Pages

lördag 27 oktober 2012

Mindre än en månad

Igår jobbade jag och åkte bland annat till Arlanda där jag plockade upp en hel hög människor som hade varit utomlands på både semester och affärsresa. Igår var det även prick en månad kvar till jag skulle stå där ute på Arlanda, dock inte jobbmässigt. Fy tusan vad jag längtar!

Jag jobbar oerhört mycket just nu. Kommer att få en fin lön i november, och den hinner jag ju få innan vi åker. Väldigt passande! :)
Funderar på hur mycket vi ska växla till egyptiska pund innan vi åker. Tänkte ta ut pengar där nere men det är väl alltid bra att ha med sig en liten resekassa. Kanske 1000 svenska kronor? Åh, jag har ingen aning. Hjälp mig!


Rulltårta

Ibland kommer små små minnen upp från min barndom. Som nu när jag åt en bit rulltårta. Min mormor var jätteduktig på att göra det och bakade ofta rulltårta när vi kom och hälsade på.
Älskade mormor..

söndag 21 oktober 2012

Recept

Jag hälsade ju på min kära mor förra veckan och blev då bjuden på en maträtt som är kanonenkelt att göra och sååå gott. Man kan använda fläskkotletter, kyckling eller köttfärsbiffar.

4-5 kotletter eller det andra jag skrev
3dl grädde
2,5dl creme fraiche
0,5dl soya
1-1,5dl sweet chilisås

Lägg köttet i en form. Blanda alla ingredienser och häll över köttet. In i ugnen på 175° i ca 40min. Servera med ris eller potatis.
Klart! :)

torsdag 18 oktober 2012

Glädjen att lära sig

Isadora har alltid tyckt om att lära sig saker, att få vetskap och suger åt sig som en svamp. Det är oerhört roligt att sitta med henne och förklara saker, och att hjälpa henne förstå. Men samtidigt är det en balansgång. Huvudsaken är att hon har roligt och inte känner sig pressad.
Att skriva har varit en av de saker hon tyckt mest om och hon har kunnat skriva enkla saker som "mamma" "pappa" "Isadora" "Anna" etc. Men idag tänkte jag att hon skulle få skriva alfabetet! Först skrev jag ner det, medan hon sa bokstäverna högt, sen skrev hon det själv.
Vissa bokstäver är klurigare än andra förstås men överlag gick det bra och när hon sa ett ord hon ville skriva formade hon det med ljuden och hittade sen bokstäverna i alfabetet. :)

Oh, jag har sagt det innan men säger det igen: denna åldern är min absoluta favorit so far!


onsdag 17 oktober 2012

Förskolefotografering

Idag var det dags för Isadora att ta sina årliga foton på förskolan. Det blir hennes fjärde gång så hon är rutinerad vid det här laget. ;)
Vad jag däremot inte tror är att fotona kommer bli lika sockersöta som de första två årens bilder, haha. Och roligt är väl det! Hennes personlighet lyser igenom de få gånger jag tar fram kameran, och hon är en spillevink. Tror att hon kommer bli klassens clown när hon väl börjar skolan. ;)
Blir spännande att se exakt hur crazy ungen kommer se ut, haha!

När det gäller fotografering har jag kommit och tänka på en sak sen jag läste ett inlägg av Lady Dahmer (som jag inte orkar hitta nu). Det är det här att ungar idag är sönder-fotograferade, och gärna behagar sina föräldrars önskan om att se söta och fina ut. Visst stämmer det att det ofta ser väldigt "perfekt" ut när man tittar i andras bloggar etc, och jag är först ut att erkänna att jag kan ha tagit 50 bilder på Isadora och sen väljer ut ett eller två av de "finare". Men jag försöker tänka på det nu, och det resulterar i att jag tar färre bilder på henne, och alltid på hennes villkor. Ibland vill hon bara göra fula miner, och ibland vill hon att jag ska ta en bild när hon håller i något. En annan gång kan det vara att hon bara fyrar av ett leende.

Det är mer och mer viktigt för mig som förälder att vara varsam med mina ord. Jag försöker därför undvika att säga till Isadora att hon har fina kläder, att hon är söt när hon ser si och så ut etc. Detta för att hon ska växa upp och inte bry sig om kläder, utseende osv, och bara få vara barn och leka. Utseende-hetsen kommer tids nog i kapp henne ändå, men jag vill inte bidra.

Vid ett tillfälle satt jag och Isadora vid matbordet och hon frågade mig om jag tyckte hon hade en fin tröja. Det lättaste hade varit att säga "Javisst Izzie, den är superfin!" men jag tänkte efter, och frågade henne istället om hon tyckte att tröjan var skön och fin. Det tyckte hon förstås (den gröna tröjan med traktorer och stjärnor). Sen tillade jag "Det är inte det viktigaste i livet att ha en fin tröja, Isadora" varav hon frågade mig vad det viktigaste i livet var och jag svarade att det är att tycka om sig själv och få sig själv och sina vänner att må bra. Isadora tänkte efter och svarade sedan "Men mamma, jag älskar mig själv!".
Klockrent. :)

Isadoras första och andra förskolefoton. 

Gissar att hennes fjärde kanske ser ut såhär? ;)



måndag 15 oktober 2012

Familjen kaoz



Tacksamhet

Idag tänkte jag skriva ner lite om en sak jag är tacksam för.

Jag är oerhört tacksam över att Isadora har otroligt engagerade farföräldrar. Isadoras farmor hämtar henne från förskolan en gång i veckan och oftast får Isadora då också sova över och sen lämnar farmor henne på förskolan dagen efter. Detta gör att jag och Robin får tid tillsammans, som i sin tur leder till två glada föräldrar. Det gör även det möjligt för mig att jobba mina konstiga tider samtidigt som Robin kanske har mycket på sitt arbete och behöver jobba över.

Farmor och farfar har även tagit med Isadora till sin stuga över vissa helger när vi här hemma inte får tiden att gå ihop. Som den här helgen t ex. Robin hade konferensresa till Stockholm över helgen och jag jobbade. Tack gode gud för att Isadora har sina farföräldrar som ville ta henne över helgen! Hur vi annars hade gjort vete fan..

Den kärleken som finns mellan Isadora och hennes farföräldrar är så närvarande att man nästan kan ta på den. När jag skriver det här blir jag tårögd för jag minns den kärleken jag fick från min mormor. Hon bodde många mil ifrån oss (Linköping och jag bodde ju i Malmö) men varje gång jag träffade henne, eller fick brev, så kände jag mig otroligt älskad.

När Isadora föddes fick vi vara kvar på BB i en vecka eftersom jag fick komplikationer av mitt akutsnitt. Vi hade ingen bil då och när vi skrevs ut var det farmor som kom och hämtade oss. Hon var alltså den första att få träffa Isadora i familjen, och jag tror att från den första dagen hon träffade sitt förstfödda barnbarn så uppstod kärlek vid första ögonkast mellan de två. Det är ofta Isadora pratar om farmor här hemma, och vad de har hittat på och olika minnen hon har från år tillbaka. Isadora har elefantminne och kan komma ihåg något farmor sa till henne för två år sedan. :)

Att ha närvarande farföräldrar är inget jag tar för givet. Jag hade det inte så, och min farmor tyckte inte ens om mig. Min farfar var en härlig gubbe, men han dog när jag var liten. Farmor kritiserade jämt och ständigt vilket ledde till att jag inte hade så mycket övers för henne. Varje gång jag hälsade på var det något nytt som var fel. Minns när jag och Robin hade fått ett av våra missfall och farmor sa till pappa att det var mitt eget fel..

Så tacksam är jag över Isadoras kärleksfulla farföräldrar. De är guld värda!

måndag 8 oktober 2012

Up and down

Som för alla andra har jag bra dagar och dåliga dagar. Just nu är det lite svajigt och det tar en del på krafterna. Har varit lite motgångar och känner mig trött. Så i morgon efter jobbet är det jag som åker till mamma i Värmlands skogar (nåja.. Deje) och blir ompysslad ett dygn. Börjar jobba 5:30 på torsdag så åker hem onsdag eftermiddag. Kort visit men vill bara få vara "liten" en stund, utan familj. Bara jag och min mamma. Få vara minstingen.. :)

Det är inte jättelänge kvar till vi åker till Egypten nu. Första vaccinationssprutan är ju avklarad och snart är det väl dags för spruta två. Känns bra att veta att Isadora klarade det utan att skrika sönder lungorna. Vår dotter är för det mesta en cool liten tjej, men det där med att göra "farliga" saker går inte för sig. Nu vet hon vad det handlar om så nästa gång blir hon förhoppningsvis inte ens nervös.
Jag känner att den här resan är så hett efterlängtad att tanken på att något skulle komma i vägen skulle göra att jag går sönder.

Höstskor

I söndags insåg vi att både jag och Isadora behövde nya skor. Isadoras fötter är nog inne i en tillväxtfas för helt plötsligt behövde vi köpa storlek 28 till henne. Förstår ingenting, men det här barnet hoppar över vissa storlekar. Hon gick direkt från 25/26 till 28 i skor och i kläder hoppade hon över 110. Hon gick direkt från 104 (hoppade över 98) till 116. Mycket märkligt! :)

Hittade iaf jättesnygga skor till oss båda. Till Isadora blev det ett par gympaskor och knallrosa kängor i skinnimitation med leopardmönstrat foder och till mig ett par snygga stövlar som jag dessutom kan jobba i. Har haft lite panik nu när vi gått över till höstuniform och jag insåg att mina höstskor läcker som ett såll. Sulorna och klacken är totalt utnötta! :(

Vi blev nöjda och glada! :)

onsdag 3 oktober 2012

Tandläkaren.

