Pages

onsdag 4 januari 2012

Årskrönika 2011

Jag brukar ha som tradition att skriva en liten krönika om året som gått och i år är det väl inget undantag så ska försöka beskriva mitt liv så som det varit.

2011 började inte så bra för oss. Jag har inte skrivit om det och vi skippade att berätta för våra familjer, men i januari fick vi ännu ett missfall. Vi har nu haft så många att jag nästan tappat räkningen, men det är nummer fyra i ordningen. Den här gången var det ett spontant missfall väldigt tidigt så jag slapp åka in och opereras i alla fall. Jag ägnar det inte så mycket tankar om jag ska vara ärlig för det har blivit lite för vardagligt att vi har såna problem med att få behålla barn. Sugigt? Absolut. Men mitt liv är ändå berikat av Isadora och jag är tacksam varje dag att jag har fått henne till låns.

Men ja, 2011 började inte bra och inte blev det bättre av att jag var nyutkommen från högskolan och inte hade jobb. Vi klarade oss ekonomiskt men jag klättrar ju på väggarna när jag inte har något att göra, och det var påfrestande för familjen givetvis. Jag hade gett mig själv några månader att bara söka jobb inom min utbildning och när det hade gått 4 månader så började jag söka annat.

I februari blev jag akut sjuk och fick rusas in till akuten. De fick operera mig och jag har två extra ärr på min mage tack vare det. Numera ser min mage ut som en nåldyna, men jag tycker om den ändå. ;)
När jag hade blivit tillräckligt bra började jag springa och ändrade om min kost. Tack vare det gick jag ner i vikt och började trivas med min kropp. Till dags datum har jag tappat 16 kilo och målet är att tappa cirka tre kilo till. Men jag har inte bråttom för jag mår bra i min "nya" kropp och de kurvor jag har.

Lagom till våren fick Isadora vattkoppor och under tiden jag var hemma med henne så kom det glädjande beskedet att jag hade gått vidare i SJs rekytering. De behövde tågvärdar och med tanke på att min mamma jobbat som tågmästare i hundra år (nåja.. sen 85 typ) så hade jag lite kunskap om jobbet. Det hela slutade med att jag fick arbetet och livet blev genast lite lättare!

Så sedan maj månad har jag varit anställd och det har varit både upp och ner i livet sedan dess. Som alla andra äktenskap eller långvariga relationer så har vi tampats med våra problem vi med. Det är inte helt lätt att vara gift, det ska gudarna veta. Ibland vill man olika saker och då är frågan om äktenskapet är värt att kämpa för eller om man ska gå skilda vägar. Vi har valt att kämpa för vårt äktenskap. Det handlar om sex år tillsammans som resulterat i en fantastisk dotter, en djup vänskap och massa kärlek. Klart att det är värt att kämpa för. ;)

2011 var året då många underbara små bebisar kom som en gåva till vänner runt omkring oss. Jag har känt sådan glädje för våra fina vänner som har fått uppleva livets mirakel och jag känner mig så ödmjuk och tacksam över att ha fått ta del av deras lycka. Minns hur jag satt som på nålar när Elin & Magnus hade åkt in till förlossningen och det glädjetjut jag utropade när första sms:et kom om att My nu var född. Och förvåningen när det visade sig vara en tjej och inte en kille, haha.

Nu har 2011 gått oss förbi och 2012 har precis börjat. Det är ett spännande år vi har framför oss och jag ser på framtiden med nyfikna ögon. Det kommer komma flera bebisar det här året och jag längtar så efter att få träffa dessa nya små varelser! De är verkligen livets gåva och jag älskar att få ta del av den gåvan.

När det gäller mitt liv så vet jag inte så mycket om vad som kommer ske. Jag tar en dag i taget och gör mitt bästa för att fortsätta vara ödmjuk inför livet.

1 kommentar:

Emelie sa...

Vad fint du skrev!