Pages

måndag 9 januari 2012

Farligt jobb

Jag har inte skrivit om det här innan, men mina Facebook-vänner känner till incidenten. Först nu känner jag att jag har orken att skriva ner det. Och kanske för att minnet sinar med tiden..

Två dagar innan julafton arbetade jag en lång dag. Först upp och ner till Stockholm, sen direkt till Arboga, tillbaka till Eskilstuna för att ha rast i två timmar innan jag skulle till Sala och tillbaka. Well, jag kom aldrig till Sala.

När mitt tåg närmare sig Arboga fick jag ett samtal från en kollega som arbetade på tåget från Örebro till Stockholm. Han hade haft med sig två tjuvåkare som skulle till Eskilstuna, och då byter man i Arboga till det tåget jag hade. Han gav mig signalemente och jag såg de direkt när tåget rullade in mot perrongen. Hoppade ut och konfronterade dessa två tjejer. Jag tänker inte ge så mycket detaljer för allt är polisanmält och de letar efter tjejerna. Men det hela slutade med att jag blev knuffad och fick en spottloska i ansikte. Olyckligtvis, och jävligt äckligt, fick jag salivet i munnen också så dagen innan julafton spenderade jag hos doktorn och tog prover för hepatit och HIV. Man kan aldrig vara för säker.

Julen blev som ni säkert förstår förstörd. Jag har mått fruktansvärt dåligt och det är först nu, några veckor senare, som jag börjar känna mig trygg i mitt jobb igen. När jag ser tillbaka på allt som hände den kvällen så kan jag gå med högt huvud iaf. Jag skötte allt exemplariskt och det hade inte kunnat göras på annat sätt.

Fick testresultaten för nån dag sedan och de första proverna visade att allt såg bra ut. Ska tillbaka om tre månader och ta ett nytt blodprov, men jag kan iaf andas ut och känna mig lite säkrare. :)

Har fått fantastiskt stöd av min arbetsgivare och framför allt mina fantastiska kollegor. Ni som älskar att hacka på mitt jobb har oftast ingen aning om vad vi får stå ut med varje dag. Det var en intressant debattartikel i Aftonbladet som jag rekommenderar alla att läsa. Den hittar ni HÄR.

1 kommentar:

Anonym sa...

Efter många år på järnvägen har jag lärt mig vilka strider jag kan/orkar ta. Kalla mig gärna feg men det är jag själv till syvende och sist mår sämst.