Pages

söndag 31 juli 2011

Kärlek och bild

Det var verkligen i kärlekens tecken den här helgen gick. Vi åkte till mamma och Tim i fredags efter jobbet, som för övrigt fick ett otrevligt avslut. Jag skulle ha fått sluta tidigare men precis när mitt tåg till Eskilstuna skulle avgå fick vi besked från trafikgruppen att en kille hade klättrat upp i en el-stolpe utanför Stockholm Södra. Han vägrade komma ner vilket resulterade i att alla tåg söderut (bl a vi alltså) ställdes in.
Men det var inte det jag skulle skriva om, för jag skulle kunna behandla det här ämnet i all evighet. Nu skulle det dock handla om kärlek! :]

I lördags begav jag och Robin oss ut till Borgviks kyrka för att bevittna äktenskapet mellan min fina väninna Karin och hennes Andreas (a.k.a Ante). Vädergudarna var med oss och solen sken i kapp med brudparet. Det var ett otroligt vackert bröllop och jag tror att brudparet var väldigt nöjda. Mycket religiöst prat men vi befann oss ju i en kyrka så inte så märkligt, haha. :]
Karin var vackrast på planeten (som det så bör sig när man står brud) och Ante var väldigt stilig.
Om jag grät?
Så fort jag såg Karin komma in i kyrkan så började det rinna. Och tårarna slutade inte rinna.. ;]
De har varit tillsammans i nästan sex år så det var en underbar känsla att se de knyta hymnens band. Fina fina familjen Lind Rantala..

Litet kollage från de gångna veckorna.


Nu ser jag fram emot det som kommer i framtiden helt enkelt. Jag njuter av mitt liv!

torsdag 28 juli 2011

All I do is work..

Så känns det iaf.
Jobbar, jobbar, jobbar. Hela dagarna långa. ;]
Underbart är det, men jag blir trött så när jag väl kommer hem så är det soffläge som gäller. Men i morgon är det fredag och när jag slutar vid 20:20-tiden så åker vi direkt till värmland. På lördag ska vi nämligen på bröllop utanför Karlstad! Fina, söta Kexor-Karin och Ante knyter äntligen ihop sitt långa förhållande och byter vigselringar. Det ska bli underbart att bevittna och jag gissar att tårarna kommer flöda. ;]

Nästa år firar jag och Robin fem år som gifta vilket känns lite smått sjukt och bisarrt. Har tiden verkligen gått så fort? Funderar på vad vi ska hitta på, för något extra måste i ju faktiskt hitta på. Funderar lite på det här med luftballong över Stockholm. Det hade varit rätt coolt, eller hur?



söndag 24 juli 2011

Med bil.

Nu äntligen har vi blivit ägare till en bil. Efter mycket letande, och ratande, så blev det en Ford Escort kombi, årgång 1998. Den är röd och kom med nya sommar- och vinterdäck. :]
Lite solskadad i lacken, men det är ju inte något som stör. Är bara skönt att äntligen ha en egen bil istället för att behöva förlita oss på att få låna.

Annars är det kaos på jobbet som gäller. Driftledningscentralen i Norrköping blev översvämmad efter all oväder som varit så hela regionen står utan el fram till i morgon. Jag jobbade igår när det hände och det var inte speciellt roligt kan jag säga. Men 98% av alla resenärer var väldigt förstående och bara de fick en redig förklaring så var det okej. Idag jobbar jag mellan 17-21:45 och det borde gå smärtfritt tycker jag. Finns inte så många avgångar efter 19-tiden så det ordnar sig nog. Hoppas bara att alla är lika snälla idag som igår. ;]

En annan sak som är konstig är att Isadora växer från en dag till en annan, i alla avseenden. Hon har blivit så otroligt lång. Drygt 102 cm lång, och väger strax över 15 kg. Hon blir lång och smal, som sin pappa skulle jag tro. Mitt lilla troll. . ;]
Sättet hon pratar på ändras också hela tiden. Fortfarande lite svårigheter med bokstaven S, som blir till ett T, men hon pratar som en liten vuxen. Och man kan riktigt se hur hennes hjärna arbetar när hon försöker klura ut något. Himla roligt är det att se hennes personlighet växa fram. :]

Annars ser jag mest fram emot att träffa min syster och hennes fru nästa vecka! Var alldeles för länge sen. <3

lördag 23 juli 2011

Norge

Ser de fruktansvärda bilderna från Norge och minnena från 9/11 kommer som ett brev på posten. Jag kommer ihåg exakt vad jag gjorde när jag fick veta vad som hänt i USA. Jag var hemma, satt vid köksbordet med lite läxor när telefonen ringer. Det var L, min pojkvän, som undrade om jag hört. Det hade jag inte.
"Sätt på teven!" ropade han.
"Vilken kanal!?"
"Vilken som!"