För två veckor sen fick jag en kallelse till tandläkaren att det nu gått ett år sen sist (say whaaat?) och att det var dags att komma in och kolla tänderna. Ni som följt mig ett tag vet att jag och tandläkare = No match in heaven. Jag har lidit av en vidrig tandläkar-skräck sedan barnsben. Tror mycket handlar om att när jag var barn fick jag dåliga erfarenheter och det sitter kvar.

Jag minns inte hur gammal jag var, men uppskattningsvis 5-6 år. Min mun var för liten för alla tänder och en natt vaknade jag av att det kändes som att hela munnen var full med vatten. Gick in på toaletten för att spotta och ut kommer hur mycket blod som helst. Här snackar vi alltså inte "oj, det blöder lite" utan här snackar vi regelrätt vattenfall av blod. Minns att jag och mina föräldrar åkte till sjukhuset och att det beslutades att jag skulle sövas och att de skulle fixa mina tänder, för den tandläkare jag hade varit hos nån dag tidigare hade misslyckats och skadat min mun. Därav den rejäla blödningen som uppstod.

Blev alltså sövd och de var och pillade i min mun. Hade fruktansvärt ont och efter det var min rädsla för tandläkare ett faktum. Jag gick hos tandläkaren en "sista" gång när jag var 18 år och det fortfarande var gratis, sen slutade jag. Vågade mig inte tillbaka till en tandläkare förrän våren 2010 då jag kunde känna ett stort jäkla hål i en tand. Det fanns inte så mycket att göra mer än att ringa och fixa en tid. Och gissa om jag är glad över mitt beslut idag?

Den tandläkare jag kom till, Micke, förstod min rädsla och har hjälpt mig så oerhört mycket på vägen. Mina tänder var inte direkt i toppform om man säger som så, när jag kom till honom efter att inte ha varit hos tandläkaren på drygt 10 år. Det var fyra småhål och det där stora hålet som var tvunget att fixas. Under ett år fixade han mina tänder. Bestämde mig redan från dag ett att ta en sån där försäkring som gör att man betalar en fast summa i månaden och får då göra vad man vill och komma hur ofta man behöver. Hamnade på steg 4 (jag hade förväntat mig 6 typ).

Idag var det dags att gå tillbaka, ett år senare. Jag har varit rädd, illamående och nervös. Så fort han ropade upp mig inne på kliniken så kände han igen mig och började skämta, för han är också från Skåne och tycker att det är skitroligt att ha en patient som förstår honom, haha.. ;)
Sköterskan började med att ta fyra röntgenbilder och sen kom Micke tillbaka och kollade tänderna. Han hummade lite, tittade på bilderna och 5 minuter efter att jag satt mig i stolen konstaterade han att mina tänder var i fint skick och att inget behövdes göra. Dessutom hamnade jag på steg 3 så min månadskostnad blev mindre! Gick därifrån med lätta steg och nöjd.

Jag har fortfarande en skräck för att gå till tandläkaren, men jag kan ärligt säga att Micke har fått mig att må bättre. Numera har jag inte ångest i flera veckor innan besöket, utan det är mest kvällen innan och promenaden dit som känns jobbig. Seger!

Charlies dop.

I söndags var vi till Torpa kyrka där finaste Charlie (min svägerskas son) skulle döpas. Det blev en jättefin eftermiddag och jag hoppas & tror att Charlies föräldrar blev nöjda med allt. Det var kanonfint ordnat! Givetvis måste ju något gå lite tokigt när vi i familjen kaos ska ut på galej. Så även denna dag. Efter ceremonin skulle vi på efter-kalas och Robin börjar köra efter en annan bil som hade stått vid kyrkan. Vi hamnade helt fel och skamsna kom vi sist till lokalen.. ;)
Robin tycker om att skylla sitt dåliga lokalsinne på sin stackars mor, men det här tog faktiskt priset. Det gick så långt att när vi hade följt efter snubben i fel bil så stannade han och började gå mot oss. Jag fick smått panik och bara "VÄND ROBIN OCH KÖÖÖÖR!". Haha, familjen kaos var det.. ;)

Robin fick äran att bli Charlies gudfar (eller fadder heter det ju nu men Robin gillar tanken på att få vara gudfar, så som i gamla maffia-filmer) och han gjorde det klockrent. Han var lite nervös till en början, för han skulle säga några rader men det gick bra.

Isadora, som har varit lite trotsig senaste veckorna, skötte sig galant och det var inga problem där heller. Skönt! Var liiite nervös över att hon skulle balla ur inne i kyrkan, men icke. Jag hade haft ett långt tal till henne innan vi åkte, och det gick tydligen in. ;)

Det var inte så kul att få vatten på huvudet, men han skrek inte. Såg bara missnöjd ut. ;)

Det blev en fin dag! :)
(Outfiten Charlie har på sig har jag & Robin köpt. Yeah baby!)