Pages

onsdag 31 augusti 2011

Lugnet börjar infalla

Som ni vet var jag orolig att Isadora inte skulle komma in i gruppen på nya förskolan. Att det var befängt är jag medveten om med tanke på hur social ungen är, men man kan inte rå för sina rädslor. Emellanåt vill hon fortfarande vara lite för sig själv eller helst med en fröken för att tanka lite närhet, men det känns lugnt ändå. Hon har alltid varit förtjust i att krypa nära intill en fröken/föreståndare för att känna trygghet, och det gör mig lugn i kropp och själ av att veta att hon får det även på nya förskolan. Jag kunde verkligen inte önskat mig ett trevligare ställe för mitt barn, och jag är så nöjd med tillvaron på Båtsman!

Inte minst nöjd är jag över det faktum att de lägger upp bilder på barnen på hemsidan så att man får ta del av vad de gör om dagarna. Det är spännande att se, och jag mår så himla bra av att få titta på dessa underbara bilder. :]

Min fina, fantastiska dotter!

Otrevligt bemötande

Jobbar man med service så ska man fan ge service också. Det förstår uppenbarligen inte den högst otrevliga personalen på ett av Eskilstunas största fastighetsbolag.

För en vecka sedan hittade vi en lägenhet om fem rum och kök bara ett stenkast från där vi bor nu. Vi har länge känt att vår trea på drygt 75 kvadrat varit lite för liten och tänkt att något större hade varit trevligt. Så såg vi då femman och kände att den var ju kanon! Jag intresseanmälde och höll tummarna. Idag tänkte jag att det vore bra att ringa till de som hyr ut lägenheten för att se om jag kunde koppla Robin till anmälan också, och därför också få till ännu en bra lön (kanske skulle det hjälpa?).

Först fick jag vänta i telefonkö typ 25 minuter, för att sedan mötas av världens mest otrevliga personal. Hon smackade i luren, undrade sedan hur många "kö-poäng" jag hade och när jag berättade så skrattade hon i luren och sa något i stil med "du kan glömma att ha chans på den lägenheten, haha. Det är en annan i kön som har typ huuuur många poäng som helst mer än dig".
Jag ba "...". I mitt huvud skrek jag massa hatiska ord, men man får väl verka lite mogen.. :P

Nu känner jag mest att jag hellre bor kvar i vår trea än sponsrar det där skitbolaget med pengar. Håller utkik på andra ställen helt enkelt. Synd bara att de har halva Eskilstuna som gisslan. Oh well..

tisdag 30 augusti 2011

Vinterkläder

Isadora fick sitta med mig på H&M hemsida och titta på ny overall och ett par vadderade byxor som behövs inför den stundande vintern. Lite plågsamt att beställa redan nu, men å andra sidan hittade vi riktigt billigt och å andra sidan är det väl lika bra att köpa nu. Hösten har redan kommit så då lär vintern vara på ingång i typ oktober. :P

Det här året köpte vi både en overall och en vadderad vind- och regntät byxa. Alltid skönt att kunna variera!

Overall 199 kr

Vadderade byxor 99kr

Isadora blev nöjd, och jag blev nöjd. Skönt att ha det avklarat! Köpte två-pack coolt mönstrade höstmössor för nån vecka sedan och varmt fodrade kängor för några dagar sedan så det enda som egentligen är kvar inför vargavintern är fodrad mössa, vantar och halsduk/polokrage.

Köpte overall och byxa i storlek 110 så att hon kan ha plaggen även nästa säsong. Ungen växer dock så det knakar så hon lär väl behöva 116 nästa säsong bara för att.. :P



Sushi-koma

Idag lunchade jag med en fin kollega till mig, Louise. Vi hängde igår uppe på basen i Sthlm när jag upptäckte att jag glömt min plånbok hemma och alltså inte kunde köpa mat. Snälla Louise fixade fram en hundring och jag kunde äta. :]

Så idag när vi båda hade kvartstid (jag satt i Sthlm 9:30-13:00) skulle vi luncha tillsammans. Louise visste ett bra hak där de hade sushi- och kinamatsbuffé för take away. Sagt och gjort, vi gick dit och plockade på oss en massa. Louise var smått galen och pressade i 20 sushirullar i sin låda. :P
Jag nöjde mig med 8 bitar + lite kinamat.

