Pages

tisdag 10 januari 2012

Redig skitdag

Idag har varit en sån dag då jag, om jag inte hade haft barn, skulle stannat i sängen och inte gått upp. Jag har känt mig hängig, sjuk, kass, ful, nedstämd och allmänt "blue". Varför har jag ingen aning om men migränen och min onda fot har säkert haft ett finger med i spelet. Tack gode gud för Isadora annars hade jag vältrat mig i självömkan idag. :P

Vi tog oss ner till Underhund och fikade och snackade lite med Pethra. Barnet fick springa av sig lite och sjunga och snacka som om det inte fanns en morgondag. Alltså, det här med att mitt barn inte kan vara tyst en minut. Jag får skavsår i öronen på riktigt. Ibland får jag vänligt men bestämt säga till henne att gå in på sitt rum och leka en stund så jag får liiite luft och tystnad. Detta har jag för övrigt slutat få dåligt samvete för. :P

Ibland får jag panik och tror att jag inte duger som mamma. Att Isadora inte är lycklig och jag får lätt prestationsångest när jag läser andra mamma-bloggar där allt målas upp i glada färger och deras barn jämt och ständigt går omkring med saliga leenden och piffiga mammor med rött läppstift i ena handen och nybakta bullar i andra. Sen inser jag en sak.
Fan, jag är en skitbra morsa! Ungen vågar testa sina gränser och skriker och låter. Hon är fyra år och det är fullkomligt normalt. Ungen är normal trots att hon har en mamma som ytterst sällan har läppstift och som bara bakar två-tre gånger om året. Det till födelsedagar och julen. ;)

Nej, jag kommer aldrig bli en bullbakande morsa med rött läppstift som har barn med saliga leenden 24/7. Istället har jag fått ett barn som testar, utmanar, vågar. Hon är självständig, envis, pratar förjävla högt och är busig till max. Ibland låter jag henne fika mitt i veckan och hon sover fortfarande inne hos oss var och varannan natt. Men för tusan, hon är lycklig! Och jag vet med mig själv att jag gör henne lycklig. Jag uppfostrar henne till att bli en stark och initiativtagande brutta som vågar säga vad hon vill. Hon kommer inte bli ett sjåp som låter sig bli nedtrampad. Hon kan bli vad hon vill, och det vet hon redan nu.

Så nu du Anna, nu ska du genast sluta tänka att alla andra mammor har det lättare, att alla andra barn är lyckligare. Du är en fantastisk mamma och du har ett fantastiskt barn.

Bara för att tillägga så det inte blir missförstånd: det är absolut inget fel på att ha rött läppstift och baka för jämnan. Fan, jag är ju lite avundsjuk på er! ;)

Inga kommentarer: