Pages

onsdag 3 oktober 2012

Tandläkaren.

För två veckor sen fick jag en kallelse till tandläkaren att det nu gått ett år sen sist (say whaaat?) och att det var dags att komma in och kolla tänderna. Ni som följt mig ett tag vet att jag och tandläkare = No match in heaven. Jag har lidit av en vidrig tandläkar-skräck sedan barnsben. Tror mycket handlar om att när jag var barn fick jag dåliga erfarenheter och det sitter kvar.

Jag minns inte hur gammal jag var, men uppskattningsvis 5-6 år. Min mun var för liten för alla tänder och en natt vaknade jag av att det kändes som att hela munnen var full med vatten. Gick in på toaletten för att spotta och ut kommer hur mycket blod som helst. Här snackar vi alltså inte "oj, det blöder lite" utan här snackar vi regelrätt vattenfall av blod. Minns att jag och mina föräldrar åkte till sjukhuset och att det beslutades att jag skulle sövas och att de skulle fixa mina tänder, för den tandläkare jag hade varit hos nån dag tidigare hade misslyckats och skadat min mun. Därav den rejäla blödningen som uppstod.

Blev alltså sövd och de var och pillade i min mun. Hade fruktansvärt ont och efter det var min rädsla för tandläkare ett faktum. Jag gick hos tandläkaren en "sista" gång när jag var 18 år och det fortfarande var gratis, sen slutade jag. Vågade mig inte tillbaka till en tandläkare förrän våren 2010 då jag kunde känna ett stort jäkla hål i en tand. Det fanns inte så mycket att göra mer än att ringa och fixa en tid. Och gissa om jag är glad över mitt beslut idag?

Den tandläkare jag kom till, Micke, förstod min rädsla och har hjälpt mig så oerhört mycket på vägen. Mina tänder var inte direkt i toppform om man säger som så, när jag kom till honom efter att inte ha varit hos tandläkaren på drygt 10 år. Det var fyra småhål och det där stora hålet som var tvunget att fixas. Under ett år fixade han mina tänder. Bestämde mig redan från dag ett att ta en sån där försäkring som gör att man betalar en fast summa i månaden och får då göra vad man vill och komma hur ofta man behöver. Hamnade på steg 4 (jag hade förväntat mig 6 typ).

Idag var det dags att gå tillbaka, ett år senare. Jag har varit rädd, illamående och nervös. Så fort han ropade upp mig inne på kliniken så kände han igen mig och började skämta, för han är också från Skåne och tycker att det är skitroligt att ha en patient som förstår honom, haha.. ;)
Sköterskan började med att ta fyra röntgenbilder och sen kom Micke tillbaka och kollade tänderna. Han hummade lite, tittade på bilderna och 5 minuter efter att jag satt mig i stolen konstaterade han att mina tänder var i fint skick och att inget behövdes göra. Dessutom hamnade jag på steg 3 så min månadskostnad blev mindre! Gick därifrån med lätta steg och nöjd.

Jag har fortfarande en skräck för att gå till tandläkaren, men jag kan ärligt säga att Micke har fått mig att må bättre. Numera har jag inte ångest i flera veckor innan besöket, utan det är mest kvällen innan och promenaden dit som känns jobbig. Seger!

Inga kommentarer: