Pages

måndag 30 december 2013

#mörkertalet

Igår valde jag att berätta min historia under hashtaggen #mörkertalet på twitter. Jag har nog inte skrivit öppet om vad som hände mig den där kalla decembernatten för 16 år sedan men det beror inte på att jag skäms. Jag har nog bara inte känt att det funnits rätt kanal att prata om det. Men min familj vet och jag har alltid varit öppen om ämnet dykt upp.

Idag ringde Tv4 som hade läst det jag skrivit, och ville intervjua mig. Många tankar hann komma upp men jag sa utan tvekan ja till det. Ämnet är så viktigt och jag kände väl någonstans att jag kanske kan hjälpa till genom att berätta.

För er som missat vad #mörkertalet är och inte såg TV4-nyheterna idag så kan ni se på inslaget här.

Jag var 15 år när jag blev våldtagen den där kalla natten, på väg hem från en kompis. Precis vid polishuset hände det. Ironin i det..
När förövaren var klar låg jag kvar på den kalla marken i flera timmar innan jag till sist vågade gå hem. Väl hemma duschade jag i ett par timmar och sen var det fysiska över.

Det har tagit mig 16 år att må bra. Att våga känna lycka. Att tillåta mig glädje. Det tog år med terapi och mediciner, självskadebeteende och tårar innan jag till sist hamnade här. "Här" är att känna sig trygg. Stabil. Välmående. Något många tar för givet men som under många år var något jag bara drömde om. Och jag skadade inte bara mig under tiden utan även älskade omkring mig.

Det som hände var vidrigt. Hemskt. Fruktansvärt. Något ingen borde behöva gå igenom. Men det händer varje dag.
Och precis som mig så anmäls inte våldtäkterna. Varför anmälde jag inte? Det finns inget lätt svar. Jag skämdes. Vem skulle tro mig? Jag kände inte min förövare. 15 år och vilsen. Skamsen. Jag kunde tagit en annan väg hem. Kunde haft andra kläder på mig. Etc etc.
Nu 16 år senare har jag bättre insikt. Det är aldrig någonsin offrets fel. Vi är överlevare!
Lär era söner att ett nej är ett nej. Att de inte kan ta för sig hur de vill, att lyssna på tjejen, lyssna på den lilla rösten inuti som säger att den här tjejen är för berusad och behöver hjälp hem. Det är inte våra döttrar som ska få förmaningar om klädval.

Det finns inget att skämmas för. Vi är överlevare!

torsdag 21 november 2013

BVC och föräldrasnack

Igår var vi på besök hos BVC vilket också innebar att det var sista besöket där. Hädanefter är det skolan som tar hand om Isadora. Det känns oerhört stort och läskigt! Min fina unge, nu kan du sluta växa ett tag. ;)

Allt gick bra där och Isadora var awesome! När sputan skulle tas rullade hon upp ärmen och pep till. Inga tårar och hon sa att hon var van efter Egypten förra året då hon fick tre sprutor mot Hepatit.

Isadora är nu 118 cm lång och väger in på 21 kilo. Över på längd-kurvan och mitt i vikt-kurvan så hon följer sin egen kurva fint. Eller ja, sen hon var 1 år iaf. Innan dess låg hon över på vikten också, min lilla köttbulle. ♡

Nyfödd: 3545g, 50 cm
1 år: 10,3 kg, 78 cm
1 år 9 mån: 11,4 kg (missade längd)
3 år: 14,5 kg, 98 cm
4 år: 17 kg, 103 cm
5,5 år: 21 kg, 118 cm

Tänk vad snabbt tiden går? Robin har pratat om en ny bebis och visst tusan blir jag lite sugen. Är glad att vi var så pass unga när Isadora kom för då gör det inget att vi dröjer lite med tvåan. Jag har sagt att jag drar linjen vid 35. Efter det vill jag inte.

Isadora är verkligen min stora stolthet här i livet. Varje dag förundras jag över hur smart och rolig hon är. Medan vi väntade på bvc pratade vi om familjer och Isadora sa helt klokt att familjer ser olika ut. Att vissa barn har en mamma och pappa medan andra har två pappor eller två mammor. Inga konstigheter. :)
Hon tycker att det bästa som finns är att ha föräldrar som tycker om att prata och är snälla. Kloka unge!

fredag 1 november 2013

Resfeber

Åh blä för det här med resfeber. Har haft det större delen av mitt liv och det förvärras bara med åldern tycker jag. Har ont i magen, är sönderstressad och min två veckor gamla förkylning vägrar ge med sig. Skit! Jag önskar att jag var en av de som bara längtade och kunde ta det lugnt inför en resa. Men icke.

Idag har jag ägnat dagen åt att packa alla våra väskor samt handla sånt som var nödvändigt. Jag suger på att packa kan jag säga. Tar alltid med mig för mycket, men antar att för mycket är bättre än för lite. Fast det går ju alltid att handla på resemålet.. ajja.

Det har regnat och varit tråkigt ute idag så tanken på att kunna cruisa runt i bikini med mina kritvita ben och degiga mage känns faktiskt riktigt lockande!

Ha det så bra hemma i Sverige!

onsdag 23 oktober 2013

När Liten blir Stor.

Idag fick vi hem papper och information om att Isadora ska börja skolan nästa år. Jag får seriöst lite panik över det här! Hon är ju så liiiiten. Min bebis..
Men nej. Hon är ju inte det.

