är så roligt, men jag tänker positivt - när det är halt ute så tränar man verkligen alla muskler i kroppen! ;]
Idag blev det iaf 6,6 km på drygt 39 min. Jag känner mig sleeeeeeten som man säger på skånska! Det betyder sliten. ;]

Nu ska jag ta mig en välförtjänt dusch.



måndag 21 mars 2011

Att försöka minnas


Tyckte att Elin hade en så rolig lista att jag var tvungen att kopiera den! Jag har dock tagit bort ett par frågor eftersom min graviditet slutade med akut kejsarsnitt.

GRAVIDITET:


När fick ni reda på att du var gravid? Lördagen den 24:e maj 2007

Var det planerat? Inte det minsta från min sida. Däremot från Robins. :P
Mådde du illa under graviditeten? Det är en underdrift. Spydde i sju månader.

Hade du mycket foglossningar? Som tusan. Kom i vecka 15 och har inte gått över helt ännu.
Hade du någon hormonrand? Ja, från naveln och ner. Den försvann typ tre veckor efter förlossningen.
Fick du bristningar på magen? Nej, inte en endaste liten. Däremot ett par på insidan av låren.

Vad trodde du att det skulle bli för kön? Flicka.

Vad ville du att det skulle bli för kön? Det kvittade fullständigt. Var bara glad att vi fick en bebis.

Hade du några speciella cravings? Oh ja! Gröna äpplen, gröna vindruvor och läkerol.

Vad gillade du för mat? Inget speciellt eftersom jag mådde så illa.

Någon maträtt du avskydde? Klarade inte av doften av ost- och skinkpaj.
Hade du halsbränna? Nej.

Behövde du kissa ofta? Som tusan! Var uppe och sprang hela nätterna. :[
Hur mycket gick du upp? 14 kg.

Är du nöjd över din graviditet? Ja, alltså det kom ju ett barn så. ;] Men det var jobbigt!
Var du rädd för förlossningen? Bara första månaderna, sen såg jag fram emot den.

FÖRLOSSNINGEN:

När startade din förlossning? Den 10:e januari 2008.
Vilken vecka var du i? Vecka 36+3 om jag minns det rätt.
Gick du över tiden? Nej. Hon kom tidigt.
Hur startade din förlossning? Med värkar.
När åkte ni in? På morgonen den 10:e. Stannade tre dygn, åkte hem och fick åka tillbaka några timmar senare.
Hade du någon bedövning/smärtlindring? Lustgasen var min bästa vän. ;]
Hur länge hade du värkar? I tre smärtfyllda dygn.

Tyckte du att värkarna gjorde ont? Det första dygnet var okej, men sen gick det utför. Blev ju så trött till sist..

Grät du? Av ren utmattning till sist.

Skrek du? Nej.

Hur länge hade du mellan värkarna i öppningsskedet? De kom med cirka 5-8 min mellanrum, men slutade öppna mig efter 4 cm.

Vem var med på din förlossning? Robin, en narkosläkare, en doktor, massa sköterskor. Det blev ju akut snitt så minns inte alla.

Hade du ont efteråt? Som faaan. Jag vill aldrig uppleva ett snitt igen!

Är du nöjd över din förlossning? Nej. Men är väldigt nöjd över barnet. ;]

BEBISEN:

Mådde bebisen bra när den kom ut? Jodå, hon skrek som den vildkatta hon är.
Vad blev det för kön? Flicka
Vad vägde han/hon? 3545 gram.
Hur lång var han/hon? 50 cm.
Huvudomfång? 35,5 cm.
Ville bebisen amma på en gång? Jag fick träffa henne efter drygt två timmar och då tog hon bröstet direkt.
Hade bebisen gulsot? Ja.
Mådde bebisen bra under bb-tiden? Jadå, hon var en nöjd bebis men hade som sagt lite gulsot och ville äta konstant. Kräktes redan då. Hon blev en riktig kräkbebis sen.

Vad fick han/hon för namn?? Isadora Maria Robin Högrelius. Isadora som tilltalsnamn.
Var ni överens om namnet och varför blev det just det namnet? Robin kom på det redan under graviditeten när han såg en av mina sminkflaskor med namnet Isadora. ;] Jag tyckte det var jättefint och när hon föddes såg hon ut som en liten Isadora. Idag kallas hon mest för Izzie, men visst är hon en Isadora! :]



Inte helt lätt det där med att hålla reda på alla släktingar. ;]
Isadora vill gifta sig med Vicky för hon är inte gift. ;]

Matematikern


Ja, det verkar som att hon inte ärvt min dåliga matematik-gen iaf. Härligt! :D

fredag 18 mars 2011

Gammal dikt

Den här skrev jag i februari 2007, och nu när jag läser den blir jag både vemodig och glad. Den lilla flickan jag beskrev i min dikt lever i min älskade Isadora. Då hade det gått 9 år, och ännu märkligare blir det när jag idag inser att jag kunde ha haft en tonåring här hemma. En tonåring. Jisses vad tiden försvinner.

Tiden har gått snabbt, älskade flickebarn.
9 långa år sedan beslutet,
undrar fortfarande hur du skulle sett ut.
I mina drömmar ser du ut som din mor,
blonda lockar och ljusa ögon.
Kanske blir det så eftersom jag inte vet hur din far ser ut,
kanske blir det så för att jag inte vill minnas.
Knubbiga armar, och ett stort leende,
springandes med armarna ut mot mig på skolgården.
Teckningar som hade prytt kylskåpsdörren,
men det är bara i mitt huvud.
Sanningen är ju att jag valde bort dig,
dina blonda lockar och dina ljusa ögon.
15 år var på tok för ungt,
ånger känner jag ibland.
Ett liv med mig hade inte blivit det bästa,
mamma var för ung. För omogen.
Du lever säkert i någon annans lilla dotter,
med blonda lockar och ljusa ögon.
Deras ögonsten.
En mamma och en pappa,
småsyskon har du säkert.
Jag drömmer om dig ibland,
vaknar kallsvettig och ledsen.
Vetskapen är att det blev till det bästa,
men betyder det att jag inte får tänka på dig?
Undran över vem du hade varit,
min lilla 8-åring.
Vilket djur du hade tyckt om bäst,
vilket ämne i skolan du favoriserade.

Lilla flicka med blonda lockar och ljusa ögon,
en del av mig kommer alltid sakna dig.

Att välja kön.

Hannah Graaf tar kort upp frågan om det är okej att "välja" könet på sitt kommande barn. Väldigt intressant tycker jag och tänker därför skriva ner mina tankar och åsikter kring frågan.

Rent spontant skulle jag säga att det under inga omständigheter är okej att trixa med det genetiska för att man vill ha ett visst kön på sitt barn. Precis som jag blev fruktansvärt upprörd och ledsen när jag läste om kvinnan som gjorde abort efter abort i vecka 17-18 för att det var flickor i magen och hon ville ha en pojke. Vem är människan att leka Gud? Blir man gravid och är så lyckosam att man får behålla barnet ska man väl ändå vara glad och tacksam oavsett vilket kön barnet har?

Men så såg jag ett program för nån månad sedan om familjer som hade fått 5-6 pojkar på rad och desperat ville ha en dotter. Första tanken var då "men var glada att ni fått så många friska barn!", men ju längre in i programmet jag kom desto mer sympati började jag känna för föräldrarna, och speciellt mamman. I alla familjer som var med i programmet så var alla pojkar intresserade av jakt, fiske, sport medan mamman inte alls var intresserad av dessa saker. Hon kände sig utanför, även om hon givetvis älskade sina pojkar. Jag kände som sagt sympati med henne och förstod varför hon så gärna ville ha en dotter. Men samtidigt är det inte en självklarhet att en dotter skulle kunna tillfredsställa hennes drömmar. En dotter kan lika gärna intressera sig för jakt, fiske och sport.

Det är tabubelagt att önska sig ett visst kön. Den här frågan har bland annat Katerina Janouch tagit upp i sin bok Dotter önskas. Hon var själv mamma till en bunt pojkar innan hon till sist fick sin efterlängtade dotter. Frågan är då om det är vi mammor som projicerar våra drömmar om en mini-jag till den grad att vi får med oss pappan? Bryr pappor sig om könet till den mån vi kvinnor verkar göra? I andra kulturer är ju pojkar mer önskvärda än flickor, men i västvärlden gissar jag att det är vi kvinnor som hoppas och drömmer om ett visst kön. Nu ska tydligen Victoria och David Beckham få en dotter och det har väl inte undgått någon som läst en skvallertidning senaste åren att Victoria längtat efter en dotter efter tre söner.

Jag själv då?
Redan innan jag fick veta att det var en liten tjej i min mage så visste jag om det. Kalla det ett sjätte sinne men jag var övertygad om det. Och.. ja, jag var jätteglad! Men hade Isadora varit en Milton så hade jag nog varit precis lika glad. För mig handlar det inte om könet mellan benen, utan den fantastiska resa man gör tillsammans. Ännu mindre viktigt blir könet när man som vi inte vet om det blir fler barn. Skulle vi i framtiden bli välsignade med ännu ett barn så är jag lyckligast i världen, oavsett om det blir en tjej eller kille.

Början till nervositet

På onsdag är arbetsintervjun och jag börjar känna mig nervös trots att jag inte borde. Jag har allt de söker och borde alltså få jobbet, right? ;]
Oavsett hur det går så hade det varit roligt som tusan om jag blev tågvärd (back in the days hette det konduktör och jag försöker vänja mig vid den nya titeln). För er som inte vet så har min mamma jobbat som konduktör/ombordschef i många herrans år och när jag skulle prao:a (heter det fortfarande så?) i skolan fick jag vara konduktör. Ehh, tågvärd. Jaja, en sån som klippte biljetterna. På den tiden klippte man biljetter med en slags tång. Tror inte man gör det ännu?
Fan vad gammal jag är.

torsdag 17 mars 2011

20 november 2005

"Jag är så tacksam att jag hittat en vän som jag kan anförtro mig åt. Någon som orkar lyssna, och själv prata. Tack så mycket Robin för ditt stöd. Bara att ha sällskap några timmar gör att man orkar en dag till. Att kunna luta sig mot någon och känna att han inte dömmer dig, utan bara finns där. Det hjälper så oändligt mycket. Tack. "

Det här skrev jag alltså den 20:e november 2005, långt innan vi blev tillsammans. Det är över fem år sedan och de orden stämmer fortfarande in. Robin är min make idag, men han är fortfarande min bästa vän. Vi har våra upp- och nedgångar som alla andra, men vi är varandras klippor.

Älskade Robin, tack för att du fortfarande är den som orkar lyssna. Ditt sällskap gör att jag orkar en dag till även när det känns som motigast. Jag älskar dig mer idag än vad jag gjorde igår, och jag kommer älska dig mer i morgon än idag.. ;]

Gammal goding

Back in the days, alltså 2005, hade jag den här listan på min blogg. Nu är det dags igen!

För tio år sedan

  • var jag sambo med L.

För fem år sedan

  • blev jag tillsammans med Robin.

För tre år sedan

  • blev jag mamma till finaste Isadora.

För ett år sedan

  • förlorade vi bebis nummer 3.

För en månad sedan

  • blev jag ordentligt sjuk.

För en vecka sedan

  • hände inget speciellt alls.

Igår

  • bestämde jag mig för att jag skulle ut och powerwalka.

Idag

  • var jag ute och sprang, joggade och powerwalkade. :D

I morgon

  • är jag ensam hemma med Isadora och ska försöka underhålla henne!

Dagens musik

Idag lyssnar jag på Tikkle Me som har gjort en av världens bästa plattor. Ja, jag skulle nog lätt kunna placera den här skivan på topp 50 över mina favoritalbum. Låten Remind the World passar när man känner sig lite extra arg på världen och patriarkatet. ;]
Blir lite ledsen när jag hör And the tiger roared då Frida (sångerskan) sjöng den på Ns begravning. Men den är så vacker. Så himla vacker.

Fridas röst är fantastisk. Så unik och speciell! Lyssna och njut.

Sommartights till Isadora


De här två söta tightsen till Isadora fick följa med mig hem för några dagar sen! Hade fått hem en 50kr-check från H&M så det blev praktiskt taget "ta två betala för en" eftersom tightsen bara kostade 49:50kr/styck.
Isadora blev jätteglad och hon kommer vara så söt i de till sommaren. :]

Stoltast i Sverige

Igår bestämde jag mig för en sak. Tänkte att det kanske skulle hjälpa mig sova bättre..
Så idag gjorde jag det!
Direkt efter att jag lämnat Isadora på dagis gick jag snabbt till Kronskogen för att powerwalka (vilket fult ord?). Tanken var att jag skulle ta 2km-rundan men det blev liiiite längre. ;]

Allt som allt körde jag 6.58 km, medelhastighet 9,8 och brände 350 kalorier på 40 min. Förstår ni hur jäkla stolt jag är över mig själv? Har inte joggat/sprungit sedan november och ändå fixade jag det så pass bra. Det var däremot inte enkelt! Hade sån fruktansvärd håll ett tag att jag trodde lungorna skulle sprängas. Sen hamnade jag lite vilse där i skogen också, haha..

Det var underbart skönt att komma hem och ta en lååång varm dusch. Är helt slut i kroppen och känner mig rätt mör. Undrar om jag kommer somna skönt i natt?

onsdag 16 mars 2011

Kärlek

Lite shopping

Gick till Teknikmagasinet och köpte ett microSD-kort (2GB) till mobilen, samt ett skydd så att det inte blir fula repor på skärmen. Billigt och bra blev det! :]
Konstigt att man kan bli så upphetsad över en ny telefon, men jag kan inte hjälpa det. Den här telefonen är så grym bara! Man kan nästan tro att jag blir sponsrad av Sony Ericsson, men icke. Fast läser ni det här, Sony Ericsson, så välkommen att ta kontakt, haha! ;]

Till dig som skrev ett par kommentarer anonymt: Självklart skulle jag aldrig någonsin gå till en intervju om jag hade bältros. Vad tror du om mig? Jag blir själv fruktansvärt upprörd om någon går till jobbet med sjukdom. Då ska man stanna hemma!
Igår fick jag veta att ett barn på min dotters dagis hade kräkts på morgonen men ändå gått till dagis den dagen. Gissa om jag var förbannad? Det är själviskt och jävligt elakt mot de andra. Hur svårt kan det vara att vabba? Jobbet kan aldrig gå före hälsa. Speciellt inte ens barns hälsa.

Min egen hälsa är bra, förutom att jag inte kan sova. Mår inte illa och har inte ont i magen (peppar peppar..) längre. En liten förkylning bara, men det har nog de flesta just nu. När vintern börjar gå mot våren kommer det alltid förkylningar till höger och vänster. :/

Nu är det dags att hämta hem min stora tjej. Idag känns det sjukt konstigt att jag är mamma till en treåring. Vet inte varför, men märkligt är det. Märkligt och härligt! :D

Rekommendation

Nu har jag använt min nya telefon (Xperia x10 mini) i ett dygn ungefär och om jag skulle säga endast ett ord om den så blir det: WOW!
Jag har haft många mobiler under de senaste 11 åren men ingen slår den här. Det är verkligen en Smart telefon, och den är min älskling. Superenkel att lära sig, rolig att lära sig och framför finns det så mycket du kan göra med den! Att gå in och ladda ner appar, eller söka efter appar, är superenkelt och går på ett nafs. Det finns tusentals roliga appar och jag har redan gått bananas i det som kallas "market" (deras appstore).

Telefonen väger endast 88 gram och har en höjd på 83 mm, så den är lätt att ha i fickan. Skärmen är 2,6" så du ser allt klart och tydligt. En rolig finess är att man kan synkronisera dina kontakter i telefonboken med Facebook så att du får fram bild och mail bland annat.
Jag kan definitivt rekommendera den här telefonen till er som är sugna på en Android. Jag är redan kär i min! :]

Idag måste jag köpa ett microSD-kort och såg att Teknikmagasinet är billigare än Clas Ohlson. 2GB för 90 kronor kan man inte klaga på. :]

tisdag 15 mars 2011

Frustration

Sladden till min laddare är borttrollad så jag kan inte ladda min nya mobil. Begav mig därför till Clas Ohlsson i förmiddags för att köpa en ny! Fick veta av personalen (och en securitasvakt) vilken sladd jag skulle ha och köpte den. Kom hem.. och sladden passar inte!
Förstår ni hur frustrerande det är att ha en splitterny leksak som man inte kan leka med? Jag blir galen! Så i morgon ska jag ner igen och den här gången tar jag med mig telefonen så jag kan testa direkt. Suck och stön!

Det där med att våga

Har länge tänkt och funderat på det här med att våga.
Våga starta eget. Våga försöka få ett barn till. Våga ta risker i livet. Våga vara sig själv. Det kan verka så enkelt, att bara köra på och se vad som händer men hur många av oss vågar göra det?

Personligen tycker jag att det hade varit jätteroligt att starta egen firma med inriktning på text och grafik. Att få syssla med sånt jag fullkomligt älskar och är motiverad till. Men så tänker jag ett snäpp längre. Det kostar pengar att starta eget och det finns redan så många olika företag med samma inriktning. Vad är det som säger att just mitt företag skulle klara sig?
Sen handlar det om självförtroendet också. Vem skulle vilja anlita mig? Är jag tillräckligt bra på det jag gör?

För vissa är det en självklarhet att våga försöka få barn. Det är bara att tuta och köra liksom.
Har man som vi stora problem att få barn så är det inte lika enkelt. Vi vet vad som kan hända, och frågan är då om vi vågar satsa igen? Jag ska vara fullkomligt ärlig nu. Jag tror inte att vi kommer kunna få fler barn på naturlig väg. Isadora är för mig ett mirakel, en gåva som vi fått och jag börjar mer och mer acceptera att vi kanske tillhör skaran som inte får uppleva ännu en graviditet. Inte sagt att vi inte får fler barn, för jag är inriktad på adoption då. Men det ligger i framtiden, inte minst på grund av den höga kostnaden det innebär.
Det är möjligt att vi en dag vågar försöka igen. Men det ligger inte i den närmsta framtiden.

Att våga vara sig själv är nog det svåraste som finns, speciellt när man inte riktigt vet själv vem man är. Jag fyller 29 år i år och har nog inte riktigt upptäckt vem jag är ännu. Dessutom tror jag att man har flera "jag" och det blir då ännu svårare att upptäcka sig själv. Med flera "jag" menar jag att vi är en person mot sin partner, en person på jobbet/skolan, en person mot sina föräldrar etc. Väldigt sociologiskt, jag vet men väldigt intressant också. Ser du dina olika "jag"?

Hmm, kanske blev det ett väldigt flummigt inlägg men jag har många tankar i huvudet just nu. Inte sovit i natt (försöker trappa ner på sömntabletterna) så hjärnan känner sig trött. ;]

Nu ska jag äta lite frukost, sen ska jag bege mig ut helt själv på stan. Lyxigt värre!
Gissa om Isadora fullkomligt sken som en sol i morse när jag skulle lämna på dagis? Hon ville gå dit redan vid 8, så hon blev ledsen när jag sa att det var en timme kvar. Vi fuskade dock och gick lite tidigare, hehe. ;]

måndag 14 mars 2011

Ny leksak


Idag fick jag hem min nyaste lilla leksak! En Xperia x10 mini. Liten, söt och behändig - precis vad jag behöver. Jag är inte så förtjust i iPhone, och efter att ha sett alla problem Robin har med sin så är jag ännu mer nöjd. Framför allt med storleken! Jag tycker om att ha telefonen i byxfickan, och det hade aldrig gått med en iPhone men den här sötnosen passar perfekt. Det enda jobbiga nu är att försöka lära sig och behärska touchscreen, samt alla "smarta" grejer som finns i Androiden. Svart som synden är min telefon, precis som jag vill ha! :D

söndag 13 mars 2011

Söndag

Hur kommer det sig att helgen alltid springer förbi oss? Jag försöker njuta och ta det lugnt, men känner ändå hur stressen och småångesten kommer på söndagsmorgonen. Egentligen ska vi njuta av söndagen för vi är lediga, men jag har svårt för det och gissar att jag inte är ensam om det.

Till dig som skrev en liten kommentar om Spring för livet, stort grattis till dig att du har tagit dig bort från ett dåligt förhållande. Jag vet hur svårt det är och att det är lätt att tänka "jag förtjänar inte bättre än så", men det gör du! Håll fast vid att du gjorde rätt väl. Du förtjänar lycka, inte slag. Vare sig det är mentalt eller fysiskt. Det gör lika ont, jag vet. Men nu har du tagit första steget och det är både modigt, starkt och klokt. Stor kram till dig!

Igår hade vi finaste Vicky och lille Liam på besök och ungarna tog nog rekord i bus. Isadoras rum såg ut som om en tornado hade svept förbi, och ungarna skrattade så de nästan kiknade. Är så glad att vi fått glädjen att ha den familjen i vårt liv! Våra barn växer så snabbt och det märks tydligt. Vicky tog upp det att vi för inte allt för länge sen satt och önskade att barnen skulle bli så pass stora att vi kunde kommunicera med dem. Well, nu kan vi det och känslan är fantastisk!