Den där sushin var fenomenal! Herre min lilla gode gud vad gott det var. Mums mums! Satt med sushi-koma i många timmar sen. Jag är rätt tokig i sushi helt enkelt. Men inte lika tokig som Louise. ;]

Idag fick jag hämta ut mitt nya kontrakt på jobbet. Det jag hade skrivit på innan var felaktigt eftersom det inte innehöll att vi har säkerhetsansvar. Vi fick det under utbildningen och alltså är vi berättigade till bättre timlön, vilket också var med på nya kontraktet. Very nice!

Efter jobbet gick jag för att hämta Isadora som var på sitt aaaaallra härligaste humör. ;] Nej då, hon skrek som en galning och skulle absolut inte gå hem. Elias, föreståndaren, berättade att Isadora hade ätit dåligt med mellanmål och att hon nog behövde tugga på något så han gav henne ett äpple. Tre tuggor senare var Isadora på strålande humör och gav alla som var kvar en hej då-kram och vinkade så glatt. :D

Vi hade skitroligt hela vägen hem. Stannade till på lekplatsen mellan ICA och oss, så fick hon klättra lite och snurra runt. Sen gick vi till vår gård och gungade och sjöng roliga barnvisor. Våra grannar måste ha haft roligt åt oss och min härliga sångröst. ;]

Är trött som en liten dåre nu. Gick upp 3:30 i natt för att komma i väg till jobbet. Min dygnsrytm är helt fucked up och vi får se hur jag sover i natt. I morgon har jag sovmorgon! Izzie ska till förskolan vid 9 och sen hämtar farmor henne strax efter 14. Jag ska nog passa på att gå ut på stan och njuta av att vara ensam en stund. Jag är ju praktiskt taget aldrig ensam numera.
Ska bli mysigt att umgås med mig själv. :]

måndag 29 augusti 2011

Lite bilder


Tänkte att det kunde vara roligt med lite bilder. Klicka för förstoring!

söndag 28 augusti 2011

Småbarn i vuxna kläder

En sak både jag och Robin reflekterade över när vi var på Tuna Park igår var att se en ung flicka, max 11 år gammal, klädd i kort tröja som visade magen, korta jeans-shorts och nån sorts strumpbyxor som påminde om nätstrumpbyxor. Hon gick med sina föräldrar (antar jag) och det enda jag kunde tänka var hur tusan de kunde låta ungen ha dessa kläder på sig.

Är jag och Robin stenåldersmänniskor som inte tycker att det är okej med småbarn som klär sig som 20-åringar? För mig personligen var det nästan som ett hugg i magen. Shit alltså, jag kunde bara tänka att No way in hell att min unge kommer få ha på sig såna kläder. Det såg ut som något en prostituerad hade kunnat bära. Flickebarnet tyckte säkert att hon var jättefin men som förälder måste man väl ändå försöka guida lite och säga att det inte är okej med vilka kläder som helst?

Fast å andra sidan, det kanske bara är jag och Robin som känner så inför dessa tweenies med teen-kläder?

Byx-shopping

Igår åkte vi till Tuna Park för att shoppa ett par nya byxor till mig och Robin. Båda två har gått ner i vikt och våra gamla byxor sitter antingen riktigt dåligt eller så har de gått sönder. Robin hittade ett par skitsnygga mörkgråa byxor medan jag hittade två par skinny jeans för samma pris som Robins byxa. Märkligt att killars kläder alltid är dyrare. :P

Robins byxor.

Det blev en härlig överraskning när jag skulle testa byxorna och insåg att jag numera kan ha 31:or. Det var vad jag hade innan jag blev gravid vilket alltså betyder att jag numera är ungefär samma storlek som förr. Märkligt är dock att jag väger 7 kilo mer än innan jag blev gravid, så hur kan jag ha samma storlek?

