Pages

torsdag 26 januari 2012

Landet mellanmjölk.

Vi lever i Sverige. Det är ett bra land att leva i. Vi har demokrati, vår jämställdhet är något av det bästa i världen och våra barn svälter inte till döds varje dag.

Jag är tacksam för alla dessa bitar men en sak stör mig som fan när det gäller Sverige.


Vår ovilja att kunna säga bra saker om oss själva och våra närmsta.

För då skryter vi. Vi brer på. SÅ bra kan det ju inte vara. Hon ljuger. Han säger bara så för att få fler beundrare. Osv.


Vet ni vad? Fuck that! Jag är så jäkla trött på att allt ska vara så himla lagom. Vill jag berätta om att min dotter är ett A-barn så kommer jag göra det. För jag är stolt som en tupp över henne! Och ni som läser och har barn - era barn är precis lika fantastiska! De är ju det bästa man har, det bästa man gjort.

Hade inte sköterskan på bvc sagt som hon gjort hade jag ändå tyckt så. Jag är ju mamma! Blev givetvis oerhört mallig och stolt. Vem blir inte det över sina barn?


Det här är min blogg. Jag skriver vad jag vill. Så enkelt är det. Vill du inte läsa om mig och min familj så finns det andra bloggar.


Published with Blogger-droid v2.0.4

3 kommentarer:

Lilian sa...

Anna klart man får får skryta om sitt barn och vara stolt över det. Det är ju de bästa vi har.

Men jag vet många, mig själv inkluderad, som tycker att du kör en tävling med alla andras barn och Isadora.

Du framhäver att Isadora skulle vara bättre än andras barn. Detta gör du såväl online som IRL. Visst du kanske inte är medveten om det. Men jämt tävlar du genom att jämföra alla i vår umgängeskrets barn. Det är ingen som missat det. Och ibland kan det bli himla irriterande.

Nu vill jag inte bli ovän med dig eller såra dig, men känns som någon borde säga detta till dig. För jag är långt ifrån ensam att tycka detta.

Anonym sa...

Det är bara känslofattiga snörpta människor som inte kan/vill/orkar glädja sig år andra.
Tyck synd om!

Hogrelius sa...

Nästan alla tycker om sina barn, självklart. De är få som avviker från detta. En sak man ändå upptäcker som vuxen och det är att det finns skillnader på barn och deras sätt att uppträda. Oftast hänger det på uppfostran, det är helt beroende på föräldrarna hur barnet ska bli.(Om det inte finns sjukdom med tex adhd m.m.)
Det finns ett ord som lyder så här: NEJ. Detta ord är ibland vissa familjer ett ickeord och barnen får bestämma allt för mycket när de är små och inte ens har förmågan att se sitt bästa.Föräldrar som inte tar sitt ansvar får också barn som det är svårt att tycka om.Vi har fått en tonåringsgeneration som mår sämre än tidigare ungdomsgenerationer och man måste ju ställa sig frågan varför det har blivit så i välståndets Sverige? När feluppfostrade individer själv blir föräldrar så har de svårt att klara av sin roll som mogna vuxna.I Sverige är det "fult" att tala om att man är bra på vissa saker, jantelagen sitter hårt kittad hos allt för många. Det drabbar också hårt om man talar allt för väl om sina barn. Min tjej har många barnbarn och umgås mycket med dem och hon har också många gånger träffat Isadora. Hennes omdöme litar jag på och hon har från första stund sagt att Isadora är det något speciellt med.Hon är vaken och har haft en humor som barn sällan uppvisar. Ska man inte få säga detta öppet ?
Självklart ska man få göra detta allt annat vore ju trams. Jag som far till Anna gillar att läsa hennes ord med så stor kärlek till sitt barn. Jag tar till mig detta som det godaste jag kan få! Hade m in mamma gett mig bara 1% av denna kärlek så hade jag varit glad!
Fortsätt att skriv som du gör Anna!