Pages

torsdag 14 juli 2011

Walking down memory lane..

Klicka för stor bild


Jag går igenom gamla bilder och suckar lite för mig själv. Glada suckar. För titta på den här glada lilla skiten. Bilder från hennes första år. Från en pytteliten, mörkhårig bebis med massa hår till stor, tjock och skallig. Haha, världens sötaste skalle-Pär. ;]
Där får ni se hur det såg ut under de drygt 10 sekunder jag fick se/hålla henne efter akuta snittet. Hon var lila, lite blodig och hade massa fosterfett på sin lilla kropp. Jag minns att hon var hal som en ål och jag var rädd att hon skulle slinka undan.
Sen var hon borta.
Nästa gång jag såg henne, två timmar senare, var hon ren, rosa och luktade ljuvligt. Där och då lovade jag henne att jag alltid skulle finnas där för henne. Ett löfte jag aldrig kommer svika.

Kärleken till ens barn är mäktig. Den är stor. Störst.

1 kommentar:

Elin sa...

Absolut den största kärlek som finns. Trodde inte det fanns sån kärlek. Är glad att jag hade fel :)