Pages

måndag 15 augusti 2011

Hönsmamma

Innan Isadora föddes "bestämde" jag mig för att jag inte skulle bli någon hönsmamma, utan en såndär cool morsa. Och jag har lyckats!
Fram till nyligen.

Jag vågar knappt se på när Isadora klättrar i klätterställningen i lekparken, jag får ont i magen när hon ramlar och nu på senaste har jag börjat få ångest att hon ska sluta andas när hon sover. Vet ni hur hemskt det är att inte riktigt kunna slappna av på kvällen, av oro att ungen ska dö av nån märklig anledning? Hon är 3,5 år gammal så plötslig spädbarnsdöd är inte längre ett alternativ så vitt jag förstått. Ändå så oroar jag mig.

Numera sover hon kanske 3 nätter av 7 i sitt rum utan att komma in till oss och de nätterna har jag jättesvårt att sova av oro. De andra nätterna, när hon kommer in till oss, sover jag också skitdåligt. Mestadels på grund av att ungen, trots att vi har en jättestor säng, alltid lyckas slänga upp sina ben på min kropp och ge mig blåmärken. Aldrig att det händer Robin, utan alltid mig.

Så, igår låg jag och vred och vände på mig till dess att Robin fick nog och sa åt mig att gå in i Isadoras rum för att titta på henne. Jag gjorde det med invändningen att han skulle följa med mig, eftersom jag var rädd. 29 år gammal och rädd. Tjena!
Hon låg givetvis och sov som den fina unge hon är, i världens mest märkliga position. Hon sov hela natten i sitt rum, och jag sov som en kratta.

En annan sak just nu som gör mig "hönsig", men det tycker jag är mer berättigat, är att jag är rädd att hon inte ska komma in i gemenskapen på sin nya förskola. Hon började skolas in förra måndagen och redan på onsdagen lämnade vi henne ensam eftersom det hade gått så bra. Och visst går det bra! Var bara en incident när en flicka, X, inte ville sitta bredvid Isadora. De hade lekt jättelänge och vid sagostunden ville Isadora sitta bredvid X, som då flyttade sig. Isadora flyttade sig också för att sätta sig med X, och ännu en gång flyttade X. Isadora blev ledsen såklart och mitt hjärta dog lite när jag hörde om incidenten.

Men idag när vi skulle hämta Isadora satt hon i kuddrummet med flera barn, inklusive X, och lekte så fint. Isadora ville inte gå hem på direkten så vi stod och pratade med Elias, som är "huvud-fröken" eller vad man ska säga. Han är föreståndare. :]
Han berättade att allt gick jättebra och att jag inte skulle oroa mig, även om det såklart är förståeligt att man är nervös i början.

Vi trivs fantastiskt bra med personalen på föräldrakooperativet och vi har fått en jättesnäll och trevlig fadder-familj som gått igenom vad det innebär med föräldrakooperativ. Deras söner T & S är fyra och två år gamla så Isadora är precis i mitten och går bra ihop med pojkarna.
Men ändå så är jag orolig, trots att Isadora säger att hon tycker jättemycket om nya förskolan.

Åh, ibland blir jag så trött på mig själv. Jag skulle ju inte bli hönsmamma!

Inga kommentarer: