Pages

måndag 15 oktober 2012

Tacksamhet

Idag tänkte jag skriva ner lite om en sak jag är tacksam för.

Jag är oerhört tacksam över att Isadora har otroligt engagerade farföräldrar. Isadoras farmor hämtar henne från förskolan en gång i veckan och oftast får Isadora då också sova över och sen lämnar farmor henne på förskolan dagen efter. Detta gör att jag och Robin får tid tillsammans, som i sin tur leder till två glada föräldrar. Det gör även det möjligt för mig att jobba mina konstiga tider samtidigt som Robin kanske har mycket på sitt arbete och behöver jobba över.

Farmor och farfar har även tagit med Isadora till sin stuga över vissa helger när vi här hemma inte får tiden att gå ihop. Som den här helgen t ex. Robin hade konferensresa till Stockholm över helgen och jag jobbade. Tack gode gud för att Isadora har sina farföräldrar som ville ta henne över helgen! Hur vi annars hade gjort vete fan..

Den kärleken som finns mellan Isadora och hennes farföräldrar är så närvarande att man nästan kan ta på den. När jag skriver det här blir jag tårögd för jag minns den kärleken jag fick från min mormor. Hon bodde många mil ifrån oss (Linköping och jag bodde ju i Malmö) men varje gång jag träffade henne, eller fick brev, så kände jag mig otroligt älskad.

När Isadora föddes fick vi vara kvar på BB i en vecka eftersom jag fick komplikationer av mitt akutsnitt. Vi hade ingen bil då och när vi skrevs ut var det farmor som kom och hämtade oss. Hon var alltså den första att få träffa Isadora i familjen, och jag tror att från den första dagen hon träffade sitt förstfödda barnbarn så uppstod kärlek vid första ögonkast mellan de två. Det är ofta Isadora pratar om farmor här hemma, och vad de har hittat på och olika minnen hon har från år tillbaka. Isadora har elefantminne och kan komma ihåg något farmor sa till henne för två år sedan. :)

Att ha närvarande farföräldrar är inget jag tar för givet. Jag hade det inte så, och min farmor tyckte inte ens om mig. Min farfar var en härlig gubbe, men han dog när jag var liten. Farmor kritiserade jämt och ständigt vilket ledde till att jag inte hade så mycket övers för henne. Varje gång jag hälsade på var det något nytt som var fel. Minns när jag och Robin hade fått ett av våra missfall och farmor sa till pappa att det var mitt eget fel..

Så tacksam är jag över Isadoras kärleksfulla farföräldrar. De är guld värda!

Inga kommentarer: