Pages

fredag 28 december 2012

Konsten att bli besatt

Jag hade hört talas om 50 shades of Grey och för en vecka sen gjorde jag slag i saken och köpte den. Mest för att se vad gör"all the fuss is about" så att säga. Hade inga förväntningar på boken, utan lade upp en bild på Instagram för att berätta att jag köpt den. Snabbt delades det upp två läger. Ett som slutade läsa boken och ett som var besatt.

Tre dagar senare var boken utläst och ytterligare två dagar senare var andra boken, 50 shades darker, utläst. Ni kan ju alltså förstå vilket läger jag tillhör.. ;)

Fy satan vilken abstinens jag nu har eftersom trean inte släpps förrän nästa vecka! Jag har lite ont i magen för vetskapen finns där att efter trean är det över. Då finns ingen mer bok. Vad ska jag göra utan Mr Grey och Ana i mitt liv? Besattheten är fullkomlig.

Vad är det som gör att jag är så besatt då?
Svårt att förklara men hela kärlekshistorian, som egentligen är omöjlig men som man verkligen vill ska fungera. Jag kan inte låta bli att älska Christian Grey och egentligen är det kanske ett typfall. Han är störd sen barndomen och man vill så gärna att han ska må bra.

Jag har förutom 50 shades-böckerna läst boken Sankta Psyko av Johan Theorin och jag var ungefär lika besatt av den. Redan efter tredje sidan visste jag att boken skulle vara sjukt spännande och visst var den det! Jag kan starkt rekommendera den. :)

onsdag 12 december 2012

Gårdagen bravader

Vi hade jättetrevligt igår på julbordet med jobbet. Vi bowlade och skrattade så det gjorde ont :)

Oturligt nog slutade kvällen med ett sms från Robin som hade blivit magsjuk. Så nu håller jag tummarna för att Isadora och jag klarar oss undan..

onsdag 5 december 2012

Trött.

Första dagen på jobbet var väl ingen höjdare direkt. Den går nog till historian som en av de värsta. Katastrofvädret gjorde att all trafik blev försenad eller inställd mer eller mindre.
Själv gick jag upp 3:50 och skulle sluta strax efter 9. Jag kom hem strax innan 18.. Om jag är trött? Svar ja.
Nattvilan sprack så jag får masa mig in vid 6 istället för 4:40, tack och lov. Lär känna mig rätt slagen så att säga.

Det gick inget tåg från Stockholm till Eskilstuna mellan 6:30 och det tåget jag till sist kom hem med, som avgick cirka 16. Ni förstår kanske kaoset..

Det som händer när sånt här extremt väder kommer är att det är omöjligt för Trafikverket att sätta in resurser som t ex snöröj och frusna växlar. Det var alltså inte tågen det var fel på, utan det runt omkring.

Min arbetsdag blev 13,5 timmar lång och av dessa är drygt 8 övertid. Vissa kanske undrar varför vi inte fick taxi hem, för vi var 7 ombordare som satt fast i Stockholm. Svaret är enkelt: vägarna är livsfarliga nu och då är det säkrare att vänta till tåget kan avgå.

Nu hoppas jag på en lugnare morgondag men det återstår att se. Det väntar följförseningar och fordonsbrist med all säkerhet. :(

tisdag 4 december 2012

Omställning

Det jag tycker är jobbigast just nu är, förutom att jag verkligen inte finner ork till att packa upp, att ställa om mig från sol och bad till rena rama vargavintern. Det snöar tokmycket ute just nu och det är minus 13 grader. Dessutom har SMHI utfärdat varning klass 1 snöfall. Känns ju väldigt lockande att börja jobba 04:40 i morgon.. :/
Så kollar jag väderprognosen för Hughada och den visar 27 grader.. jippie. Det är en aning deprimerande måste jag säga. Men samtidigt så är det skönt att vara hemma. Åh, det är så dubbelt det här!

Jag är ingen jul-människa av naturen. Har inte varit det sedan barnsben, men sen Isadora kom har jag ansträngt mig mer. Just i detta ögonblick står lussekatts-degen och jäser i köket. Bara det liksom! ;)
Men nu är jag och min kropp inställd på sol och värme, och det blir ju lite kaos när jag tittar ut och det är vitt! Min kropp blir förvirrad. ;)

Vi hade verkligen en superhärlig resa och jag måste skryta lite och säga att jag är så oerhört stolt över Isadora. Hon gnällde inget under flygturen och det tog ju ändå drygt fem timmar. Hon blev mest oroad över att ett par andra barn gallskrek och undrade varför de gjorde det. Jag hade förberett mig på gallskrik från hennes håll också, för alla vet att det kan göra ont i öronen med upp och nedlandning. Hon tuggade tuggummi och sen var det inte mer med det. Skönt för oss! Led med föräldrarna till ett stackars barn som gallskrek i en hel timme. Även om det var jobbigt som tusan för oss så är det inget mot hur de hade det. :(

Jag lider ju av flygrädsla deluxe och fick lite dödsångest när barnet skrek i högan sky. Tror till och med att jag började be till högre makter, hehe.. ;)

Nej, nu ska vi fortsätta baka och sen måste jag väl ta itu med den där hemska packningen som ligger överallt. Blää!

Hemma

Från 27 graders värme landade vi igår kväll i ett snöigt, isigt och jääääkligt kallt (minus 19) Stockholm. Vårt plan blev lite mer än en timme sent och när vi kom till vår bil var den igensnöad och ville inte starta så vi var inte tillbaka i Eskilstuna förrän strax efter midnatt, men bilen startade iaf.. ;)
Köldchocken när vi kom ut från flygplatsen går inte att beskriva. Den var vidrig och jag slutade inte skaka förrän vi var halvt framme i Eskilstuna.

Vi har haft en helt makalöst fantastisk resa! Det var varmt och soligt hela veckan vi var där, och temperaturen sjönk inte lägre än till 25 under dagarna. Så varmt var det, men vi badade mycket och åt mycket glass så det gick bra ändå.. ;)
Isadora har varit som en fisk under hela veckan och simmat, plaskat, dykt och haft jättekul. Hon utvecklades verkligen gällande simningen under veckan och numera är det ett minne blott med skrik när hon får vatten i ansiktet. Hurra! Fast jag ska kanske inte jinxa. Det är en sak att bada i poolen och få vatten där, och en sak att få vatten i badkaret hemma, hehe.

Jag kan definitivt rekommendera Grand Resort hotel i Hurghada, Egypten. Det är barnvänligt, stort, vackert och har superbra service! Det enda som var jobbigt, men det får man räkna med, är alla försäljare på gatorna. Att höra "Hallooo, german? swedish?" tusen gånger om dagen kan vara liiiite jobbigt i längden. Sen det där eviga prutandet. Suck! Jag föredrar en prislapp alla gånger om. ;)

Lite bilder ska det också bjudas på. Fler finns på min Facebook för er som är vän med mig där. :)









söndag 25 november 2012

Staring at the sun

God morgon!

Så var det då sista dagen hemma i Svea rike. I natt drar vi till Arlanda och sen flyger vi tidigt i morgon bitti mot solens rike. Vore det inte för att jag lider av flygrädsla och dessutom har obalanserade nerver så vore allt toppen. Men i sanningens namn så är jag livrädd för att flyga, och har alltid varit. Tyvärr har det blivit värre med åldern också. Tror att det här med dödlighet har blivit något högst realistiskt till skillnad från när jag var i tonåren och trodde mig vara odödlig.

Men i vart fall så ser jag väldigt mycket fram emot att få semester i solen. Det är bara resan ner som känns jobbig. Plus att Isadora (givetvis) drabbades av förkylning i torsdags och nu hostar som en rökskadad 80-åring. Inte så värst kul.. :(
Förhoppningsvis så behöver hennes kropp lite värme för att tina upp. Hehe, man kan ju hoppas på det iaf.. :)

Enligt 10-dygnsprognosen så kommer vi ha mellan 23-26 grader under veckan och det kan man väl knappast klaga på? Bara det är över 20 så är jag nöjd. Numera är jag inte så kräsen, och till skillnad från tonåringen Anna så mår jag numera inte så bra när strecket är över 25 grader. Då svettas jag bara och det är inte så kul.

Jag gjorde mitt sista jobb-pass på drygt 10 dagar igår, och det gick väldigt smidigt och lätt! Swedish House Mafia skulle spela i Sthlm och mitt första tåg upp var rätt så fullproppat med ungar. Dessutom ungar med alkohol. Jag och min kollega fick säga till ett par stycken, men som tur var så var alla ändå på gott humör och vi behövde inte framstå som tråkiga nej-sägare. :P

Eftersom jag inte tar med mig min smartphone, utan bara min gamla vanliga telefon, så kommer jag inte kunna blogga från Egypten men jag hoppas att ni klarar er ändå. ;)

Puss och kram på er alla och hoppas att ni får en jättebra kommande vecka!

onsdag 21 november 2012

Mer än biljett-klippare.

För flera år sedan slutade vi heta konduktörer. Detta av anledning att vi gör så mycket mer än bara klippa biljetter, och det får vi bevisa om och om igen. Positivt för det mesta men ibland är det givetvis jobbigt också!

Förra veckan var det en äldre kvinna som blev bestulen på hela plånboken på mitt tåg. Han som tog den hade låtsats vara snäll och hjälpte henne med resväskan och passade sedan på att snatta hennes plånbok. Hon var oerhört skärrad och jag tog på mig att ringa polisen åt henne. Jag satt med telefonen klistrad mot örat från Strängnäs till Flemingsberg och pratade med en väldigt trevlig, och skånsk (var länge sen jag hörde så bred skånska), polis, samtidigt som jag försökte lugna den skärrade kvinnan.

När vi väl kom fram till Flemingsberg hade jag lyckats polisanmäla hela incidenten åt kvinnan, och spärrat hennes ID-kort, men Visa-kortet var hon själv tvungen att spärra, vilket kvinnans dotter hade lyckats göra medan vi åkte på tåget.

Kvinnan hoppade av, tackade mig med en puss på kinden och vi sa adjö. Sedan dess har jag tänkt på henne och undrat hur det gick. Ibland är det svårt att släppa jobbet helt enkelt..

I måndags fick jag ett mail från min chef som sa att kvinnan hade tagit kontakt med honom och ville prata med mig. Min chef får givetvis inte lämna ut mitt nr men jag fick hennes. Så ikväll ringde jag till henne och pratade en stund. Jag blev oerhört ledsen när hon berättade att mannen hade hunnit ta ut rätt mycket pengar från hennes kort, men förhoppningsvis får hon tillbaka de från banken.

Innan vi lade på önskade hon ett möte med mig, så i morgon ska jag träffa henne vilket känns lite nervöst. Med uniform på är jag en person, och i privata kläder är jag någon annan. Men det kommer nog gå bra. :)

En sak med mitt jobb som jag verkligen älskar är när jag får hjälpa till och känner att jag gör någon mening. I detta fall känns det verkligen som att jag gjorde någon nytta även om det var i ett väldigt tråkigt fall.

söndag 18 november 2012

Arbetsnarkoman

De senaste månaderna känns som att jag inte gör annat än att arbeta. Går omkring och är ständigt trött, men snart kommer ju belöningen med en fin resa. Det blir mödan värt helt enkelt.

Jag jobbar i snitt 45-50 timmar i veckan för tillfället, och visst, det känns för jag är liten sliten, men ännu har jag inte tröttnat. Är så oerhört förtjust i mitt jobb, och i mina kollegor, så även om jag blir trött och lite sliten så är jag en happy camper! :)

För ett par veckor sen jobbade jag 7 dagar i rad, och sen dess har det varit 6 dagar/veckan. Egentligen skulle jag varit ledig idag men en kollegas släkting gick bort så jag tog det passet. Försöker omvandla allt i pengar och då känns det bra. Jag blir trots allt borta minst 10 dagar nu när vi åker bort (jag har tagit ledigt dagen innan vi åker, samt dagen efter vi kommit hem, sen har jag inte blivit inbokad på något i december men det kommer..) så jag vill ha det på det säkra att lönen i december ändå inte blir helt vidrig.

Just det.
I december kommer min skatteåterbäring. Ni andra får den ju innan midsommar men eftersom jag för hundra år sedan hade ett handelsbolag (som lades ner 2007) så kommer skatten alltid i december. Det gör mig inget, för vi har oftast bra med pengar över sommaren, men i december/januari kommer så himla många utgifter så det är bara bra att få extra tillskott med återbäringen. Isadora hinner ju fylla år innan januari månadslön kommit, så vi har både julafton/nyår/födelsedag att täcka upp med decemberpengarna.

I januari fyller Isadora fem år och då ska hon få en stor säng. Alltså, en "vanlig" säng. Just nu har hon en juniorsäng och den har fungerat bra men är väldigt trång, och vår dotter har ärvt sin pappas långa ben så det är bara en tidsfråga innan hennes ben hänger över kanten.



Vi har tittat fram och tillbaka men har nog bestämt oss för en vit Malm. Isadora tycker att den är fin, och det är tillräckligt med utrymme under den för att få plats med en låda som man kan ha leksaker i. Isadora är dessutom inställd på att hon from den dagen hon fyllt fem ska somna i egen säng och sova där hela natten. Vi har inte pressat henne på den punkten eftersom jag anser att det får gå i hennes takt. Hon har haft närhetsbehov på nätterna sen hon var 2 ungefär, och kommit in till oss om nätterna. Nu somnar hon visserligen alltid i sin egen säng, men vi måste sitta med henne till dess att hon somnat.

Jag hyser kanske inte de största förhoppningarna över att det kommer gå igenom, utan tror nog att hon lär vilja komma in till oss om nätterna ändå. Men man ska aldrig säga aldrig. Ungen har ju bevisat för oss förr att hon har en enorm inre viljestyrka. Så vi får se helt enkelt.. :)

En liten vecka

Ja gott folk, om en vecka drygt sitter vi i bilen på väg till Arlanda för att äntligen ta oss till värmen i Egypten. Det är nu drygt 25 grader varmt och gissa om det ska bli härligt? Jag blir superglad om det så är "bara" 21-22 grader, med tanke på att det är vinter där nere. För flera år sedan åkte jag till Marocko i januari månad och människorna där nere hade tjocka vinterkläder och dunjackor på sig. Då var det 20-21 grader.. :P
För en som kommer från snålblåsten, regnet och mörkret är allt över 20 grader rena rama sommaren. Jisses vad jag längtar!

Bara tanken på att få sol på mig känns som en dröm i nuläget. Jag jobbade hela sommaren, och det kvittade nästan för det var ändå inte sol, utan mest regn och grått. Känns som att det var evigheter sedan jag hade solen i ögonen och blev varm. I need it!

Ikväll beställde jag varor från Airshoppen, alltså tax free-varor. Ner till Egypten kommer en påse vänta med lite godis, en flaska sangria och ett snorkel-set. Jag har hört att det ska vara fint i vattnet där nere! :)
Sen på vägen hem passade vi på att köpa tre flaskor rödvin, en bacardi razz, en flaska whisky och en present till min svåger som fyller år i februari. Allt detta för en tusenlapp! Älskar tax free... ;)


fredag 9 november 2012

Alla fuckar upp ibland

Läs det HÄR först.

Att bli förälder är stort, omvälvande och jävligt läskigt. Helt plötsligt har du ansvar för ett nytt liv, att se till att detta barn växer upp och mår bra, är glad och har det bra. Du ska förse barnet med kärlek, trygghet, stabilitet och mycket annat utav vikt. Samtidigt ska du ta hand om dig själv, se till att du har det bra och må så bra du kan. Jobba, tjäna pengar, försöka få äktenskapet att överleva. Inte alltid helt enkelt.

Jag känner igen mig i Natashjas text, och tror att många fler gör det men det är ofta något som inte yttras av rädsla att ses som en sämre förälder. Men alltså, jag orkar inte försöka leva upp till ett Underbara Clara-ideal där allt ser så himla perfekt ut. Visst förstår jag att det är en yta, att det säkert finns kaos, håliga strumpor, dammråttor och odiskad disk även där. Men det syns inte.

Det finns en inneboende rädsla i mig som mamma att misslyckas. Att varje gång jag tappar tålamodet med Isadora så får hon ärr för livet. Logiskt sett så förstår jag att det inte blir så. Men i hjärtat får jag fruktansvärt dåligt samvete när vi bråkat och jag skickar in henne på rummet för att lugna ner sig. Hon har hett temperament, min dotter, och det har jag med. Vi kan stånga oss blodiga mot varandra för båda vill vinna. Oftast slutar det med att jag ger mig för att jag inte orkar bråka, och för att jag dessutom har lärt mig att välja mina fighter. Men ibland går det bara inte, när jag fått 3 timmars sömn och jobbat 12 timmar och ungen börjar tjafsa, gnälla och stöka. Jag blir tokig. Jag blir helt jävla tokig. Ungen vet precis vilka knappar hon ska trycka på för att få igång mig och sen är det kört.

Att hon självmant går in på sitt rum och sätter sig för att lugna ner sig ser jag väl ändå som att hon kanske förstår att det var lika bra. Oftast tar det typ 2 minuter från det att hon smällt igen dörren (hej tonåren!) tills dess att hon är lugn och kan diskutera problemet. Men det borde inte behöva gå så långt. Jag vill för tusan inte skicka in henne på rummet! :(

I mångt och mycket är Isadora väldigt mogen, som det här med att förklara och diskutera. Det har hon gjort i flera år med oss, så jag antar att vi är bortskämda och därför är det väldigt frustrerande när hon inte kan förklara vissa saker som sedan går över styr och leder till tjafs. Visst är det enkelt att glömma att hon faktiskt inte har fyllt 5 år ens och är ett litet barn, även om hon själv tycker att hon är stor.. :)

Vilket babblande. Förlåt!
Har börjat jobba tidigt som tusan tre dagar i rad vilket gjort mig slut i pallet.

torsdag 8 november 2012

Halsont och jobbiga nätter

Jag har under dagen fått ont i halsen, och att svälja är rätt plågsamt. Vill inte bli förkyld! :(
Som om inte det räcker så hade jag en magsjuk resenär med mig på tåget idag, och jag håller tummarna att jag inte blivit smittad. Risken är kanske inte överhängande, för jag nuddade inte ens hen. 

Isadora har haft problem med sömnen under några veckors tid. Hon vaknar framåt 3 på natten och är pigg och glad, kan inte somna om och driver mig till vansinne. Robin sover ju och vaknar inte förrän jag börjar bråka med honom. :P
Vi trodde att det hade blivit bättre sen vi för en vecka sedan introducerade Isadora för varm mjölk med honung i strax innan sänggående. Då sov hon hela nätterna igen men i natt hade vi ett nederlag då hon vaknade vid 4. Hoppas att det bara var i natt, för jag orkar inte fler sömnlösa nätter. 


tisdag 6 november 2012

Förskolefoton

Igår kom Isadoras foton från förskolan och även om vi hade fått se och välja via datorn så är det en helt annan sak att få de i pappersformat. De är så fina!
Underbara, rara, busiga trollunge. Min fina smurf.

Hela hennes fantastiska personlighet syns i de två bilderna vi valde. Det lyser bus i ögonen på den ena bilden och i den andra syns den andra, rara Isadora. Busig och rar. Två motsatser men ändå så naturligt. :)


30.


Jag fyller alltså 30 år idag och det känns rent ut sagt skitbra! Har en riktigt bra dag hittills, och mår finemang. Ingen ågren, ångest eller åldersnoja. Bara glädje! Shit, jag som av naturen är rätt pessimistisk väntar bara på bakslaget. SÅHÄR bra kan det ju omöjligt kännas liksom, haha.

Väcktes (sov som en snarkande liten griskulting) vid halv sju i morse av Isadora som sjöng så himla vackert, och bakom kom förstås Robin. De hade frukost med sig och Isadora bestämde att jag skulle äta en macka med Nutella (Notella som hon uttrycker det). Sockerkicken kanske ligger bakom att jag är så pigg och glad?
Fick paket och sen sova en halvtimme till.. ;)

I paket fick jag biljetter till Alex Schulmans föreställning i mars, och hotellövernattning (i Sthlm). Sen fick jag presentkort på pedikyr. Så sjukt uppskattade presenter!
Robin har alltid varit väldigt bra på det där med presenter. Han har bättre fantasi än mig helt enkelt, för jag tycker det är skitsvårt att hitta på saker till honom. I morgon fyller ju han år, men jag tror han kommer gilla mina presenter. :)

Ja, som ni ser på bilderna har mitt utseende ändrats rätt radikalt från år till år. Jag föddes blond, och var det fram till sjuan då jag började testa olika hårfärger. Har gått fram och tillbaka mellan blond och brunett senaste åren, men jag känner mig rätt säker på att brunt är "den rätta". :)

Nej, nu ska jag fortsätta ha en riktigt skön födelsedag!

måndag 5 november 2012

Dagen före.

Det är alltså den femte november och det betyder att jag fyller år i morgon. Jag har kommit upp till den högaktningsvärda åldern 30. Trea nolla!
Just nu känns det mest pirrigt i magen för visst är 30 en slags gräns. Mellan 20 och 30 har man fortfarande ena foten i ungdomen och den andra i vuxenvärlden, sen när man passerar 30 så är man officiellt vuxen. Vad nu det betyder? Känns som att från den dagen jag fick veta att Isadora låg i min mage så har jag ändå varit vuxen, och kanske långt innan dess. Jag flyttade hemifrån vid 16 och betalade räkningar, vilket jag då anser vara vuxet. Har alltid tjänat mina egna pengar, utom en sommar då jag fick bidrag under två månader. Det är väl också till att vara vuxen? Eller?

Ja jag vet inte jag. Tror inte att jag kommer att känna mig så mycket äldre när jag vaknar i morgon, mer än att det kommer kännas konstigt att svara "30" på frågan "hur gammal är du?".
Det är inte åldern i sig som har skrämt mig, utan det är mer att tiden har försvunnit så himla snabbt! De där tio åren mellan 20 och 30 gick verkligen skitsnabbt. Och jag vet att de nästkommande åren kommer gå lika, om än inte ännu, snabbare.

Lite bilder kan jag väl bjussa på. :)

Var hennes ögon kommer från finns ingen tvekan om.

Min lilla posör. ;)

Sådan dotter sådan mor. :D

torsdag 1 november 2012

Utveckling

Isadora fyller fem år snart. Fem år!
Helt otroligt vad tiden har gått snabbt sedan dess, och tyvärr bleknar minnena. Därför tänkte jag skriva ner lite punkter om Isadoras utveckling, för personligt bruk.. ;)
Kanske inte så roligt för er att läsa, men för mig känns det kul att ha det nedskrivet.

Första året:

  • Första medvetna leendet: 1 månad (12/2 2008)
  • Sov hela natten: 2 månader (natten 31/3 2008)
  • Grep efter saker: 3 månader  
  • Lekte med fötterna: 5 månader  
  • Satt själv: 5 månader
  • Började krypa: 7½ månader
  • Ställde sig upp: 8 månader
  • Stod utan stöd: 10 månader
  • Sa mamma (på riktigt, alltså medvetet): 8 månader
  • Sa pappa (medvetet): 9 månader
  • Gick med stöd (höll en hand): 9 månader
  • Första egna stegen: 12 månader
  • Började förskola: 12 månader 3 veckor
Andra året:

  • Började prata i två ords-meningar: 16 månader (sen gick det utför)
  • Alla tänder ute: 15 månader
  • Gick snabba steg/halvsprang: 13 månader (gick snabbt där)
  • Trots: 18 månader och framåt. ;)
  • Bytte vagn till framåt: 14 månader
Tredje året:

  • Bytte från småbarns-avdelning till stora barn-avdelning: 25 månader drygt (strax efter 2 år)
  • Pratade flytande (nåja, ni förstår): 2,5 år
  • Torr om nätterna: 2,5 år
  • Torr om dagarna: Dagen innan hon fyllde 3 år
  • Slutade suga på tummen: 3 år och 3 veckor (tack tandläkaren!)
  • Började på Båtsman: 3 år 7 månader
  • Slutade helt med vagn: 3 år 8 månader

Fjärde året (nu alltså):

  • Simmar i djupt vatten med puffar
  • Existentiella fasen (döden, himlen och allt däremellan)
  • Separationsångest
  • Dansar på söndagar och älskar det
  • Ger mamma skavsår i öronen pga ALDRIG tyst
  • Jättemysig (vill kramas, pussas, krypa upp i knäet osv)
  • Inte speciellt trotsig, men envis
Jag kan utan att tveka säga att denna åldern hon är i nu är den härligaste. Alla åldrar har sin charm, självklart, men vid 4 så är hon en egen individ med åsikter, och älskar att kramas. Bästa blandningen! ;)

5 av 7

Nu har jag jobbat dag 5 av 7 och huvudet börjar milt sagt bli trött. Kroppen med för den delen. Ska jobba i morgon och på lördag också, sen har jag en ledig söndag. Med tanke på hur långa mina dagar har varit hittills, och kommer vara de sista två dagarna (imorgon jobbar jag 12 timmar och på lördag drygt 9) så lär jag sitta som ett kolli på söndag. ;)
Men jag klagar inte! Inte ens över det faktum att både måndagens och tisdagens jobb var minst sagt kaotisk.