Mina byxor.


Är inte alls lika tight i kroppen som innan Isadora kom, men jag känner mig ändå helt okej när jag ser på mig själv. Lite fler celluliter och degigare mage, men whatever. Sånt som uppkommer av en graviditet och extra kilon. :P
Det är inget som jag mår dåligt över eller känner komplex för, utan det är bara fakta - de flesta kroppar ändras av en graviditet. Bara att inse. :]
Glad är jag att jag numera kommer i mina 31:or i alla fall. Ännu är jag inte klar med att gå ner i vikt, så målet är att komma i 29:or eller 30:or. Det gäller att ha realistiska mål så att det inte känns omöjligt att nå sitt mål.

Nej, nu är det nog dags att klä på sig. Om ett par timar kommer Vicky och Liam hit för bus! :D

lördag 27 augusti 2011

Alla föräldrars mardröm

Igår när vi hade hämtat Isadora åkte vi till Maxi för att storhandla. Precis när vi håller på att bli klara händer det som inte får hända - Isadora springer bort.
Jag hade gått för att väga lite grejer vid tidningarna medan Isadora och Robin stod en bit bort. Isadora säger att hon ska springa efter mig..
Jag förstod ingenting när jag inte hittade Robin och Isadora så ringde till Robins mobil för att lokalisera de. Då säger han att Isadora är borta. Mardrömmen är här.

Fick panik, ångest, skräck.. ja, you name it. Tänkte de värsta tankarna man kan tänka sig. Jag höll mig borta vid kassorna för att se till att Isadora inte skulle kunna springa ut på parkeringen. Grät hej vilt och inte en enda jävel brydde sig - förrän det efter en stund kom fram en tant och frågade vad Isadora hade på sig för kläder. Det var blankt i skallen men kom på att hon hade HK-leggings (hon hade även en blå tröja med svarta bokstäver som bokstaverade just ISADORA). Tanten hjälpte till att leta. Snälla snälla tanten! I mitt panikslagna, rödgråtna huvud hade all logik tappats så tanten gick och anmälde hos informationen att Isadora saknades.

Efter 8-9 minuter ser jag Robin komma med vår kundvagn. Isadora sitter i den och jag sliter upp ungen för att krama halvt ihjäl henne. Jag grät så snoret rann och Isadora berättade att hon varit rädd när hon inte såg mig. Hon ville ju bara hämta mer pasta..
Har nog aldrig kramat och pussat på henne så mycket som jag gjorde då. Berättade så lugnt jag bara kunde att hon skrämt mig och att hon aldrig någonsin får springa bort från oss igen. Hon lovade och av sig självt sa hon sen "förlåt mamma för att jag gjorde dig rädd". Gud, hjärtat värkte.

Man hinner få en massa hemska bilder i huvudet när ens barn springer bort i affären. Allt från att hon skulle hinna ut på parkeringen och bli påkörd till att nån galen tant skulle ta hem henne utan en tanke på att ringa polisen... mmm.. :P

Snart ska bästa fröken Högrelius lägga sig och sova och då ska jag och Robin äta kräftor och dricka skumpa. Bästa lördagsnöjet! :]

fredag 26 augusti 2011

Det där med att sova mitt på dagen

Gick ju upp 3:40 i morse för att börja arbeta och när jag kom hem vid 11 så kände jag behov av att sova en stund. Tänkte att det inte skulle fungera men att vila alltid är bra. Jo men tjena!
Slocknade som en sten strax innan 12 och vaknade inte förrän 14:15 när Robin kom hem från jobbet. Tror att det behövdes sova ut.. ;]

