Pages

onsdag 11 januari 2012

Små delar ur mitt liv

Funderar på om jag ska starta en ny kategori här  min blogg. "Inblick" känns som ett passande namn. Det ska handla om människor jag träffat, kärlek, relationer, svårigheter, missmod.

Idag handlar Inblick om min första riktiga pojkvän.

Han hette Jakob, var fyra år äldre än mig och jag var himlastormande kär i den pojken. Jag skulle fylla 15 år och ni vet hur kärleken känns i den åldern? Jag kunde inte äta. Jag kunde inte sova. Jag kunde inte tänka på något eller någon annan än Honom.

Kruxet i vår relation var att han bodde i Stockholm och jag bodde i Malmö. Det är många mil till den man vill spendera varenda vaken minut med. Vi träffades genom Internet, på Aftonbladets chat. Året var 1997 och det här med att träffas via nätet var något mycket underligt. Inget man egentligen ville berätta för folk för då ansågs man tokig.

Men min familj är lite tokig så efter mycket tjat och gnäll så pratade mina föräldrar med Jakobs föräldrar och satte mig sedan på tåget till huvudstaden. Än idag, snart 15 år senare, minns jag vad jag hade på mig när vi skulle ses första gången. Korta jeansshorts, en magtröja och 10 cm höga klackar på fötterna.
Vad mina föräldrar tänkte när de satte mig på tåget iförd dessa kläder har jag ingen aning om men jag ursäkta de med att jag var en hemskt envis tonåring som oftast fick min vilja igenom.

Det var kärlek vid första ögonkastet.
Totalt himlastormande känslor blandat med den värsta nervositeten ni kan tänka er. Vi hade ju bara pratat i telefon, skickat nåt foto via snigelpost eftersom Internet på den tiden tog sån faslig tid på sig och kostade massa.. :P

Vi hade det underbart ihop. Såg film, åt middagar, var ute på Djurgården och promenerade omkring. Allt i decimeterhöga klackar!
Sen ändrades något.

Vi träffades en andra gång och han betedde sig konstigt. Jag var så kär, ville ha honom så mycket men han distanserade sig. Och till sist krossade han mitt tonåriga hjärta som var så fyllt med kärlek.

Några år senare skickade han ett riktigt brev till mig. Bad om ursäkt för hur allt hade slutat, och verkade ångra sig. Han hade nu gjort lumpen, mognat och undrade om vi inte kunde ta upp kontakten. Jag hade precis blivit singel efter ett otroligt destruktivt förhållande och var som en skadeskjuten fågel. När brevet kom blev jag så glad. Vi pratade i telefon, skrattade och hade kul. Jakob undrade om jag ville komma upp till Stockholm och julshoppa. Det pirrade i magen på tåget upp. Nu var vi båda äldre, mer mogna.

På kvällen satt vi och pratade. Jag öppnade upp mig om vad jag gått igenom senaste året. Hur tufft mitt liv hade varit och att jag nu började känna mig lite lite starkare.
Han erbjöd mig sitt sovrum medan han kunde ta gästrummet, men självklart hamnade vi i samma rum. Och jag började falla.

Två dagar efter att jag kommit hem fick jag ett mail av honom. "Kan du inte komma upp snart igen så vi kan ha lite kul i sängen?" stod det.
Jag blockade honom och har sedan dess inte haft kontakt med honom. Han lyckades krossa mitt hjärta två gånger och det var en gång för mycket.

Ibland undrar jag hur jag skulle reagera om jag träffade Jakob när jag är uppe i Stockholm. Jag är ju där rätt ofta numera och bor bara en timme ifrån. Det tog mig flera år av bitterhet att komma över känslan att jag aldrig betydde något för honom. Ens första kärlek är så speciell och man glömmer den aldrig. Tyvärr önskar jag att jag hade fler trevliga minnen än tråkiga, men så är det inte. Han kommer för alltid vara min första kärlek som krossade mitt hjärta inte bara en utan två gånger.

Inga kommentarer: