Pages

söndag 6 mars 2011

Inte död. Bara nästan.

Jag har varit sjuk en längre tid. Så pass att jag låg inlagd på AVA (akutvårdsavdelningen) under fem dagar. Numera kan jag stoltsera med ytterligare två ärr på magen för de gick in med titthålsoperation för att se vad problemet var.

Alltså, det började natten till söndagen den 20:e februari. Jag kräktes två gånger och trodde först att jag fått en vanlig kräksjuka. På söndagsmorgonen hade jag fått fruktansvärda smärtor i buken som resulterade att vi till sist åkte till akuten. Lades in omedelbart och sen var det den vanliga turen, att varenda slags läkare skulle ta sig en titt på mig. Först gyn, sen allmänläkare, sen kirurg osv. Hamnade på AVA framåt kvällen och fick dropp och smärtlindrande.

På tisdagskvällen gick de in med titthålsoperation och såg vätska i buken, så antagligen har jag haft cystor som brustit och det är oerhört smärtsamt. Alla symptom tyder på att jag har något som kallas för endometrios, en kronisk sjukdom som bland annat innebär att man har svårt att få barn (check), trötthet/utmattning (check), svagt immunförsvar (check) och riklig menstruation (check).

Olyckligtvis så har inte Mälarsjukhuset så lätt för att ställa den diagnosen, eftersom endometrios-cystorna kan vara extremt små, utan det lutar i så fall åt att vi måste vända oss till Uppsala. I Uppsala, på Akademiska sjukhuset finns ett helt nytt centrum som är specialinriktat på just endometrios. Men för tillfället har jag inte ens ork att ringa till vårdcentralen och säga att jag fortfarande lider av smärta i buken, så vi får se när det skulle bli av i så fall.

Som om det då inte räcker med att jag är dålig. I fredags kom Robin hem med Isadora från dagis och då hade hon fått tre-fyra prickar på sin kropp. Igår hade hon fått 15-20 stycken och idag har hon hela överkroppen + huvudet fullt med prickar. Benen och fötterna har klarat sig någorlunda och har bara 5-6 stycken allt som allt. Värst drabbat är ryggen och snippan så förutom att hon får panik över kliandet så är stackarn rädd för att kissa eftersom hela området är täckt med prickar.
Idag fick vi en medicin som heter Poxclin från Apoteket, en slags skum man smörjer på de drabbade områdena. Isadora verkar tycka att det fungerar bra, för det har dessutom en kylande effekt. Men hon får som panikattacker ibland när hon ser alla prickar, och mammahjärtat går sönder. :[ Natten till idag fick ingen av oss någon direkt sömn..

Eftersom jag alltid ska vara så himla speciell så har jag ju inte haft vattkoppor. Det lär jag ju nu få, så om vi tänker på inkubationstiden så så kommer kopporna om en 2-3 veckor, alltså i slutet av mars månad. Jag håller tummarna att jag inte får vattkoppor, men med tanke på mitt usla immunförsvar så.. :S

Grattis ni som orkade läsa ända ner hit. Nu ska jag sluta babbla! Jag har en lååång vecka framför mig eftersom Isadora inte får gå till dagis. Blir ensam hemma med henne från 7:30-17:30 och eftersom jag fortfarande är sjuk så känns det oerhört långt, och väldigt ensamt. Än en gång inser jag hur bra jag har det som faktiskt har en engagerad pappa som jag är gift med. Respekten för ensamstående föräldrar är stor!

3 kommentarer:

Camillasnyahem.se sa...

Vad trist Anna, jag lider med dig. Har funderat över vart du varit, det har varit så tyst på bloggen men nu förstår jag, till fullo... Hoppas veckan går bra och att du snart får nog med ork att kontakta Uppsala! Styrkekramar till dig!

Erica sa...

Ja jag säger då det.. Du/Ni har verkligen inte tur när det gäller sjukdomar! Att gå med smärta kan lätt göra en galen dessutom. Hoppas verkligen det ordnar sig till det bästa! Kram

Jocke sa...

Om du inte har haft vattkoppor som barn så kommer du då få bältros och då är det viktigt att du ska få behandling direkt efter första symtomen.

Läs mera på: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Baltros/