Ska iaf strax åka i väg och hämta Isadora. Just nu sitter hon och äter mellanmål och då ska man icke störa. Bara bra att hon får äta så blodsockret lägger sig på en jämn nivå till dess att vi ska göra en av hennes absoluta "favorit"-saker: storhandla mat!
Tänkte åka till Maxi här i Eskilstuna som jag anser vara en av de bättre affärerna. Då kan Izzie iaf få titta lite på leksakerna och få en gratis banan, om hon nu orkar det. ;]

Det har börjat pratas väldigt mycket om leksaker och att hon önskar sig det av jultomten. Vi får se vad det blir för julklappar det här året. Ni som hängt med här ett tag vet att vi brukat köpa en stor julklapp/födelsedagspresent och en liten vid sidan av eftersom hon varit så liten. Tror inte på att köpa många många presenter när barnen är små. Dels förstår de inte värdet, dels blir det för många uttryck och sist men inte minst: Isadora har en stor familj så det har ändå blivit tillräckligt med paket.

Men i år är hon nästan fyra år gammal och jag märker att hon har blivit ordentligt mer medveten om allt som sker runt omkring, allt från att försöka förstå brutna relationer inom familjen (vi försökte förklara på ett barns sätt igår för henne varför en av hennes släktingar inte bor med den "vanliga" men Isadora grubblar och det är inte lätt) till det här med leksaker. Innan kunde hon gå in i leksaksaffären och peka ut en eller ett par intressanta saker men nu vill hon ha ALLT. Vi försöker förklara att man inte kan få allt men att man kan önska sig olika saker och sen får man se vad som kommer på julafton. ;]

Ja, många tankar är det och det är inte det lättaste att försöka förklara/möta upp/beskriva allt.

torsdag 25 augusti 2011

Ja, jag tjatar..

men jag tycker att det är så oerhört viktigt att bli mer genusmedveten. Det här inlägget var som en spark i magen. Det är sant, allt det bloggerskan skriver. Som mamma till en dotter så har jag mest sett saker ur det perspektivet, att det för mig är viktigt att hon inte blir behandlad efter vilket kön hon har mellan benen utan vågar ta plats, bli en stark individ som vågar visa känslor. Om jag någon gång får en pojke kommer det vara precis lika viktigt för mig att han vågar bli en stark individ som vågar visa känslor, som säger ifrån när han ser orättvisor. Att han vågar säga ifrån när någon behandlas fel.

När en tjej är tuff och leker med killarna kallas hon för pojkflicka, men när en pojke dras till tjejerna och de mjukare lekarna så kallas han för bög..

Omöjligt blir möjligt

Jag är så trött så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Skulle börja jobba vid 6 i morse men min kropp bestämde sig för att jag skulle vakna strax innan 03. Det kändes inte helt okej faktiskt. :[
Sen jobbade jag fram och tillbaka till Sthlm innan jag till sist satt reserv till 14 typ. Handlade nya strumpbyxor efteråt och en ursöt kjol till Izzie innan jag gick hem för att vila ett par timmar innan det var dags att hämta hem ungen.

Fina kjolen.

I mitt stilla sinne tänkte jag att det skulle bli supermysigt att hämta hem ungen, att hon skulle slänga sig runt min hals och vara sååå glad att se mamma. Hon ringde mig nämligen i morse och grät för att hon inte hade fått säga hejdå och ge mig puss och kram.
Tror ni att det gick i uppfyllelse?
Nej, tänkte väl det.

Ungen börjar med att skrika och gråta att hon INTE vill gå hem. Hon SKA leka mer och hon SKA gunga. Jag låter henne leka av sig i tio minuter till innan jag säger att det är sista gången nedför rutchkanan, sen MÅSTE vi hem. Hon lyder mig, men ska sen säga hejdå till Elias, som är förskolans underbara föreståndare. Hon slänger sig runt hans hals och tvärvägrar gå. Jag får slita loss henne och bära henne till ICA för att handla lite. Efter affären ska vi gå hem (tar två minuter hem) men ungen skriker, gnäller och gråter så promenaden hem tar oss tio minuter.

Självklart förstår jag att Isadora är trött efter en dag på förskolan. Jag säger ingenting om det. Men jag är tametusan precis lika slutkörd. I morgon börjar jag mitt jobbpass halv fem på morgonen och måste alltså gå upp 03:40 för att hinna med. Jag börjar känna mig lite sliten så att säga...

Men inget är omöjligt. Jag lär väl svimma av i kväll medan Robin är på årsstämma på nya förskolan. Eller så somnar jag när det är dags att natta Barnet. ;]


Sömnen

Alltså, jag har sovit typ två och en halv timme i natt. Visst ser jag ändå rätt fräsch ut?

onsdag 24 augusti 2011

Nytt kontrakt

Ohh, Anna glaaaad! Var på jobbet och hämtade ut mitt nya kontrakt. Känns så himla bra! Nu gäller det bara att jag får en massa tider också, hehe. Är så jäkla glad över mitt arbete så ni anar inte. Visst tusan är det skittråkigt med all negativ respons från media och bekanta men jag känner ändå att det positiva väger fan så mycket tyngre än det negativa. Jag har världens bästa arbetsplats med fantastiska kollegor och underbara chefer. När jag ska till jobbet känns det aldrig jobbigt eller ångestladdat utan det är med lätta fötter jag går dit och känner mig stolt över det arbete jag utför.

Jag är bra på mitt jobb, det är en sak som är säker. Och med det i åtanke så blir det inte speciellt jobbigt att gå till arbetet. ;]

måndag 22 augusti 2011

Vädret och mitt humör 1-1

Alltså, mitt humör styrs rätt mycket av vädret. Det är lättare att vara glad när solen skiner än när det regnar. Och regnar är precis vad det gör nu. Ordentligt mycket dessutom. Snart ska jag bege mig till jobbet och det är med tunga steg. Sov som en kratta i natt, svettades och frös om vartannat. Förkylningen jag gått omkring med ett tag vill inte släppa taget om mig helt även om jag numera kan prata. Rösten var nästan helt väck under ett par dagar. Inte så roligt..

Men nej, idag känner jag mig bitter. Ibland får jag små perioder då jag ältar saker som hänt flera år tillbaka i tiden, och det gnager i hjärtat. En av mina mindre trevliga sidor så att säga..
Vet inte riktigt hur jag ska göra för att sluta upp med det, men å andra sidan så brukar det bara hålla i sig nån timme och sen är det borta för att inte dyka upp igen på några månader. Antar att det bara är att hålla ut och tänka på att det snart är borta. Tyvärr så funkar inte alltid hjärnan och hjärtat ihop.

Idag ska jag arbeta upp till Sthlm, sen vidare till Arlanda och ner till Örebro. Det är en av mina favoriter faktiskt. Från Örebro så är det tjänstetåg (inga passagerare alltså) hem till Eskilstuna så då brukar jag passa på att först räkna kassan och syna tåget för att sen sova en stund. ;]
Kommer hem till Tuna kvart i tolv i natt ungefär och i morgon börjar jag 11. Izzie ska lämnas vid 9 så det är fullt ös medvetslös som gäller!

Det är bara minnen för livet..

Skippa den dåliga amatörvideon, det är musiken som är drogen..

Hej hej hallå där!
Hösten har kommit till Eskilstuna och det var med en galon-förklädd unge jag gick till förskolan med, medan mina älskade Converse läckte av alla vattenmassor himlen släppte ifrån sig. Ungen var glad och pratade non stop till Båtsman, och väl inne på förskolan hann jag knappt ta av henne stövlarna innan hon sprang in utan att säga hej då. :P
Var bara att ta på regnskydd på skorna och gå in för att leta upp henne för en hej då-kram och puss. Jag arbetar till midnatt idag så hinner ju inte träffa henne mer. Klart morsan vill ha lite kärlek. ;]

Allt går jättebra på nya förskolan och vi trivs superbra. Här hälsar alla och ser glada ut när man kommer - en ovanlig syn för oss, tragiskt nog. Det blir en helt okej vecka rent tidsmässigt för Isadora, och det är väldigt positivt med mitt jobb. Börjar jag riktigt tidigt en morgon så slutar jag rätt tidigt också. Vi har kunnat dela lämning och hämtning väldigt lika denna vecka, vilket är toppen. Vi försöker ha ett så pass jämställt förhållande man kan ha och jag tycker att vi lyckas väldigt bra. Inskolningen hade Robin mest hand om, av förklarliga skäl. Han hade semester och jag arbetade. ;]

Satt och tänkte lite på hur mycket ett liv kan förändras. Jag har bott i Eskilstuna i 6,5 år. Det låter som väldigt lång tid, gör det inte det? Jag som bara skulle stanna i ett halvår och sen flytta hem till Malmö igen.. :P
Säga vad man vill om det första året jag levde i denna stad. Har många jobbiga minnen, men även många roliga och trevliga. Försöker dock att inte tänka på det allt för mycket för det var en annan jag. Hon finns inte längre, den tjejen. De senaste åren, sedan Isadora föddes, har mitt liv tagit en helt annan vändning. Mitt liv handlar inte längre om mig bara, utan om min dotter. Hon gör mig till en bättre människa varje dag. Och jag lär mig något nytt varenda dag.

Min tokiga unge. Min härliga, lillgamla tjej som kommer med nya uttryck varje dag som gör att jag nästan trillar av stolen. Min smarta, vackra flicka som gör att en lång promenad i hällregn känns som en promenad på fluffiga moln...
Hon är livet.

Dagens Isadora-citat: "Mamma, när jag blir lika stor som dig så vill jag ha en bebis i magen. Men vet du mamma, man vet aldrig vad det blir för bebis. Det kan bli en pojke eller en flicka och jag vet inte vad den ska heta."
Hon funderar väldigt mycket på det här med bebisar och nu har tjatet om ett syskon satt igång igen...

söndag 21 augusti 2011

Man har väl rätt att ändra sig?

Jag är inte den som är svår att få att säga om jag har fel så here we go: Filmen Trassel är grymt bra!

fredag 19 augusti 2011

Tröttheten

Idag arbetar jag 12 timmars-pass och kan sammafatta med ett bra ord: trötthet. Fy sjutton vad trött jag är och har då över en timme kvar innan jag är framme i Eskilstuna. Ska ha sista tåget hem från Sthlm och det är nån ungdomsfestival i huvudstaden så vi lär nog ha en del ungar med oss. Bara de inte spyr och är skitfulla som förra året så är jag glad. Är jobbigt med fulla ungar, speciellt som morsa. Börjar ju redan nojja mig kring Isadoras tonårsfasoner, haha.

Hade en jobbig incident i eftermiddags med drogpåverkade ungdomar som var hotfulla, och vi ringde därför polisen. "Vi har ingen att skicka" var svaret.
Same old, same old.
För några veckor sedan blev en kollega brutalt misshandlad utanför Uppsala av en resenär, men inte så mycket som en notis om det i tidningarna. Äh, blir så jäkla bitter ibland. Men skit samma!

Glada nyheter är att det ser ljust ut i framtiden angående jobb. Alla vi som blev anställda i våras har fått besked om fortsatt tim-vikariat framöver. Känns som en stor lättnad och jag ser fram emot det. Kan faktiskt inte poängtera nog om hur bra jag trivs med mina kollegor, ledningen och 98% av resenärerna där ute. Shit alltså, jag älskar mitt arbete! Men visst är det hårt och tufft ibland, inte minst gällande arbetstiderna. Men tar man allt och blandar ihop så är det en förhärlig röra alltsammans. ;]

Nej, om man skulle försöka dra sig ut i orderrummet och hämta handdatorn.

torsdag 18 augusti 2011

Den känslan

Känslan av att ha snor i hjärnan.. är icke skön. Årets förkylning har slagit till med dunder och brak! Sov drygt 2 timmar i natt på grund av feberfrossa och rinnande näsa.