Jag ska försöka orka med att baka den här kakan idag, men idag är jag sjukt trött! Biverkningarna från Stilnocten är rätt tunga, och jag hur beroendeframkallande de är. Det är något jag måste hålla koll på med min bakgrund. Kan jag inte sova av mig själv ikväll så ska jag försöka trappa ner med en halv tablett istället för en hel. Jag är trots allt ensam hemma med Isadora i morgon och jag kan inte vara ett vrak då. På tisdag får hon gå tillbaka till dagis igen och det känns jätteskönt. Hon har saknat sina kompisar och att bli aktiverad.

Oh well, ha en fortsatt trevlig söndag gott folk och hoppas att ni slipper den värsta söndagsångesten!

lördag 12 mars 2011

Hälsa och Unna-sig-lördag

Igår ringde jag vårdcentralen och fick tid dels hos en doktor och dels hos en distrikssköterska. Två tider på en och samma dag - hallelujah!
Doktorn var helt fantastisk och var väldigt förstående gällande min insomnia. Han skrev ut en ask med de starkaste sömntabletterna han kunde men sa att om de inte fungerade så skulle jag kontakta akutpsyk nästa vecka. 10mg Stilnoct fick jag och om jag somnade igår? Som en liten gris!
Robin vaknade innan mig och berättade sen att han hade glömt bort hur jag såg ut när jag sov, så han låg och strök mig på kinden innan han gick upp och lät mig sova klart. 8,5 timmes sömn fick jag och gissa om jag mådde bra när jag vaknade? Fantastiskt! Tack gode gud för sömntabletter.

Distrikssköterskan gick jag till eftersom en del av stygnen på magen inte försvann av sig självt utan låg och irriterade mot kläderna. Det gick på 5 sekunder så nu har jag två bra läkande ärr på magen. Nu har jag alltså fyra stycken ärr allt om allt på nedre delen av magen. Jisses, ser ut som någon försöker lära sig hur man skär och syr ihop och jag är försökskaninen. :P

Isadora sov hos farmor och farfar i natt så i förmiddags passade jag och Robin på att unna oss lite mys på stan. Robin fick köpa en ny kavaj och jag satt hos frisören en timme. Klippte och tonade håret så jag är jättenöjd! Älskar min frisör helt ärligt. Vi är bra kompisar och hon vet exakt hur jag vill ha håret. Underbart! :]

Nu kommer snart finaste Vicky och hennes Liam hit, och vi har lovat Isadora en tur till Godisland så hon kan få köpa lite lördagsgodis. Själv håller jag mig borta från det men tar säkert en chokladbit eller två till melodifestivalen. :] Jag håller på Nicke Borg och Sara Varga, men tror tyvärr att det blir mellan Danny och Eric Saade. Trist..






torsdag 10 mars 2011

Bältros

Tack Jocke för din kommentar men om jag har förstått det rätt så kan jag inte få bältros om jag inte tidigare haft vattkoppor. "Bältros kan du bara få om du tidigare haft vattkoppor." (ref enligt din länk)
Jag har alltså inte tidigare haft vattkoppor.

Något som bekymrar mig är att det är en viss inkubationstid innan vattkoppor bryter ut, och jag ska på arbetsintervju den 23:e. Det blir spännande att se hur jag ser ut då!

För övrigt tror jag att jag är på väg in i sömnpsykos nu. En vecka utan sömn har passerat och jag känner mig labil. Ser nästan dubbelt och har ingen som helst ork. Stackars Isadora får sitta i soffan och glo på film under dagarna, men hon är oerhört uttråkad och understimulerad så istället försöker hon bråka med mig. Ingen bra kombination det här. I morgon bör jag ringa doktor.

onsdag 9 mars 2011

Insomnia

Känslan av att känna sig utbränd är inte rolig. Det är som så här att jag numera är inne på dag 6 utan sömn. I snitt har jag fått sova mellan 1,5-2 timmar per dygn den senaste veckan och idag börjar det verkligen kännas. Jag fick insomningstabletter av doktorn när jag skrevs ut från AVA, och de fungerade de första två nätterna men inte efter det. För ett par kvällar sen var jag så desperat efter sömn att jag tog två tabletter men sov ändå inte. Går och funderar på om jag ska ta mig i kragen och ringa vårdcentralen för att få rejäla sömntabletter. I det här läget känns det som att Stilnoct är det enda som skulle kunna få mig att sova, om ens det.