Tänkte lite på hur människor beter sig på tågen. Det finns en sorts människor som jag aldrig någonsin kommer förstå mig på. I måndags var det en påkörning (dvs en människa blev påkörd) i Huddinge vilket (givetvis) resulterade i att spåren blev avstängda. Jag vet inte om ni förstår hur det ser ut vid en personolycka och jag tänker inte gå in på detaljer, men jag kan säga som så att det inte är EN kropp kvar. Alltså måste olycksfallsutredarna få dit personer som städar upp. Ett tåg har en bromssträcka på drygt 2 km, så det är alltså 2 km spår som måste städas upp och det tar tid. Man stänger även ner all el så att ingen blir stekt på köpet. Detta gör att ingen tågtrafik kan fortlöpa. Oftast tar det mellan 1,5 timme till 2 timmar att få i ordning allt, men det kan ta kortare tid och det kan ta längre.

I måndags hände då denna hemska olycka och det var ett pendeltåg som inte var så långt framför mitt tåg, och vi fick ställa oss i Södertälje och vänta. Jag gjorde utrop och berättade att det hade varit en olycka vilket innebar att vi inte kunde rulla längre. Sen gick jag ut i tåget och pratade med människor, berättade vad som hade hänt osv. Allt var relativt lugnt. När det hade gått en timme fick vi veta att det skulle dröja cirka en timme till. Jag gick ut i tåget (hade varit ute med jämna mellanrum) och förklarade. Sen gick jag ut på plattformen så att alla kunde komma till mig om de hade frågor. Det var då de visade sig. De utan empati.

"Jag Jag Jag Jaaaaaaaag!"-människorna.

Människor som inte tänker på att ett liv har släckts. Att det finns anhöriga som precis fått veta att en älskad är borta för alltid. Nej, för det hemskaste är ju att de blir sena hem, inte att det ligger rester av en person runt omkring.

Det är sorgligt. Väldigt sorgligt. :(




lördag 27 oktober 2012

Mindre än en månad

Igår jobbade jag och åkte bland annat till Arlanda där jag plockade upp en hel hög människor som hade varit utomlands på både semester och affärsresa. Igår var det även prick en månad kvar till jag skulle stå där ute på Arlanda, dock inte jobbmässigt. Fy tusan vad jag längtar!

Jag jobbar oerhört mycket just nu. Kommer att få en fin lön i november, och den hinner jag ju få innan vi åker. Väldigt passande! :)
Funderar på hur mycket vi ska växla till egyptiska pund innan vi åker. Tänkte ta ut pengar där nere men det är väl alltid bra att ha med sig en liten resekassa. Kanske 1000 svenska kronor? Åh, jag har ingen aning. Hjälp mig!


Rulltårta

Ibland kommer små små minnen upp från min barndom. Som nu när jag åt en bit rulltårta. Min mormor var jätteduktig på att göra det och bakade ofta rulltårta när vi kom och hälsade på.
Älskade mormor..

söndag 21 oktober 2012

Recept

Jag hälsade ju på min kära mor förra veckan och blev då bjuden på en maträtt som är kanonenkelt att göra och sååå gott. Man kan använda fläskkotletter, kyckling eller köttfärsbiffar.

4-5 kotletter eller det andra jag skrev
3dl grädde
2,5dl creme fraiche
0,5dl soya
1-1,5dl sweet chilisås

Lägg köttet i en form. Blanda alla ingredienser och häll över köttet. In i ugnen på 175° i ca 40min. Servera med ris eller potatis.
Klart! :)

torsdag 18 oktober 2012

Glädjen att lära sig

Isadora har alltid tyckt om att lära sig saker, att få vetskap och suger åt sig som en svamp. Det är oerhört roligt att sitta med henne och förklara saker, och att hjälpa henne förstå. Men samtidigt är det en balansgång. Huvudsaken är att hon har roligt och inte känner sig pressad.
Att skriva har varit en av de saker hon tyckt mest om och hon har kunnat skriva enkla saker som "mamma" "pappa" "Isadora" "Anna" etc. Men idag tänkte jag att hon skulle få skriva alfabetet! Först skrev jag ner det, medan hon sa bokstäverna högt, sen skrev hon det själv.
Vissa bokstäver är klurigare än andra förstås men överlag gick det bra och när hon sa ett ord hon ville skriva formade hon det med ljuden och hittade sen bokstäverna i alfabetet. :)

Oh, jag har sagt det innan men säger det igen: denna åldern är min absoluta favorit so far!


onsdag 17 oktober 2012

Förskolefotografering

Idag var det dags för Isadora att ta sina årliga foton på förskolan. Det blir hennes fjärde gång så hon är rutinerad vid det här laget. ;)
Vad jag däremot inte tror är att fotona kommer bli lika sockersöta som de första två årens bilder, haha. Och roligt är väl det! Hennes personlighet lyser igenom de få gånger jag tar fram kameran, och hon är en spillevink. Tror att hon kommer bli klassens clown när hon väl börjar skolan. ;)
Blir spännande att se exakt hur crazy ungen kommer se ut, haha!

När det gäller fotografering har jag kommit och tänka på en sak sen jag läste ett inlägg av Lady Dahmer (som jag inte orkar hitta nu). Det är det här att ungar idag är sönder-fotograferade, och gärna behagar sina föräldrars önskan om att se söta och fina ut. Visst stämmer det att det ofta ser väldigt "perfekt" ut när man tittar i andras bloggar etc, och jag är först ut att erkänna att jag kan ha tagit 50 bilder på Isadora och sen väljer ut ett eller två av de "finare". Men jag försöker tänka på det nu, och det resulterar i att jag tar färre bilder på henne, och alltid på hennes villkor. Ibland vill hon bara göra fula miner, och ibland vill hon att jag ska ta en bild när hon håller i något. En annan gång kan det vara att hon bara fyrar av ett leende.

Det är mer och mer viktigt för mig som förälder att vara varsam med mina ord. Jag försöker därför undvika att säga till Isadora att hon har fina kläder, att hon är söt när hon ser si och så ut etc. Detta för att hon ska växa upp och inte bry sig om kläder, utseende osv, och bara få vara barn och leka. Utseende-hetsen kommer tids nog i kapp henne ändå, men jag vill inte bidra.

Vid ett tillfälle satt jag och Isadora vid matbordet och hon frågade mig om jag tyckte hon hade en fin tröja. Det lättaste hade varit att säga "Javisst Izzie, den är superfin!" men jag tänkte efter, och frågade henne istället om hon tyckte att tröjan var skön och fin. Det tyckte hon förstås (den gröna tröjan med traktorer och stjärnor). Sen tillade jag "Det är inte det viktigaste i livet att ha en fin tröja, Isadora" varav hon frågade mig vad det viktigaste i livet var och jag svarade att det är att tycka om sig själv och få sig själv och sina vänner att må bra. Isadora tänkte efter och svarade sedan "Men mamma, jag älskar mig själv!".
Klockrent. :)

Isadoras första och andra förskolefoton. 

Gissar att hennes fjärde kanske ser ut såhär? ;)



måndag 15 oktober 2012

Familjen kaoz



Tacksamhet

Idag tänkte jag skriva ner lite om en sak jag är tacksam för.

Jag är oerhört tacksam över att Isadora har otroligt engagerade farföräldrar. Isadoras farmor hämtar henne från förskolan en gång i veckan och oftast får Isadora då också sova över och sen lämnar farmor henne på förskolan dagen efter. Detta gör att jag och Robin får tid tillsammans, som i sin tur leder till två glada föräldrar. Det gör även det möjligt för mig att jobba mina konstiga tider samtidigt som Robin kanske har mycket på sitt arbete och behöver jobba över.

Farmor och farfar har även tagit med Isadora till sin stuga över vissa helger när vi här hemma inte får tiden att gå ihop. Som den här helgen t ex. Robin hade konferensresa till Stockholm över helgen och jag jobbade. Tack gode gud för att Isadora har sina farföräldrar som ville ta henne över helgen! Hur vi annars hade gjort vete fan..

Den kärleken som finns mellan Isadora och hennes farföräldrar är så närvarande att man nästan kan ta på den. När jag skriver det här blir jag tårögd för jag minns den kärleken jag fick från min mormor. Hon bodde många mil ifrån oss (Linköping och jag bodde ju i Malmö) men varje gång jag träffade henne, eller fick brev, så kände jag mig otroligt älskad.

När Isadora föddes fick vi vara kvar på BB i en vecka eftersom jag fick komplikationer av mitt akutsnitt. Vi hade ingen bil då och när vi skrevs ut var det farmor som kom och hämtade oss. Hon var alltså den första att få träffa Isadora i familjen, och jag tror att från den första dagen hon träffade sitt förstfödda barnbarn så uppstod kärlek vid första ögonkast mellan de två. Det är ofta Isadora pratar om farmor här hemma, och vad de har hittat på och olika minnen hon har från år tillbaka. Isadora har elefantminne och kan komma ihåg något farmor sa till henne för två år sedan. :)

Att ha närvarande farföräldrar är inget jag tar för givet. Jag hade det inte så, och min farmor tyckte inte ens om mig. Min farfar var en härlig gubbe, men han dog när jag var liten. Farmor kritiserade jämt och ständigt vilket ledde till att jag inte hade så mycket övers för henne. Varje gång jag hälsade på var det något nytt som var fel. Minns när jag och Robin hade fått ett av våra missfall och farmor sa till pappa att det var mitt eget fel..

Så tacksam är jag över Isadoras kärleksfulla farföräldrar. De är guld värda!

måndag 8 oktober 2012

Up and down

Som för alla andra har jag bra dagar och dåliga dagar. Just nu är det lite svajigt och det tar en del på krafterna. Har varit lite motgångar och känner mig trött. Så i morgon efter jobbet är det jag som åker till mamma i Värmlands skogar (nåja.. Deje) och blir ompysslad ett dygn. Börjar jobba 5:30 på torsdag så åker hem onsdag eftermiddag. Kort visit men vill bara få vara "liten" en stund, utan familj. Bara jag och min mamma. Få vara minstingen.. :)

Det är inte jättelänge kvar till vi åker till Egypten nu. Första vaccinationssprutan är ju avklarad och snart är det väl dags för spruta två. Känns bra att veta att Isadora klarade det utan att skrika sönder lungorna. Vår dotter är för det mesta en cool liten tjej, men det där med att göra "farliga" saker går inte för sig. Nu vet hon vad det handlar om så nästa gång blir hon förhoppningsvis inte ens nervös.
Jag känner att den här resan är så hett efterlängtad att tanken på att något skulle komma i vägen skulle göra att jag går sönder.

Höstskor

I söndags insåg vi att både jag och Isadora behövde nya skor. Isadoras fötter är nog inne i en tillväxtfas för helt plötsligt behövde vi köpa storlek 28 till henne. Förstår ingenting, men det här barnet hoppar över vissa storlekar. Hon gick direkt från 25/26 till 28 i skor och i kläder hoppade hon över 110. Hon gick direkt från 104 (hoppade över 98) till 116. Mycket märkligt! :)

Hittade iaf jättesnygga skor till oss båda. Till Isadora blev det ett par gympaskor och knallrosa kängor i skinnimitation med leopardmönstrat foder och till mig ett par snygga stövlar som jag dessutom kan jobba i. Har haft lite panik nu när vi gått över till höstuniform och jag insåg att mina höstskor läcker som ett såll. Sulorna och klacken är totalt utnötta! :(

Vi blev nöjda och glada! :)

onsdag 3 oktober 2012

Tandläkaren.

För två veckor sen fick jag en kallelse till tandläkaren att det nu gått ett år sen sist (say whaaat?) och att det var dags att komma in och kolla tänderna. Ni som följt mig ett tag vet att jag och tandläkare = No match in heaven. Jag har lidit av en vidrig tandläkar-skräck sedan barnsben. Tror mycket handlar om att när jag var barn fick jag dåliga erfarenheter och det sitter kvar.

Jag minns inte hur gammal jag var, men uppskattningsvis 5-6 år. Min mun var för liten för alla tänder och en natt vaknade jag av att det kändes som att hela munnen var full med vatten. Gick in på toaletten för att spotta och ut kommer hur mycket blod som helst. Här snackar vi alltså inte "oj, det blöder lite" utan här snackar vi regelrätt vattenfall av blod. Minns att jag och mina föräldrar åkte till sjukhuset och att det beslutades att jag skulle sövas och att de skulle fixa mina tänder, för den tandläkare jag hade varit hos nån dag tidigare hade misslyckats och skadat min mun. Därav den rejäla blödningen som uppstod.

Blev alltså sövd och de var och pillade i min mun. Hade fruktansvärt ont och efter det var min rädsla för tandläkare ett faktum. Jag gick hos tandläkaren en "sista" gång när jag var 18 år och det fortfarande var gratis, sen slutade jag. Vågade mig inte tillbaka till en tandläkare förrän våren 2010 då jag kunde känna ett stort jäkla hål i en tand. Det fanns inte så mycket att göra mer än att ringa och fixa en tid. Och gissa om jag är glad över mitt beslut idag?

Den tandläkare jag kom till, Micke, förstod min rädsla och har hjälpt mig så oerhört mycket på vägen. Mina tänder var inte direkt i toppform om man säger som så, när jag kom till honom efter att inte ha varit hos tandläkaren på drygt 10 år. Det var fyra småhål och det där stora hålet som var tvunget att fixas. Under ett år fixade han mina tänder. Bestämde mig redan från dag ett att ta en sån där försäkring som gör att man betalar en fast summa i månaden och får då göra vad man vill och komma hur ofta man behöver. Hamnade på steg 4 (jag hade förväntat mig 6 typ).

Idag var det dags att gå tillbaka, ett år senare. Jag har varit rädd, illamående och nervös. Så fort han ropade upp mig inne på kliniken så kände han igen mig och började skämta, för han är också från Skåne och tycker att det är skitroligt att ha en patient som förstår honom, haha.. ;)
Sköterskan började med att ta fyra röntgenbilder och sen kom Micke tillbaka och kollade tänderna. Han hummade lite, tittade på bilderna och 5 minuter efter att jag satt mig i stolen konstaterade han att mina tänder var i fint skick och att inget behövdes göra. Dessutom hamnade jag på steg 3 så min månadskostnad blev mindre! Gick därifrån med lätta steg och nöjd.

Jag har fortfarande en skräck för att gå till tandläkaren, men jag kan ärligt säga att Micke har fått mig att må bättre. Numera har jag inte ångest i flera veckor innan besöket, utan det är mest kvällen innan och promenaden dit som känns jobbig. Seger!

Charlies dop.

I söndags var vi till Torpa kyrka där finaste Charlie (min svägerskas son) skulle döpas. Det blev en jättefin eftermiddag och jag hoppas & tror att Charlies föräldrar blev nöjda med allt. Det var kanonfint ordnat! Givetvis måste ju något gå lite tokigt när vi i familjen kaos ska ut på galej. Så även denna dag. Efter ceremonin skulle vi på efter-kalas och Robin börjar köra efter en annan bil som hade stått vid kyrkan. Vi hamnade helt fel och skamsna kom vi sist till lokalen.. ;)
Robin tycker om att skylla sitt dåliga lokalsinne på sin stackars mor, men det här tog faktiskt priset. Det gick så långt att när vi hade följt efter snubben i fel bil så stannade han och började gå mot oss. Jag fick smått panik och bara "VÄND ROBIN OCH KÖÖÖÖR!". Haha, familjen kaos var det.. ;)

Robin fick äran att bli Charlies gudfar (eller fadder heter det ju nu men Robin gillar tanken på att få vara gudfar, så som i gamla maffia-filmer) och han gjorde det klockrent. Han var lite nervös till en början, för han skulle säga några rader men det gick bra.

Isadora, som har varit lite trotsig senaste veckorna, skötte sig galant och det var inga problem där heller. Skönt! Var liiite nervös över att hon skulle balla ur inne i kyrkan, men icke. Jag hade haft ett långt tal till henne innan vi åkte, och det gick tydligen in. ;)

Det var inte så kul att få vatten på huvudet, men han skrek inte. Såg bara missnöjd ut. ;)

Det blev en fin dag! :)
(Outfiten Charlie har på sig har jag & Robin köpt. Yeah baby!)


söndag 30 september 2012

Opublicerade bilder

Vi har varit dåliga på att använda vår systemkamera. Riktigt dåliga!
Men idag döps lilla Charlie och givetvis ska vi ha med oss fina kameran så det blir bra bilder. Dammade alltså av kameran, laddade batteriet och tog ut minneskortet. Insåg att det låg 150 bilder på den, så jag laddade över de till laptopen. Har nu gått igenom bilderna och hittade flera jättefina kort! Håll till godo. :)









torsdag 27 september 2012

Bully.

Det har varit mycket om dokumentären Bully, om mobbning, som visades på SVT. Jag har valt att inte se på den av en enkel anledning: det gör för ont fortfarande. Läste sedan denna historia om 9-åriga Stina som blev mobbad och där skolan vände henne ryggen. Tårarna bränner och det smärtar i hjärtat av att läsa denna fruktansvärda historia.

Jag känner igen så mycket i Stinas historia.
Fram till årskurs 4 hade jag det bra. Trivdes i skolan, hade många vänner och livet kändes allmänt trivsamt. Sen ändrades det. Mina föräldrar köpte bostad i annan del av Malmö och jag skulle börja i en ny skola, på Österportskolan. Från att vara en glad, rätt öppen liten tjej gick jag till svart hål på några månader. I min nya klass trycktes jag ned, fick höra hur ful och värdelös jag var, att jag pratade fult och hade fula kläder. Ibland knuffades jag och fick slag i huvudet.

