Pages

måndag 30 december 2013

#mörkertalet

Igår valde jag att berätta min historia under hashtaggen #mörkertalet på twitter. Jag har nog inte skrivit öppet om vad som hände mig den där kalla decembernatten för 16 år sedan men det beror inte på att jag skäms. Jag har nog bara inte känt att det funnits rätt kanal att prata om det. Men min familj vet och jag har alltid varit öppen om ämnet dykt upp.

Idag ringde Tv4 som hade läst det jag skrivit, och ville intervjua mig. Många tankar hann komma upp men jag sa utan tvekan ja till det. Ämnet är så viktigt och jag kände väl någonstans att jag kanske kan hjälpa till genom att berätta.

För er som missat vad #mörkertalet är och inte såg TV4-nyheterna idag så kan ni se på inslaget här.

Jag var 15 år när jag blev våldtagen den där kalla natten, på väg hem från en kompis. Precis vid polishuset hände det. Ironin i det..
När förövaren var klar låg jag kvar på den kalla marken i flera timmar innan jag till sist vågade gå hem. Väl hemma duschade jag i ett par timmar och sen var det fysiska över.

Det har tagit mig 16 år att må bra. Att våga känna lycka. Att tillåta mig glädje. Det tog år med terapi och mediciner, självskadebeteende och tårar innan jag till sist hamnade här. "Här" är att känna sig trygg. Stabil. Välmående. Något många tar för givet men som under många år var något jag bara drömde om. Och jag skadade inte bara mig under tiden utan även älskade omkring mig.

Det som hände var vidrigt. Hemskt. Fruktansvärt. Något ingen borde behöva gå igenom. Men det händer varje dag.
Och precis som mig så anmäls inte våldtäkterna. Varför anmälde jag inte? Det finns inget lätt svar. Jag skämdes. Vem skulle tro mig? Jag kände inte min förövare. 15 år och vilsen. Skamsen. Jag kunde tagit en annan väg hem. Kunde haft andra kläder på mig. Etc etc.
Nu 16 år senare har jag bättre insikt. Det är aldrig någonsin offrets fel. Vi är överlevare!
Lär era söner att ett nej är ett nej. Att de inte kan ta för sig hur de vill, att lyssna på tjejen, lyssna på den lilla rösten inuti som säger att den här tjejen är för berusad och behöver hjälp hem. Det är inte våra döttrar som ska få förmaningar om klädval.

Det finns inget att skämmas för. Vi är överlevare!