Så blir det när man har dagisbarn.. :P

måndag 15 augusti 2011

Pussunge


Kanske inte så konstigt att jag är
en hönsmamma när det här fina
barnet är just mitt barn.

Hönsmamma

Innan Isadora föddes "bestämde" jag mig för att jag inte skulle bli någon hönsmamma, utan en såndär cool morsa. Och jag har lyckats!
Fram till nyligen.

Jag vågar knappt se på när Isadora klättrar i klätterställningen i lekparken, jag får ont i magen när hon ramlar och nu på senaste har jag börjat få ångest att hon ska sluta andas när hon sover. Vet ni hur hemskt det är att inte riktigt kunna slappna av på kvällen, av oro att ungen ska dö av nån märklig anledning? Hon är 3,5 år gammal så plötslig spädbarnsdöd är inte längre ett alternativ så vitt jag förstått. Ändå så oroar jag mig.

Numera sover hon kanske 3 nätter av 7 i sitt rum utan att komma in till oss och de nätterna har jag jättesvårt att sova av oro. De andra nätterna, när hon kommer in till oss, sover jag också skitdåligt. Mestadels på grund av att ungen, trots att vi har en jättestor säng, alltid lyckas slänga upp sina ben på min kropp och ge mig blåmärken. Aldrig att det händer Robin, utan alltid mig.

Så, igår låg jag och vred och vände på mig till dess att Robin fick nog och sa åt mig att gå in i Isadoras rum för att titta på henne. Jag gjorde det med invändningen att han skulle följa med mig, eftersom jag var rädd. 29 år gammal och rädd. Tjena!
Hon låg givetvis och sov som den fina unge hon är, i världens mest märkliga position. Hon sov hela natten i sitt rum, och jag sov som en kratta.

En annan sak just nu som gör mig "hönsig", men det tycker jag är mer berättigat, är att jag är rädd att hon inte ska komma in i gemenskapen på sin nya förskola. Hon började skolas in förra måndagen och redan på onsdagen lämnade vi henne ensam eftersom det hade gått så bra. Och visst går det bra! Var bara en incident när en flicka, X, inte ville sitta bredvid Isadora. De hade lekt jättelänge och vid sagostunden ville Isadora sitta bredvid X, som då flyttade sig. Isadora flyttade sig också för att sätta sig med X, och ännu en gång flyttade X. Isadora blev ledsen såklart och mitt hjärta dog lite när jag hörde om incidenten.

Men idag när vi skulle hämta Isadora satt hon i kuddrummet med flera barn, inklusive X, och lekte så fint. Isadora ville inte gå hem på direkten så vi stod och pratade med Elias, som är "huvud-fröken" eller vad man ska säga. Han är föreståndare. :]
Han berättade att allt gick jättebra och att jag inte skulle oroa mig, även om det såklart är förståeligt att man är nervös i början.

Vi trivs fantastiskt bra med personalen på föräldrakooperativet och vi har fått en jättesnäll och trevlig fadder-familj som gått igenom vad det innebär med föräldrakooperativ. Deras söner T & S är fyra och två år gamla så Isadora är precis i mitten och går bra ihop med pojkarna.
Men ändå så är jag orolig, trots att Isadora säger att hon tycker jättemycket om nya förskolan.

Åh, ibland blir jag så trött på mig själv. Jag skulle ju inte bli hönsmamma!

Fotografiskt community

Jag är fortfarande borta från Facebook, men har hittat en rolig community där man lägger upp bilder. Så då och då lägger jag upp lite bilder som är tagna med min x10-telefon. Vill ni titta?

torsdag 11 augusti 2011

Time out

Som många säkert redan har märkt så har jag tagit ett litet break från internet. Inget Facebook och inget bloggande. Det finns en anledning till det, men om jag skulle försöka summera det så handlar det om att jag varit trött på människor som är grymt duktiga på att döma i förhand, på media som är totalt onyanserat och på självgoda människor som tror att de är bättre än andra.
Inga namn nämnda, inga namn glömda.