Pages

fredag 28 oktober 2011

13 år.

För 13 år sedan fyllde jag 16 år och önskade mig en tatuering i present. Mamma och pappa gick med på det, och det var med darriga steg jag gick in i en liten, rökig studio i Malmö tillsammans med mamma. Jag valde ut en skorpion att ha på min högra arm. Det var mitt stjärntecken och jag ville ha den så att den skulle synas om jag hade linne på mig.

Till sist var det min tur och jag satte mig på stolen, höll mamma i handen och var beredd på smärta. När nålen rörde vid min hud hände något. Lyckoruset kom som på beställning och jag visste att det var kört. I samma ögonblick som nålen nuddade mig visste jag att kropp skulle bli ett levande konstverk.

Det satt en tjej i 20-årsåldern och väntade på sin tur och när jag kom ut frågade hon mig vad min fästman (jag hade fortfarande ringen på fingret trots att det tagit slut en månad tidigare, fråga mig inte varför) skulle tycka och jag svarade bara "förhoppningsvis kommer han älska den lika mycket som jag gör". Sen blev hon grymt imponerad att mamma var med. Om jag minns det rätt ville hon att mamma skulle adoptera henne för hennes egen mamma var inte förtjust i tatueringar. ;)

Nu sitter jag här, 13 år senare och är på gång med min åttonde sittning. Den här gången säger jag adjö till min skorpion. Den har hängt med länge, varit en stor del av mig men nu är det dags att gå vidare. Jag känner att den har gjort sitt liksom. Nu väntar något större (bokstavligt talat) för mig och min högra arm och jag vet att det här inte blir den sista jag gör heller. Jag är inte klar helt enkelt.

Min kropp är ett konstverk som jag älskar att försköna.

1998-2011

1 kommentar:

Anonym sa...

Minnen, Anna!!