Satte igång svt och där var det. Rök, människor som skrek.. allt.
Sen hände det igen.
Medan jag satt och tittade på nyheterna ser jag hur ännu ett flygplan åker in i ett av tornen.
Jag skrek rakt ut.

Sen satt jag som fastklistrad vid nyheterna resten av dagen. Jag grät över människors grymhet. Jag grät över alla livsöden. Jag grät över barnen som inte fick hem sin mamma eller pappa. Jag grät över föräldrarna som förlorat sina barn. Över människorna som förlorat sitt livs kärlek. Över alla de som inte fick dö hemma i sin egen säng som gamla människor, omringade av sin familj.

Och nu händer det igen.
Dödssiffran är uppe i över 90 nu. 86 av de dog ute på ungdomslägret.
86 ungdomar som inte fick leva ett fullständigt liv. Kanske träffa sitt livs kärlek, få barn, må bra.
Och jag gråter igen över dessa livsöden.

Människor är grymma. Så jävla grymma.

Idag jobbar jag, och när jag vaknade fick jag veta att alla tåg inom Mälardalen är inställda. Första tanken var att jag och min kollega skulle behöva ta massa skit idag. Men så kom en känsla över mig.
Jag HOPPAS att människor inser att ett inställt tåg inte är så jävla mycket att klaga över när över 90 personer har dött i ett terrroristdåd i vårt grannland.

torsdag 21 juli 2011

Mitt immunförsvar..

.. eller rättare sagt bristen på immunförsvar. Jag har hunnit haft "normal" mage i två dagar efter nästan tre veckors helvete med toabesök varje kvart, och vad händer?
Jag vaknar mitt i natten med feberfrossa! Låg och skakade, svettades och yrde runt i sängen fram till tidig morgon då jag äntligen, efter en Diklofenac, kunde sova ett par timmar. Varit mer eller mindre förstörd idag och Robin fick ta en pappa-dag för att ta hand om Busadora. Hans semester börjar nästa vecka tack och lov.

Har mått pest idag med feber som gått upp och ner. Tog en Alvedon för en timme sedan så nu känner jag mig normal igen. Ska jobba i morgon så får ta med mig några tabletter om febern inte släppt. Har ingen förkylning på gång så förstår inte var febern kommer från? Mycket märkligt.

Det jag hoppas på nu är att mitt immunförsvar ska börja byggas upp. Tror att min kropp fick sig en chock av att börja arbeta och träffa så mycket människor varje dag, så förhoppningsvis kommer alla möjliga sjukdomar nu och sen är det slut och immunförsvaret blir bättre.
Ja, hoppas kan man ju alltid.

Har kvällsjobb hela helgen så Robin och Isadora åker till Kvicksund i morgon och sover över där. Då kan jag sova ut på lördag innan jag har ett trevligt 11 timmars-pass framför mig. ;]

söndag 17 juli 2011

Sista lediga dagen..

Ja, iaf på ett tag nu. Har kollat schemat för nästa vecka och kan konstatera att det är sena dagar som gäller. Kommer inte hem förrän sent på kvällarna hela veckan, och på lördag/söndag är det riktigt hårt. Slutar strax innan 01 natten till söndag och sen ska jag på det igen vid 17. Hoho, det blir roligt att se hur död jag kommer känna mig nästa måndag!
Det konstigaste av allt? Jag ser verkligen fram emot det.

Klättrar på väggarna här hemma nu när jag varit hemma två veckor. Inte märkligt att jag mådde piss de månaderna jag var arbetslös. Jag är inte skapad för att gå hemma helt enkelt. Så kändes det ju även när jag var mammaledig med Isadora. Det var rätt drygt och trist att bara vara hemma och prata bebisspråk. Det var 9 långa månader.. även om det givetvis hade sin charm det med. ;]
Funderar på om Robin ska ta första delen föräldraledigt om vi får fler barn i framtiden. Inget som säger att det måste vara mamman väl?
Ja, jag vet att ni tänker på det här med amning nu kanske.. men saken är den att även om amningen skulle fungera nästa gång så kan man ju faktiskt pumpa. Tja, äsch.. bara en tanke. OM vi får fler barn så lär jag ändra mig och vilja vara hemma ändå, om jag känner mig själv rätt. Men 8-9 månader är max, sen tar Robin över. Vi delar ju lika på föräldradagarna.

I morgon börjar jag inte förrän sent, så jag är hemma med Isadora fram till 13-tiden. Då kommer farmor och farfar och hämtar. Sen väntar ett stort äventyr för vår dotter - Kolmården!
Jag har själv aldrig varit där så är lite avundsjuk, haha. Men hon kommer ha det så roligt, så roligt. Hon har pratat jättemycket om lejonen och delfinerna så det blir spännande för henne. De ska dessutom bo på hotell så lyxigt får hon. Min fina tjej..

Nehej, söndag. Förr betydde det ångest för att måndagen och alla måsten kom, men så känns det inte längre. Nu är det mer spännande, för vem vet vad som kan ske? Kanske ett signalfel, eller en otrevlig resenär. Eller så går allt supersmidigt och alla är jättesnälla? Det återstår att se!

fredag 15 juli 2011

Besk bismak.

Hon är igång igen.

Jag blev så fruktansvärt arg, upprörd, ledsen och förskräckt. Är hon på riktigt?
När jag hade läst inlägget fick jag en besk bismak i munnen och kände att jag var tvungen att lämna en kommentar. Inte för att jag tror att det gör någon skillnad, för tjejen är uppenbarligen fast på 1600-talet i sina tankar och idéer. Jag kommer aldrig förstå hur pro life-människor tänker eftersom det för mig är en skrämmande och vidrig tanke att ta bort rätten till abort. Jag kan också känna att det görs sjukt många aborter i Sverige och tycka illa om att människor gör abort efter abort men vem är jag att döma? Har man blivit gravid och man inte känner sig redo för barn så ska du kunna ta bort det. Så enkelt är det!

Den dagen vi tar bort rätten till att bestämma över våra egna kroppar, den dagen kan vi lika gärna ta bort rösträtten för kvinnor. Och då är vi tillbaka några hundra år igen.


Done and done.

Har varit till jobbet och lämnat in sjukintyget. Det var helt dött där förutom han som jag skulle träffa, och så fort jag kom in kände jag bara att jag ville arbeta. Sjukt konstigt att man längtar efter att jobba för oftast ser man fram emot semester och ledighet. Inte jag inte. Jag har alltid varit en arbetsmyra. Under hela studietiden såg jag till att jobba och inte bara för att tjäna lite extra utan mest för att jag verkligen älskade det. Att gå arbetslös är definitivt inget för mig!

Såg även till att skriva ut schemat för måndagens jobb. Blir en skön start då jag börjat arbeta först vid 16:30 men å andra sidan kommer jag inte hem förrän vid midnatt. Ska först till Sthlm, sen Arlanda och vidare till Örebro innan jag får åka hem. En rätt okej tur, även fast den brukar vara fullsatt från Sthlm-Eskilstuna. Men från Eskilstuna-Örebro är det riktigt härligt. :]
På tisdag ska jag åka till Sthlm tre gånger och även om det kan låta lite trist så ser jag verkligen fram emot det för då ska jag åka med en av de fina tjejerna jag lärde känna under min utbildning. Blir kanonkul att åka ihop!

Sitter och väntar på att Isadora ska komma hem, men ännu ingen skymt av henne. Min lilla busa.. världens finaste. :]
Snart kommer även finaste Vicky hit, så blir fullt hus i eftermiddag. Härligt tycker jag som mest suttit ensam och deppad över sjukdom sista veckorna.

Det känns onekligen som att mitt liv har stått på paus, men nu äntligen kanske det börjar ljusna. Om bara min mage också skulle tycka så.. ;]

Mardröm och regn.

Fy tusan vilken hemsk mardröm jag hade i morse efter att Robin gått till jobbet! Drömde att jag låg i sängen och visste att jag var i en mardröm, men det var omöjligt för mig att vakna. Låg och skrek, fast det kom bara ut konstiga ljud. Försökte gå upp från sängen, men låg som fastlimmad i sängen så det var omöjligt. Det kändes som en hel evighet men jag har hört att drömmar bara håller på i max 7 minuter..

Igår var det fantastiskt väder i Eskilstuna och jag vågade mig ut en kort stund till affären iförd shorts och linne. Inget speciellt tänker ni, men för mig var det ett stort steg - jag hade nämligen inga leggings på mig! Jag har aldrig, inte ens som tonåring, vågat visa mina ben utan strumpbyxor/leggings. Har haft stora komplex för de och tyckt att de varit på tok för tjocka och kritvita. Men igår kände jag bara att "Nej, nu får det vara nog".

Anna visar benen.. ;]

Tyvärr försvann det fina vädret för idag regnar det och är grått ute. Mindre roligt med andra ord. Sitter och väntar på att Isadora ska komma hem från farmor och farfar, sen får hon följa med mig till jobbet. Måste lämna in sjukintyg. På måndag ska jag börja jobba igen och jag håller tummarna för att jag är bättre tills dess. Jag är fortfarande kass tyvärr, men det kanske är på bättringsvägen. Vill så gärna börja jobba nu! Saknar mitt arbete. <3

torsdag 14 juli 2011

Nya bilder på trollungen.



Idag fick jag äran att sätta upp Isadoras hår i hästsvans. När det gäller hennes hår är det lite känsligt. Jag hade nog velat klippa det, men då skulle vi riskera våra liv kan jag berätta. Ungen är väldigt bestämd med att hon ska ha lika långt hår som sin faster Lisa.

Ända sedan Isadora var liten bebis har Lisas hår varit något Isadora kunnat pilla och hålla på med i långa stunder. Skulle jag då vilja ta bort det från henne när håret egentligen inte är i vägen? Det enda "jobbiga" har då varit att Isadora inte velat ha tofs eller klämmor, och därför blir det svettigt i nacken när det är varmt ute. Luggen låter hon mig klippa iaf så inget hänger i vägen när hon leker och det tycker jag är huvudsaken. Hon är i den åldern då hon vill bestämma mycket själv, och en del saker tycker jag att hon ska få ha kontroll över. Hon klär på sig själv, och får därför utrymme till att välja en del kläder själv. Givetvis säger vi ifrån om det är något som inte alls passar en 3,5-åring.

Men ja, idag lät hon mig som sagt sätta upp håret och var väldigt nöjd själv. Tror att hon förstår att det faktiskt inte gör ont att sätta upp håret numera. ;]



Du Hast

Har nog hittat den häftigaste versionen av Rammsteins låt Du Hast. :D

Walking down memory lane..

Klicka för stor bild


Jag går igenom gamla bilder och suckar lite för mig själv. Glada suckar. För titta på den här glada lilla skiten. Bilder från hennes första år. Från en pytteliten, mörkhårig bebis med massa hår till stor, tjock och skallig. Haha, världens sötaste skalle-Pär. ;]
Där får ni se hur det såg ut under de drygt 10 sekunder jag fick se/hålla henne efter akuta snittet. Hon var lila, lite blodig och hade massa fosterfett på sin lilla kropp. Jag minns att hon var hal som en ål och jag var rädd att hon skulle slinka undan.
Sen var hon borta.
Nästa gång jag såg henne, två timmar senare, var hon ren, rosa och luktade ljuvligt. Där och då lovade jag henne att jag alltid skulle finnas där för henne. Ett löfte jag aldrig kommer svika.

Kärleken till ens barn är mäktig. Den är stor. Störst.

onsdag 13 juli 2011

Jäkla lurendrejare.

Det jag skrev om innan, något som skulle komma till vårt hushåll.. blev inte av. Skit också!

Vi hade hittat en bil på Blocket som vi blev väldigt intresserade av, den var nästan för bra för att vara sann. Och så var det ju. Alldeles för bra för att vara sann. Bilens kaross var jättefin och välbevarad men den läckte vatten och hjulen var nästan slut. I annonsen stod det att vinterdäck ingick men icke. Inga vinterhjul. Dessutom kändes det som att hon som "sålde" bilen bara var en frontfigur. Lite av en bulvan sådär.

Så nej, ingen bil. Men vi letar så om ni vet/ser någon schysst bil som en småbarns-familj kan tänkas vilja ha säg till! :D

2009

Kanske kanske..

I kväll kanske något nytt tillkommer till vårt hushåll!

Spännande... ;]

tisdag 12 juli 2011

Citat

Isadora säger så många roliga saker numera så borde skaffa ny kategori - "Isadora säger".

Dagens bästa kommer nu.

Isadora: Jag ska kamma dina ben.
Jag: Men jag har väl inte SÅ håriga ben?
Isadora: Joho. Så jag måste kamma jättemycket!

Är det hennes sätt att säga att jag borde raka benen oftare? :P

Photoshop mistakes



Älskar att se PS-misstag och den här bilden får mig att skratta varje gång. :D

Friends are forever

måndag 11 juli 2011

Fjortisfasoner..

Min telefon ringde och jag såg att det var min svärmor. Isadora är med henne så jag tänkte att Lotta kanske skulle höra om jag var hemma så att hon kunde skjutsa hem Izzie.

Jag: Hej Lotta.
Tystnad i tre sekunder.
(Jag hinner tänka att Isadora snott farmors telefon.)
Isadora: Det är jag!
(Nu ser jag en 14-årig Isadora med trulig uppsyn framför mig)
Jag: Hej lilla gumman! Hur har du det? Är det roligt hos farmor?
(Tänk er en liten bullbakande husmors-Anna)
Isadora: Får jag sova över?
(Nu ser jag hur 14-åringen tuggar tuggummi och tittar på mig med död blick)

Ja, det ska väl börjas i tid antar jag..

(Ja, hon fick sova över hos farmor)

En vecka till..

Var till vårdcentralen idag igen för att kolla mina blodprover och se vad som händer nu. Kan glatt meddela att jag inte har EHEC eller salmonella men däremot virus i grovtarmen som gör att jag kommer fortsätta vara kass i magen en tid framåt. Läkaren sjukskrev mig den här veckan ut och sen tror han att jag är redo att börja arbeta igen.

Kan inte nog poängtera att jag hade önskat att få arbeta redan på onsdag men man ska lita på läkarna i det här fallet och jag vill ju inte smitta mina resenärer med äckliga virus. Är man sjuk så ska man stanna hemma. Så är det.
Men gissa hur mycket jag saknar jobbet? Sjukt mycket.

lördag 9 juli 2011

Nya bilder!

Det här har ni nog sett fram emot, ni som inte har mig på Facebook.. ;]

Idag var Isadora till Parken Zoo med sin pappa, pappas kompis Daniel och dennes familj. I familjen ingår Lily som är lika gammal som Isadora och de leker jättefint ihop. :]
Nu är de hemkomna och Isadora ligger i mitt knä och tittar på Hitta Nemo. Min sötnöt!








fredag 8 juli 2011

Vackert. Men sorgligt.

När jag är sjuk blir jag extra gråtig.

När jag läste texten nedanför av Fredrik Backman började tårarna rinna. För precis sådär är det när man har fått barn. Så snälla, kör försiktigt där ute! Många av oss har dyrbar last med oss.

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

Förbannat trött nu.

Sedan i söndags är jag sjukskriven på grund av min mage som vägrar samarbeta. Grovtarmen är inflammerad och jag har ett odrägligt virus på besök där så ingen näring tas upp utan allt jag försöker äta åker rakt ut igen. Ja, ni förstår säkert att jag inte bara tycker att det är äckligt och jobbigt, jag har typ skavsår också trots mjukaste pappret. Ont! :[

Börjar nästan bli lite rädd för det blir ju inte bättre, snarare tvärtom. I onsdags var jag på vårdcentralen som skickade mig till akuten. De har tagit prover för EHEC vilket ju känns jävligt obehagligt. Varken Robin eller Isadora har drabbats, vilket känns skönt. Hellre bara jag än de också.

Jag har blivit sjukskriven fram till söndag men vet inte om jag kommer vara återställd tills dess, och jag får ångest över det för jag vill ju jobba. Älskar att arbeta och vill inget annat än att gå tillbaka till jobbet. :/

Well, this sucks.