Isadora har vuxit så otroligt mycket sista året, inte bara på längden (118 cm) utan i sig själv. Jag tycker mig kunna se en grubblande, tänkande, glad och lite självmedveten tjej i min snart 6-åriga dotter. Hon har mycket att säga, men så har det alltid varit. Sedan hon lärde sig säga mamma och pappa har det inte varit tyst från hennes sida i mer än ett par minuter. Hon är knappt tyst när hon sover för hon mumlar i sömnen och för tillfället snarkar hon lite. ;)

Björktorpskolan blir hon automatiskt placerad på. Den ligger närmast oss och vi var beredda på det. Jag har hört rätt mycket bra saker om den skolan så jag är inte allt för nervös. Dessutom lär ett par andra från Båtsman hamna där så då får hon sällskap. Känns bra! :)
Återstår dock att se om det kvarstår om ett år eftersom vi är sugna på att flytta. Men det tar vi då!

måndag 14 oktober 2013

Fuck cancer

Livet är hårt, grymt och orättvist. Det kan även vara fantastiskt, lyckligt och underbart.

Jag har cellförändringar i livmodern. Gick och tog omprover idag för att kunna utesluta elaka resultat. Har inte tänkt på det så mycket sen jag fick brevet förra veckan utan tagit en dag i taget. Men ju närmare jag kom sjukhuset, desto mer slog det mig.
Tänk om jag har elakartad cancer? Tänk om Isadora får en sjuk mamma?
Tänk om jag dör?

Det är många tankar som hinner passera hjärnbanken under en kort tid. Och jag är rädd. Livrädd.

Innan jag fick barn var jag odödlig. Det är jag inte längre. Numera är jag så oerhört mycket räddare om mitt liv. Det finns inget utrymme för att ta risker längre. Jag har ett barn som behöver sin mamma. Hon har världens bästa pappa som tar hand om henne på bästa sätt möjligt men.. ja, ni förstår. Jag vill inte att hon ska vara utan mig.

Nej, risken är liten att jag har cancer. Men den finns. Min familj är hemsökt av allehanda sjukdomar och cancer är en av alla vidriga sjukdomar vi har. Och statistiskt sett är det ju klart bättre om det upptäcks tidigt. Jag hade aldrig förlåtit mig om jag inte gått dit pga rädsla.

Nu finns det inget jag kan göra. Bara vänta.

Och andas.

måndag 7 oktober 2013

ReCharge

Jag är med på Buzzador där jag då och då får hem paket med prover av någonting. Det har varit t ex bebismat och godis. I mitt senaste paket fick jag hem ReCharge, ett snabblösligt energibruspulver. Det innehåller koffein, vitamin b/c/d samt antioxidanter som gör att du känner dig uppiggad.

De finns i två olika smaker; blodapelsin samt äpple/litchi. Min favorit är blodapelsin! Jag tycker definitivt att jag kände förändring efter ett glas ReCharge. Eftersom jag inte dricker kaffe så ofta (pga känslig mage) så var jag lite orolig hur jag skulle må, men det var inga som helst problem. Magen mådde jättebra och humöret var på topp.

torsdag 26 september 2013

Ett barn eller fler?

Senaste dagarna har flera personer frågat mig om vi vill ha fler barn. Det är en lätt fråga med ett komplicerat svar.

Just nu känns det alldeles perfekt att ha ett barn. Isadora är inte allt för svår att ta hand om, och denna ålder är väldigt fin. Mycket känslor, visst, men hon är kramig, tänker mycket och är oerhört smart. Det är lätt att diskutera med henne och ibland kan det vara lätt att tro att hon är äldre än vad hon är.

Rent ekonomiskt är det förstås billigare med ett barn än fler. Att bara behöva köpa en uppsättning av allt istället för två eller fler. Men vi hade såklart haft råd. Båda två tjänar hyggligt bra och vi har inte räkningar som ligger på hög. Inga skulder heller, mer än CSN som vi betalar av.

Det är helt enkelt bekvämt med ett barn! Men...

Självklart vill jag ha ett barn till. Det kommer och går det där. Vissa dagar gör det ont i livmodern av längtan efter en bebis till att få sniffa i nacken och gosa in sig i fettveck. Att bara bygga in mig i en rosaskimrande bubbla. Fast det är ju bara önsketänkande. Första halvåret med Isadora var allt annat än rosaskimrande. Fettvecken fanns där att gosa in mig i, men förlossningen var ett trauma och förlossningsdepressionen höll på att ta kål på mig. Jag har inte glömt.

Jag fyller 31 år i november. Så gammal min mamma var när jag föddes. Lite av en milstolpe känns det som. Men jag har tid. Det är okej att få barn vid 33 också om jag vill det. Allt beror på var vi är då. Med jobb, boende och oss. Jag och Robin.

Men nu. Nu njuter jag av min blivande 6-åring som gör mig stolt varenda dag. Hon är den finaste lilla stora unge jag kunde önskat mig.

tisdag 24 september 2013

Nytt till Isadora

Vi har börjat rensa bort storlek 116 från Isadoras garderob och börjat fylla på med 122 istället. Det som verkligen behövdes var pyjamaser och vi passade på att handla en overall också.


Vi fick ett nattlinne av en väninna vilket var första nattlinnet för Isadora, och hon tyckte om det så passade på att köpa ett när det bara kostade 99 kr på H&M. Sen älskar ju ungen leopardmönster så den andra pyjamasen kändes rätt givet när jag såg den. ;)

När det gäller overall blev jag positivt överraskad av H&M. Vi köpte en overall som höll i två säsonger sist så köpte en därifrån nu med för 599 kr. Återstår att se om denna är lika bra! Vi har ett tvådelat set också att variera med. 

Sen fick Robin köpa nya kallingar och tröjor. Själv känner jag mig rätt nöjd just nu. Blir kanske något om jag går in i en affär. :)

Behöver semester nu.

I söndags fick jag uppleva skräcken när en resenär ballade ur totalt och gick bananas. Hen hade inte en korrekt biljett (detta är ett bra exempel på föregående inlägg) utan försökte köra en fuling genom att ljuga om åldern. När jag sa att det skulle bli en ny biljett så fick hen ett utbrott utan dess like. Började slå på inredningen, vrålade allt hen bara kunde och var rakt upp i mitt ansikte och skrek så jag fick saliv mot mig. Väldigt otrevligt.
Min kollega och jag fick till sist av personen och då kom spottloskan. Både jag och min kollega skötte vår del exemplariskt genom att behålla lugnet hela tiden och försökte förklara reglerna när vi väl fick en syl i vädret. Men efteråt kom chocken som ett brev på posten och jag skakade så mycket att min kollega fick hålla uppe mig. Jag blev tagen ur tjänst och fick prata med företagsläkaren efteråt så jag har blivit väl omhändertagen. :)

I det utrymmet som hela händelsen inträffade satt det ett gäng personer som inte sa ett pip under hela tiden. Antagligen var de livrädda för gudarna ska veta att jag trodde ett tag att jag skulle få på käften. Men precis när vi fått ner personen i vestibulen så sa en resenär att jag hade hanterat situationen bra. Det kändes givetvis bra att få höra, men önskar att någon hade vågat stå upp för mig och min kollega. Speciellt när den våldsamt aggressiva personen var 5 cm från mitt ansikte. Då hade det känts bra med lite uppbackning..

Jag har ältat klart händelsen och grubblat tillräckligt så jag känner mig redo att komma tillbaka till jobbet i morgon, men självklart känns det lite lite otäckt. Vet inte hur jag kommer reagera om denna person kommer ombord igen. Fast å andra sidan är jag osäker på om jag skulle känna igen hen. Min hjärna stängde liksom butiken av chock så tror inte jag skulle känna igen.
Men nu behöver jag verkligen semester. Känner mig utmattad ända in i själen och ser fram emot en vecka med sol och bad, familj och goda vänner.


fredag 20 september 2013

Rasister på SJ?

I veckan har den här texten florerat på Facebook bland allehanda kontakter. Första känslan var att brusa upp och bli skitförbannad för uppenbarligen har personen som skrivit debattartikeln ingen aning om hur det går till på tågen. Nu har jag lugnat ner mig och tänkte bara skriva lite kommentarer. Kanske kan jag förklara lite för er som läst texten och blivit skitförbannad på den "strukturella orättvisan".


  • Personen med ungdomsbiljett. 
Att tågvärden inte sa "god morgon" istället för "hörru" låter absolut otrevligt. När jag hittar någon som sover på tåget som inte viserat sin biljett brukar jag knäppa till på låret eller axeln och säga "hej hej, då var det dags att visa biljetten!" Men alla jobbar vi olika och har haft olika förutsättningar tidigare på dagen som resulterat i ett lite grinigare humör. 

Killen har alltså ingen legitimation. Då kan vi göra en personkontroll genom att få de sista fyra siffrorna och kontrollera i vår handdator. Men den här personen vet inte sina sista siffror. Varför han inte kan det är en helt annan fråga. Kanske har han precis fått ett helt nytt personnr, eller så har han dåligt minne. Vet ej, mer än att det då blir stora problem. Och det är precis här vi är nu.

Kvinnan som skrivit debattartikeln, Astrid Menasanch Tobieson, skriver: "/.../ och i onsdags var en kille med om att han blev avslängd med giltig biljett från ett tåg /.../"
Nä, men vänta här nu. Killen han inte kunnat uppvisa giltig ID trots att han enligt regelverket måste kunna uppvisa detta FÖR ATT biljetten ska vara giltig. Det är inte ombordpersonalens uppgift att ringa runt för att kontrollera personers identiteter. Vore det så skulle vi inte göra annat än sitta med telefonen mot örat. 
Jag upprepar: för att en biljett ska vara GILTIG måste du kunna uppvisa legitimation. Kan du inte det så är biljetten ogiltig och du kan komma att antingen köpa en ny biljett eller uppgradera den gamla. 

Att sen en person reser sig upp och anger var killen gick när han lämnade platsen (jag säger inte att han tänkte gömma sig, för det vet jag inte. Men ni anar inte hur många gånger jag fått gå och knacka på toadörren när jag bett personer lämna tåget) tror jag handlar om att många människor idag är trötta på att behöva betala dyrare tågbiljetter för att många inte gör rätt för sig. Än en gång: jag säger inte att det var så i detta fallet. Kvinnan kanske är Sverigedemokrat och ville bara ha av invandrarkillen. 

  • Medelålders vita män
Astrid skriver här om något hon fått ut från ett SMS. Jag är ledsen, men det tycker jag inte är något annat än indicier. Hon var alltså inte på plats själv utan hänvisar till vad en kompis har skrivit. Men okej, då ska jag förklara det här med.

Ett gäng medelålders män har alltså satt sig på tåget med endast bekräftelse. Det här händer mig flera gånger i månaden, och inte bara bland medelålders vita män utan senast i tisdags med en stressad ung mamma som hade tre småbarn med sig. Eftersom jag antar att hudfärgen här har betydelse kan jag meddela att denna mammans härkomst var från Asien och hon pratade knapphändig svenska. Men det var inga problem eftersom...