När jag ammade klarade jag mig utan problem med 4 timmars sömn om dygnet. Så höll det på i 8 veckor innan jag slutade amma, och det var inga problem. Men sen dess är jag en människa som behöver åtminstone 6 timmars sömn för att inte känna mig knäpp. Det jag går igenom nu med 1,5-2 timmars sömn påminner om den sortens tortyr de använder sig av i krig när de inte låter sina fångar få sova. Till sist går de in i en psykos, och jag är livrädd för att det kommer hända.
Jag behöver sova! Men jag vet inte hur..

Kanske beror det på understimulering nu när jag inte kunnat vara ute. Kanske beror min insomnia på att jag varit väldigt sjuk. Det kvittar egentligen, för jag behöver inte att sömnen kommer till mig om en vecka när vi tillfrisknat här hemma. Jag behöver den nu, nu, nu. Jag är lite på bristningsgränsen och det är ännu jobbigare nu eftersom jag har hand om Isadora hela dagarna. När Robin kommer hem vid 17:30 är jag trött, sliten, ledsen och orkeslös. Inte direkt den sortens fru man drömmer om. :P

Jag försöker stå ut, klara av det... men det är jobbigt. Det är kämpigt. Jag vet inte om jag fixar det utan att gå in i den berömda väggen. Det återstår att se.

Spring för livet

Det finns en låt i årets upplaga av Melodifestivalen som verkligen har fastnat hos mig. Det är ingen vinnarlåt, utan en sådan sång som framkallar känslor och minnen för mig. En låt vars innehåll jag delar med många andra kvinnor där ute. Jag kom undan. Jag klarade mig. Jag sprang för livet.


Undersköna Sara Varga med låten Spring för livet.

Arbetsintervju

Precis när hoppet om att ingen vill ha mig i arbetslivet börjat sjunka till botten så ringer SJ! Så jag ska på arbetsintervju för jobb som tågvärd här i Eskilstuna den 23:e mars. Hur underbart hade inte det varit om jag faktiskt fick jobbet? Livet hade verkligen tagit en stor positiv vändning för min del då. Nu har jag varit arbetslös i drygt 3 månader och jag klättrar på väggarna!

Det är så lustigt det där. Många tjejer (och killar säkert) drömmer om att få gå hemma hela dagarna och ta hand om hem och barn men har inte råd med det utan måste jobba för att klara sig. Här hemma är det tvärtom. Jag skulle gå under som människa om jag inte fick jobba!

Idag gick jag ut med Isadora i vagnen. Egentligen försöker vi vänja henne bort från vagnen eftersom vi tycker att en treåring klarar sig utan, men eftersom hon har vattkoppor vill jag inte riskera att hon springer i väg och smittar någon annan. I alla fall så gick vi ner en timme på stan, och när vi kom hem var jag helt färdig! Orkade knappt ge Isadora mellanmål. Olyckligtvis så var inte Isadora lika utmattad som sin mamma så det var bara att försöka hålla henne aktiverad. Men fy vilka duster vi haft idag. Isadora är givetvis understimulerad och det betyder alltid bråk. Men inte är det roligt.

Något som är roligt är att ta roliga och fina bilder på prickekorven!

tisdag 8 mars 2011

Är hon sjuk?




Ja, man kan inte tro att hon är sjuk längre. Hon hoppar, studsar och är pigg och glad! Härligt tycker mamman. Men ännu härligare är att jag får avlastning av svärmor om en stund. Då ska jag försöka mig på att gå ut en liten stund. Har inte varit utomhus sedan den 20:e februari, så det är på tiden att jag försöker. Man blir inte friskare av att sitta inne och dega!

måndag 7 mars 2011

Prickekorven





Av nån anledning kan jag inte bestämma var bilderna ska ligga, så ursäkta konstigheten! Men här är stackars pricken. :[

söndag 6 mars 2011

Minus.

Glömde nästan!

Att vara sjuk innebär alltid en viss fördel. På två veckor har jag gått ner drygt 3 kilo vilket gör att jag numera ligger på minus 13 kilo! Det känns fantastiskt bra och mest syns det på mina armar och min mage, även om Robin hävdar att mitt ansikte blivit mycket smalare. Kanske har han rätt, för när jag tittade mig i spegeln såg jag bara en haka, inte två. Wohoo! :D

Sen jag hamnade på sjukhus har jag dessutom varit totalt befriad från sötsug. Det har helt enkelt inte infunnit sig, vilket är en märklig känsla eftersom jag mer eller mindre alltid är sötsugen. Tror att jag gick igenom en ordentlig detox i och med att jag låg med endast dropp i fem dygn.

Idag hade Robin köpt en chokladkaka (Marabou Digestive) som han försökte bjuda mig på, men jag tackade nej för jag var helt enkelt inte sugen. Jag blir nästan lite rädd för mig själv.

Iaf, vet ni vad det här betyder?
Jo, att jag är smalare nu än vad jag har varit på tre och ett halvt år. Jag är så jäkla stolt över mig själv!

Inte död. Bara nästan.

Jag har varit sjuk en längre tid. Så pass att jag låg inlagd på AVA (akutvårdsavdelningen) under fem dagar. Numera kan jag stoltsera med ytterligare två ärr på magen för de gick in med titthålsoperation för att se vad problemet var.

Alltså, det började natten till söndagen den 20:e februari. Jag kräktes två gånger och trodde först att jag fått en vanlig kräksjuka. På söndagsmorgonen hade jag fått fruktansvärda smärtor i buken som resulterade att vi till sist åkte till akuten. Lades in omedelbart och sen var det den vanliga turen, att varenda slags läkare skulle ta sig en titt på mig. Först gyn, sen allmänläkare, sen kirurg osv. Hamnade på AVA framåt kvällen och fick dropp och smärtlindrande.

På tisdagskvällen gick de in med titthålsoperation och såg vätska i buken, så antagligen har jag haft cystor som brustit och det är oerhört smärtsamt. Alla symptom tyder på att jag har något som kallas för endometrios, en kronisk sjukdom som bland annat innebär att man har svårt att få barn (check), trötthet/utmattning (check), svagt immunförsvar (check) och riklig menstruation (check).

Olyckligtvis så har inte Mälarsjukhuset så lätt för att ställa den diagnosen, eftersom endometrios-cystorna kan vara extremt små, utan det lutar i så fall åt att vi måste vända oss till Uppsala. I Uppsala, på Akademiska sjukhuset finns ett helt nytt centrum som är specialinriktat på just endometrios. Men för tillfället har jag inte ens ork att ringa till vårdcentralen och säga att jag fortfarande lider av smärta i buken, så vi får se när det skulle bli av i så fall.

Som om det då inte räcker med att jag är dålig. I fredags kom Robin hem med Isadora från dagis och då hade hon fått tre-fyra prickar på sin kropp. Igår hade hon fått 15-20 stycken och idag har hon hela överkroppen + huvudet fullt med prickar. Benen och fötterna har klarat sig någorlunda och har bara 5-6 stycken allt som allt. Värst drabbat är ryggen och snippan så förutom att hon får panik över kliandet så är stackarn rädd för att kissa eftersom hela området är täckt med prickar.
Idag fick vi en medicin som heter Poxclin från Apoteket, en slags skum man smörjer på de drabbade områdena. Isadora verkar tycka att det fungerar bra, för det har dessutom en kylande effekt. Men hon får som panikattacker ibland när hon ser alla prickar, och mammahjärtat går sönder. :[ Natten till idag fick ingen av oss någon direkt sömn..

Eftersom jag alltid ska vara så himla speciell så har jag ju inte haft vattkoppor. Det lär jag ju nu få, så om vi tänker på inkubationstiden så så kommer kopporna om en 2-3 veckor, alltså i slutet av mars månad. Jag håller tummarna att jag inte får vattkoppor, men med tanke på mitt usla immunförsvar så.. :S

Grattis ni som orkade läsa ända ner hit. Nu ska jag sluta babbla! Jag har en lååång vecka framför mig eftersom Isadora inte får gå till dagis. Blir ensam hemma med henne från 7:30-17:30 och eftersom jag fortfarande är sjuk så känns det oerhört långt, och väldigt ensamt. Än en gång inser jag hur bra jag har det som faktiskt har en engagerad pappa som jag är gift med. Respekten för ensamstående föräldrar är stor!