Pages

onsdag 25 juli 2012

Krisar jag?

Jag har fram tills för ett par veckor sedan känt mig cool och avslappnad inför det faktum att jag snart passerar 30-strecket. Tycker ändå att jag har kommit en bra bit på vägen in i vad man kan kalla vuxenlivet. Jag är gift, har ett barn och arbetar. Varje månad kommer ekonomen i mig fram och jag betalar räkningar, tänker budgetar och storhandlar på Maxi med mitt ICA-kort.
Låter väl vuxet?

Men så kom det smygandes, de små små förändringarna. Det handlar om utseendet främst. Jag fixar naglarna, har beställt löshår, såg ut som en 20-åring när vi tittade på kent i fredags. :P
Osäkerhet. Jag ser mig i spegeln och förstår inte var åren tar vägen. Hur kan jag fylla 30 när jag nyligen fyllde 20? 25? Det går inte ihop.

Så det kommer krypandes. Sakta men säkert.
Jag intalar mig att jag inte har några problem att bli äldre. "Man blir ju bara visare..."
Yeah right.

I det stora hela trivs jag med min ålder. Med åren har det kommit positiva ting i mitt liv, och framför allt är jag tacksam att jag blivit mer självsäker i mina tankar. Om bara självförtroendet gick hand i hand med det. Hjärnan är det inget fel på, bara det faktum att jag åldras i kroppen.

Jag tänker inte skämmas för att jag har svårt att acceptera tiden. Det är bara såhär det är just nu. Om jag krisar loss nu kanske det inte blir så farligt i november när jag fyller år?