Det som händer när någon kommer med en bekräftelse istället för biljett är att vi ber om ID och sen kan vi lätt få fram personen i vår bokningslista. I vår bokningslista hittar vi all information om personen och kan manuellt visera deras biljett. Ser man i bokningslistan att det är en person som köpt ungdomsbiljett men är över 26 och inte studerande så det INGEN GILTIG biljett. Då är vi tillbaka till exempel 1 och det är en ny biljett som gäller. 

Okej, då tycker jag nog att jag har förklarat hur det går till rätt bra. Jag är med om båda exemplen flera gånger i månaden, men det löser sig 9 av 10 gånger. Det har funnits många tillfällen då jag har fått uppgradera biljetter (personen får då betala mellanskillnaden ungdom-vuxen) eftersom människor antingen har missförstått eller kört en fuling. Och det händer väldigt ofta att människor kommer med bekräftelsen istället för biljett men där löser det sig alltid. Det är precis som när en SMS-biljett inte kommit fram pga tekniskt strul. Har du ID på dig så hittar vi dig i bokningslistan. Det har inte med hudfärg att göra som det låter i artikeln. 

Hoppas att jag har kunnat få fram hur vi arbetar på ett bättre sätt. Snälla sluta tro att allt handlar om hudfärg och orättvisa strukturer. Jag säger inte att det inte finns rasism på SJ, för det finns tyvärr överallt. Men när det gäller exemplen i artikeln så finns det ett annat svar. Tack och hej!

måndag 16 september 2013

Dilemma

Sista tiden har jag rensat rätt ordentligt bland mina kontakter på Facebook. Anledningen är för att det har länkats hej vilt till rasistiska skitsidor som Avpixlat och dylikt. Sidor jag föraktar då de inte sprider annat än fördomar och skit jag inte ställer mig bakom.

Nu har jag ett stort dilemma. En person jag avgudar som inte står bakom såna rasistiska åsikter så vitt jag vet är tillsammans med någon som innehar en riktigt otrevlig syn på invandrare. Jag vet inte vad jag ska göra.
Vill ju inte ta bort hen för då känns det som att min vän kommer bli förolämpad och arg. :(

Det kan verka trivialt men det här är något jag faktiskt mår dåligt över. Personen i sig är hur trevlig som helst men jag kan omöjligt bortse från vad som skrivs kontinuerligt.

torsdag 12 september 2013

Efter regn kommer solsken.

Som många vet var första halvan av detta året inte till vår familjs favör. Isadora mådde inte bra och gick igenom en tung period som var hård för oss alla. Det blev många tårar och tandagnisslan medan vi försökte hjälpa henne.

Idag när jag hämtade Isadora på förskolan och gick hemåt i vår egen takt (hon vill gärna leka lite innan vi kommer hem) kände jag en inre tillfredsställande. Det har inte varit det minsta svårt att få med henne hem sista tiden. Det går så snabbt och vi tjafsar inte utan har fina samtal där vi går hand i hand.

Den gamla klyschan Efter regn kommer solsken stämmer verkligen in på vår situation. Visst trotsar hon ibland. Herregud, hon är snart 6 år. Jag hade blivit orolig om hon inte trilskades ibland. :P

Men för det mesta gör hon vad vi ber om, även om det kan gå i Isadora-takt. ;)
Det är heller inga svårigheter att få henne somna om kvällarna. Hon är nu uppe i 28 stjärnor och vi har hittills inte haft något bakslag där vi behövt stanna med henne tills hon somnat. Fina unge! <3

tisdag 10 september 2013

Hej fina naglar!

Det var ett tag sen jag fixade naglarna på salong och jag har känt ett sug ett tag nu. Två jobbkompisar rekommenderade ett ställe som ligger mitt emot Åhléns i gångtunneln där. Efter jobbet idag kilade jag in på drop in och kunde gå ut 40 min senare med jättefina nya naglar. :)
250 kr för allt kostade det och det håller i 4 veckor. Lätt värt!

Jag valde vita tippar i kortare stuk så jag inte blir helt handikappad. :P

söndag 1 september 2013

Ny tatuering.

Igår var jag i Stockholm för att tatueras. Tjejen som gjorde min koi har flyttat hem från San Diego i USA och jobbar nu på Gallon tattoo i Hökarängen. Veronica är utan tvekan den bästa tatueraren jag varit hos (av 4 st) och jag kan inte se mig gå till någon annan i framtiden heller. Är ni sugna på att gadda er så rekommenderar jag henne varmt. Kolla in hennes album på Gallon tattoo's Facebook-sida! Hon har en enorm bredd och kan verkligen göra allt.

Det var inte direkt skönt att tatueras i armhålan där skuggningen går upp, och baksidan av armen överlag är väldigt otrevligt men de 3,5 timmarna det tog var värt allt! Jag är så otroligt nöjd och glad. :)

Lotusblomman är en av världens vackraste och jag tyckte den passade in i mitt japanska tema. De fem fallna bladen under blomman symboliserar våra missfall så de kommer alltid finnas med mig.

Tack världens bästa Lady V  på Gallon tattoo! Jag kunde inte vara mer nöjd. Du är bäst!

måndag 26 augusti 2013

Stolt

Isadora har nu samlat ihop tio stjärnor på sitt ark över nätter hon somnat själv. Hon är jättestolt och jag är ännu stoltare! Min stora, fina tjej.

Bilder från hotellet

En stor fördel med det hotellet vi ska bo på när vi åker till Kanarieöarna är att det finns ett vattenland. 




Och ännu roligare är det att det nu är helt klart att vi åker med en annan familj! Det är en av mina fina kollegor och hennes man med barn som följer med, och det roliga är att de har bokat in sig på samma flyg och allt. De har dessutom en dotter född 08 så Isadora får en lekkompis. :)
Jag kan se mig och Linda springa om ungarna till alla rutchkanor och skrika "UR VÄGEN, HÄR KOMMER MORSORNA!!" :D

Det ska bli fantastiskt roligt att få komma i väg, och ännu roligare att ha med sig Linda och hennes familj! :)

Konserten i lördags

Just det! Vi var ju på invigningen av Tele 2 Arena i lördags. Vilken maffig arena! :D
Det var så oerhört stort, så det är lätt att gå vilse där. Det gjorde också att ljudet studsade en del, vilket kan vara lite tråkigt. Men anywho..



Robyn inledde! Jag har alltid tyckt om henne, och gillat att hon gått sin egen väg. Hon är lite annorlunda, men en riktigt bra artist. Hon fick igång alla och det var otroligt spännande och kul att se henne live. Första gången för mig. :)

Sen var det Lars Winnerbäck... alltså. Jag gillar Lasse! Han är bra på det han kan, men han ska inte spela på en stor arena. Så enkelt är det. Och att sätta in honom efter maffiga Robyn? Jeez, det blev antiklimax och han kändes som ett sömnpiller. Inte bra! Han skulle ha fått starta innan Robyn helt enkelt.

Kent. Detta fantastiska, underbara Eskilstuna-band som alla superlativ i världen inte räcker till. Nu är jag kanske lite partisk eftersom jag älskar detta band, men de är faktiskt Sveriges bästa musiker. Så enkelt är det.



Det här var konsert nr 31 för mig med Kent, och jag skämtar inte när jag säger att den lätt platsade in på topp tre. Den enda nackdelen med deras konsert var att den var för kort. De spelade tio låtar, men det kändes som fem. Tiden sprang i väg i fast forward och jag ville inte att kvällen skulle sluta. Bästa låten var att vi fick höra Ingenting kunde röra oss. Så oerhört mäktigt!
Jocke berättade även att de filar på nya låtar och ska börja repa i november. Bästa nyheten i år! :D

söndag 25 augusti 2013

Isadoras sovvanor.

För lite drygt tio dagar sen bestämde jag mig (Robin hade inget större val i den här frågan men gick ändå villigt med på det) för att det var dags att Isadora skulle somna själv. Vi gjorde misstaget när hon var liten att sitta med henne till hon somnade, och det har ju givetvis hållit i sig. Det stora problemet i sig är väl egentligen inte att hon inte kan somna ensam, utan det faktum att hon kommer in till oss varenda natt. Isadora är en lång ung dam som tar upp mer plats än vad jag gör. Det resulterat i att jag sover som en kratta.

Iaf så tänkte jag att vi måste börja någonstans. Och det enda rätta då är väl ändå att börja med att hon ska somna själv. Sen när det är inlärt och inte längre något bekymmer kan vi ta tag i att hon måste vallas in i sitt rum om nätterna. Så för tio dagar sen satte vi hårt mot hårt. Barnet skulle somna själv!
Vi förklarade för henne, hon blev hysterisk och det tog drygt 45 minuter med skrik och gråt innan hon somnade. Jag och Robin var två gråtande vrak efter det och kände oss som urusla föräldrar. Det går liksom emot allt när ens barn skriker och gråter och du inte tröstar och ger upp. :(

När Isadora vaknade morgonen efter var allt hur bra som helst iaf, och hon verkade inte traumatiserad, hehe. Så jag gick till Panduro, köpte ett svart fint ark och lite guldstjärnor. Så hämtade jag Isadora på förskolan och visade vad jag hade köpt. Det var hennes stjärnor, och för varje kväll hon somnade själv så skulle hon få klistra upp en stjärna. Hon var jätteglad och peppad! Kväll två låg hon och suckade, klagade på att det var "så trååååkigt att somna själv" samt "jag gillar inte kväääällar maaaaamma". Fine, det får hon tycka. Det sa jag också att det är helt okej att hon känner så. Hon somnade på 20 minuter denna kväll.

Kväll tre tog det fem minuter och bara lite suckar. ;)

Sen har det gått bra resten av tiden. Vissa kvällar tar hon lite längre tid på sig, och suckar lite uttråkat emellanåt, medan vissa kvällar somnar hon väldigt snabbt. Men hon har inte gråtit en enda gång efter den första kvällen och jag tror att hon innerst inne känner sig lite mallig och stolt. :)

När hon hade fått fem stjärnor fick hon välja valfri bonus. Hon valde att jag skulle titta på henne när hon klättrade i en klätterställning, haha. Samt en chokladbit på ICA som hon fortfarande inte ätit upp. ;)
När hon hade fått ytterliga sju stjärnor så ska vi hitta på något större, typ gå till vattenpalatset. Det känns skönt att hon klarar av det här så bra. Det inger hopp att hon tids nog slutar gå in till oss varje natt.

Bilder.