När jag började fejka sjukdomar mer och mer började mina föräldrar förstå att något var på gång. Jag antar att jag blev mer innesluten, känslosam och visade ganska klart att jag inte mådde bra. Öppnade upp mig med tiden och berättade om de värsta plågoandarna. Han, V och hon, L. Tillsammans gaddade de ihop sig och betedde sig vidrigt mot mig. Fick större delen av klassen mot mig och ville helst stanna inne på rasterna pga rädslan för att bli påhoppad.

Det är svårt för mig att skriva det här. Allt som hände mellan klass 4 och klass 9 är som ett töcken. Den värsta mobbningen pågick i mellanstadiet, och lugnade sig i sjuan och åttan men i nian var det igång igen. Att skriva om det är att uppleva det igen, att känna traumat komma tillbaka. För ett trauma är det. Det känns som en tagg mot hjärtat när jag tänker inte bara på själva mobbningen utan hur lärarna och rektorn på skolan behandlade ärendet.

Läraren och rektorn ja. Vad de gjorde?
- "Men Anna, tänk på V har det hemma. Han har det inte lätt."
- "Ja men du förstår, L har det lite svårt just nu."
- "Vänd dig om och gå."
- "Låtsas som ingenting."
- "De kommer tröttna om du inte bryr dig om de."

Där har ni några exempel på vad jag fick höra under årens lopp.
Inte ett skit hände. Fick ingen hjälp, ingen ville se eller höra om mig utan det var mina plågoandar som fick all stöd. Jag fortsatte gå med magont och stress. Stress vid 10 års ålder. Ja, ni förstår hur sjukt det är.

Förutom att må skit varje dag och bli skoltrött så gjorde mobbningen något annat med mig: jag som en gång hungrade efter kunskap blev slutade bry mig. Jag fick inte tillbaka glädjen över kunskap förrän sent i tonåren. Min tillit till lärare försvann och jag gjorde halvdant ifrån mig i skolan trots stor potential. Och min självkänsla var nere på botten under många många år. Självförtroende fanns det inget av.

En stor skräck är att Isadora hamnar i samma situation. Som förälder är man så hjälplös för vad som händer när man inte är omkring sitt barn. Jag lär bli en sån förälder som har förhör om vad som hänt på skolan varje dag. Och om hon skulle hamna i den situationen, gud nåde den läraren som inte tar tag i problemet på en gång! Orkanen Anna skulle komma och konfrontera på direkten.



Slutkörd.

Har varit igång konstant sedan 05:15 i morse och har nu landat i soffans trygga hamn. Är fysiskt trött men tror även skallen har fått sig en omgång. Förutom att jobba och fixa middag till familjen var jag en sväng på gymmet och körde ett ordentligt pass. Det är så oerhört härligt att vara igång och jag kan inte poängtera nog hur mycket jag trivs och älskar att köra slut på mig där!

Insikten att det inte finns några genvägar har kommit med åldern tror jag. Jag var smal innan Isadora föddes och hade aldrig viktproblem. Kunde äta och dricka vad som helst och hur mycket som helst. Det satte sig inte helt enkelt. Problematiken med att det inte längre var så kom som sagt efter Isadora. Ämnesomsättningen blev lägre efter graviditeten och sen är jag inte 20 år längre. Kroppen förändras för de flesta med åren även om en viss procent har "turen" med sig att aldrig ändras. ;)

Jag har testat de flesta genvägar. Allt från tabletter som ska tas innan måltider för att blockera kolhydrater, till att försöka med Nutrilette. Men nej, vet ni.. det finns inga genvägar! Vill du gå ner i vikt så är det faktiskt enkelt: träning i samband med bra måltider. Det är så man går ner i vikt och det är så man behåller vikten!
Jag äter allt jag vill äta, men i mindre doser. Och tränar minst 3 gånger i veckan. Tack vare det har jag börjat se skillnader nu när jag varit igång i tre veckor. Igår sa Robin att han märkte att min mage blivit mindre, och det har jag också upptäckt genom skärpet. ;)

Men jag fokuserar inte på vikten, tro inte det. Jag fokuserar på att må bättre, på att känna mig bekväm i mig själv och min kropp. Stirrar mig inte blind på vågen för den säger inte allt. Istället märker jag som sagt skillnader genom t ex bältet, eller att jag orkar mer på gymmet. Har höjt vikterna på de flesta av maskinerna  och det är härligt.

Köpte två nya bebisar till min träningsklädes-familj idag. Måste säga att jag verkligen tycker om H&Ms träningskläder. De är klart prisvärda, sitter jättebra, gör sitt jobb och är riktigt snygga! ;)

Tränings-BH 99kr, tränings-topp 99kr. 

onsdag 26 september 2012

Gammal dikt blir till verklighet.

I februari 2007 skrev jag denna dikt:

Tiden har gått snabbt, älskade flickebarn.
9 långa år sedan beslutet,
undrar fortfarande hur du skulle sett ut.
I mina drömmar ser du ut som din mor,
blonda lockar och ljusa ögon.
Kanske blir det så eftersom jag inte vet hur din far ser ut,
kanske blir det så för att jag inte vill minnas.
Knubbiga armar, och ett stort leende,
springandes med armarna ut mot mig på skolgården.
Teckningar som hade prytt kylskåpsdörren,
men det är bara i mitt huvud.
Sanningen är ju att jag valde bort dig,
dina blonda lockar och dina ljusa ögon.
15 år var på tok för ungt,
ånger känner jag ibland.
Ett liv med mig hade inte blivit det bästa,
mamma var för ung. För omogen.
Du lever säkert i någon annans lilla dotter,
med blonda lockar och ljusa ögon.
Deras ögonsten.
En mamma och en pappa,
småsyskon har du säkert.
Jag drömmer om dig ibland,
vaknar kallsvettig och ledsen.
Vetskapen är att det blev till det bästa,
men betyder det att jag inte får tänka på dig?
Undran över vem du hade varit,
min lilla 8-åring.
Vilket djur du hade tyckt om bäst,
vilket ämne i skolan du favoriserade.

Lilla flicka med blonda lockar och ljusa ögon,
en del av mig kommer alltid sakna dig.

-

Tårarna kom som ett brev på posten. Hade helt glömt bort dikten, och nu när jag läste den så blev den till verklighet för mig. Det är ju Isadora som jag beskrev. Fast ändå inte. 
Det var ett barn jag medvetet valde bort som 15-åring. Ett beslut som jag lever med och känner var det enda rätta. Jag ångrar inte det eftersom det var fel tidpunkt i mitt liv att få ett barn som var gjort av allt annat än kärlek. 

Lilla flicka med blonda lockar och ljusa ögon. En vacker dag kommer Isadora att få veta om dig och de andra änglar som finns runt omkring oss. De som aldrig fick komma till oss. 

31 saker om mig.

Det var evigheter sedan jag hade en sån där "rolig" lista, så nu är det dags igen! Denna hittade jag hos Niiinis. :)

1. Var är din mobiltelefon? - De ligger bredvid mig, i soffan. På höger sida.

2. Var är din andra hälft? - Han sitter framför en datorskärm på sitt jobb och är viktig. ;)

3. Ditt hår? - Är för närvarande mellanbrunt, och börjar få ljusa inslag igen så är dags att tona om!

4. Ditt humör? - Har bara ett ord som beskriver det: PMS.

5. Din dagsplan? - Ta hand om mig själv. Laga mat. Sova.

6. Det bästa du vet? - De där små stunderna med klar insikt om hur bra mitt liv faktiskt är. Då uppskattar jag livet, mitt liv. 

7. Din dröm i natt? - Jag minns inte. :(

8. Ditt livsmål? - Jag har flera men två av de är att se till att mitt/mina barn får en inre trygghet och älskar sig själv, samt att jag lever livet till fullo. Jag vill inte ligga på min dödsbädd och ångra att jag inte gjorde saker. 

9. Rummet du är i? - Vardagsrummet. Sitter i soffan med morgonrock på. 

10. Din hobby? - Oj. Jaa.. det kommer och går men är väldigt förtjust i scrapping. Annars kan jag nog faktiskt säga att träning är min hobby. Många säger att det är mer än plåga men för mig är det tvärtom. Älskar känslan av att svettas och känna hjärtat bankandes innanför bröstkorgen.

11. Din skräck? - Jag var inte rädd för döden fram till Isadora kom. Nu är jag vansinnigt rädd för att dö och lämna henne och Robin. Det är seriöst så illa att jag ibland kan börja gråta för att jag tänker på hur hemskt det skulle vara.

12. Var vill du vara om sex år? Det var en tuff fråga. Jag brukar ta en dag i taget och inte tänka så långt framåt. Jag vill ha det stabilt i mitt liv. 

13. Vart var du igår kväll? I Knivsta. Arlanda. Stockholm. Eskilstuna. Örebro.. ;) Jaaa, jag jobbade helt enkelt. Kom hem strax innan midnatt och då var det bums i säng.

14. Vad är du inte? - Jag är ingen hemmafru-typ direkt. Avskyr att ta hand om hushållet så att säga. :P

15. En sak du önskar dig? - Att flygresan till Egypten går bra. Jag är flygrädd deluxe. 

16. Var växte du upp? - Rosengård och sen centrala Malmö.

17. Det senaste du gjorde? - Pratade i telefon med Robin. 

18. Dina kläder? - Mörkgråa mjukisbyxor, vit kent-tshirt och lila morgonrock. Hett!

19. Din tv? - En 42" Philips. (Behöver jag ens skriva platt-tv?)

20. Ditt/dina husdjur? - Inga. Robin är pälsdjursallergiker, ena ödlan dog och den andra fick nytt hem. 

21. Din dator? - En acer extensa. Fungerar, men börjar bli lite gammal. 

22. Din bästa ägodel? - Får jag skriva barnet? Nejhej. Men mobilen då (Samsung Galaxy S2). Klarar mig ej utan!

23. Saknar någon? - Min ena syster. :(

24. Din bil? - En Ford Escort kombi. 

25. Något du inte har på dig? - Skulle aldrig någonsin dra på mig en såndär huvtröja med tribal-mönster. Uhh.. 

26. Favoritaffär? - För mat ICA Maxi. För annat IKEA. :D

27. Din sommar? - Jobb. Nuff said.

28. Älskar någon? - Väldigt mycket. Väldigt många.

29. Favoritfärg? Svart. Alltid svart. Det  försvinner liksom inte för mig. 

30. När skrattade du senast? - Igår kväll skulle jag tro. Men var så trött att jag inte har något minne.

31. När grät du senast? - Igår eftermiddag inne hos chefen. Inte mitt proudest moment direkt. Jävla PMS.







måndag 17 september 2012

Allvar.

I tisdags var jag i rättegång och vittnade. Det handlade om en incident som inträffade för drygt 1½ år sedan, som sedan tagit väldigt lång tid på sig att komma till rättegång. Vi var tre stycken vittnen och alla var nog lika nervösa. Jag tänker inte gå in på vad det handlade om, men mina vänner vet.

Att sitta 1,5 meter från den personen man vittnar mot känns inte kul kan jag lova er. För er som aldrig varit inne i en rättssal ser det ut ungefär såhär: som vittne sitter man vid ett eget litet bord i mitten. 1,5 meter till vänster om dig sitter åklagare och advokat, och 1,5 meter till höger sitter alltså den åtalade tillsammans med försvarsadvokat samt tolk vid behov. Mitt emot dig är en lång radda med nämndemän och domare. Allt är väldigt kompakt och inte alls som det du ser i filmer.

Jag försökte undvika ögonkontakt med den åtalade, och satt mest och glodde åt vänster eftersom det var åklagaren som pratade mest. När hen var klar ville försvarsadvokaten fråga lite till. Jag hade hört att dessa advokater kan vara skrämmande, så förberedde mig på det värsta, men hen visade sig vara helt okej. Ville bara fråga två frågor som mer eller mindre ställde fast det jag redan sagt. Men jag var ju tvungen att titta åt höger, och alltså fick jag se åt den åtalade. Kan säga att min mage lekte torktumlare minst sagt.

Allt som allt var jag där inne runt 10-15 minuter skulle jag tro, så det gick rätt snabbt. Men hann bli gråtmild och fick pausa vid ett tillfälle, vilket åklagaren tog hänsyn till. Andades och räknade till 10 i huvudet, sen kunde vi fortsätta.

Fick gå när vi var klara med våra vittnesmål, och nu väntar vi bara på en dom. Dessvärre bor den åtalade i samma kvarter som mig, så jag träffar på hen rätt ofta. Både igår och idag vilket får mig att bli lite skakig. Men samtidigt.. försöker hen sig på något så är det värst för denne. Att hota ett vittne är väl rätt allvarligt även i Sverige?

söndag 16 september 2012

Grön dag

På tisdag är det "Grön dag" på förskolan, och barnen skulle gärna vara klädda i något grönt. Grönt är skönt tänkte jag och insåg att det enda gröna plagget Isadora äger är ett par tights! Hur tusan kan vi ha missat att köpa kläder i denna fina färg? Hon har verkligen regnbågens alla färger i kläder, men inte grönt. Illa illa, tänkte jag och efter träningen i eftermiddags gick jag på shopping efter gröna kläder. Tights hade hon som sagt men inget annat.

Gick först in på Polarn o Pyret och förutom att hitta strumpor och mössa så fick jag träffa fina Malin som börjat småjobba efter att ha fått barn för snart 7 månader sen. Hon såg fantastisk ut! :)
Skönt att stå och småprata en stund efter ett stenhårt gym-pass dessutom. Jag var lagom mör i kroppen kan jag säga..

Efter Polarn o Pyret gick jag till Lindex och blev förbluffad. Deras uppdelning av pojk- och flickkläder denna säsong kan vara något av det värsta jag sett. Skillnaden blev väldigt markant efter att ha varit på PoP där det inte är någon indelning alls. Varför kan det inte vara så i alla affärer? Blir så trött..
På tjej-avdelningen fanns inte ett endaste litet grönt plagg! Alltså, jag skämtar inte när jag säger att allt var rosa och vitt där. Gick till pojk-avdelningen och där hittade jag massa gröna tröjor. Hade svårt att välja och satsade till sist på en underbar tröja med traktorer och stjärnor på. Den gröna nyansen är fantastisk! :)

Så nu kommer Isadora se ut som en buske eller nåt på tisdag. Klädd i grönt från topp till tå.. ;)

Mössa från PoP 99 kr

Strumpor från PoP 79 kr

Tröja från Lindex 99 kr

lördag 15 september 2012

Rocker.

Igår skulle Robin ut med jobbet och de har alltid något tema. Rock var det igår och jag anser nog att Robin uppnådde målet. ;)



fredag 14 september 2012

Rea-badkläder

Har fyndat jättefina badkläder till hela familjen. Perfekt att köpa såhär när allt kostar typ 20 kr/stycket. ;)

Gillar egentligen inte bikini till barn, men det är bra med ombyte så tänkte ta med två-tre olika badkläder till busan så hon slipper bli kall. Överdelen behövs ju inte känner jag, men samtidigt vill jag täcka så mycket som möjligt från solen. Därför har vi även med UV-dräkt. 





Work it!

För en vecka sen började jag träna på Always fitness, ett gym som har öppet 24h, vilket är perfekt för oss med annorlunda jobb-tider. Jag har alltid varit mer av ett gym-fan än jympa och jag tränade förr på Friskis&Svettis. Trivdes även där men tiderna som sagt..
Dessutom finns en tjej-avdelning här och det känns faktiskt väldigt tryggt och skönt så här när man precis börjat komma igång och inte vill visa sig bland vältränade människor. :P

På en vecka har jag bränt 2140 kalorier på gymmet, men kalorier är inte det viktiga tycker jag. Det ger en viss tumvisning så att säga, men för mig är det viktigaste att komma dit, köra hårt och känna mig nöjd när jag går därifrån. Och det gör jag varje gång!
Känner mig så oerhört stolt över mig själv och är glad att jag är så motiverad som jag är. Ni som följt mig ett tag vet att jag tappade rätt många kilon. Kan glädjande berätta att jag mer eller mindre lyckats behålla vikten (pendlar mellan 1,5-2,5 kg) men sen har det stått still. Har inte riktigt haft motivationen under våren, men var duktig i början av sommaren och var ute och sprang ofta. Fast som ni vet bjöd inte sommaren på det finaste vädret så kom inte ut lika ofta som jag hade velat. Bekvämlighet är inte bra.

Det som jag har som mål nu är minus 4-5 kilo, och en lite mer tonad kropp. Självklart har jag en inre bild av hur jag hade velat se ut, men den känns inte helt realistisk. Så som jag såg ut innan Isadora kom lär inte kunna hända. Hela min kropp ändrade form efter graviditeten så det känns bara dumt att sträva efter den kroppen jag hade då. Ångrar att jag inte älskade min kropp mer då. Det var ju inget fel på den..



Ska jag visa mig i bikini i november vill jag känna mig bekväm, och det är den största motivationen just nu. :)





torsdag 13 september 2012

Tjena tjabba hallå

Isadora går i sin mors och mosters fotspår och har börjat dansa. Det är på Lets move på söndagar och hon verkar tycka att det är väldigt roligt. Just nu är det mer lek än allvar, precis som det ska vara i den åldern. Tycker mest att det är roligt att hon har fått något att göra som hon gillar. Rubriken på det här inlägget härstammar från något hon lärt sig på dansen. Men hon har lite svårt för tje-ljud så låter mer som "sena, sabba hallå" när hon uttrycker det. Haha, snuttan. :)

Whats up?
Jag jobbar (vad annars?), och jag jobbar obekväma tider deluxe just nu. I morgon kommer det vara min femte dag i rad som jag går upp innan 04 på morgonen (natten?). Det börjar kännas kan jag lova! Är seg och har lite svårt att hänga med i tankegångarna, plus att jag blir irriterad snabbare. Men ja, jag tjänar ju pengar och det behövs till resekassan inför Egypten. :)

Har jag sagt att jag längtar efter denna resa? Varenda dag kommer tankarna fram, hur det kommer bli och hur skönt det ska bli med lite sol och värme. Vi har inte direkt blivit bortskämda med det den här sommaren. :P

Idag beställde vi Charlies dop-present och jag ser verkligen fram emot att se hur den blir. Den ska komma inom 10 dagar så lagom till dopet. Vad det är säger jag inte eftersom Charlies mamma Lisa brukar kika in här. ;)
Presenten är visserligen till Charlie, men det kan ju bli en fin överraskning för mamman och pappan också. :)
Har jag sagt att Charlie är bedårande? Åh, ni anar inte! Bilderna på honom gör honom inte rättvisa, för även om han är underbar på bilderna så är det inget mot vad han är i verkligheten. Vacker pöjk det där. :)

Morbrors och mosters sötnos. 

Glad tjej. :)

Med Baby Bä-Bä. 

Bus-tjejen. 




onsdag 5 september 2012

Barnens hus

Idag begav vi oss till Barnens hus då det är utförsäljning där och vi hoppades hitta presenter till de tre kalas Isadora är bjuden till närmsta tiden. Vi hittade mer än så... som vanligt. :P
Nej, men det var faktiskt bara "nyttiga" saker som inhandlades. Bland annat, förutom presenter till de blivande kalasfirarna, så köpte jag kläder till Isadora som kan användas i Egypten. En UV-dräkt för under hundralappen hittade jag, hårband som täcker huvudet, en jeanskjol och sen hittade jag en fleece-tröja och armpuffar (skön mix va?). Det blev även en 5-årspresent till Isadora som får stå och vänta i garderoben. En Hello Kitty-dator som förr kostade 600 blev vår för 300. Tack! :D


Träning

Det har inte varit min vecka direkt..

I måndags var det meningen att jag skulle ner till Always Fitness och köpa gym-kort, men så somnade jag efter jobbet och sen var det kört. Så jag gick dit igår efter jobbet men då var det ingen i receptionen som kunde hjälpa mig. Suck. Så idag när jag slutat jobba ringde jag först dit och frågade om någon var på plats, och det var hon. Jag traskade ner, fick titta mig omkring och det var både fräscht och hade bra utrustning så skulle köpa mitt kort. Då fungerade inte datorn så det gick inte! :(
Hon såg lite generad ut och bad mig komma i morgon.. 

Always Fitness är ett gym som passar mig eftersom det är öppet 24/7 så jag kan träna när som helst på dygnet, vilket passar mig med mina konstiga jobbtider. Kan gå dit om jag slutar 23:45 liksom.. ;)
Eller om jag börjar 9 så kan jag traska dit innan och duscha så jag är nytränad och fräsch till jobbet. Känns riktigt bra! 

Dessutom har de en "tjejhörna", ett eget rum för endast tjejer. Det kanske låter töntigt, men jag känner mig så duktigt otränad och då kan det vara skönt att få upp flåset i eget rum och sen när jag inte flåsar lika mycket kan jag vara ute i stora salen. ;)
Sen känner jag flera stycken som tränar just där och alla trivs, och då kan jag få uppbackning när det känns tungt. Bara fördelar! :)

söndag 2 september 2012

Porträtt

Robins nya hobby här i livet är att rita av människor. Han är grymt duktig på det och idag fick jag ett jättefint porträtt av mig själv. Fan asså, jag är sjukt nöjd! :)


Han har gjort en hel hög av nära och kära och bekanta. Jag är imponerad! :)

Till hösten

Det har varit ett evigt projekt att hitta byxor som Isadora tar på sig. Hon tvärvägrar jeans och de flesta byxor, och vill helst ha tights året runt. Föregående höst var inte lätt att hitta något men i år var det kanonlätt! Allt fanns på H&M och alla var billiga. ;)
Så i år slipper jag oroa mig att ungen ska frysa, för nu går det ingen nöd på henne! Allt i storlek 116 eftersom hon har långa ben. Står 5-6 år men va fan, hon kommer inte kunna ha de till våren om hon fortsätter växa i den här takten. :P


Egypten. :D

Efter massa velande, diskussioner, småbråk och mer diskussioner så är det nu äntligen klart - vi har bokat och betalat en resa till Hurghada i Egypten i slutet av november! :)
Det känns så fruktansvärt skönt, och jag är jätte-jätte-jätteglad! Var hela 8 år sedan jag senast reste, och då till Tunisien. Blir alltså första utlands-semestern med Robin och det blir första resan för Isadora. 5 timmars flyg = glad att vi har en iPad! ;)
Den 26/11 drar vi och då är det mellan 25-27 grader i Egypten. Häääärligt!
För två vuxna och ett barn, frukost + middag på hotellet, transfer ToR mellan hotell och flygplatsen plus mat på flygplanet = 15 000 kr. Då är det ett lyxhotell och vi blir borta 8 dagar. Tycker det känns väldigt rimligt och det ska bli så sjukt härligt. :D


fredag 31 augusti 2012

Liten Isadora.

Sitter med mensvärken from hell och vad hjälper om inte en liten nostalgitripp?
Det här filmklippet på Isadora, tre veckor innan hon fyllde 2 år, ger mig ett stort leende på läpparna!

onsdag 29 augusti 2012

Lite uppdatering

Jag har verkligen inte haft ork eller vilja att skriva sista tiden. Ja, ni vet hur det är. Dagarna bara flyter i väg och går nästan in i varandra.

Idag är jag hemma med Isadora. Jag är ledig och förskolan har planeringsdag. Bra kombination, om det inte vore för att jag har feber och är genomförkyld.. :(
Ända sedan i våras har jag peppat och sett fram emot att springa Blodomloppet, som går av stapeln idag och givetvis bryter förkylningen från helvetet ut lagom till dess.. känns skittråkigt.

Isadora ville mäta och väga sig idag för att se om hon vuxit under sommaren. Dagens resultat:
Längd: 109 cm
Vikt: 17.9 kg

Senast vi kollade, i våras, var hon 106 cm och vägde 17.5 kg så visst har hon vuxit under sommaren! Vikten ligger väl sisådär. Som bebis var hon ju en riktig tjockis och låg över kurvan, men när hon började gå så rann bebishullet bort och hon har sedan dess legat under på kurvan. Det är inget jag oroar mig över, för hon mår bra och äter som hon ska. Igår när hon kom hem från förskolan berättade hon att det hade serverats biffar med ris till lunch och hon hade ätit TRE portioner, sa hon så stolt. :)
Det är bara att se på hur hennes pappa ser ut så förstår man vems kropp hon tar efter, hehe. Inte är det mina taxaben i alla fall. :P
Huvudsaken är att hon mår bra och det gör hon. Man ska inte stirra sig blind på de där kurvorna. Så länge hon äter är jag glad.

Den här sommaren har ju inte varit någon höjdare direkt. Mestadels har det regnat, varit grått och blåst väldigt mycket. Alltså har det inte gjort mig något att jag jobbat hela sommaren. Däremot så börjar jag känna mig trött och sliten. Inte så konstigt med tanke på att jag jobbat konstant i 15 månader utan uppehåll. Därför har vi (jag) nu börjat titta på en resa. Någon fyller ju 30 i november och det hade varit härligt att få komma utomlands. Jag och Robin har ju inte rest utomlands tillsammans, så senast jag var någonstans var i augusti 2004, till Tunisien. 8 jäkla år sen..
Är lite sugen på Egypten och har hittat några riktigt fina resor med härliga hotell som fungerar fint med barn. Frågan är om man ska satsa direkt och boka nu, eller ha is i magen och hoppas på sista minuten-resa för billigare peng? I november är det mellan 25-27 grader där nere och drygt 20-21 i vattnet. Låter inte helt fel när man jämför med vädret i Sverige.. :P