Pages

måndag 12 september 2011

Den eviga barnfrågan

Den senaste tiden har vi fått många kommentarer kring det här med barn.

En typisk konversation kan gå så här:
X: Har du barn?
Jag: Ja, en tjej som heter Isadora.
X: Hur gammal är hon?
Jag: Hon fyller fyra år i januari.
X: Oj, då är det väl dags att skaffa ett syskon?

Suck och stön.
För det första är det inte bara att "skaffa" barn, förstår inte människor det? Bara för att just DU har så jäkla lätt för att få barn så innebär det inte att alla andra har lika lätt för det. Du kan aldrig någonsin veta om människan du pratar med har försökt i många år men att inget händer, eller så har människan flera missfall bakom sig och har blivit rädd för att försöka. Man "skaffar" inte barn, de kommer som en gåva till dig.

Sen vet du inte om föräldrarna bara vill ha ett barn. Idag anses det konstigt om man bara vill ha ett barn. Varför? Det är upp till var och en hur många barn man vill ha. Ett är kanske perfekt för just den familjen. Eller så var den förlossningen väldigt traumatisk och man vill inte riskera att det blir samma sak igen. Du kan aldrig veta vad den familjen har gått igenom, så försök tänk på det innan "dags att skaffa ett syskon"-frågan halkar ut ur munnen.

Vill jag ha syskon till Isadora?
Ja, det vill jag - av många anledningar. Dels känner jag mig inte klar med spädbarnstiden, hur märkligt det än låter. Det var den jobbigaste tiden med förlossningsdepression och tristess, men ändå vill jag utsätta mig för det igen. Svårförklarat. ;]
Dels så ser jag tecken på rejäl bortskämdhet från Isadoras sida. Inte konstigt eftersom hon är enda barnet så det är ju inte hennes fel. Jag erkänner villigt att jag är duktig på att curla, och Robin med. Vi försöker tänka på det, men ibland går det snabbt. :P
Hon har ju allt och alla för sig själv, oss, farmor och farfar, faster och farbror, alla sina saker etc. Då behöver man inte dela med sig, och det märks ibland att hon har svårt att låta andra leka med hennes saker.

Robin lade fram i våras om att han har önskan om ett syskon till Isadora. Precis som innan Isadora så är det han som tar upp frågan, haha. Han är mer sugen än mig. ;]
Men jag nekade, och har sagt att inte i år. Jag är inte lika sugen just nu helt enkelt. Dels för att jag älskar att jobba och vill fortsätta arbeta ett år för att komma upp i bra lön och därmed hög FP-peng. Sen har vi givetvis frågan kring om det går att få fler barn?
Isadora är vårt mirakelbarn, så är det ju. Med fyra missfall bakom oss så tycker jag inte att det är konstigt att jag är tveksam. Jag vill känna att jag skulle orka med ett potentiellt missfall till, och just nu är jag inte det. Jo, jag vet att man ska tänka positivt - men ärligt, gå igenom fyra missfall så är det inte så himla lätt att tänka positivt. Jag tänker realistiskt.

Så nej, just nu är det inte syskon på gång utan vi avvaktar. Men någon gång!

3 kommentarer:

Micke sa...

Bra, Anna.
Barn kommer inte av sig själv, dom väljer själva när dom vill komma.

MaryCaroline sa...

Jag förstår vad människor menar när de frågar om det inte är dags för syskon. Men samtidigt är det ju någonting andra inte har med att göra! Det är inte deras liv och det kan vara väldigt klumpigt. Man kanske inte kan få fler barn, av olika orsaker? Det är nästan bättre att låta bli att fråga än att klampa in i andras liv och privatliv.

linda sa...

jag hoppas att när ni båda är redo så kommer storken att komma med en bebis till er =)