Tänkte att det kunde vara kul att se lite bilder också. :)

Nervös

Usch ja, inte är det kul just nu. Robin åkte till Örebro tidigare i dag för att läggas in på sjukhuset. Han har en återkommande cysta på stämbanden som inte vill ge med sig. På Mälarsjukhuset har de bara kunnat punktera cystan, vilket gjort att den har börja växa igen efter ett tag. Två gånger har de försökt och nu har den varit tillbaka minst ett år. Mälarsjukhuset sa själv ifrån då och remitterade honom till Örebro. Så nu hoppas vi att de kan skära bort den en gång för alla. 

Det läskiga är ju att jag har vant mig vid att Robin är hes. Det har han varit i så många år så det är inget konstigt längre. Om de nu får bort cystan helt, kommer han då att låta annorlunda?
Jag tror inte det, men det hade varit mycket märkligt att få hem maken med en helt annan röst. Typ som Bane i senaste Batman? Haha, jag hade ju inte klarat av det! 

Men nu sitter jag alltså här, helt ensam för Isadora är fortfarande hos sina farföräldrar. Jag börjar jobba vid 05 i morgon bitti, så det fanns ingen som kunde ta henne till förskolan annars. Jag längtar halvt ihjäl mig efter min lilla smurf. Nu har hon ju snart varit borta i tre dagar! Börjar kännas i mitt hjärta. 
Och eftersom jag är helt ensam så har jag tid att noja mig och oroa mig och tänka de värsta tankarna som finns. En operation där du sövs är ju aldrig riskfri så att säga. :(

Nej, nu ska jag titta på bilder på Isadora och sen ska jag sova. Puss!

Semester snart igen.

Vi räknar ner tiden här hemma. I november åker vi till Kanarieöarna och har det (förhoppningsvis) trevligt. Det blev lite antiklimax först, för vi hade hittat världens trevligaste resa till Egypten för ett kanonpris, och skulle åka med en kompis och hennes familj. Sen blev det ju inbördeskrig och vi kastade bort den planen rätt så snabbt. Även om det kanske kommer lugna sig till november så känns det lite för riskfyllt att åka dit i år, och då var det bara att börja kolla efter något annat.

Som krav hade jag att det skulle vara relativt varmt, och inte ligga allt för långt bort. Jag är inte intresserad av Thailand och vi kan bara ta en veckas semester dessutom pga arbete. Så då var det Kanarieöarna kvar. Där har jag aldrig varit, och vi hittade en all inclusive-resa där det fanns ett vattenland dessutom. Roligt för både liten och stor! ;)
Men ja, det är ju rätt så mycket dyrare att åka dit än till Egypten så vi pratade och pratade om det innan vi till sist slog till. Nu är resan betald och vi ser jättemycket fram emot det! Vi har köpt resan genom Fritidsresor och åker med Norwegian. Visst är det Norwegian som har WiFi ombord? Härligt isf för då behöver vi inte ladda ner filmer till iPaden utan Isadora kan titta på Netflix på planet. Smidigt! Men ja, det beror väl på vilken slags uppkoppling det handlar om. Det kanske bara hackar hela tiden och det orkar varken Isadora eller jag med. :P

Oavsett så ser jag fram emot att få komma i väg en vecka och bara vara. Minns fortfarande vår resa till Egypten förra hösten med glädje. Att åka i november är verkligen att rekommendera. Det ger en energi att stå ut med den långa tråkiga vintern samt mörkret.

fredag 23 augusti 2013

Mysig helg.

Vi har en riktigt trevlig helg framför oss. Isadora är hos farmor och farfar över helgen så vi är barnlediga fram till måndag då jag hämtar henne på förskolan. I morgon åker vi tillsammans med Jarlen och hans Anna (hihi, Robin & Anna och Robin & Anna) till Stockholm för att gå på Tele 2 Arenas invigning. Kent, Winnerbäck och Robyn uppträder så det ser vi verkligen fram emot. :)

Dessutom tänkte jag att vi skulle bo kungligt så jag bokade in oss på Nordic Light som är ett designerhotell mitt i centrala Sthlm. Det känns så himla roligt att kunna unna oss något sånt här. Förutom konserten så ser jag mest fram emot hotellfrukosten, hihi. Tänka sig att frukost på ett hotell är så annorlunda mot när man äter det hemma!

Hejsan hallå. Här är jag!

Usch vad dålig jag är på att blogga. Men jag ursäktar mig inte. Det är ju trots allt jag som bestämmer när jag har ork, vilja och motivation. Livet kommer mellan ibland och shit happens liksom. Och mycket händer just nu!

Främst är det väl jobbet som tar mycket tid. Ni som följt mig ett tag vet att jag varit tim-anställd sedan maj 2011 som tågvärd. Att jag älskar mitt arbete vet ni också, men att det kan vara kämpigt och jobbigt emellanåt. Att vara timmis har inneburit att jag inte vetat hur mycket jobb jag kommer få under en månad, för det läggs ut turer på mig sporadiskt. En vecka har jag kanske jobbat två dagar medan jag senare kanske arbetat upp till tolv dagar i sträck. Allt har berott på efterfrågan såklart, om någon varit sjuk eller semestertider.

Denna sommar (hela året faktiskt)  har jag arbetat rumpestussen av mig. Tog ledigt vecka 30 för att ta lite semester med familjen. Det var en fantastisk vecka på alla sätt och vis. Vi var nere i Lund hos min syster och jag fick träffa min bästis Anna. <3 p="">Den veckan var välbehövlig och jag utnyttjade den till max, för när jag kom tillbaka till jobbet efter sju dagar så kändes det som att jag varit borta i tre veckor. :)
Jag tycker om att jobba på sommaren för det är helt annat klienten då. De är mindre stressade och mer glada av sig och då blir det ju lättare för mig att vara service-inriktad och trevlig. Men nu är det inte semestertider längre och det märks ganska så tydligt. Klimatet ombord på tågen är kyligare, och grinigare. Observera att det är långt ifrån alla pendlare som är så. De flesta är faktiskt väldigt trevliga och tillmötesgående.

Men den största nyheten när det gäller jobbet är ju att jag efter två och ett halvt år... fått månadsanställning! Det innebär att jag går på ett fast schema med planerad ledighet och fasta jobb-helger. Vill jag "gneta" (dvs hoppa in när det är brist på folk) så får jag dubbel betalning. Som timmis kan du inte gneta utan då får du bara vad turen är värd. Så det känns fantastiskt!
Jag kommer äntligen kunna skriva ett riktigt schema till Isadoras förskola. Jag är väldigt, väldigt glad. :D

tisdag 11 juni 2013

Hektiska dagar på jobbet.

Nu vill jag bara få lugn och ro i några veckor. Den här helgen, samt måndagen, var alldeles för livad för mig. Fick ringa polis två gånger, kände mig väldigt hotad den ena gången av en påverkad person. Sprang hem från jobbet med andan i halsen och tittade bakom axeln var femte sekund. Är ingen överdrift när jag säger att jag hade säkert hade en puls på 160-170.

Jobbar rätt så mycket för tillfället, och hade glömt kryssa bort mig från Netwic (där jag fyller i vilka dagar jag kan och inte kan jobba) en helg så slutar att jag jobbar tre helger i rad nu, inklusive midsommar. Men det gör mig inte så mycket eftersom midsommar ger fina pengar och det är ingen helg som betyder så mycket för mig ändå. Mest kul för Isadora att dansa runt stången, och det är något jag vägrar göra. Tråkig mamma. ;)
Tur hon har Robin som pappa, för han gör gärna såna saker, haha.

Ångrar inte det minsta att jag valde bort vikariat under sommaren och tog timmar istället. Jag har fått massor med jobb, och jag har kunnat ta ledigt när jag vill. Vecka 30 åker vi ner till Skåne och det ser jag verkligen fram emot! Har inte varit där på tre år drygt, så är verkligen på tiden nu. Vi tar tåget den här gången och det ska bli kul! Går ju snabbt och smidigt (jaja, när jag åker blir det inga förseningar, hehe) och hela familjen kan umgås. Tror det blir en upplevelse för Isadora också som åkt tåg som längst till Stockholm (när hon var 8 månader). :)


fredag 31 maj 2013

Hur träningen går?

Tack bara bra!
Denna vecka har varit lite sämre än de senaste månaderna. Bara kört två pass, men å andra sidan så har de två passen varit otroligt effektiva så jag känner ingen ångest. Överlag försöker jag inte pressa mig så som jag gjort tidigare. Träning ska vara roligt och jag vill känna att jag ser fram emot mina pass, vilket jag gör! I genomsnitt blir det väl tre pass i veckan, men vissa veckor har det blivit både fyra och fem pass.

För några veckor sen fick jag känningar av i höger knä. Det är en gammal skada jag dragits med i många år och läkaren har sagt att det inte är någon fara, utan det handlar om överansträngning. Då gäller det att vila knäet och låta det bli bättre av sig självt. Jag gissar att det har varit löpbandet som ställt till det för mig, så de senaste veckorna har jag låtit bli bandet och istället kört ordentliga pass på träningscykeln. Där bränner jag dessutom ännu fler kalorier än vad jag gjorde på löpbandet, men det är skonsammare för knäna. Win-win!

Idag brände jag 767 kalorier på gymmet och när jag stod i omklädningsrummet efteråt och tittade mig i spegeln kunde jag ärligt säga att mina överkropp (axlar, överarmar) ser riktigt bra ut. Jag tränar med vikter på just det området och nu har det kommit resultat! Det är så sporrande, och motiverar mig ännu mer. :)


Jag är som de flesta vet ingen "rosa tjej", och äger inte mer än en ljus-ljusrosa tröja. MEN! När det kommer till träningskläder och tillbehör så har jag jättemycket i rosa av någon anledning, haha. Knalligast är givetvis mina knallrosa hörlurar, som går i samma ton som min vattenflaska och ett av mina träningslinnen. Det gäller ju att matcha. ;)


Köpte denna tränings-bh (fast i jättegrön färg) på H&M i veckan och premiäranvände den i dag. Den har lätt   vadderade kupor och andades riktigt bra. Den satt ordentligt där den skulle sitta och jag är väldigt nöjd! Jag har rätt stor byst och har haft svårt att hitta en bra bh. Antingen sitter den för tight eller för löst men H&M har riktigt bra produkter. Kul att hitta för billig peng! Denna gav jag 99 kr för (kostar egentligen 149) bara. 

I sommar står jag inte och trycker i vassen. Jag har lång väg kvar, men jag skäms inte för mig. Magen är ju vad den är. Slapp efter graviditeten och snittet hjälpte ju liksom inte, utan har den där "fickan" som jag inte kan få bort med hjälp av träning ens, utan det skulle behövas kirurgi. :P
Låren och höfterna behöver vi inte ens tala om för det är, och har alltid varit, min akilleshäl. Jag har breda höfter och låren är lite sladdriga, men vad gör det? Jag kämpar på! Och är oerhört stolt över mig själv. 

Bäst i Sverige just nu..

.. är Håkan Hellström. Vi har köpt hans nya skiva digitalt och kan bara konstatera att den är riktigt riktigt bra! Heja Håkan. :)

Det kommer aldrig va över för mig är sinnessjukt bra i min mening, där både text och musik går hem. Det känns som en blandning mellan The Killers och Depeche Mode - det kan väl bara inte vara fel? :)




Jag är sexton år
Jag är platsen dom aldrig upptäckte
Jag är en storm från ingenstans
Jag kan krossa ditt hjärta
Som en orkan kan jag svepa bort dig
Men jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Jag kommer älska dig när jorden gått under
För jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Jag är tjugofyra
Bara en liten gnista
Bara ett ord kan sätta eld på en skog
Jag kan älska dig just som den där elden
Men jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig
Om du leker med mig
Det kommer aldrig va över för mig
Jag är trettionio
Jag är ett tappat självförtroende
En pojke från förr är tillbaks igen
Han bara står där
Och stirrar mig rakt ner i själen
Vi skulle älska varandra tills jorden gick under
Och du skulle aldrig dö, nej.
Det skulle aldrig va över för dig
Jag kommer älska dig när jorden gått under
För jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig

onsdag 29 maj 2013

Underbar musik

Jag satt och lyssnade igenom gamla Jay Smith-uppträdanden från Idol när jag hittade ett klipp från Wallmans i Helsingborg. Det är Jay och hans syster Janna som sjunger låten Whiskey Lullaby, en låt jag inte hört förut. Men jag blev oerhört tagen av sången och av texten. Ni som följt mig några år vet hur min besatthet av Jay såg ut det året han var med i Idol, och jag hävdar än idag att han är den enda vinnaren som tagit mig med storm. Det fanns ingen som kunde mäta sig med honom det året han var med helt enkelt.

Lyssna på låten, och hoppas att ni finner den lika fin. Jag skrev ner texten under, för ibland är det svårt att höra texten.



She put him out like the burnin' end of a midnight cigarette
She broke his heart, he spent his whole life tryin' to forget
We watched him drink his pain away a little at a time
But he never could get drunk enough to get her off his mind
Until the night

He put that bottle to his head and pulled the trigger
And finally drank away her memory
Life is short, but this time it was bigger
Than the strength he had to get up off his knees
We found him with his face down in the pillow
With a note that said, 'I'll love her till I die.'
And when we buried him beneath the willow
The angels sang a whiskey lullaby

The rumors flew but nobody knew how much she blamed herself
For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind
Until the night

She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short, but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby

onsdag 15 maj 2013

Viktigt

33 anledningar är en sida ni alla borde titta in på. Den tar upp 33 anledningar till varför feminism behövs. Varför så många inte vågar säga att de är feminister trots att de håller med i sakfrågorna är lite mysko. Jag är feminist, såklart!

fredag 3 maj 2013

Konsten att gå vidare

Jag lyssnar på en radiokanal med hits från 2012 när jag springer på löpbandet och rätt ofta kommer Linnea Henrikssons låt Lyckligare nu upp. Varje gång bubblar minnen upp. Ni vet såna där känslor som har begravts någonstans i hjärnbalken med förhoppningen att de inte sipprar ut igen. Men så kommer textraden som förstör förhoppningen.

Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Jag har sagt ”du borde lämna denna mannen nu ikväll”
Det tog allt för många år
för mig att bli äntligen bli fri


Och sen.
Sen är det kört.

Jag har levt i ett sunt förhållande i sju och ett halvt år. Men de första tre åren var kantade av väldigt dåligt självförtroende. Jag var som en vingklippt fågel som inte trodde att något skulle bli bra. En ständig känsla av rädsla, oro och ångest följde efter mig var jag än gick.

Att vara i ett osunt förhållande kan vara förödande. Jag har varit i två sådana i mitt 30-åriga liv. Det första när jag var 17 år. Det är ett förhållande som få i mitt liv har vetat om. Inte ens mannen jag levde med i fyra år vet något om den delen av mitt liv. Det är som en skam, något jag velat dölja för de närmast mig i rädsla för att det skulle skada de lika mycket som det skadade mig. Det förhållandet kunde ha blivit min död. På riktigt. Efter många tårar, och inblandning från polis och sjukvården lämnade jag det bakom  mig. Men det färgade mig.

Nästa osunda förhållande varade i ett knappt år när jag var 22 år. Vi var inte bra för varandra. Han sårade mig på ett så djupt plan att det tog mig de där tre åren innan jag började leva ett fulländat liv och tro på mig själv. Jag ville så gärna att det skulle fungera, men det gick inte. Vi bråkade, vi älskade och sen bråkade vi igen. Så var det konstant. Aldrig att det skulle kunnat vara stabilt, det gick inte. Till sist bråkade vi mer än vi älskade och när brytpunkten kom så fick jag välja mellan mig själv eller honom.
Jag valde mig själv.

Men jag fortsatte gå tillbaka. Ville fungera som kompisar. Vi kunde inte. Det gick inte. Vi mådde bara dåligt båda två så nu har vi ingen kontakt och det är väl till det bästa skulle jag tro. Han är lycklig på sitt håll nu, och jag är glad för hans skull. Kanske har vi båda mognat, var för unga när vi sågs.

Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu


måndag 14 januari 2013

Isadora 5 år

Idag fyller vår älskade dotter 5 år. Helt sjukt vad tiden har sprungit ifrån och vad stor hon blivit!
Grattis min älskade lilla smurf. Mamma och pappa älskar dig till månen och tillbaka.