Pages

fredag 18 mars 2011

Att välja kön.

Hannah Graaf tar kort upp frågan om det är okej att "välja" könet på sitt kommande barn. Väldigt intressant tycker jag och tänker därför skriva ner mina tankar och åsikter kring frågan.

Rent spontant skulle jag säga att det under inga omständigheter är okej att trixa med det genetiska för att man vill ha ett visst kön på sitt barn. Precis som jag blev fruktansvärt upprörd och ledsen när jag läste om kvinnan som gjorde abort efter abort i vecka 17-18 för att det var flickor i magen och hon ville ha en pojke. Vem är människan att leka Gud? Blir man gravid och är så lyckosam att man får behålla barnet ska man väl ändå vara glad och tacksam oavsett vilket kön barnet har?

Men så såg jag ett program för nån månad sedan om familjer som hade fått 5-6 pojkar på rad och desperat ville ha en dotter. Första tanken var då "men var glada att ni fått så många friska barn!", men ju längre in i programmet jag kom desto mer sympati började jag känna för föräldrarna, och speciellt mamman. I alla familjer som var med i programmet så var alla pojkar intresserade av jakt, fiske, sport medan mamman inte alls var intresserad av dessa saker. Hon kände sig utanför, även om hon givetvis älskade sina pojkar. Jag kände som sagt sympati med henne och förstod varför hon så gärna ville ha en dotter. Men samtidigt är det inte en självklarhet att en dotter skulle kunna tillfredsställa hennes drömmar. En dotter kan lika gärna intressera sig för jakt, fiske och sport.

Det är tabubelagt att önska sig ett visst kön. Den här frågan har bland annat Katerina Janouch tagit upp i sin bok Dotter önskas. Hon var själv mamma till en bunt pojkar innan hon till sist fick sin efterlängtade dotter. Frågan är då om det är vi mammor som projicerar våra drömmar om en mini-jag till den grad att vi får med oss pappan? Bryr pappor sig om könet till den mån vi kvinnor verkar göra? I andra kulturer är ju pojkar mer önskvärda än flickor, men i västvärlden gissar jag att det är vi kvinnor som hoppas och drömmer om ett visst kön. Nu ska tydligen Victoria och David Beckham få en dotter och det har väl inte undgått någon som läst en skvallertidning senaste åren att Victoria längtat efter en dotter efter tre söner.

Jag själv då?
Redan innan jag fick veta att det var en liten tjej i min mage så visste jag om det. Kalla det ett sjätte sinne men jag var övertygad om det. Och.. ja, jag var jätteglad! Men hade Isadora varit en Milton så hade jag nog varit precis lika glad. För mig handlar det inte om könet mellan benen, utan den fantastiska resa man gör tillsammans. Ännu mindre viktigt blir könet när man som vi inte vet om det blir fler barn. Skulle vi i framtiden bli välsignade med ännu ett barn så är jag lyckligast i världen, oavsett om det blir en tjej eller kille.

1 kommentar:

Hogrelius sa...

Idag rapporterades det från både Kina-och SydKorea att det råder ett fruktansvärt överskott på män i yngre åldrar eftersom man "valt" bort flickor redan i fosterstadiet. I Kina tex finns det över 20 miljoner män i överskott som troligtvis aldrig kommer att kunna finna en partner i jämbördig ålder. Så går det när man börjar manipulera naturen!